Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Med tanke på den utmärkta kravalldiskussionen några trådar ned så har jag funderat lite.
Är jag ensam om att få puls när jag ser kravaller på tv? När jag ser massvåld så kan jag ibland få jävligt behagliga känslor. I den böljande fronten av arga demonstranter och batongvevande poliser finns något som får hjärtat att bulta och adrenalinet pumpa. Jag kan liksom känna en längtan efter att slänga mitt småtrygga svensonliv åt sidan och hoppa rakt in i smeten och veva. Vara en del av den kämpande massan och njuta av adrenalinet, smärtan och känslorna. Jag förstår verkligen kravallens tjusning och det är med viss avundsjuka jag betraktar upplopp och läktarkravaller.
Det är något i magen som vill ut, och det kan bara slippa ut genom ett ordlöst stridsvrål och den märkliga bärsärkarglädje som bara kan uppnås i ett redigt jävla slagsmål.
Jag har varit med om en del fighter men bara ett riktigt masslagsmål. Det var på en krog i Åkersberga och jag och min lillebror var huvudpersoner. På vår sida var vi sju stycken och varenda jävel på hela krogen ville slå oss på käften (så kändes det i varje fall). Vi stog mot en tegelvägg och det regnade glassplitter och öl över oss när motståndarnas bakre led skickade sina flaskor i väggen över oss. Det var liksom en massa av knytnävar och svettiga kroppar och det var... underbart. Vart man än skickade nävarna fanns det alltid en käft som tog emot dem. Vi fick rätt mycket pisk och flera av oss gick i backen. Alla blödde i plytet. Ändå var det en schysst fight. Ingen blev allvarligt skadad och alla kunde gå därifrån när det hela var över. Det var ett riktigt krogslagsmål och den känslan som infann sig saknar jag mer än en heroinpundare saknar sitt rus.
När det var över stog vi och skakade (jag skakar nu också förresten) och plötsligt började jag skratta. Jag kunde inte sluta, det var fantastiskt.
Hur långt ned ligger era stenåldersmänniskor begravda? Finns det här i oss alla? Varför är det så skönt när Grom Hellscream kommer fram i en?
- Vulf
Är jag ensam om att få puls när jag ser kravaller på tv? När jag ser massvåld så kan jag ibland få jävligt behagliga känslor. I den böljande fronten av arga demonstranter och batongvevande poliser finns något som får hjärtat att bulta och adrenalinet pumpa. Jag kan liksom känna en längtan efter att slänga mitt småtrygga svensonliv åt sidan och hoppa rakt in i smeten och veva. Vara en del av den kämpande massan och njuta av adrenalinet, smärtan och känslorna. Jag förstår verkligen kravallens tjusning och det är med viss avundsjuka jag betraktar upplopp och läktarkravaller.
Det är något i magen som vill ut, och det kan bara slippa ut genom ett ordlöst stridsvrål och den märkliga bärsärkarglädje som bara kan uppnås i ett redigt jävla slagsmål.
Jag har varit med om en del fighter men bara ett riktigt masslagsmål. Det var på en krog i Åkersberga och jag och min lillebror var huvudpersoner. På vår sida var vi sju stycken och varenda jävel på hela krogen ville slå oss på käften (så kändes det i varje fall). Vi stog mot en tegelvägg och det regnade glassplitter och öl över oss när motståndarnas bakre led skickade sina flaskor i väggen över oss. Det var liksom en massa av knytnävar och svettiga kroppar och det var... underbart. Vart man än skickade nävarna fanns det alltid en käft som tog emot dem. Vi fick rätt mycket pisk och flera av oss gick i backen. Alla blödde i plytet. Ändå var det en schysst fight. Ingen blev allvarligt skadad och alla kunde gå därifrån när det hela var över. Det var ett riktigt krogslagsmål och den känslan som infann sig saknar jag mer än en heroinpundare saknar sitt rus.
När det var över stog vi och skakade (jag skakar nu också förresten) och plötsligt började jag skratta. Jag kunde inte sluta, det var fantastiskt.
Hur långt ned ligger era stenåldersmänniskor begravda? Finns det här i oss alla? Varför är det så skönt när Grom Hellscream kommer fram i en?
- Vulf