Nekromanti Hur skall det skrivas?

[Quadrante]

Nu när utseendet och upplägget debateras, kan man också fråga sig lite om text innehållet. Nu funderar jag mest på faktainnehåll, inget om fiktion eller berättande. Hur ska man presentera det så att det blir tydligt, utan att bli tråkigt. Någon som har exempel ?

 

[Foggmock]

Västmark! [NT]

Funkar i mina ögon utmärkt.

 

[Quadrante]

Re: Västmark! [NT]

Vad är det med den texten som gör att den blir lättläst och varför fungerar den utmärkt?

 

[Krille]

 

[Rising]

Hur ska man presentera det så att det blir tydligt, utan att bli tråkigt.

Att skriva allt i logisk ordning i läsriktningen. Ett bra och pedagogiskt rollspel tycker jag skall gå att läsa som en vanlig bok från början till slut där inget moment eller någon term används innan den blivit förklarad. Alldeles för ofta tycker jag dock att man ser att texten i början av boken verkar skriven av någon som redan vet vad texten ska handla om, och att det tar lång tid innan man kommer fram till de partier där dessa delar beskrivs ingående. Ofta får man läsa någon liten förklaring på ett tidigt skede som känns avhuggen och nedkortad och det är först långt längre fram man får den beskrivning man önskar att man kunde ha fått läsa redan från början.

Jag tycker personligen att man ska skilja på det "roliga" och det "givande" i ens texter. När man försöker skoja mitt i reglerna så kan det lätt bli oövergripligt och svårförstått. Låt exempel och stämningstexter få ha kommentarer och ett direkt tilltal från författaren, men undvik det i själva reglerna. Det direkta tilltalet är något som stör mig lite i Västmark (det känns mer som att läsa ett enda stort inlägg än några egentliga regler), även om det annars är fint upplagt.

Och så tycker jag att man kan tjäna mycket på att separera "spelar"- information från "spelledar"-information. Alltså, jag pratar inte om spelledarinformation som spelarna absolut inte bör läsa (såsom monster-delen i ett skräckrollspel) utan snarare om att det ska finnas kortare och mer lätttillgängliga texter om komplicerade saker som passar för spelarna. WW är ofta bra på detta då de brukar ha några sidor med klanerna (eller vad uppdelningarna nu heter i de olika spelen) uppradade var och en för sig med stora fina bilder och texter som man snabbt kommer in i. Sedan finns det lite längre och mer utförlig information på annan plats. Som spelare kan man alltså enkelt bläddra bland bildsidorna och få en snabb överblick över världen, och sedan kan hon läsa den lite mer detaljerade informationen om just den klan hon vill spela som, längre fram i boken. Spelledaren behöver ha läst alla dessa detaljerade sidor.

Ett liknande upplägg borde kunna användas om en massa andra saker i världsbeskrivningen också, tycker jag.

 

[Quadrante]

* Foreign Words: Låneord i all ära, men i de flesta fall så finns det fullt adekvata svenska termer. Utländska ord är ännu ett exempel på saker som stör läsrytmen.

Inte ens om det är stämningshöjande ord, eller ord som man vill ska ha en något förändrad betydelse. (låt oss ta Engel och Himmel, som exempel)..

 

[Olle Linge]

Poäng!

Humorfritt: Det är inte förbjudet att skriva en liten lustighet då och då. Tvärtom lättar det ofta upp läsflödet ordentligt.

Det där tror jag är mycket viktigare än vad många tror (eftersom det trots allt är ganska sällsynt, mest för att man inte vågar gambla med humor?) och en av anledningarna till att jag då och då tycker det du publicerar är bra. Problemet är väl att det är svårt att försöka vara roligt och det är garanterat bättre att inte ha lustigheter alls än att ha sådana som inte går hem för fem öre.

 

[Quadrante]

där inget moment eller någon term används innan den blivit förklarad.

lite som man skriver akademisk/resonerande text alltså.

Låt exempel och stämningstexter få ha kommentarer och ett direkt tilltal från författaren, men undvik det i själva reglerna.

Stämningstexter och exempel skall alltså innehålla regeltext, men i omskriven form.

 

[Krille]

"Inte ens om det är stämningshöjande ord, eller ord som man vill ska ha en något förändrad betydelse."

Vad man bör fråga sig är vad ordet fyller för syfte. Väljer man ett ord på japanska för att begreppet är centralt i spelvärlden så går det an. Väljer man ett ord för att det inte finns någon bra motsvarande svensk term så har man ju faktiskt inget val. Väljer man ett ord för att det "låter coolare på engelska" så bör man låta bli det, för det gör det inte.

Så, till exempel har jag inga kval över att jag använder "wargild" i Västmark, eftersom "mansbot" eller "mansgäld" inte är en bra svensk term för vad det är (de är bättre än någon annan term, dock) och för att "wargild" är ett så centralt begrepp i det västmarkiska samhället. Jag använder också "conrois" med gott samvete, om tjugotalet tunga ryttare i grupp i två eller tre led som gör ett anfall på slagfältet, eftersom det inte finns någon svensk term alls för samma sak. Däremot använder jag inte "lord" och "master", för "herr" respektive "herre" eller "mäster" är fullt fungerande svenska termer för samma sak och de engelska termerna är inte coolare.

 

[Troberg]

Ett bra och pedagogiskt rollspel tycker jag skall gå att läsa som en vanlig bok från början till slut där inget moment eller någon term används innan den blivit förklarad.

Även om jag håller med så hamnar man ibland i fall där man har cirkulära referenser.

Exempel:

Mitt stridssystem innan det reviderades fungerade så att initiativet bestämde när och hur ofta man får anfalla. När man anfaller kan man bli skadad, när man blir skadad försämras initiativet och när initiativet blivit tillräckligt dåligt är man hjälplös.

Man kan inte börja med att förklara initiativ, eftersom det påverkas av skador och anfallsförutsättningar.
Man kan inte börja med anfall eftersom det påverkas av initiativ.
Man kan inte börja med skador eftersom de hänger så nära ihop med initiativet.
Man kan inte börja med hjälplöshetsbegreppet eftersom det är en följd av initiativet.

I det läget får man helt enkelt acceptera att man får läsa några stycken/sidor innan bitarna faller på plats.

 

[Troberg]

Inte ens om det är stämningshöjande ord, eller ord som man vill ska ha en något förändrad betydelse. (låt oss ta Engel och Himmel, som exempel)..

Jag tror man ska skilja på ord och begrepp. Begrepp är i princip bara platshållare för en idé, och kan därför tillåtas avvika lite från vanligt språkbruk.

 

[Foggmock]

Re: Västmark! [NT]

Du frågade om hur man skulle göra för att det blir tydligt utan att bli tråkigt. Västmark är ett lysande exempel på presenterad fakta som uppfyller just de kriterierna. Huruvida lättläst det är tänker jag inte orda om, men språket är relativt "light" så att säga.

 

[Rising]

Även om jag håller med så hamnar man ibland i fall där man har cirkulära referenser.

Det är som untap och (framförallt) upkeep-fasen i Magic: the gathering. De kommer tidigt i draget, men går inte att beskriva innan man egentligen fått klart för sig vad det egentligen innebär att "tappa" ett kort och vad för olika effekter som kan behöva användas under upkeep-fasen.

Nu kommer jag dock skriva något som sticker lite i dina ögon; jag menar nämligen att en del av reglernas kvalitet beror på hur enkelt man kan beskriva dem. När jag en gång gjorde ett eget Magic-liknande rollspel som krävde något som liknande untap och upkeep så skrev jag om det istället; i slutet på mitt drag så är det du som får din untap-upkeep-fas. Spelmässigt spelar det inte så stor roll, (även om jag hittade på några specialkort som såg till att det ändå blev en markant regelskillnad till slut) men fördelen var att jag då kunde beskriva reglerna "från början" och slippa säga om något moment att "det här skall vi återgå till senare, men vi hoppar över det tills vidare".

I den det ändå kan uppstå cirkulära referenser så tycker jag att mycket vinns om man först skriver ett synopsis över hur de olika delarna fungerar. Detta tycker jag är extra viktigt när man skriver om raser/religioner/nationer osv. Det är klart att man inte kan lära sig allt om Frankrikes historia utan att veta något om Tyskland, Italien och England, m.m. men man kan ju lägga upp det på så vis att man först beskriver något kort om de olika länderna och konflikterna som råder mellan dem innan man börjar att berätta mer om de olika länderna var och en för sig. Eller åtminstone börja med den beskrivning som är den mest logiska utgångspunkten om man vill göra en sammanfattning av alla andra kategorier i just det stycket.

Det finns många knep att använda sig av, och det är nog det här som jag tycker är det allra viktigaste när jag avgör om ett rollspel är bra upplagt eller inte.

/Rising
som på senare tid märkt att han egentligen inte vill diskutera rollspel lika mycket som han vill snacka om kort- och brädspel.

 

[Olle Linge]

Spelvärldar

där inget moment eller någon term används innan den blivit förklarad.

Då undrar jag hur du gör med spelvärldar? Jag menar man kan inte beskriva allting i en logisk följd; det går inte beskriva religion, kultur, samhälle och geografi samtidigt. Och då måste man välja något man ska börja med och vips har du en situation där det är omöjligt att följa det du vill. Om du har en lösning på det här bjuder jag dig på lite saft om vi ses någon gång.

<-- konventsmugg med saft i.

Ändring: För enkelhetens skull avser jag omfattande kampanjvärldar som inte går att beskriva på tio sidor.

 

[Rising]

Re: Spelvärldar

Då undrar jag hur du gör med spelvärldar?

Jag tror att jag hann med att svara lite på det här problemet redan i svaret till Troberg, men jag kan brodera ut det:

Man kan börja med att beskriva själva anknytningspunkterna som finns mellan olika företeelser. Om du exempelvis har tre länder som befinner sig i krig mot varandra så kan det vara svårt att veta var man ska börja någonstans, men jag tycker alltså att man kan börja med att beskriva själva kriget. Det är den lämpliga utgångspunkten för att man sedan skall kunna fortsätta läsa om något av länderna och då ha ett hum om vad de andra länderna är för några.

Eller om konst, vetenskap, filosofi och livsstil går ihop under en viss tidsperiod, börja med att skriva om själva den utgångspunkten. (Typ att skriva kort om Rennässansen innan man börjar prata om något enskilt område)

Om två länder har haft flera olika sorters samband med varandra genom historien, börja med att beskriva just dessa samband i kronologisk ordning. Ta det inte i vardera länders beskrivning så att man får läsa om Andra Världskriget i kapitlet om Storbritannien innan man ens fått läsa om Columbus i kapitlet om USA, tex.

Så... Får jag någon saft nu?

 

[Rosen]

Re: Poäng!

Problemet är väl att det är svårt att försöka vara roligt och det är garanterat bättre att inte ha lustigheter alls än att ha sådana som inte går hem för fem öre.

Fast det behöver inte nödvändigtvis vara "lustigt" i betydelsen att få läsaren att gapskratta. Jag jobbar på dagtid med att skriva mjukvarudokumentation; sånt är notoriskt snustorr läsning, men man hittar ibland glada undantag.
Ett sådant är manualen till gamla goa WordPerfect (pre-Windows-versionerna) - en i grunden helt vanlig användarmanual, men den ger snarast intrycket av ett populärvetenskapligt kåseri.

Kapitlet om att skapa macros inleds t.ex "Macros. Yes, it's a new word. Yes, it sounds all technical and complicated. Have some patience, though, and you will see that macros are actually very handy!" Den lagom avslappnade tonen gör hela manualen lättläst och enkel att ta till sig - och fick åtminstone mig att faktiskt sitta och bläddra i den, vilket är mer än man kan säga om mycket annan teknisk dokumentation.
Och så är dess rubrik "How do you spell relief? B-A-C-K-U-P" en klassiker. (-:

När jag läser ett rollspel kommer jag ofta på mig själv med att skumläsa introduktionen, skippa rakt över alla regler och sedan punktlanda någonstans i världsbeskrivningen, vanligen bredvid nån snygg bild. Jag tror det är lite av samma fenomen; reglerna är helt enkelt ingen skön läsning, medan spelvärldskapitlen emellanåt kan vara det.

--
Åke

 

[Snurgla]

Något som faktiskt är ÄNNU mer störande än Versaler I Början Av Varje Ord är fräcka termer eller namn med flera versaler i, såsom DoomVampire eller BrödRost. Ett sådant användande får i alla fall mig att gärna lägga ner en bok jag dittills läst med nöje.

Jag skulle också vilja slå ett slag för rättstavning... jag vet att det är i stort sett omöjligt att undvika, men en enda felstavning gör i allmänhet att flytet i texten försvinner. Det ÄR värt att anstränga sig på den här punkten. Om du dessutom har gjort en felstavning som gör meningen humoristisk, så kan du glömma allt vad 'rätt stämning' heter. Detta gäller för övrigt också syftningsfel och tempusbyten. *inser att han låter JätteTrist...*

 

[Olle Linge]

Ge mig lite tid

Just nu kan jag inte se hur det du föreslår skulle fungera, men det beror nog på att jag är trött och seg. Jag tar och tittar på det igen lite senare så får vi se om du förtjänar en mugg saft eller inte

 

[Rosen]

Något som faktiskt är ÄNNU mer störande än Versaler I Början Av Varje Ord är fräcka termer eller namn med flera versaler i, såsom DoomVampire eller BrödRost.

Har du läst gamla Space Opera? Den är fullständigt gödslad med sånt - StarShip, RayGun, BattleArmor... I princip varje sorts teknisk term i spelet är skriven på det viset.

--
Åke

 

[Quadrante]

Re: Västmark! [NT]

Språklig miss från min sida, med lättläst menade jag lätt läst - i den aspekten att man lätt tar sig genom texten utan att uttråkas eller förvirras...