Kom på en till:
FRAMSTÄLL det som du vill ha det, SKRIV inte bara hur du vill ha det
Typ, om du nu vill att ett lands ledare skall framstå som makfulllkomlig och profithungrig, framställ honom som just detta, skriv inte bara hur du vill att det ska vara. Det påminner om kritiken jag har mot det direkta uttalet, när det i Västmark börjar stå om fabeldjuren så kliver texempel Krille in i ett direkt uttal med läsaren i en text om att man ska börja läsa Usagi och att det minsann inte alls är töntigt med djurfolk. Där hade jag helt enkelt föredragit att man istället använt utrymmet för att framställa djurfolken efter de förlagor man haft.
Men det gäller i andra situationer också. Den viktigaste känsla man vill förmedla tycker jag så skall göras outtalat. Att skriva "Gangrel tycker att Cappadocians spenderar för mycket tid i kryptor" ger mig alls inte lika mycket som det citat som faktiskt finns i boken; "de skulle lära sig mer av ljudet från en syrsa än..." tja, vad det nu var. På samma sätt gillar Chronopia eftersom det lyckas framställa staden som en plats där man lätt blir uppgiven av alla hot som tornar sig över en, men där det också finns små glimtar av vänskap och värme. Det gör detta kanske bäst i slutet, när Benni just har berättat om hur de hängivna förmodligen en dag kommer att ockupera hela den kända världen, men ändå lättar på humöret till sist när han ger tillbaka krigarens pengapung och säger åt honom att förvara den på ett säkrare ställe i framtiden, med en blinkning. Det hade varit meningslöst att läsa en text som försökte förklara i klarspråk vilken känsla det egentligen skall vara på wongosernas marknad, bland alverna eller i närheten av tempelbacken. Det är bättre att framföra dessa känslor på riktigt istället.
Jag kan bara komma på ett tillfälle där jag gjort det någorlunda väl, och det är nog i dogmaspelet Vigilantez där det ganska klart framstår vilken rakryggad vänsterpropagandastämning det är tänkt att vara i spelet, fastän utan att jag behöver fösöka förklara vilken stämning det är jag är ute efter i klarspråk.
