Re: Nu blev det bra! Hoppas jag!
""Everyday Life- the game", där du kan spela arbetslös som försöker få soc-bidrag. Du kan tex välja mellan att köpa Marlboro Lights eller Röda Prince. Ja, mer fantasieggande än så blir det nog inte. Men det kommer bli så j-a trovärdigt!!"
Jag förstår inte varför du sätter likhetstecken mellan realism och tråkighet. Det är inte så att man antingen spelar glad grottröjarbarbar eller socialfall med alkoholproblem. Att hävda att trovärdighet och realism per automatik medför ett gråttrist spelande är både felaktigt och aningen omoget. Jag stödjer till fullo den defintion av trovärdighet som redan etablerats av flera andra skribenter i den här tråden. Det handlar om att skeenden och handlingar ska vara trovärdiga inom det ramverk som världen och regelsystemet utgör. Rollspelen är alltså inte orealistiska förrän de bryter mot sina egna lagar. Sedan kan de kanske vara orealistiska i förhållande till den verklighet som vi spelare lever i, men det är en annan historia.
I många fall kan rollspel utgöra en form av verklighetsflykt, ett utforskande av okända situationer och världar. Att sätta på sig någon annans ögon och blicka ut genom dessa. Det finns oändligt många typer av äventyr, både bombastiska och mer lågmälda, som skiljer sig ifrån de flesta personers vardag. Att ta på sig rollen som potatisodlande bonde kan alltså vara minst lika spännande, annorlunda och äventyrligt som att gestalta en yxförsedd äventyrare vars mål är att döda en varelse av varje ras innan han själv dör. Det handlar också om att se skönheten i det lilla och enkla.
""Everyday Life- the game", där du kan spela arbetslös som försöker få soc-bidrag. Du kan tex välja mellan att köpa Marlboro Lights eller Röda Prince. Ja, mer fantasieggande än så blir det nog inte. Men det kommer bli så j-a trovärdigt!!"
Jag förstår inte varför du sätter likhetstecken mellan realism och tråkighet. Det är inte så att man antingen spelar glad grottröjarbarbar eller socialfall med alkoholproblem. Att hävda att trovärdighet och realism per automatik medför ett gråttrist spelande är både felaktigt och aningen omoget. Jag stödjer till fullo den defintion av trovärdighet som redan etablerats av flera andra skribenter i den här tråden. Det handlar om att skeenden och handlingar ska vara trovärdiga inom det ramverk som världen och regelsystemet utgör. Rollspelen är alltså inte orealistiska förrän de bryter mot sina egna lagar. Sedan kan de kanske vara orealistiska i förhållande till den verklighet som vi spelare lever i, men det är en annan historia.
I många fall kan rollspel utgöra en form av verklighetsflykt, ett utforskande av okända situationer och världar. Att sätta på sig någon annans ögon och blicka ut genom dessa. Det finns oändligt många typer av äventyr, både bombastiska och mer lågmälda, som skiljer sig ifrån de flesta personers vardag. Att ta på sig rollen som potatisodlande bonde kan alltså vara minst lika spännande, annorlunda och äventyrligt som att gestalta en yxförsedd äventyrare vars mål är att döda en varelse av varje ras innan han själv dör. Det handlar också om att se skönheten i det lilla och enkla.