Nekromanti Hur tycker ni att alver och dvärgar ska vara?

[Rising]

det verkar som om alla driver med mig...

He he. Sorry, Fryken, jag försökte illustrera en poäng.

Fantasygenren är en rätt tråkig genre, just eftersom så många har fastställda åsikter om vad drakar, alver, dvärgar, magi, m.m. "ska" vara.

Det finns redan hundratals författare och rollspelsmakare som försökt måla upp fantasyvärldar som så många som möjligt ska gilla. Då blir det också mycket slätstrukna världar. Det påminner om det avsnitt av Dilbert där Hundbert skall ta över världen genom att måla världens populäraste tavla. Han frågar tre personer om vad de gillar för tavlor: "såna som föreställer sånt man kan äta" säger en tjockis. "Såna som föreställer sånt man kan skjuta" säger en vapengalning. "Såna som är blå. Blått är fint" säger en tjej.

Hundbert målar en blå anka, och alla på hela jorden köper tavlan.

Om du skall göra ett rollspel, "måla" då inte på samma sätt som Hundbert, utan måla vad du vill se. Gör något nytt, prova något djärvt, överraska oss! Eller, för all del, gör något jättestandardiserat, men gör det i så fall för att det är vad du vill ha för spel, inte för att behaga så många andra personer som möjligt.

---

Hoppas det är ett råd du har nytta av. Annars så kan jag svara på ett lite annorlunda sätt:

1. Alver: Gör dem inte så himla nobla. De är roligare om de får vara lite okänslosamma och otäcka. Alltså inte onda utan bara med en helt rubbad världsuppfattning som gör att de framstår som osympatiska med mänskliga mått mätt.

2. Skippa dvärgar. Eller visa dem såsom små vättar/svartalfer eller något annat litet fult knytt.

3. Stoppa upp en dynamit i arslet på allt som liknar hober/halvlängdsmän i ditt klur. Ingen tycker att hober är balla.

men framförallt:

4. Bryt stenhårt mot ovanstående tre punkter om du vill; bara du gör något som du själv diggar.

 

[Gurgeh]

Några varelser

Hmm, vad för varelser skulle du då vilja ha med? Typ tiraker? halvtroll? halvorker? el vad hade du tänkt på?

Nej, inget som jag sett någon gång förut. Här är några slumpmässiga utkast:

I de mest otillgängliga bergen lever babianfolket. De är högresta och ståtliga krigare och filosofer som rakar in skyddande runor i sin päls och bränner sig rituellt med glödande järn för att få kontakt med smärtans andar som styrt dem i forntiden, men nu verkar ha lämnat dem. Babiankrigarna reser runt landet och erbjuder sina tjänster till krigsherrar, men styrs av en komplicerad moralkod som ibland hindrar dem från att strida. När de avrättas för disciplinbrott kan man se ett leende på deras läppar.

Sosorerna är längre än människor och smala som gärsgårdsstolpar. Deras hud är pergamentartad och klargul. Huvudena är bredare än kroppen, men fortfarande tunnare än en vältränad mans lår. De rör sig som män som går på styltor, långsamt, balanserande. En sosor kan välja många inriktningar i livet. I deras egna länder i väster i fjärran påstår de att gatorna är täckta av silverstenar och att magin flödar fritt, men de sosorer som finns bland människorna hittar inte dit. Som magiker och barder är de svåra att överträffa. Deras röster fortplantar sig genom håligheterna i deras kropp och låter som en sorgsen flöjt som ljuder i harmoni med sfärerna.

Massilerna och karvarna lever i symbios, men för de som inte förstår deras samhälle ser det ut som om karvarna är massilernas slavar. Massilerna är nästan helt människolika, men med blå hud och hår som kan vara vitt, grått, ljusblått eller så svart att det reklekterar färger som en skatas fjädrar. Karvarna är inte större än spädbarn. De saknar ben, men tar sig fram på sina långa armar. Deras läderlika vinröda kropp avslutas i ett huvud som ett nejönöga, blint och försett med mängder av vassa tänder. Trots detta är karvarna medvetna och intelligenta. De tycks se allt som sker omkring dem trots blindheten. Varje massil omges av flera karvar som svärmar kring honom som flygor och då och då får en spark när den kommer för nära. Karvarna kan kommunicera på teckenspråk och med märkliga läten som ingen mänsklig strupe skulle kunna producera, och de förstår mänskliga språk. Massilerna får av karvarna en vision av alla levande varelsers känslor och innersta begär. Detta gör dem till oöverträffade handelsmän. På nätterna fäster karvarna sina sugmunnar på sin massil-herre och suger hans egna känslor och begär ur honom och får därmed livsnäring. Detta är priset för massilernas framgångar - ett liv med makt, men utan riktiga ambitioner eller njutningar.

Taggryggarna är insekter. Honorna är nästan lika stora som människor, medan makarna är något mindre, och dessutom ganska ointelligenta, även om de är mycket smartare än vanliga djur. Under parningssäsongen äter honorna upp sin älskares huvud och lägger ett eller två ägg i hans fortfarande sprattlande kropp. Taggryggarna skäms över detta primitiva beteende och försöker dölja sina bestialiska vanor för varandra och för andra. De har strikta religiösa regler som tvingar dem att hela året göra bot för sin årliga synd. Hela deras liv styrs av religionen, som för utomstående verkar onödigt strikt. Taggryggarna är telepater och kan skapa kloner av sig själva genom att dra av sig armar eller ben och låta nya taggryggar växa fram ur de kapade stumparna. Det är mycket smärtsamt och svårt, framför allt att sedan kontrollera klonerna, så endast taggryggarnas överstepräster brukar använda sig av denna förmåga.

/tobias, behövde skriva av sig lite

 

[morkbollen_UBBT]

Så farligt var det väl inte, men här kommer jag!

Efter att läst din post bland de första förväntade jag mig att alla gjorde narr av det hela, men så länge folk kommer med ett vettigt förslag är det väl ok. Sen så frågade han om vad vi tyckte(kanske inte så smart), men visst jag kan förstå att det tar upp lite onödigt utrymme...

Min favorit bild av dvärgar, alver, halvlingar är Dark Sun!

Dark Sun är en stor ökenvärld, det är en ganska sugig plats, med många faror. Dom håller sig till D&D, men där tar likheterna slut. Alla raserna har nått helt nytt för sig, för att inte tala om en hel del nya raser... Jag menar inte att dom kanske passar in för dig, men det är ett exempel på en värld med alla de gamla raserna, med en ny cool twist.

Alver: Springer på de stora stäpperna, håller sig till sin klan och är ganska xenofobiska. Dom är även ganska bitchiga, dom lämnar de äldre och svagare att dö i öknen om dom inte orkar springa med, dom vägrar rida, gillar att stjäla och anfalla allt som inte är alviskt.

Halvlingarna: Lever i de stora djunglerna. Dom är allt annat än gulliga. Dom äter nämligen andra raser, så får dom tag på dig kommer du bli lunch.

Dvärgar: Är tåliga och envisa. Dom bor inte underjorden eller favoriserar vare sig yxor eller hantverk. Dock har alla dvärgar ett fokus, något dom strävar efter. Detta kommer dom sätta framför allt annat och dom plockar gärna upp svåra fokusar...

Mul: Detta är en korsning mellan dvärgar och människor. Framavlade att agera som arbetskraft eller oftare gladiatorer. Outtröttliga och väldigt starka.

Halv-Jättar: Stora och starka, dom är i det mesta som man skulle anta, förutom att dom gillar att imitera saker omkring sig. Dom kommer försöka efterlikna sina herrars beteende eller taktiker eller om dom inte har nån herre, sina grannar. Bor en halv-jätte nära en grupp dvärgariska bönder kommer halv-jätten också börja odla jord, till nått nytt omskakar hans liv

ok, visst en massa snack, men detta är min favorit bild av alla dessa andra raser.

Det som jag inte tycker dom ska vara är en substitut till människans olika personligheter eller delar...

 

[Svarte Faraonen]

Om du har en massa icke-mänskliga raser med olika personlighetsdrag, varför ha med människor? Om alal andra raser har utmejslade personligheter, vad är kul med en ras som bara är neutral?

 

[Svarte Faraonen]

Här kan du hitta exempel på raser som definitivt inte påminner om de gamla alv-dvärg-hobbit-mallarna.

 

[morkbollen_UBBT]

men jag gillar ju halvlingar:'(

Vi hade med en underbart skön liten halvling i ett D&D äventyr. Han var en magiker och orator. Och klädde sig bara i sin familjs mörk-röda resekläder. Han stod ofta på bordet när vi tog det lugnt i nått värdshus. Jag gillade honom

Jag gillade också i Dark Sun, gruppens lilla kannibal rogue som brukade rida på halv-jättens axlar och förespråka ätandet av fienderna...

Jag är inte nån större fan av någon form av andra raser, människor är ganska softa i sig. Men nån annan liten ras här och där kan jag acceptera om det sköts snyggt...

Annars skulle jag gärna köra en sån där Alv. Dom verkade ju fett balla. Jag skulle köpa hög karisma så jag var alldeles glansig och fin

 

[Hjalle]

Nåja. ,-)

Jag är ärlig, och jag vill jävlas med dig.

Nej, ärligt talat så tycker jag mina alver och dvärgar låter skitcoola. Det verkar inte passa dina idéer, då du vill ha ärkestandardvarelser, men så vill jag inte heller att nån annan ska sno dem heller. Nån gång ska jag göra ett... Coolt spel. Affisch, mitt påbörjade rollspel, ser ut att bli otroligt coolt, men man måste juh prova ett fantasyspel nån gång också (och tänja på gränserna och krossa arketyperna).

-Hjalle, seriös.

 

[Hjalle]

Jag var också seriös. Faktiskt. Och Risings inlägg... Jag läse bara om dvärgarna, och fan. Han äger så hårt.

-Hjalle, diggar.

 

[antorax]

Bort med alver och hobbitar

Fryken? Hmm, känner jag dig. Jag kallas nämligen det...

Okej, till ämnet. Jag har börjat på en liten värld där jag har skrivit lite om varje ras. Jag har dock inte kommit så långt och vill heller inte bestämma exakt vad som skall med. Men jag funderar starkt på att ta bort alver över huvudtaget...

Hobbitar vet jag inte, funderar på att ta bort dem också, då de kanske passar bättre i något annat rollspel man kan hitta på. Dock så vill jag gärna ha kvar mina dvärgar, älskar dem! Hehe. Personligen gillar jag saker som är organiserade, strikta, rakt och precist... och så tänker jag mig dvärgarna. Och fruktansvärt hedersamma, vilket jag tycker är kul, bra och spännande...

Så tyvärr så kan jag inte ta bort dvärgarna, ... dock gärna alver och hobbitar...

tack för tipset

 

[antorax]

Tyvärr...

Visserligen var det lite kul så... men jag är alldeles för konservativ när det gäller alver och dvärgar... tyvärr...

 

[Hjalle]

Smådvärgar

Jag håller med Troberg tokmycket på dvärgpunkten. Dvärgar när de är som coolast (förutom mina skäggiga, kampsportande handelsmannapirater med oljiga flin) är de fornnordiska mytologiska dvärgarna. Gör ditt rollspel du, med fagra bågskyttealver i de djupa skogarna, öldrickande yxmördare i stora Moria-komplex i bergen och små piprökande hobbitar i kullar i jorden, samt ett land för det och ett land för det hos människorna, men jag känner mig iallafall inte ett dugg lockat av det. Och jag är en högst normal rollspelare tror jag, kanske med väl mycket egna rationella rebellidéer på sistone. Sånna världar lockar helt enkelt inte - de är för uttjatade, för stereotypa, man kan snickra ihop dem själv på fem minuter och de är lika förutsägbara som en tandborste. Huvudsaken är att ha roligt, och har du och dina spelare roligt med det spelet så är allt skitbra, men det lockar inte. Tyvärr. Jag vet att jag inte har sett det än, men egentligen behöver jag inte se det. Jag vet ungefär redan. En tandborste är en tandborste.

Och leve Terry Pratchett!

-Hjalle, flummig idag.

 

[antorax]

Människor är grunden

Nästan alla som man skall rollspela är människor. Alver skall (om de är med) vara oerfört och inte till som rp utan slp. De skall typ vara magikermästare, kungens rådgivare och sånt... om de nu kommer med..

Människorna kommer dock att vara basen, grunden i själva rollspelet. Jag är mkt intresserad av medeltiden och vill att rollspelet skall vara som ett medeltidsrollspel fast med lite häxkonster, en del få dvärgar, en del vättar och troll men inte så mkt mer, utan ganska så jordnära.

 

[antorax]

Danke

Japp, som jag svarade på ett annat inlägg så kommer alver om de äns finns med vara mkt sällsynta, och då kommer de antagligen vara mkt mäktiga och inte vara så snälla, iaf inte i människors ögon. De kommer att vara mer långsynta, att de gärna offrar några människor (el ett baroni med människor), för att det sedan skall bli bättre. Ungefär som i I, Robot (filmen) där moderdatorn dödar en del människor för att rädda dem i slutändan...

Dvärgarna skall nog heller inte vara så goda... de skall vara kommunister som mest bryr sig om sin egna klan och sitt egna fäste, annars tror ja inte att de kommer att vara så snälla och gosiga...

 

[Hjalle]

Kul, juh!

Fast... Han frågade hur alver och dvärgar skulle vara i vårat optimala rollspel. Han bad egentligen inte om hjälp med dem, utan frågade hur vi skulle ha gjort dem. Så, han vill nog inte övertalas om att göra dem annorlunda, utan ville bara höra hur vi skulle gjort dem. Mina idéer skiljer sig markant från hans standardtandborste, liksom de flesta andras, men jag tycker iallafall det är en underhållande tråd!

Så, du är fel ute tror jag.

-Hjalle, hävdar.

 

[Troberg]

Re: Tyvärr...

Visserligen var det lite kul så... men jag är alldeles för konservativ när det gäller alver och dvärgar... tyvärr...

Konservativ? Tolkiens dvärgar är de nya dvärgarna, mina är de traditionella. Det är jag som är konservativ.

 

[Johan K]

Well, har inget emot din version av alver, dvärgar & sådant.. För min del så passar standardversioen av de här raserna aldels utmärkt. De får gjärna vara som de beskrivs av vår allas Tolkien, med tilläget att de kansek inte behöver vara så aggro mot varandra utan ha lite mer trevlig attityd mot varandra...

/ Johan K, som varken har nått emot nyskapande fantasy eller standardfantasy.

 

[antorax]

Helt rätt

Från början var det helt klart som du säger Hjalle. Skriv om hur NI vill ha era släkten...

dock så förvandlades tråden lite omedvetet till en rollspelsmakartråd då jag är rätt mkt inne på det med... men fortsätt som ni håller på (kanske lite för mkt parodi för min smak men lite skit får man ta)

 

[Krille]

Re: Människor är grunden

"Jag är mkt intresserad av medeltiden och vill att rollspelet skall vara som ett medeltidsrollspel fast med lite häxkonster, en del få dvärgar, en del vättar och troll men inte så mkt mer, utan ganska så jordnära."

Med andra ord, du vill göra ett Västmark/Saga till?

 

[antorax]

Oj

Jag trodde att tolkiens dvärgar ansågs som de första i rollspelssammanhang...

 

[Olle Linge]

Re: Oj

Jag trodde att tolkiens dvärgar ansågs som de första i rollspelssammanhang...

Troberg menar nog inte i rollspelssammanhang, utan överhuvudtaget.