Nekromanti Hur tycker ni att alver och dvärgar ska vara?

[Mekanurg]

Urbana dvärgar

När jag tillverkade en fjantasyvärld i min ungdom (i slutet av 1970-talet) placerade jag dvärgarna i ungefär samma position som klichébilden av judar i medeltidens Europa (nej, judarnas situation var inte fullt så klichémässig som man kan tro efter att ha läst Ivanhoe).

Dvärgarna var stadsbor som ägnade sig åt alla slags smide och liknande hantverk, juvelhandel, penningutlåning, arkitektur, osv. (De var däremot inte gruvarbetare.) Dessutom var de kultiverade, med nästan 100% läskunnighet, och tack vare sina hantverk viktiga undersåtar för härskarna.

Penningutlånare är dock aldrig populära hos vanligt folk, så det fanns massor med anti-dvärgiska fördomar hos plebejerna. Men eftersom dvärgarna var bra på att slåss blev det sällan pogromer: det är svårt för en pöbelhop att tackla män med mästersmidda helrustningar och stridsyxor.

 

[Rosen]

Edit: Jag gjorde en reply på Fryksdals orignalinlägg; hur hamnade det här..?

Har bara försökt utforma såna en gång, till en egenbyggd värld för rätt så länge sen, men när jag tänker tillbaka på dem tyckte jag nog att de blev rätt bra.

Alver

Fjollalver, en långlivad men ganska vek och oviktig ras som mest satt och trallade och plockade blommor i sina skogshyddor. Inga andra raser tillskrev dem något större värde, med all rätt. Alvtöser kunde ibland återfinnas i städer som, typ, servitriser med nypvänliga rumpor, men dög inte till så mycket annat. I den mån man hittade alvpojkar där så var de gosedjur åt förmögna människokvinnor; de dög inte till så mycket mer de heller.

Dvärgar

Jag döpte om dem till gnomer och satte på dem tomteluva (eller lluwah, som det hette på deras språk). De var väldigt teknikgalna och bodde i underjorden, jo - däremot slogs de inte med yxa utan föredrog att föra krig med olika mekaniska avståndsvapen (armborstet uppfanns av dem) och experimenterade lite med kemisk krigföring - de flesta gnomvapen var belagda med exportförbud för spelbalansens skull.
De var välorganiserade och förde mycket handel (bankväxlar var också deras uppfinning) men mest med varandra. En skillnad mot standard-dvärgar var väl att deras gruvbrytning inte kunde täcka deras egna behov, så de importerade metall från människorna... Handel och diplomati utfördes främst av deras (skägglösa) kvinnor, som var de gnomer som människor oftast stötte på.

Hobbitar

Muterades till en liknande ras som kallades "kinder" (det här var före Kinderäggens tid) - de såg mer ut som, typ, 12-åriga människor än som hobbits, var slanka och hade inte håriga fötter. De var inte lata men väldigt fega, och lyckligtvis för dem hade de en medfödd magisk förmåga att göra sig själva (och, med en group effort, sina byar) obemärkta. Pga det senare var de illa sedda som potentiella tjuvar, ofta med viss rätt.

--
Åke

 

[MrG]

Re: Urbana dvärgar

Tyckte om tanken med stadsdvärgarna som en liknelse vid judarna i medeltida europa, ska nog kompetera den till den jag har använt någon gång av hobbitar som frigivna negrer i a´la´1800-talets USA... Alverna i andan av liknelser lätt bli brittisk adel från kolonistiden, dekadenta, ogillar att beblanda sig med andra och allment för mer än andra folk.

Om man tittar på mycket världsskapande går till verkar det mesta vara baserat på verkligeheten, eller tidigare berättade historier. Hade en kompis som körde en västernfantasy-kampanj där han översatte fantasyns sterotyper till västern, men guldgrävardvärgar, mexicanska orcher och så vidare... kändes som väldigt lyckad mix.

 

[antorax]

Nackdel med Eon

Den stora nackdelen är att det är svårt att kombinera raser. En dvärg hatar både alver och tiraker, en alv hatar både dvärgar och tiraker och tiraker hatar både dvärgar och alver... detta blir ett problem, såvida man inte spelar de "mänskliga" varianterna av raserna, (zolod, pyar el marnakh). Dessa är dock inte så roliga heller... tycker inte jag.

Så om man har en spelgrupp med en alv som har stort inflytande (en kompis spelade mkt länge med en alv som hade skiiitmkt pengar, var baronessa och hade typ en egen liten flotta och höll på att erövra damarien) så blir det svårt att börja med en dvärg el tirak. Så om man skall spela någon sådan ras så måste man nästan vara den första med ickemänsklig ras i gruppen. Ett alternativ är väl att man kör en renodlad tirakkampanj, det vore mkt kul... snacka om brutalt...

 

[Hjalle]

Re: Nackdel med Eon

Men inte om man gör som jag, och vissa andra. Tonar ned de något överdrivna hatet.

-Hjalle, vars tiraker har ännu närmre kontakter med Drezin än Neogames'.

 

[antorax]

Självklart finns det lösningar =) ANT

Man kan ju alltid ändra på allt...

 

[Hjalle]

Re: Självklart finns det lösningar =) ANT

Japp, så länge det är bra.

Jag menar, alla ändringar är bra utom de dåliga.

-Hjalle, tycka om.

 

[Olle Linge]

Tråd utbruten [ANT]

Denna deltråd (svar om hur man bör konstruera moraliska system) är flyttad till Rollspelmakande och hittas här.

 

[morkbollen_UBBT]

Ehh, det ska väl gå,,,

Nu är jag inget större fan av andra raser än människor och ser helst att gruppen har minst dubblet så många människor ifall det ska finnas alver och annat kraffs...

Men för att svara på det hela...

Grejen med att dom hatar varandra kan ju skapa en hel del roligheter. Jag tycker rollspel är som bäst när man interagerar med sin omgivning(oftast personer). Detta kan vara SLPs eller andra karaktärer. När två karaktärer gnubbas lite med varandra så blir det bara bättre, det är dock viktigt att dessa två spelarna kan ta detta så det inte blir mer personligt utanför vad karaktärerna tycker. Även om miss fnoff baronessa är rik som ett troll och hatar dvärgar kan det ju bli ganska kul med honom där. Jag menar, vad spelar hennes rikedom för roll? Kommer hon försöka motverka dvärgen i smyg med sin kontakter? Hyra in folk som förlöjligar honom? Kanske rent av busar som läxar upp honom? Eller är det bara så tråkigt att dvärgen vill vara cool, men att alven överglänser honom?

Allt beror så mycket på spelare och äventyr, men idealt skulle det ju vara trevligt om det fanns några neutrala ledar karaktärer som kunde skilja dom åt. I sånt fall skulle jag försöka få dom gnabbas lite mer(om dom kan ta det...). Eller om gruppen ska vara trevlig, så kanske låta dom hata varandra en stund, för att sedan köra ett separat äventyr med dess två. Kidnappade, skiljda från resten i en storm, eller vad som helst. För att sedan tvinga dom till lite samarbete, få dom att uppskatta varandra.

Det kanske inte passar, men jag menar bara att inget är omöjligt, oftast(som jag väldigt ofta märker med mig själv) så är man bara inne på ett spår och vill bara inte ändra på sig. Gäller allt! Så försök tänk om det ur ett annat perspektiv så kan nog det mesta fungera...

 

[Yheela_UBBT]

Jag tycker att alver ska vara mystiska, asociala (när det gäller icke-alver), överlägsna (när det gäller det mesta, de lever ju lääänge), själva utseendet... annorlunda. Vackra? Kanske, om man gillar den tunna, bleka typen.

Dvärgar ska vara duktiga på smide, stenhuggning, strid, träsnide. Mer praktiska helt enkelt. De bor i stora klansamhällen och beblandar sig enbart med andra då de för handel, eller om de måste ut på ett (heligt?) uppdrag. Utseende: robusta, korta, hårda. The small, strong and silent type.

Annat knytt... har väl inte tänkt så långt.

 

[Feuflux]

Jag är ju känd för min klichéfascination så jag trivs givetvis bra med standardtyperna av respektive ras. Det sagt så har jag inte direkt nåt att bidra med ur inspirationssynpunkt...dock så tycker jag det är tråkigt med gamla nördar som gnäller över uttjatade raser. Bara för att någonting är uttjatat för gammelvarg G så är det inte det för ungtupp U. Jag hoppas att det för all framtid kommer komma ut standardfantasyrollspel så alla nya inom hobbyn kan spela sånt och ha hur kul som helst istället för att vi förbjuder onyskapande spel och tvingar fantasyfans att spela spel från yngre stenåldern. Så ignorera de som klagar och gör spelet med raser såsom du vill ha dom, den taktiken är den som tenderar att göra så att man faktiskt får det man pysslar med färdigt.

Sen beror det på vad man vill med spelet. Om man vill få andra att spela det så ska det ju helst inte likna nåt som redan finns. Jag har t.ex. inga som helst planer på att lira nåt annat än DoD6 om jag vill lira fantasy.

 

[Organ]

Till skillnad från de flesta som hittils svarat i tråden har jag inget emot att använda standard-kliché-varianterna av de olika folken. Om jag skulle snickra ihop nått själv skulle jag nog använda mig av dem men samtidigt försöka närma mig ursprunget litegrand. Både alver och dvärgar kommer ur samma urmyt och om man t.ex. ser till de fornnordiska sagorna är de egentligen samma väsen, man har bara skruvat dessa månfacetterade varelsers olika sidor ett par extra varv och delat up dem i två där alverna är den ljusa delen och dvärgarna den mörka (som dock tonats ner rejält).

Alver
Alverna skull jag gör mindre ädla och nobla, och snarare betona deras släktskap med älvor och andra oknytt. Däremot skulle jag behålla dem som kunskapsbevarare och, med tanke på deras långa livslängd, besittare av outgrundlig visdom. Jag skulle inte ha dem som spelabara raser.

Dvärgar
Även dvärgarna skulle jag göra mindre ädla och mer opålitliga. Jag håller med Troberg om att Ukko från Slaine är ett mycket bra exempel på hur den dvärg skulle vara. Jag skulle betona deras girighet och hantverksskicklighet mer än deras status som krigare och köpmän (de ska vara för små för att bli stora krigare och för snåla och snikna för att bli bra köpmän). En dvärg skulle väldigt sällan bli sedd ovan jord. Inte heller dvärgar skulle vara spelbara raser.

Hobbitar
Dessa skulle jag utelämna helt. De är Tolkiens eget påhitt och är bara ännu ett hopkok av den urmyt som både alver och dvärgar kommer från och skulle inte tillföra nånting.

/Anders

 

[magoo]

Alver:
Jag tycker att alver ska vara lite vilda - vackra men farliga, obegripliga med ett underligt sinne för humor. Gärna dekadenta eftersom de blir uttråkade av sina långa liv.

Dvärgar:
Dvärgar ska vara små, praktiska, jordnära, lite tråkiga och enstöringar.

Hobbitar:
Det är ju bara Tolkien som har beskrivit hober så jag har svårt att fantisera ihop något "eget". Jag tycker att hober är riktiga sömnpiller.

Människor:
Männsikor i rollspelens värld ser jag som upptäcksresanden, köpmän, vetenskapsmän - nyfikna, utforskande, pionjärer - vidskepliga, lättdräpta men ändå överlevare.

 

[entomophobiac]

Jag tycker de traditionella Tolkienistiska raserna passar alldeles utmärkt. I Sagan om ringen.

Klichéerna fungerar också bra i Warhammer Fantasy Role Play och världar som Forgotten Realms som egentligen bara använder Tolkiens idéer alternativt "originalen" ur mytologin, fast lite omskrivet.

I övrigt avskyr jag de Tolkienistiska raserna. Ett spel som på baksidan ståtar med "five different playable races" kommer jag i nio fall av tre helt och hållet låta bli. Det krävs något extraordinärt för att jag ska bli intresserad.

Så, vad är då bra exempel, som får Ento att bli intresserad av fantasyspelens digra lista raser? Tja, här är ett par:

*Gemini. Väldigt bra spel som fick alldeles för lite uppmärksamhet. Men så kunde det faktiskt också ha varit lite bättre upplägg på spelet i sig. Men allt det är en annan historia. Raserna här är helt underbart anpassade till världen, som en sorts "dark side" varianter av de klassiska - oftast med en liten twist av något slag. Som alvernas nästan insektoida samhälle och dvärgarnas förbannelse. Det är bra skit.

*Agone. De fyra årstiderna. Varje årstid har sin samling på tre raser, där varje ras har mängder av distinkta egenskaper som skiljer dem från de övriga. Dessa är i stort baserade på mytologi från olika delar av världen, men samantaget blir det en väldigt intressant blandning. Också bra skit.


Och själv då?

Oftast använder jag mig inte av raser. Eller så hittar jag på alternativ som passar bättre i min alster än de klassiska raserna. Om jag inte är helt ute efter att leka med klichéerna förstås...

Så mitt svar på vad jag själv helst ser för raser är egentligen det svar jag nästan alltid ger: jag vill ha det som passar in i spelets värld. Har spelet ingen sådan, utan bara kokar ihop lite olika idéer från andra håll. Då vill jag inte ha med det att göra.

 

[Guest]

Nu skriver jag som jag tänker göra dem någon gång.

Alver, uråldriga, urdödliga, ursexiga, urtråkiga.
Det finns en hel del halvalver i spel då sexuella relationer duger alverna väl till, men några permanenta förhållanden finns inte då andra raser snabbt blir less på deras oändliga diskutioner om till exempel marknadsvärden på skräp i skon.
De har heller aldrig lärt sig läsa då då de faktiskt tröttnar på varandra.
Deras odödlighet kommer från att det är så tråkigt att döda en alv så inte ens mikrober bakterier eller virus försöker.

Dvärgar, den grundläggande beskrivningen finns Här , gruppdynamiken liknar någonting mellan lemurer och dvärgchimpanser.
Deras ansikten är människoliknande, dock avslutas huvudet precis ovanför ögonbrynen, iövrigt har de samma kroppsbyggnation som tolkiens tanks.

Halvlängdsmän, Människolikna varelser som antingen saknar ben och underarmar eller överkropp och allt kopplat till den, de lever i flockar och äter det mesta som "luktar gott".
Deras inteligens är inte framstående, faktiskt kan man med rätta kalla dem blåsta trots att de föds med samma språk som talas i trakten, frågar du en halvlängdsman vad ett plus ett är så får du antagligen svaret: "öh, det är väl någon gramattisk grej va" eller om du har tur: "jag kan inte räkna".
De spelar ofta banjo och är oerhört förtjusta i kläder.
Denna ras har en fullkomlig historia också, det var en gång ett land där incest var den enda lagliga rätten till att få barn, kung adam hade bestämt sig att han ville börja om hela mänskligheten tillsammans med sin mor, men folket gjorde en kupp och satte av honom och kunga familjen flydde till en äng, där dödade adam alla sina släktingar förutom sin moder eva och de försökte börja om iallafall.

Människor är vanliga tråkiga människor punkt slut.

Jaja jag överdrev halvlängdsmännen rejält, men fysiskt vill jag ha dem så iallafall o inte några små hober eller hobbitar.