Nekromanti Hur vet man...

[Nässe]

...vad ens rollperson ska säga?


——————
(denna frågeställning kommer av att jag i de stunder rollspel ”går dåligt” när jag är spelare, just inte vet vad min rollperson ska säga eller göra)

 

[Mogger]

För att det finns mål och mening med handlingen.

 

[God45]

Det äe okej att karaktären inte heller vet vad man ska säga/göra.

 

[krank]

Några gånger då det hänt har jag brutit mot allt jag egentligen brukar vilja med mitt rollspelande – alltså inlevelse och jag-form etc – och bara straight-up sagt som det är. "Nej, jag kommer fan inte på något."

Det har i de flesta fall lett till att jag fått förslag antingen från de andra spelarna (att föredra) eller från SL.

Annars är det ju, som God45 säger, helt OK ifall rollpersonen inte heller vet.

 

[Bolongo]

Det beror på ifall du är intresserad av inlevelse (s.k. immersion) eller narrativ (s.k. story).

I det förra fallet skall du bo så mycket i din RPs huvud att den talar genom din mun. Du vet inte vad det är för läten som kommer ut, du är bara ett medium för rollspelsanden.

I det senare fallet skall du ha en uppfattning om vart du som spelare skulle vilja att berättelsen tog vägen, och så låter du din RP säga något som driver handlingen i den riktningen. Men se till så att det är konsekvent med RPs kunskaper och tidigare beteende, eftersom uppenbart metaspelande stör narrativet.

...

Hmmm, jag försökte driva lika mycket med båda varianterna, men det blev mycket mer sarkastiskt om den första. Undrar vad det betyder?

 

[Feuflux]

Känner igen känslan (mest kanske från Mutant:UA-tiden för 15-isch år sedan, hjäääälp vad tiden går).

1) Andra spelare tar för mycket av tiden? Hinner du inte komma på vad du vill göra förrän någon annan dragit tåget vidare åt något annat håll? Ta ett snack utanför spelmötet så att de andra vet att du känner så.
2) Din rollperson är för odefinierad? Lägg lite krut, ihop med SL kanske, för att styra upp lite drivkrafter.
3) Det spelas sandlåde-spel och du gillar inte sandlådespel utan vill ha en röd tråd, en ram, någonting som ger fokus? Synka förväntningar med spelgruppen, skapa din egna röda tråd ihop med SL.
4) Är du en eftertänksam person? Pröva att vara överdrivet impulsiv ett spelpass och kolla hur mycket oreda du ställer till med. Har du tur kanske det tar jättelång tid att ställa allt till rätta igen och du kan göra det på ett eftertänksamt sätt.

 

[afUttermark]

När jag spelade Wookie i Star Wars för massor av år sedan var jag tvungen att grymta och låta som en wookie. plus skriva ner det jag ville säga på post itlappar. Alla andra i gruppen sög på språk så det blev inte mycket vettigt sagt för mig i den kampanjen.

 

[Bolongo]

När jag spelade Wookie i Star Wars för massor av år sedan var jag tvungen att grymta och låta som en wookie. plus skriva ner det jag ville säga på post itlappar. Alla andra i gruppen sög på språk så det blev inte mycket vettigt sagt för mig i den kampanjen.

Haha, så det var som sketchen från Varan-TV, fast ni hade ingen C3P0?

 

[Bifur]

Känner igen det där. Oftast händer det när jag inte kan förmedla RPns känsla.

Ibland tycker jag, kan det hjälpa att gå ur första person och prata om RPns avsikt. Förklara att "jag vill övertala X att göra så här" istället för att säga "kom igen då, eh.. gör nu som jag vill". Funkar som SL också om man inte vet vad SLPn ska säga.

 

[Nässe]

Jag tycker det är spännande ur något slags filosofisk vinkel men också rent praktiskt—hur går det till rent konkret liksom? Hur mycket väljer man vad man ska säga ur ett meta-tänk och om man inte väljer—hur går det till när man ”känner ln” sin rollperson? För mig är det lite magiskt när det sker, man liksom känner av, inåt i sig själv.

 

[Tre solar]

Jag tycker det är schysst när man får ett omtag: man börjar säga något, det blir pannkaka, nån kommenterar varför det blev pannkaka, man säger "nä, såhär säger jag istället" och så kör vi om situationen.

 

[Mogger]

Jag tycker det är spännande ur något slags filosofisk vinkel men också rent praktiskt—hur går det till rent konkret liksom? Hur mycket väljer man vad man ska säga ur ett meta-tänk och om man inte väljer—hur går det till när man ”känner ln” sin rollperson? För mig är det lite magiskt när det sker, man liksom känner av, inåt i sig själv.

Ja, det är ju inte alltid det är så. I vår nuvarande kampanj så känns det som att alla har träffat rätt. Ibland märker man någon famlar lite och försöker hitta sin RP men det märks när spelarna är hemma. Så för vår del är det tre grejer som klickat:

1. RP som känns lätta att spela. Och som vill något. Om inget annat händer kan de dra fram nått ur sina RP.
2. En setting som är levande och intressant. Om inget annat händer kan man skopa ur den.
3. En story som är rätt dynamisk och mångfacetterad. Om inget annat händer kan man utgå ifrån den.
4. Det finns ett regelverk som inbjuder till handling. Nya förmågor att lära sig, nya prylar att skaffa sig etc.

Det finns alltså alltid något att göra.

 

[kwarnberg]

Jag brukar ha ett metatänk när jag går in i en scen, och sedan försöka följa det när rollpersonen "tar över", så att säga. Jag försöker att alltid ha ett syfte och mål med alla scener. Ofta handlar det om att få fram en viss information, belysa någon av rollpersonens sidor eller karaktärsdrag, eller etablera något. Jag arbetar mycket med baktankar. Min rollperson är själv inte medveten om dessa baktankar och subtexter, utan tror att han bara säger saker för att det faller hen naturligt. Jag arbetar med en väldigt hård separering av var jag slutar och rollpersonen börjar.

Rent konkret kan jag inte riktigt svara på hur det sker. Det är samma känsla som när jag skriver fiktion. Jag har en tanke om vad en konversation ska handla om, men de exakta orden liksom bara kommer.

 

[Dr_Dängrot]

När jag spelade Wookie i Star Wars för massor av år sedan var jag tvungen att grymta och låta som en wookie. plus skriva ner det jag ville säga på post itlappar. Alla andra i gruppen sög på språk så det blev inte mycket vettigt sagt för mig i den kampanjen.

Påminner mig om när jag var del av en spelgrupp för sisådär 15 år sedan och vi spelade nån fantasy kampanj och alla spelare tillhörde olika folkslag med sitt egna distinkta språk och ingen talade nån form av gemensamt språk så det blev en massa handtecken och pekanden och grymtande.

 

[Dr_Dängrot]

Dom ända gånger jag har känt som spelare att jag inte vet vad jag skall säga är när saker går över mitt huvud som spelare alltså när jag som spelare inte besitter kunskaper som min karaktär borde ha..

??????tex att jag spelar en akademisk person så som en kirurg eller en professor skolad i Mesopotamisk historia eller liknade och plötsligt skall yttra mig i tex medicinska termer eller berätta massa fakta om Mesopotamisk historia då blir det att man antingen drar nått ur röven eller håller käft och stirrar obekvämt ner i bordet ..

 

[Monokel]

tex att jag spelar en akademisk person så som en kirurg eller en professor skolad i Mesopotamisk historia eller liknade och plötsligt skall yttra mig i tex medicinska termer eller berätta massa fakta om Mesopotamisk historia då blir det att man antingen drar nått ur röven eller håller käft och stirrar obekvämt ner i bordet ..

Såna situationer älskar jag som spelare! Åtminstone när det mest är technobabbel det handlar om. Jag preppar för dem genom att anteckna några nyckelord eller fraser att använda ("I en artikel i senaste Annals of Oncology påstods att..."). När det istället rör sig om frågor som rollpersonen verkligen borde kunna svaret på ("var ska vi lägga snittet, doktorn?") så går det ju att snabbspola förbi det med ett "jag pekar och visar var det ska vara" eller ett "jag svarar på frågan och vänder mig sedan mot X".

 

[Fiktionslek]

Ibland när jag är osäker på vad rollpersonen ska göra eller säga brukar jag ställa upp ett par alternativ som låter åtminstone hyfsat rimliga och sedan låter jag tärningarna bestämma. Det är lite som hos Luke Rhinehart tänker jag .

Hm ... kanske nåt att formalisera i Suldokar’s Wake! Typ en reaktionstabell att använda för den egna rollpersonen .

Hälsar

Christian

 

[God45]

Något har hänt och du står helt handfallen och vet inte vad du ska göra? Ibland kan detta vara för att din karaktär är överväldigad också men ibland är det bara du som inte vet vad du ska göra. Enkla responser är alltid bra och kan ofta få bollen i rullning igen så att du kommer vidare. Mina standards är:

Fly!: Lämna situationen! Det kan vara "Jag springer!" men det kan också vara "Jag reser mig upp, säger ingenting, och går".

Slåss!: Skjut någon! Eller slå dem med ett svärd! Hantera konsekvenserna senare.

Fråga en vän: Vänd dig som din karaktär till en annan karaktär och säg "Vad tänker du om det här?". Nu har en annan spelare som inte fryst just nu bollen.

Frys!: Säg "Jag är helt bestört och vet inte vad jag ska säga/göra!" spelledaren har nu bollen.

Ha ett sammanbrott!: Kasta dig på marken (som din karaktär om ni inte lajvar) och skrik över din ångest/hur fruktansvärd situationen är/något annat. Folk tror det är bra rollspelande och det kanske det till och med är! Men ingen vill ha något från snubben som täcker sig i säckväv och askor just nu!

 

[Mogger]

Något har hänt och du står helt handfallen och vet inte vad du ska göra? Ibland kan detta vara för att din karaktär är överväldigad också men ibland är det bara du som inte vet vad du ska göra. Enkla responser är alltid bra och kan ofta få bollen i rullning igen så att du kommer vidare. Mina standards är:

Fly!: Lämna situationen! Det kan vara "Jag springer!" men det kan också vara "Jag reser mig upp, säger ingenting, och går".

Slåss!: Skjut någon! Eller slå dem med ett svärd! Hantera konsekvenserna senare.

Fråga en vän: Vänd dig som din karaktär till en annan karaktär och säg "Vad tänker du om det här?". Nu har en annan spelare som inte fryst just nu bollen.

Frys!: Säg "Jag är helt bestört och vet inte vad jag ska säga/göra!" spelledaren har nu bollen.

Ha ett sammanbrott!: Kasta dig på marken (som din karaktär om ni inte lajvar) och skrik över din ångest/hur fruktansvärd situationen är/något annat. Folk tror det är bra rollspelande och det kanske det till och med är! Men ingen vill ha något från snubben som täcker sig i säckväv och askor just nu!

OT men det här är även en utmärkt tabell att använda för SLPs i vissa situationer.

 

[Rickard]

(denna frågeställning kommer av att jag i de stunder rollspel ”går dåligt” när jag är spelare, just inte vet vad min rollperson ska säga eller göra)

Varför är detta något dåligt?

a) någon annan har inte tänkt på vad du vill ha ut av spelandet,
b) någon annan har överraskat dig (att försöka chocka är typiskt i samberättande), vilket inte är helt schysst,
c) apati kan vara en vettig respons,
d) ibland behöver man tid att tänka. Säg det och låt någon annan få fokus ett tag, tills du kommer på en vinkel.