Hur viktiga är era hästar för er?

[God45]

Hur skiljer det sig från andra situationer där spelledaren försöker få spelarna att bry sig om spelet på ett djupare plan än siffror?

”Det var uppenbar manipulation att tjuven bara försökte få mat till sina barn, så jag dödade henne och barnen”

Det är exakt samma situation.

Look, alla situationer där du går ”Här är en uppenbar emotionell manipulation för att forma karaktärerna mer till sådana jag vill heja på i en berättelse” bär med sig en risk att spelaren vägrar vara den karaktären. För det är så billigt och vem vill låta sig manipuleras? Men det är inte var det går snett! Det går snett när spelledaren eller de andra spelarna tycker den utsatta spelarens karaktär är en murder hobo! Och spelledare som vill ”få spelarna att bry sig” är samma typ som klagar över murder hobos!

Nu, när jag fuckar med någon i D&D för att orcherna har bebisar eller banditerna är hungriga eller något så tycker jag det är helfestlig om spelarna skriker ”Blood and souls!” och hackar upp dem! Det är LIKA BRA som om de är snälla. Och är det samma för dig så är det fett, mörda deras hästar! Men är det inte så var lite försiktig.

 

[cogitare]

Skor ni om dem, namnger ni dem, byter ni ut dem, har det eget rollformulär? (Hoppas jag fick de och dem rätt).

tl;dr, nej, nej, nej, nej.

Längre svar...
Jag kan sträcka mig till att namnge dem, men då kanske man borde göra som Geralt och döpa alla hästar till 'Roach' (och som spelare köra det överlag i alla spel oavsett).

För mig är en häst (i rollspel) eller riddjur (kank i Dark Sun någon...) ett verktyg att använda. Som spelare gör jag det som SL kräver, vilket i de grupper jag varit med i är ganska lite. Dvs. att hästar behöver bytas ut, skos om, äta si och så samt en massa annat administrativt jobb skiter man glatt i. På samma sätt oljar jag inte in vapen, sköter om eggen, strängar av/på pilbågen min RP använder osv.

Cog.

 

[God45]

Jag kan inte minnas att jag haft med en häst i rollspel, förutom när vi lirade OSR, men där är ju till och med rollpersonen mest siffror på ett papper, så ingen brydde sig såklart om hästarna.

Men nu blev jag sugen på att låta min nästa rollperson vara en hästtjej.

”Hästtjej” är en amazing aspekt i typ Fate.

 

[Genesis]

Vill bara understryka att jag inte hade någon del i hästätandet och det var inte så min spelgrupp brukade spela. Vet inte riktigt vad som flög i spelaren som spelade alven, tror att de flesta övriga, inklusive spelledaren var för chockade för att på allvar protestera. Det var över tio år sedan och numera har det blivit en rolig akedot att prata om i den gamla spelgruppen för att hela grejen var så jävla galen

Senaste gången vi spelade Münster beordrade min rollperson en annan rollpersons avrättning (flera, faktiskt). En annan rollperson flådde den avrättade och gjorde en jacka av honom, som presenterades för ytterligare en rollperson, som haft den avrättade som enda vän. (Det är okej, jag beordrade avrättningen på den jäveln också! Och i slutet kom ju katolikerna och dödade oss allihop.)

Bara en intressant reflektion över hur samma handling kan vara INTE OKEJ i en spelstil och FAN VA BALLT i en annan. Att äta upp en annan rollpersons häst hade nästan varit tamt i Upproret i Münster.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Bröt ut pratet om att "bara spela sin rollperson" för att jag ser att det kan skapa en hel del diskussion som skulle ta över den här tråden.

"Jag spelar bara min rollperson" - ett problem eller inte?

En gång i min spelgrupp fick en rollperson ett riktigt nära band till sin häst. Han hade lagt en jättestor mängd av sina bakgrundspoäng för att få en riktigt bra stridshäst och blev väldigt fäst vid denna häst. Dock spelade en annan spelare en dekadent, pervers och totalt amoralisk alv som när...

www.rollspel.nu

MVH

/Magnus

 

[Fnord]

Det är exakt samma situation.

Look, alla situationer där du går ”Här är en uppenbar emotionell manipulation för att forma karaktärerna mer till sådana jag vill heja på i en berättelse” bär med sig en risk att spelaren vägrar vara den karaktären. För det är så billigt och vem vill låta sig manipuleras? Men det är inte var det går snett! Det går snett när spelledaren eller de andra spelarna tycker den utsatta spelarens karaktär är en murder hobo! Och spelledare som vill ”få spelarna att bry sig” är samma typ som klagar över murder hobos!

Nu, när jag fuckar med någon i D&D för att orcherna har bebisar eller banditerna är hungriga eller något så tycker jag det är helfestlig om spelarna skriker ”Blood and souls!” och hackar upp dem! Det är LIKA BRA som om de är snälla. Och är det samma för dig så är det fett, mörda deras hästar! Men är det inte så var lite försiktig.

Det hela blir väll en fråga om vad för spel du faktiskt vill spela. Vill du att spelarna skall kunna gå runt och döda alla de inte tycker om så behöver man inte humanisera SLPs och djur. Vill man däremot att spelarna skall tänka på SLPs som individer så är det bra att tidigt försöka visa att de faktiskt inte bara är där för att bli ihjälslagna av spelarna och kanske påminna dem när man börjar se lite murder hobo tendenser hos dem.

Som SL så tycker jag inte att det är kul att SLa för en bunt murder hobos. De behöver inte vara pure good, men jag vill att mina spelare skall se världen som något levande, där det finns konsekvenser för deras handlande och där SLPs har kännslor. Men det är en fråga om spelstil.