Husreglandets förbannelse

[zo0ok]

är det konflikten ”som jag vill ha det” mot ”som det var avsett”.

Anektdotiskt: när jag var ung och spelade DoD på 80-talet, och ville husregla för att få "balans", så var motståndet massivt från de andra i gruppen som inte tyckte att man kunde ändra på reglerna (om det inte kom några alternativa regler i Sinkadus). Så jag bytte spel istället.

 

[Gabrielle de Bourg]

De mest spännande husreglerna tycker jag är sådana som mer rör att få en behaglig spelupplevelse, snarare än de nödvändigtvis kopplade till att ändra spelet. De enkla som "du kan se värdena på det du slagit i grundegenskaper och kan byta ett värde med ett annat" eller "ta bort det sämsta slaget" (den typen av regler som många spel också inkorporerar) till saker som snarare påverkar spelarna. Typ en av de mest geniala husregler jag hört var att i början av varje spelpass slog de en tärning över vem som skulle vara huvudperson det passet. En så liten men åh så genial sak!

 

[luddwig]

Handlar konflikten om husreglande mer om att ha olika syn på varför man spelar (till exempel ”för att vinna” mot ”uppleva och utforska”), eller är det konflikten ”som jag vill ha det” mot ”som det var avsett”.

För mig har husreglandet aldrig inneburit en konflikt. Det är mest bara en del av rollspelandet, men en del jag i viss mån känner mig kluven till. Å ena sidan trivs jag med husreglandet. Jag tycker att det är kul att klura på regler och försöka förbättra spelupplevelsen. Å andra sidan skulle jag vilja kunna luta mig tillbaka bara njuta av spelupplevelsen, utan att analysera och fundera på anpassningar, men det är svårt. Nu när jag tänker efter upplever jag det dock på samma sätt i andra sammanhang. Om jag till exempel läser en text har jag lätt att bli korrekturläsare/redaktör och börja tänka på brister respektive förbättringar.

 

[Zire]

Det låter jobbigt, men är det vanligt?

Nej, tack och lov. Och för typ två decennier sedan så man kan nog skylla på ung och dum dessutom.

Jag har märkt att vi överlag inte husreglar lika mycket nu för tiden i spelgrupperna. Å andra sidan så byter vi också spel ideligen, till skillnad mot när man var yngre och hade mindre pengar men mycket mer tid...

 

[Organ]

Jag har slutat husregla. Eller jag gör det extremt sällan. När jag började spela rollspel så husreglade jag friskt. Jag reflekterade inte över det. Det var helt enkelt så man gjorde där och då bland de jag spelade med. Kanske har det att göra med att vi mest spelade BRP-spel som, som bekant, är oerhört enkla att husregla.

Jag vet när jag slutade husregla. Det var när jag började spela D&D3 någon gång under det tidiga 2000-talet. Och det var ett spel som jag uppfattade som om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt att pilla på. Det blev en massa följdeffekter som var mycket svåra att överskåda om man inte hade plåtkoll på systemet. Och när jag slutade så upptäckte jag att jag heller inte saknade. Det blev snarare en lättnad. Det var skönt att kunna köra spel direkt ur boxen. Och man slapp detta med att diskutera vilka regler som gällde med spelarna.

 

[ceruleanfive]

Jag har slutat husregla. Eller jag gör det extremt sällan. När jag började spela rollspel så husreglade jag friskt. Jag reflekterade inte över det. Det var helt enkelt så man gjorde där och då bland de jag spelade med. Kanske har det att göra med att vi mest spelade BRP-spel som, som bekant, är oerhört enkla att husregla.

Samma här. Jag slutade husregla för att jag försöker att få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke, och gillar jag inte den spelupplevelsen byter jag spel istället (eller gör ett eget spel).

 

[Lemur]

och gillar jag inte den spelupplevelsen byter jag spel istället (eller gör ett eget spel).

Är inte "att göra ett eget spel" egentligen bara den extrema versionen av att ha en massa husregler?

 

[ceruleanfive]

Är inte "att göra ett eget spel" egentligen bara den extrema versionen av att ha en massa husregler?

Det beror på, det är ett spektrum, tänker jag.

I ena änden är att göra ett hack av något annat spel, där man på sin höjd har en samling anteckningar man har för sin egna grupp. Jag tycker fortfarande att det kan räknas som ett eget spel, men det är väldigt nära att mest ha en massa husregler.

I andra änden är att designa ett regelsystem från grunden (även om man rimligtvis lånar en massa från andra spel), och där man skapar en produkt av det som gör spelet tillgängligt för helt externa användare.

 

[Rangertheman]

Jag undviker husregler som förändrar någon regel. Däremot har jag skapat några nya drag till Fantasy World, för specifika situationer som inte täcks av något annat drag. Men det ingår i premissen för PbtA, så det är kanske egentligen inte att husregla.

 

[McKatla]

Det är olika för olika genrer.

Skräck: Jag klarar nästan aldrig av att leda färdiga system; de är alltid för komplicerade för min smak och kommer vägen för upplevelsen (undantag: Cthulhu Dark). Så jag skriver själv. Och husreglar det för att få det ännu smidigare. Och skriver sedan en ny version av reglerna. Som jag husreglar. Och så vidare... Så husreglandet är en del i processen att hitta det perfekta systemet (men jag är inte där ännu, trots snart 40 års reviderande!).

Fantasy: Där vill jag ha lite mer regler, och har trivts bra med såväl Whitehack (med några få tillagda husregler som vi använde redan när vi spelade ADnD1 för att nya rollpersoner inte skall vara så totalt usla som de annars kan vara) och Mörk Borg (inga husregler alls).

 

[Rickard]

Jag vet när jag slutade husregla. Det var när jag började spela D&D3 någon gång under det tidiga 2000-talet. Och det var ett spel som jag uppfattade som om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt att pilla på. Det blev en massa följdeffekter som var mycket svåra att överskåda om man inte hade plåtkoll på systemet. Och när jag slutade så upptäckte jag att jag heller inte saknade. Det blev snarare en lättnad. Det var skönt att kunna köra spel direkt ur boxen. Och man slapp detta med att diskutera vilka regler som gällde med spelarna.

Jag slutade husregla någonstans runt när jag släppte Matiné, vilket började som mina husregler till Drakar och demoner. Någonstans måste man dra gränsen för när man börjar sluta spela det egentliga spelet.

 

[Botulf]

Det enda spel där jag tillåter mig själv ägna någon större tid åt pilla med husregler är OSR-TSR D&D. Det är något rofyllt med det på något sätt. Där kör jag med massa husregler.

Den vanligaste typen av husregel jag har för andra spel är att helt enkelt igorera saker jag tycker blir för bökigt istället för att egentligen husregla. DoD, Mutant o.dyl gav mig nog någon form PTST av allt husreglande som gör att jag ännu känner motvilja att spelleda någon typ av BRP spel än idag. Men jag håller på att bearbeta traumat.

Jag hatar att lära mig nya regelsystem för det är det tråkigaste med den här hobbyn. Det tar evigheter för mig att gå igenom 350 sidors koloss. Om jag känner att ett system måste husreglas massa så vill jag inte lägga ned tid på att lära mig det.

 

[JohanL]

Jag vill inte behöva husregla, men reglerna tvingar mig alldeles för ofta.

(Jag vill inte behöva täppa igen hål i botten på en båt heller, men om den nu faktiskt läcker…)

 

[Christoffer]

Jag vill inte behöva täppa igen hål i botten på en båt heller, men om den nu faktiskt läcker…

Tycker iofs husregler allt som oftast kommer från saker som:

Åh när jag står upp i båten så känns det inte riktigt som när jag står på fast mark, måste vara ett fel.
Åh när vi åker med gummibåten ner för forsen blir jag blöt i ansiktet och pulsen går upp, måste vara ett fel.
Åh när vi ror så rinner det ibland ner vatten för åran och jag blir blöt om handen, måste vara ett fel.
Åh, vatten, det är så blött, måste vara ett fel.

Oftast inte ens från att ha gjort sakerna eller upplevt dem utan från en lite distansierad hållning att allt borde vara som att åka golfbil på platt mark.

 

[krank]

Nu var det länge sedan jag spelledde något jag inte skrivit själv, men för mig är husreglande något ganska självklart. Kanske för att jag inte har någon vidare respekt för speldesignerns förmåga att bygga Perfekta System, kanske för att jag helt enkelt känner mig själv och min spelsmak och egentligen inte är sådär suuuuuperintresserad av "Nya Rollspelsupplevelser" på det sätt en del verkar vara. So what om jag inte "spelar spelet så som det är tänkt"?

Så för mig är husreglande lite som att… I dunno. När jag köper en ny dator så installerar jag de program och spel jag vill ha på den, och ändrar inställningar i Windows så att saker funkar som jag vill. Microsoft vill att startmenyn ska ligga i mitten numera? Fuck that, startknappen ska ligga nere till vänster. Jag kanske inte använder Windows, eller datorn, "som tillverkaren tänkt" men det är strunt samma, jag vill bara ha något som funkar som jag vill och inte ställer sig ivägen. De flesta jag träffat som skaffat bil fixar åtminstone litegrann med inredningen, justerar säten och så vidare. Man köper en grundmodell, sedan gör man den till sin.

Det finns en anledning till att Rotsystem explicit gjort det till en regel att man ska husregla.

 

[Oldtimer]

Det finns en anledning till att Rotsystem explicit gjort det till en regel att man ska husregla.

Vänta bara tills någon husreglar bort den regeln.

 

[DeBracy]

Vänta bara tills någon husreglar bort den regeln.

Då har man ju ändå gjort som han vill! You can't win !!11

 

[Bastich]

Tycker iofs husregler allt som oftast kommer från saker som:

Åh när jag står upp i båten så känns det inte riktigt som när jag står på fast mark, måste vara ett fel.
Åh när vi åker med gummibåten ner för forsen blir jag blöt i ansiktet och pulsen går upp, måste vara ett fel.
Åh när vi ror så rinner det ibland ner vatten för åran och jag blir blöt om handen, måste vara ett fel.
Åh, vatten, det är så blött, måste vara ett fel.

Oftast inte ens från att ha gjort sakerna eller upplevt dem utan från en lite distansierad hållning att allt borde vara som att åka golfbil på platt mark.

Detta beskriver en vän till mig så bra. Han har ett nästan maniskt behov att husregla, helst innan spelet blivit testat.
Tyvärr har han ett uselt förstående för att en regeländring kan påverka annat, vilket inte gör det bättre.
Samt att motiveringen för ändringen är ofta helt galen.

 

[Organ]

Sedan får vi inte heller glömma att det finns en djupt liggande drift hos många av oss att göra saker och ting till "våra egna". Det handlar inte (alltid) om att saker och ting är dåliga utan att vi genom modifierandet sätter vår stämpel på dem. Och det är något som många upplever som mycket tillfredställande.

Jämför till exempel hur det ofta blir när vi flyttar till ett nytt boende. Är väggarna blåmålade så vill vi måla om dem i gult. Och hade de varit gula från början så hade det varit i fel nyans. Om inte så hade vi kommit på en anledning för att måla om dem ändå. Oavsett om det gäller rollspelsregler eller en ny lägenhet så har vi alla ett visst behov av att "boa in oss".

 

[luddwig]

Jag hatar att lära mig nya regelsystem för det är det tråkigaste med den här hobbyn. Det tar evigheter för mig att gå igenom 350 sidors koloss. Om jag känner att ett system måste husreglas massa så vill jag inte lägga ned tid på att lära mig det.

Jag tycker det är kul med regelsystem, men 350 sidor är onekligen för mycket. De flesta spel jag läst de senaste tio åren har inte haft mer än 20-30 sidor egentliga regler. Antagligen är det en bidragande orsak till mitt husreglande. Då regelsystemen är enkla och överskådliga är det lätt att avgöra vilken effekt husregler får. Om jag däremot spelledde 5E, Eon, Western eller något annat spel med detaljerade regler skulle jag antagligen inte orka med något husreglande.