Nekromanti Idealsamhället

[Krille]

Occam kuttar tomten!

om man exempelvis ser den röd-vita coca-colafärgen som en meme som är associerad rent kulturellt med coca-cola (dvs normalt sätt en betydelsefull del av memeplexet "coca-cola") och Jultomten som ett memeplex som normalt sett är en del av det övergripande Julmemeplexet, så kan man förklara Coca-Colas framgångar delvis genom att de kopplat samman sitt memeplex med julen - dvs, något so,m de flesta associerar med positiva känslor såsom glädje etc.

Fast det finns enklare förklaringar.

Coca-Cola smakar gott (för de flesta), plus att sockret i vätskan ger en serotoninrusch som gör att man blir uppåt när man dricker den. Eller om man så vill, smaklökarna gillar smaken och hjärnan gillar sockret.

Och... tja, Occam kuttar, helt enkelt.

 

[krank]

Re: Occam kuttar tomten!

Fast det finns enklare förklaringar.

Coca-Cola smakar gott (för de flesta), plus att sockret i vätskan ger en serotoninrusch som gör att man blir uppåt när man dricker den. Eller om man så vill, smaklökarna gillar smaken och hjärnan gillar sockret.

Jag tror att det också är en del av förklaringen. Jag måste verkligen be om ursäkt om jag tyckts tala för existensen av enkla eller singulära anledningar eller förklaringsmodeller.

Att tomten numera är rödvit är annars ett exempel på just det förfarande som beskrevs tidigare i tråden, även om jag glömt av vem: Man tar existerande idéer och bygger på dem. Man kopplar ihop existerande fenomen med den egna produkten. Gärna bygger mans "Livsstils"- argument av det hela, eftersom man vet att det ger sköna synergieffekter. Om memeplexet (eller "idén") "rebellrocker" redan finns därute, så får man lättare en effekt om man framställer sin produkt som att den passar till rebelrockers än om man försöker skapa en helt ny "livsstil" att koppla rodukten till.


Jag vet att de som argumenterar för kapitalismen gärna bortser från att folk påverkas av reklam, eller den här typen av argument, gör att istället tala om den där fiktive "upplyste konsumenten". Låt oss säga att jag alltid är skeptisk till den typen av argumentation.

 

[ostro]

Re: OT memetik

Den är ingen naturvetenskap, och att hävda att en vetenskap måste vara det för att få kallas "vetenskap" känns bara dumt. Det rör sig om en teori, en förklaringmodell, ett perspektiv. Som kan hjälpa. Jag finner själv liknelserna mycket användbara; om man exempelvis ser den röd-vita coca-colafärgen som en meme som är associerad rent kulturellt med coca-cola (dvs normalt sätt en betydelsefull del av memeplexet "coca-cola") och Jultomten som ett memeplex som normalt sett är en del av det övergripande Julmemeplexet, så kan man förklara Coca-Colas framgångar delvis genom att de kopplat samman sitt memeplex med julen - dvs, något so,m de flesta associerar med positiva känslor såsom glädje etc.

Jag har inte nämt något om naturvetenskap. Jag ser det själv ur ett human- och samhällsvetenskapligt perspektiv. Problemen jag har med memetik som vetenskap är att den inte bevisar något och att den inte har några empiriska belägg. Bara för att det inte är naturvetenskap innebär inte att man slipper krav på bevis eller empiri.

Coca-cola använder sig av att deras varumärkes färger är röd och vit för att samman koppla dessa med Jultomten. På det sättet hoppas de att i sin marknadsföring bli sammankopplade med positiva känslor och värden som glädje, familj och värme.

Jag sa just precis samma sak som du nu fast utan att använda komplicerade termer och med ett antal mindre ord. Det är kanske min största invändning mot memetiken. Det förenklar egentligen inget utan det krånglar till det. Att man sen måste förklara vad ett meme är förenklar ju inte saken mer.

Jag tycker egentligen inte att det är något konstigt, det här. Det är en lite annan terminologi på exakt det som beskrevs högre upp i tråden. Skulle du tycka bättre om idén om jag använde orden "idé", "idékomplex", "idéprogrammering"?

Idé och idékomplex funkar väl, eller sammling av idéer alternativt idésammling. Däremot tycker jag att programmering är ett alldeles för starkt ord för att beskriva vad som sker. Programmering innebär att man blir fast att följa programmeringen utan någon möjlighet till att ta några beslut utanför den. Idésuggestion kan möjligtvis vara en mer korrekt term om vad det handlar om.

Det har inte så mycket med ifall jag gillar idén eller inte för att det är en häftig idé, jag tycker bara inte att den håller hela vägen som en förklaringsmodell. Det är lite som amerikanen Cyrus Reed Teeds teori om att jorden skulle vara konkav. Det vill säga att universum består av ett ihåligt klot och att insidan av det klotets skal är den jord vi bor på. De andra planeterna och solen befinner sig då i klotets mitt. Det är skithäftigt! Men det funkar inte som något annat än ett roligt tanke-experiment. Man måste anta en hel del saker för att det ska funka. Samma sak när det kommer till memetiken. Man måste anta att vissa saker funkar på ett visst sätt för att det ska fungera fullt ut.

 

[krank]

Re: OT memetik

Jag sa just precis samma sak som du nu fast utan att använda komplicerade termer och med ett antal mindre ord. Det är kanske min största invändning mot memetiken. Det förenklar egentligen inget utan det krånglar till det. Att man sen måste förklara vad ett meme är förenklar ju inte saken mer.

Jag tycker inte alltid att det behöver handla om förenklingar. Det kan lika gärna handla om intressanta perspektiv, som tillsammans med övriga perspektiv kan ge en helhetsbild.

Idé och idékomplex funkar väl, eller sammling av idéer alternativt idésammling. Däremot tycker jag att programmering är ett alldeles för starkt ord för att beskriva vad som sker. Programmering innebär att man blir fast att följa programmeringen utan någon möjlighet till att ta några beslut utanför den. Idésuggestion kan möjligtvis vara en mer korrekt term om vad det handlar om.

Mja, som datorprogrammerare vet jag att kod gör lite vad man vill. Eller snarare: Jag tror att människor i väldigt hög grad påverkas av sin socialisering, sin "kulturella programmering". En person är, som jag ser det, främst produkter av sin omgivning.

Som memetisk programmerare pysslar man alltså med att stoppa in sina egna hempulade scripts in i ett jättekomplex av alla möjliga olika scripts. Människorna "där ute" påverkas av den del av helheten de utsätts för. Med andra ord, man är programmerare, och slutkoden kan ingen egentligen värja sig mot, men programmeraren är ingalunda ensam. Hade man som ensam programmerare fullständig tillgång till att kunna programmera samtliga kulturella och social intryck en människa utsätts för under sitt liv tror jag att man skulle kunna forma den människan mer eller mindre som man ville - förutsatt att man visste vad man höll på med. Dålig kod ger dålig output.

Så jo, även med de associationer ordet ger, tycker jag att "programmering" fungerar.

 

[Rising]

Kort om reklam:

Och det sannolika är ju att dina päron hade sett reklam för varuhuset. Alltså fick du information genom reklam, om än möjligen indirekt, vilket visar på reklamens funktion som konsumentupplysare.

Jag tycker man kan se en kapitalistisk och en kollektivistisk del hos reklamen:

Dan kapitalistiska är den här "jag är ny! Jag finns till!"-delen av reklamen. Den kollektivistiska är den som bygger upp redan etablerade varumärken.

I en hypotetisk värld där nya varumärken hela tiden skulle komma att ersätta gamla varumärken, och nya trender skulle komma och gå för att totalt rasera tidigare trender; då skulle reklamen tjäna kapitalägarnas intressen extremt mycket - eftersom det då skulle vara så oerhört viktigt att just berätta att man "fanns till".

Men att etablera varumärken är något helt annat. Det är som om företagen betalade för att slå vad med sina konkurrenter om att just deras produkt/tjänst tillhör de bästa.

Alltså; våra åsikter om produkten/tjänsten får vi ju genom att faktiskt pröva på den eller höra andra berätta om vad de tycker om den, och ju starkare varumärket är - desto snabbare sprids dessa åsikter och ju starkare slås de fast i våra minnen. Jag tycker inte om Werthers original eller Pepsi mer för att jag ser reklam för dem - jag bara påmins om hur mycket jag ogillar dem! Det här är "kollektivistiskt" för när jag befinner mig på besök på främmande ort och har att välja på att dricka kaffe på antingen Starbucks eller Svempas Kafétorium så kan Svempa blåsa mig hur mycket han vill utan att förlora några pengar på det. Om jag tycker att Svempas kaffe smakar diskvatten så bryr han sig inte - för snart har jag rest vidare och ingen jag känner kommer att veta var Svempas kafétorium ligger - så det finns ingen jag kan avråda från att dricka kaffe där. Om det alltid var så - att jag endast kunde välja mellan alternativ som inte behövde bry sig om huruvida jag uppskattade deras kaffe eller inte - då skulle reklamen (som jag nämnde ovan) helt och hållet tjäna kapitalägarnas intressen.
Men om jag går till Starbucks så slår företaget vad med sina konkurrenter om min gunst. Om jag ogillar deras kaffe så kommer jag att undvika alla Starbucks framöver - men om jag gillar det så kommer jag att föredra att gå till Starbucks framför okända alternativ i framtiden. Och eftersom jag kan rekommendera andra att göra detsamma som jag så tjänar detta kundernas intressen - det kan inte blåsa konsumenterna lika lätt, utan det blir viktigare för företagen att säkra en hög och jämn kvalitet.

---

Idag, i vår verklighet, måste jag absolut säga att jag ser mer reklam som etablerar varumärken jag redan känner till (=alltså kollektivistisk reklam) än "jag är ny! titta på mig!"-reklam (=kapitalistisk sådan). Så att många vänsterkids är så snabba med att kritisera reklam ser jag som ett tankefel. Där kan man kanske prata om memetik; att man är så snabb på att associera allt som har med företag att göra med kapitalism - och att man därför inte förmår se förnuftigt på hur olika faktorer faktiskt fungerar.