Flow i båda ifrågasätter jag inte alls. Flow ser jag snarare att man har i spelet/sessionen.
Immersion är klurigare. Det är säkert personligt, men som jag har det när jag spelar djupt karaktärsengagerat så spelar jag karaktären utifrån hur jag upplever deras känsloliv och känner de känslor som de känner. De vill bara överleva och göra sin grej i en turbulent omvärld. En stark story kommer troligen att utveckla sig i det fallet också då viljor korsas hela tiden och val och problem engagerar, men då är det en konsekvens av de val som vi gör.
Som jag ser det så är immersion i historien att uttalat skita i de personer som är i den. Man fokuserar enbart på vad som gör storyn bra. Karaktärerna skall vara konsekventa sin beskrivning eller den förändring de befinner sig i, men för att göra en bra historia så skall de också krossas och byggas upp för det är då (åtminstone ett av sätten) som en stark story uppstår. Till exempel så kan man enkelt när man spelar med immersion i historien låta en karaktär dö eller på annat sätt försvinna.
För mig så dras jag upp (lite eller mycket) ur karaktärsimmersionen varje gång jag går in i storyimmersion. Det kan fortfarande vara awesome spelsessioner, men för mig är de två stance:arna inte förenliga.
Immersion är klurigare. Det är säkert personligt, men som jag har det när jag spelar djupt karaktärsengagerat så spelar jag karaktären utifrån hur jag upplever deras känsloliv och känner de känslor som de känner. De vill bara överleva och göra sin grej i en turbulent omvärld. En stark story kommer troligen att utveckla sig i det fallet också då viljor korsas hela tiden och val och problem engagerar, men då är det en konsekvens av de val som vi gör.
Som jag ser det så är immersion i historien att uttalat skita i de personer som är i den. Man fokuserar enbart på vad som gör storyn bra. Karaktärerna skall vara konsekventa sin beskrivning eller den förändring de befinner sig i, men för att göra en bra historia så skall de också krossas och byggas upp för det är då (åtminstone ett av sätten) som en stark story uppstår. Till exempel så kan man enkelt när man spelar med immersion i historien låta en karaktär dö eller på annat sätt försvinna.
För mig så dras jag upp (lite eller mycket) ur karaktärsimmersionen varje gång jag går in i storyimmersion. Det kan fortfarande vara awesome spelsessioner, men för mig är de två stance:arna inte förenliga.