Nekromanti Immersion

[Dewil]

Re: Språk är inte moralisk fråga. Det är en [OT]

(och som en not, så borde han ha uppmärksammat Dewils inlägg mer)

Se inte mitt svar som en pik till dig, se det som att jag tog chansen att föra fram mitt alternativ ytterligare en gång till alla andra som kan tänkas läsa denna tråd.

Jag kom dock inte på något bra sätt att få in ordet inlevelse i rubriken på detta inlägg.

Dewil

 

[Arfert]

Re: Läste du originalinlägget? [NT]

ja... och tydligen för snabbt. Givetvis borde jag ha uppmärksammat årtalen.

 

[EchonCique]

Flyttad tråd

Det var för jobbigt att reda ut alla deltrådar, så jag flyttade hela tråden hit.

Här passar den bättre än i Rollspelsforumet.

 

[Rising]

Det här:

Att sammankoppla immersionism med inlevelse tycker jag antyder att andra spelstilar (problemlösning och samberättande) skulle sakna känsla och personligt engagemang i illusionen helt och hållet. Jag gillar inte det. Alls.

Jag tycker tvärtom att immersionism är ett ganska dumt ord, eftersom vad de pratar om snarare är utlevelse; att gestalta och att skådespela. Att låtsas vara något så mycket att man övertygar sig själv.

Inlevelse - däremot - är som i exemplet i gamla Mutant när spelledaren inte säger "betong" eftersom mungon Jerry har så låg INT, utan istället säger "slät, grå sten" - vilket (i sin utsträckning) får spelaren att känna sig lika dum som sin rollperson. Alltså; han skådespelar inte dum, utan han känner sig dum.

---

Jag är inte helt nöjd med immersionsbegreppet. Jag har känt ett behov av att använda det ibland; då för att tala om motsatsen till det här extrema utanförperspektivet som råder i spel såsom Capes; där man kan byta rollperson med varandra och tonvikten är lagd på narrativa regler och spelmekanik.

I mitten på nittiotalet talade vi ofta om "illusionen" på det här viset, såsom att "förlora sig i illusionen" eller att "uppnå illusionen". På många sätt kan jag tänka mig att det skulle vara bättre att säga "det är lite för många samberättarregler i det här spelet, tycker jag. Just skräckrollspel anser jag måste fokusera på illusionen för att bli läskiga." istället för att blanda in immersionismbegreppet. Men det kanske bara är jag som har erfarenheter av begreppet "illusionen" på det sättet?

 

[krank]

Re: Språk är inte moralisk fråga. Det är en retori

Det är ett "misstag" att tro att god kommunikation handlar om mottagarens förmåga att förstå. God kommunikation, enligt gammalt hederligt retorisk tankesätt, handlar om att uttrycka sig så att mottagaren förstår. Gör de inte det, har du misslyckats. Såtillvida inte…

Absolut. Det är lite därför jag när jag i konversationer (även här på forumet) brukar lägga skulden på mig själv när den jag talar med inte förstått vad jag säger, och försöka säga samma sak på ett enklare sätt (vilket brukar betyda fler, mindre exakta, ord).

Om man säger såhär: Jag använder i dagligt tal en hel del "svåra" ord. Det är en del av mitt naturliga sätt att uttrycka mig på. Jag utgår gärna från att andra har samma ordförråd som mig, vilket såklart är ett misstag. Jag har också en tendens att vilja använda så exakta ord som möjligt, så att det jag faktiskt menar också blir det mottagaren uppfattar. Konflikten uppkommer då min utgångpunkt inte stämmer, dvs att mottagaren helt enkelt inte har samma begrepp i sitt ordförråd.

 

[krank]

Re: Det här:

I mitten på nittiotalet talade vi ofta om "illusionen" på det här viset, såsom att "förlora sig i illusionen" eller att "uppnå illusionen". På många sätt kan jag tänka mig att det skulle vara bättre att säga "det är lite för många samberättarregler i det här spelet, tycker jag. Just skräckrollspel anser jag måste fokusera på illusionen för att bli läskiga." istället för att blanda in immersionismbegreppet. Men det kanske bara är jag som har erfarenheter av begreppet "illusionen" på det sättet?

Låter som lite influenser från Kult, må jag säga. Men egentligen vet jag inte vad jag talar om, för jag började spela rollspel under senare halvan av nittiotalet, och då med Mutant Chronicles som enda spel de första åren eller så. Däremot har jag hört uttrycket; kanske läst det också, jag minns inte så noga.

Nå, "illusionen" tycker jag kan fungera i sammanhanget. Kan såklart inte böjas eller användas riktigt som "immersion", men ett bra uttryck ändå, om man bara använder det rätt.

Det enda jag kan invända är att "immersion" enligt mig inte är riktigt samma sak. För mig handlar immersion mer, isåfall, om inlevelse, eller att försjunka in i sin roll. Jag behöver inte prata eller anta ett minspel eller på annat sätt spela ut min karaktär för att känna immersion, eller "djup inlevelse". En hel del spelmöten har jag mest suttit vid sidan om och inte spelat ut nästan alls, och likförbannat känt enorm inlevelse i min karaktär.

"Djupinlevelse" kanske skulle kunna vara något? Hur är det med bilderna som dyker upp där? Associerar man rätt av det ordet?

 

[ripperdoc]

Lite i efterhand...

... så orkar jag ge mig in i diskussionen. Bättre så, då kanske jag får stå oemotsagd

Jag förstår båda sidors argument, samt att man ska kommunicera med målet att mottagaren ska förstå. Men det är ju inte en absolut fråga, det är ju en bedömning från fall till fall. Annars hade ju ingen eller mycket liten utveckling av språket skett. Jag gillar språks förmåga att ha många synonyma ord som trots detta uttrycker nyansskillnader. Engelskan har väldigt många sådana ord, och det sätter mer färg på språket. Många ord, och lånade ord, tycker jag ger språk karaktär.

Att använda immersion kan tyckas onödigt när inlevelse finns, men många, däribland jag, uppfattar en hårfin gradskillnad mellan inlevelse och immersion. "Immersion" är för mig mer "total inlevelse", eftersom man som Arvidos beskrev är helt "under ytan". Dessutom, vet man vad immersion betyder i andra sammanhang, alternativt vet vad det betyder i engelskan, så är det ju lätt att förstå denna variant.

Dock kvarstår nog dock många, däribland Han, som inte kopplar ordet till något särskilt. Det i sig är ju inte en anledning till att det är ett dåligt ord - nya ord eller betydelser kommer ju alltid missförstås av många. Så frågan är - tycker vi, inom vårt lilla rollspelshörn av världen, att immersion har ett existensberättigande så kan vi enkelt använda det. Folk lär sig nya ord väldigt enkelt i de sociala skikt de rör sig i - för det är väl ingen som glömt alla speltermer vi redan antar är allmänt förstådda bland rollspelare (men inte nödvändigtvis bland andra)? Och för att göra det ännu tydligare så har ju Arfert rätt i att man inte ska skapa nya ord bara för att det "låter fint", så summa summarum: det är en bedömningsfråga. Om tillräckligt många bedömer att just immersion är ett användbart ord till skillnad från de alternativ som finns så kommer de använda det, vilket oundvikligen leder till att fler förstår och lär sig använda ordet. Låt språkets demokrati tala (fast det är inte en majoritetsdemokrati ).