I mina ögon finns det ingen anledning whatsoever att tänka i termer av "yrken". Man skaffar sig de färdigheter man tycker sig kunna motivera, punkt. Ytterligare systematisering tror jag inte man vinner något på.
Fast det skulle ju gå att ha ett system där yrken/sysselsättningar är färdigheterna. Har rollpersonen tex varit rörmokare i två år så förväntas det att denne kan det mesta inom hantverket. Har RP varit rörmokare i tio år har denne dessutom en massa överskottsinformation. RP vet hur planlösningarna ser ut för olika lägenhetsområden i staden där denne arbetat, vet hur kloaksystemet är uppbyggt, känner fastighetsskötare och förvaltare, känner maskinuthyrare och byggherrar, osv.
Dessutom kan man göra åtskillnad på hur mycket tid en person lagt ner på sin sysselsättning, en rörmokare som är egenföretagare har säkert fått kunskaper om bokföring och skattesystem och har ett större kontaktnät inom branschen än en person som varit anställd. Den anställde är istället en hejare på att spela piano eller kan rabbla alla travvinnare genom tiderna.
Ett exempel på när detta inte fungerade är EDD där krigaren inte hade färdigheten heraldik, det går alltså att göra en legosoldat som slagits i olika arméer i upp till 30 års tid utan att personen aldrig reflekterat över hur fiendens respektive de egna standaren och fältmärkena har sett ut.
Jag vågar påstå att yrket/sysselsättningen ger en klarare bild av vad rollpersonen kan förväntas kunna än tvärt om. Färdigheterna säger egentligen inget om vad personen har sysslat med innan, det är bara ett abstrakt mätetal som inte berättar något om rollpersonens erfarenheter eller liv.
Färdigheter är dessutom väldigt klumpiga enheter. Både mekanikern och tjuv kan säkert tjuvkoppla en bil men kunskapen har de inhämtat på två helt olika sätt. Mekanikern vet hur tändningssystemet är uppbyggt och fungerar och kan därför förstå hur det skulle gå till även om denne aldrig har tjuvkopplat en bil i hela sitt liv. Tjuven däremot har inte den blekaste aning om hur statmotorn och tändningssystemet fungerar men vet exakt vilka handgrepp som krävs för att bryta sig in och vara klar att stick på tio sekunder blankt.
Vad har då stycket ovan med inlevelse att göra? Jo, låt säga att tjuvkoppling är en manöver som kräver färdigheten mekanik. Tjuven i fallet ovan har inte färdigheten mekanik, som SL blir jag därför konfunderad och ber om att få en motivation till varför det skall vara möjligt för tjuven att bryta sig in. Svaret blir självfallet ”för att jag är en gammal biltjuv”, vilket är en fullt rimlig förklaring. Men hade färdigheten istället varit ”10 års erfarenhet av småstölder och häleri” så hade SL aldrig behövt fråga, motiveringen ligger inbakad färdigheten. Och, som redan påpekats tidigare i diskussionen, när SL inte behöver ställa frågor som är riktade till spelaren kan den senare inrikta sig på att leva sig in i sin rollperson.
Gör jag mig förstådd och verkar det vettigt?
