Låter coolt. Tror du det hade fungerat även i en lågteknologisk/fantasy setting?
Jag tror att en variant av det nog hade fungerat. Men det är svårt att säga hur det skulle
kännas om man körde det i fantasy.
Det hela byggde väldigt mycket på att jag den hösten tittade på en massa polisserier och klipp på youtube med ”10 greatest firefights in movies”, och så vidare, och sen försökte bryta ner hur man skulle kunna emulera känslan i dessa: man springer omkring hukad bland bilar och kundvagnar och skjuter, och så fort man sticker fram huvudet viner det automateld, och skott smäller in runt en, och om man blir träffad faller man ihop med ett stön och börjar blöda, och bara om man är en huvudperson finns en chans att man kan fortsätta efter det, tills fienden — shit — plockar fram något grovkalibrigt eller pansarbrytande. Och det dyker alltid upp civila som man måste få ur vägen. Och så vidare.
När vi spelade fångade systemet faktiskt rätt mycket av det där väldigt bra; jag brölade på stressmusiken från sicario eller nåt liknande, och körde dessutom med att räkna ner — tre, två, ett — och varje finger som fälldes upp var ett disadvantage, och om spelaren inte deklarerat sin handling på noll förlorade han den helt; sen fanns en specialförmåga för en viss sorts våldsam, brutal snut som bland annat gjorde att tiden saktade ner för dennes spelare.
Ytterligare en detalj som jag inte nämnde ovan, men som var viktig för känslan, tror jag, var att en Aktiv person som sköt eller manövrerade alltid valde "Exposure" — hur mycket man blottade sig — och modifierade sitt slag därefter; men fienden hade förstås också större chans att träffa med sin moteld om man var oförsiktig. Så man kunde slänga iväg ett skott utan att riktigt titta, eller, om man manövrerade, kräla med magen i dammet och det krossade glaset; eller så kunde man kika fram och sikta någorlunda, respektive rusa fram hopkrupen; eller exponera sig fullt.
Så småningom fuskade jag dessutom ihop ett lite rangligt ett system för att förenkla en större grupp beväpnade fiender till ett antal tärningar som man rullade samtidigt mot deras genomsnittsliga Färdighetsvärde, som sjönk eller steg beroende på deras Posture och rollpersonens Exponering; minns det inte i detalj nu, men det gick snabbare, och det gjorde att om rollpersonerna var Aktiva och utförde en handling kom det en skur kulor flygande, och man slog en gång för allihop för att se om någon träffade; om de var passiva kom "en skur skott uppifrån balkongen, och en ifrån någon som står bakom bilen tjugo meter bort -- vem vill du försöka slå ut"; och varje gång de slog ut en fiende, blev det en tärning mindre att rulla. Något sånt.
Någon gång kanske jag skriver ihop något och lägger upp här. Det var rätt tjusigt tyckte jag. Och det skulle absolut vara kul att göra samma övning med fäktscener och andra medeltida strider i film och teveserier, och se vilken känsla vill man ha, vilken sorts val man vill att rollpersonen ska göra, och hur man eventuellt åstadkommer det med någon variant av de här reglerna.
