Till att börja med så uppstår sällan sådana problem i mina kampanjer som kan lösas med ett enkelt grepp som det bara gäller att komma på. Hur ofta är verkligheten så egentligen? Tror någon att moderaterna hade kommit till makten om någon listigt mördade Göran Persson? Eller att USA hade blivit helt annorlunda bara för att någon lyckas fuska fram Ralph Nader till presidentposten? Även små utmaningar(att gå på toaletten, rida eller bli full räknar jag inte som utmaningar, inte ens små) har flera lager, i alla fall om man har ett nyanserat och genomtänkt spelledarskap. Genomtänkta spelledarpersoner lever sitt eget liv. En någorlunda trovärdig maktperson sitter inte och skrattar vansinnigt för sig själv i väntan på att rollpersonerna ska hacka ihjäl hans tjänare som han av någon anledning skickar ut i lika stort antal som rollpersonerna.
Okej, rollpersonerna genomskådar spelledarens listiga plan, de går en helt annan väg eller använder helt andra medel än väntat. Ska verkligen hela spelmötet vila på konsekvenserna av ett ynka val? Är spelledarens planering viktigare än spelarnas valmöjligheter och frihet? Visst kan spelledaren hävda att om de bara böjer sig för hans vilja så kommer kampanjen att belöna dem på något sätt med spännande händelser längre fram. Men så kan man heller inte resonera. Hur kan någon ens veta att det kommer att bli så? Och spännande för vem?
Jag tycker att ditt citat är skrämmande och kommer ifrån en person som jag verkligen inte skulle vilja spela med. Han kan ta sina principer och stoppa upp dem i näsan. Med lite tur så kväver han sig själv eller blir åtminstone täppt i näsan en stund.
"Tror dessutom personligen att det är i grunden så här jag spelar själv eller kanske först och främst lajvar (och där med skippar spelledaren att göra det åt en)."
Det är en himla skillnad mellan att självmant misslyckas och misslyckas på grund av att spelledaren tycker att det är jobbigt med smarta spelare.
Okej, rollpersonerna genomskådar spelledarens listiga plan, de går en helt annan väg eller använder helt andra medel än väntat. Ska verkligen hela spelmötet vila på konsekvenserna av ett ynka val? Är spelledarens planering viktigare än spelarnas valmöjligheter och frihet? Visst kan spelledaren hävda att om de bara böjer sig för hans vilja så kommer kampanjen att belöna dem på något sätt med spännande händelser längre fram. Men så kan man heller inte resonera. Hur kan någon ens veta att det kommer att bli så? Och spännande för vem?
Jag tycker att ditt citat är skrämmande och kommer ifrån en person som jag verkligen inte skulle vilja spela med. Han kan ta sina principer och stoppa upp dem i näsan. Med lite tur så kväver han sig själv eller blir åtminstone täppt i näsan en stund.
"Tror dessutom personligen att det är i grunden så här jag spelar själv eller kanske först och främst lajvar (och där med skippar spelledaren att göra det åt en)."
Det är en himla skillnad mellan att självmant misslyckas och misslyckas på grund av att spelledaren tycker att det är jobbigt med smarta spelare.