Nekromanti Intressant inlägg av Monte Cook
- Thread starter Magnus Seter
- Start date
Oldtimer
Slava Ukraini!
Huvudet på spiken [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Tja...
Jag är förmodligen dum i huvudet, men jag tycker han har fel.
"Utan en morot i form av level-advancement kanske man inte skulle ha lust att spela" - ursäkta!?
Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2...
-R
Jag är förmodligen dum i huvudet, men jag tycker han har fel.
"Utan en morot i form av level-advancement kanske man inte skulle ha lust att spela" - ursäkta!?
Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2...
-R
Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
»Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2.«
Om vi formulerar om det till »Utan en morot i form av möjligheten att förbättra sin rollperson kanske man inte skulle ha lust att spela«; låter det bättre då, eller ska vi som gillar att våra RP blir bättre med tiden fortfarande hålla oss till Diablo 2?
Finns det överhuvud taget något rollspel där det inte går att bli bättre allteftersom?
»Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2.«
Om vi formulerar om det till »Utan en morot i form av möjligheten att förbättra sin rollperson kanske man inte skulle ha lust att spela«; låter det bättre då, eller ska vi som gillar att våra RP blir bättre med tiden fortfarande hålla oss till Diablo 2?
Finns det överhuvud taget något rollspel där det inte går att bli bättre allteftersom?
Re: Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
Det gör det väl iofs.. Jag gick aldrig upp i nivå i ex Toons men so what...
Det är trevligt med belöningar. Nivåer är en av många. Det finns säkert de som tycker att en bra belöning är att få sitt egna lilla torp i skogen där man kan odla stockrosor.
För andra är belöningen ett eget rike att dona med. Ett +5 svärd är också en belöning som heter duga.
Jag är helt övertygat om att man skulle kunna spela D&D helt utan nivåer eller ökande HP. Då måste man emellertid se till att spelarna få något annat i stället. Belöningar är en av orsakerna till att man spelar. Man vill ju bli bättre.
På så sätt är rollspel lika IRL. Vad man än håller på med vill man bli bättre. Mycket av det som finns i D&D är mer eller mindre lyckade abstraktioner; Nivåer, HP, AC, alignment. Vill man sträva efter realism så får man nog ersätta dessa med mer utvecklade system men risken är att man hamnar i Rolemaster eller något liknande.
Realismen finns där men det blir så mycket tabellslående att man glömmer av det som utmärker ett rollspel - nämligen att spela en roll.
Kanske är det detta som gjort D&D till en succé. Man kan placera in spelet på exakt den nivå man själv vill - friheten att låta varje spelgrupp utforma spelet efter eget tycke och smak. Kanske var det också därför som Gary Gygax misslyckades när han försökte stöpa alla spelare i samma form: "Antingen spelar ma AD&D eller också spelar man något annat", sa han.
Följden var ju att alla började spela "något annat".
Kanske är det därför jag tror på öppen licens och D20. Utifrån samma enkla bas kan vem som helst skapa de regler han tycker är bäst. Man kan lägga ut dem på nätet och på så sätt kan det skapas olika "skolor" av D&D som förmodligen har större chans att överleva än WoTC;s försök att "toppstyra" spelandet.
Själv vill jag inte spela i Diabli II-modulerna men jag tycker att deras monster och skatt-tabeller är helt suveräna.
Clas
Det gör det väl iofs.. Jag gick aldrig upp i nivå i ex Toons men so what...
Det är trevligt med belöningar. Nivåer är en av många. Det finns säkert de som tycker att en bra belöning är att få sitt egna lilla torp i skogen där man kan odla stockrosor.
För andra är belöningen ett eget rike att dona med. Ett +5 svärd är också en belöning som heter duga.
Jag är helt övertygat om att man skulle kunna spela D&D helt utan nivåer eller ökande HP. Då måste man emellertid se till att spelarna få något annat i stället. Belöningar är en av orsakerna till att man spelar. Man vill ju bli bättre.
På så sätt är rollspel lika IRL. Vad man än håller på med vill man bli bättre. Mycket av det som finns i D&D är mer eller mindre lyckade abstraktioner; Nivåer, HP, AC, alignment. Vill man sträva efter realism så får man nog ersätta dessa med mer utvecklade system men risken är att man hamnar i Rolemaster eller något liknande.
Realismen finns där men det blir så mycket tabellslående att man glömmer av det som utmärker ett rollspel - nämligen att spela en roll.
Kanske är det detta som gjort D&D till en succé. Man kan placera in spelet på exakt den nivå man själv vill - friheten att låta varje spelgrupp utforma spelet efter eget tycke och smak. Kanske var det också därför som Gary Gygax misslyckades när han försökte stöpa alla spelare i samma form: "Antingen spelar ma AD&D eller också spelar man något annat", sa han.
Följden var ju att alla började spela "något annat".
Kanske är det därför jag tror på öppen licens och D20. Utifrån samma enkla bas kan vem som helst skapa de regler han tycker är bäst. Man kan lägga ut dem på nätet och på så sätt kan det skapas olika "skolor" av D&D som förmodligen har större chans att överleva än WoTC;s försök att "toppstyra" spelandet.
Själv vill jag inte spela i Diabli II-modulerna men jag tycker att deras monster och skatt-tabeller är helt suveräna.
Clas
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Tja...
Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2...
Om du sträcker upp näsan lite till så petar den nog ut ovanför molnen... /images/icons/mad.gif
En tydlig och mätbar förbättring av sin rollfigur är en viktig morot i D&D och majoriteten av alla rollspel. Ett av många nöjen med rollspel är ju just att följa utvecklingen av sin rollfigur från nybörjare till världsförändrare och att planera rollfigurens karriär hela vägen.
Det faktum att dataspelen lånat detta koncept gör knappast att man behöver sätta sig på höga hästar över att folk fortfarande roas av att se sin rollfigur bli bättre och bättre. Skillnaden mellan rollspel och dataspel är betydligt större än denna lilla gemensamma faktor.
Om du nu inte gillar "level-advancement", kan jag bara säja som Monte Cook: Good for you. It's great that you've found a different game that suits you. But literally millions of D&D fans before you, after you, and playing the game right now have enjoyed the game for just these reasons (and plenty more).
/Mikael
Det var det fånigaste jag hört på länge. Dylika spelare borde hålla sig till Diablo 2...
Om du sträcker upp näsan lite till så petar den nog ut ovanför molnen... /images/icons/mad.gif
En tydlig och mätbar förbättring av sin rollfigur är en viktig morot i D&D och majoriteten av alla rollspel. Ett av många nöjen med rollspel är ju just att följa utvecklingen av sin rollfigur från nybörjare till världsförändrare och att planera rollfigurens karriär hela vägen.
Det faktum att dataspelen lånat detta koncept gör knappast att man behöver sätta sig på höga hästar över att folk fortfarande roas av att se sin rollfigur bli bättre och bättre. Skillnaden mellan rollspel och dataspel är betydligt större än denna lilla gemensamma faktor.
Om du nu inte gillar "level-advancement", kan jag bara säja som Monte Cook: Good for you. It's great that you've found a different game that suits you. But literally millions of D&D fans before you, after you, and playing the game right now have enjoyed the game for just these reasons (and plenty more).
/Mikael
Re: Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
Tja, jag tycker nog att det finns många system som hanterar det här med förbättringar och lärande av nya kunskaper på ett bättre och mer realistiskt sätt. Jag kan rentav tycka att det är konstruerat på ett sätt som är enkelt men inte särskilt logiskt. Charmen men DnD är att det i grund och botten är väldigt enkelt och lättfattligt på bekostnad av realism. Det är väldigt nybörjarvänligt och sedan finns det andra saker som det många fantastiska världarna och olika regelexpansioner som håller kvar spelarna när de utvecklats lite mer.
Tja, jag tycker nog att det finns många system som hanterar det här med förbättringar och lärande av nya kunskaper på ett bättre och mer realistiskt sätt. Jag kan rentav tycka att det är konstruerat på ett sätt som är enkelt men inte särskilt logiskt. Charmen men DnD är att det i grund och botten är väldigt enkelt och lättfattligt på bekostnad av realism. Det är väldigt nybörjarvänligt och sedan finns det andra saker som det många fantastiska världarna och olika regelexpansioner som håller kvar spelarna när de utvecklats lite mer.
ro83rt
Swordsman
Re: Tja...
Det känns som om ni missuppfattar varandra lite. Jag tror att de flesta tycker det är kul att kunna förbättra sin karaktär och gör den bättre, hur man sedan gör det är ju en annan fråga. Dock så är inte anledningen till att man spelar rollspel att ha en karaktär att förbättra utan att rollspela./images/icons/smile.gif
Det känns som om ni missuppfattar varandra lite. Jag tror att de flesta tycker det är kul att kunna förbättra sin karaktär och gör den bättre, hur man sedan gör det är ju en annan fråga. Dock så är inte anledningen till att man spelar rollspel att ha en karaktär att förbättra utan att rollspela./images/icons/smile.gif
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Tja...
Dock så är inte anledningen till att man spelar rollspel att ha en karaktär att förbättra utan att rollspela.
Det påstod heller aldrig Monte Cook i sin artikel. För att citera:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Without the "carrot on the stick" that's clearly displayed ahead of us (in the form of the level advancement system) we might not keep playing the game.
<hr></blockquote>
Han påstår däremot att utan denna tydliga "morot" skulle det vara svårt att upprätthålla intresset för att spela rollfiguren och därmed spelet. Det betyder ju inte på något vis att "level advancement" är det enda skälet till att spela. Bara att människor behöver en morot, något att se fram emot, och att språngvisa förbättringar baserat på ett abstrakt mätetal är ett sätt som fungerat väl för D&D att implementera denna morot.
Vill man sedan läsa Montes artikel som fan läser biblen, så.../images/icons/doh.gif
/Mikael
Dock så är inte anledningen till att man spelar rollspel att ha en karaktär att förbättra utan att rollspela.
Det påstod heller aldrig Monte Cook i sin artikel. För att citera:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Without the "carrot on the stick" that's clearly displayed ahead of us (in the form of the level advancement system) we might not keep playing the game.
<hr></blockquote>
Han påstår däremot att utan denna tydliga "morot" skulle det vara svårt att upprätthålla intresset för att spela rollfiguren och därmed spelet. Det betyder ju inte på något vis att "level advancement" är det enda skälet till att spela. Bara att människor behöver en morot, något att se fram emot, och att språngvisa förbättringar baserat på ett abstrakt mätetal är ett sätt som fungerat väl för D&D att implementera denna morot.
Vill man sedan läsa Montes artikel som fan läser biblen, så.../images/icons/doh.gif
/Mikael
Re: Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
Finns det överhuvud taget något rollspel där det inte går att bli bättre allteftersom?
Call of Cthulhu? (även om man kan bli bättre på kort sikt, innan allt börjar gå åt skogen
Du har dock rätt; i princip alla spel innefattar att man kan utvecklas och stiga i förmåga allt eftersom man spelar. Faktum är att det är ganska fånigt att hålla fram det som en av de särskilt bra delarna med D&D. Det är ju inget _särskilt_ med det när alla andra spel har något liknande.
Finns det överhuvud taget något rollspel där det inte går att bli bättre allteftersom?
Call of Cthulhu? (även om man kan bli bättre på kort sikt, innan allt börjar gå åt skogen
Du har dock rätt; i princip alla spel innefattar att man kan utvecklas och stiga i förmåga allt eftersom man spelar. Faktum är att det är ganska fånigt att hålla fram det som en av de särskilt bra delarna med D&D. Det är ju inget _särskilt_ med det när alla andra spel har något liknande.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
Du har dock rätt; i princip alla spel innefattar att man kan utvecklas och stiga i förmåga allt eftersom man spelar. Faktum är att det är ganska fånigt att hålla fram det som en av de särskilt bra delarna med D&D. Det är ju inget _särskilt_ med det när alla andra spel har något liknande.
Men det är ju inte bara det han säger. Han framhåller att förbättring i distinkta steg fungerar bättre än "omärkliga" småförbättringar:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
And because level advancement comes as a "lump sum" instead of gradually, bit by bit, the benefits are almost always significant and impressive.
<hr></blockquote>
Så givet att förbättringar av rollfiguren är postitivt för spelintresset, menar han att just förbättringar i "grader" är något typiskt D&D, och dessutom något som är "bättre" än småförbättringar. Åtminstone kan man ju hålla med om att det är typiskt för D&D eftersom spelet ändå sedan första början fungerat på det viset. Sedan kan man ju ha olika uppfattning om det är "bättre".
/Mikael
Du har dock rätt; i princip alla spel innefattar att man kan utvecklas och stiga i förmåga allt eftersom man spelar. Faktum är att det är ganska fånigt att hålla fram det som en av de särskilt bra delarna med D&D. Det är ju inget _särskilt_ med det när alla andra spel har något liknande.
Men det är ju inte bara det han säger. Han framhåller att förbättring i distinkta steg fungerar bättre än "omärkliga" småförbättringar:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
And because level advancement comes as a "lump sum" instead of gradually, bit by bit, the benefits are almost always significant and impressive.
<hr></blockquote>
Så givet att förbättringar av rollfiguren är postitivt för spelintresset, menar han att just förbättringar i "grader" är något typiskt D&D, och dessutom något som är "bättre" än småförbättringar. Åtminstone kan man ju hålla med om att det är typiskt för D&D eftersom spelet ändå sedan första början fungerat på det viset. Sedan kan man ju ha olika uppfattning om det är "bättre".
/Mikael
Hmm
Det är väldigt litet av det han skriver som jag tycker är vettigt. Det mesta är ett halvdant försök att blanda bort korten och måla upp en vanbild av kritiken tills man kan koppla av den som "oberättigad". Artikeln verkar imho skriven för D&D-speare för att de inte skall störas av att folk gnäller på deras spel.
För att titta litet närmare på huvudpoängerna i det han skriver: (och nu tolkar jag honom en aning så det kan ju bli fel, peka gärna ut om det är någon tolkning ni inte håller med om
Levlar
Levlar är till för att karaktärer skall bli bättre. Det är roligt att karaktärer blir bättre. Därför är levlar bra.
Han struntar helt i att det finns tusen andra sätt att låta karaktärer bli bättre och att kritiken mot D&D väldigt sällan är mot _att_ man blir bättre utan mot _hur_ detta går till.
Klasser
De är en mall för nya karaktärer. De förenklar beskrivning av ens karaktär. De ger en mall för utveckling av karaktärer som man kan avvika från om man vill. En hjälp och inget hinder.
Återigen finns det hundra andra sätt att åstadkomma de saker han håller fram som fördelar. Yrken i gamla DoD löser t.ex. det mesta av det där... Det är t.ex. lika lätt att säga att man vill spela en mänsklig krigare i DoD som i D&D och folk vet ungefär vad man menar.
Att klasserna är en artificiell konstrukt som kräver högar av regler och specialhantering är tydligen helt omärkligt. Inget hinder alls. Att något som kräver trippelklassning och finpusslande med feats i D&D kan lösas precis på samma sätt som alla andra karaktärer i ett klasslöst system utelämnas helt
Hit points
Alla system är orealistiska så hitpoints är inte sämre. Man vet alltid hur mycket en viss skada innebär.
Det första är ett helt meningslöst argument. Att perfektion är omöjligt att uppnå innebär inte att alla system är lika bra.
Det senare är direkt fel. En hp representerar en enormt mycket större skada för en level-1 karaktär än en level-20 karaktär.
Varför HP prompt skall öka med level tas inte upp alls, kanske ses det som en självklarhet? Det är det naturligtvis inte...
Jaja. jag håller med om hans slutsats; att dessa saker är vitala för D&D och att man inte skulle kunna skrota dem alla utan att göra ett totalt annorlunda spel. Hans argumentation, om man betraktar den som det försvar för D&D det framstår som, är dock en bräcklig väv av hål.
Det är väldigt litet av det han skriver som jag tycker är vettigt. Det mesta är ett halvdant försök att blanda bort korten och måla upp en vanbild av kritiken tills man kan koppla av den som "oberättigad". Artikeln verkar imho skriven för D&D-speare för att de inte skall störas av att folk gnäller på deras spel.
För att titta litet närmare på huvudpoängerna i det han skriver: (och nu tolkar jag honom en aning så det kan ju bli fel, peka gärna ut om det är någon tolkning ni inte håller med om
Levlar
Levlar är till för att karaktärer skall bli bättre. Det är roligt att karaktärer blir bättre. Därför är levlar bra.
Han struntar helt i att det finns tusen andra sätt att låta karaktärer bli bättre och att kritiken mot D&D väldigt sällan är mot _att_ man blir bättre utan mot _hur_ detta går till.
Klasser
De är en mall för nya karaktärer. De förenklar beskrivning av ens karaktär. De ger en mall för utveckling av karaktärer som man kan avvika från om man vill. En hjälp och inget hinder.
Återigen finns det hundra andra sätt att åstadkomma de saker han håller fram som fördelar. Yrken i gamla DoD löser t.ex. det mesta av det där... Det är t.ex. lika lätt att säga att man vill spela en mänsklig krigare i DoD som i D&D och folk vet ungefär vad man menar.
Att klasserna är en artificiell konstrukt som kräver högar av regler och specialhantering är tydligen helt omärkligt. Inget hinder alls. Att något som kräver trippelklassning och finpusslande med feats i D&D kan lösas precis på samma sätt som alla andra karaktärer i ett klasslöst system utelämnas helt
Hit points
Alla system är orealistiska så hitpoints är inte sämre. Man vet alltid hur mycket en viss skada innebär.
Det första är ett helt meningslöst argument. Att perfektion är omöjligt att uppnå innebär inte att alla system är lika bra.
Det senare är direkt fel. En hp representerar en enormt mycket större skada för en level-1 karaktär än en level-20 karaktär.
Varför HP prompt skall öka med level tas inte upp alls, kanske ses det som en självklarhet? Det är det naturligtvis inte...
Jaja. jag håller med om hans slutsats; att dessa saker är vitala för D&D och att man inte skulle kunna skrota dem alla utan att göra ett totalt annorlunda spel. Hans argumentation, om man betraktar den som det försvar för D&D det framstår som, är dock en bräcklig väv av hål.
ro83rt
Swordsman
Re: Tja...
Precis! Det var så jag menade. Vi är helt överens./images/icons/smile.gif
Precis! Det var så jag menade. Vi är helt överens./images/icons/smile.gif
Re: Jag tror du hakar upp dig på ordet »level« ...
Så givet att förbättringar av rollfiguren är postitivt för spelintresset, menar han att just förbättringar i "grader" är något typiskt D&D, och dessutom något som är "bättre" än småförbättringar. Åtminstone kan man ju hålla med om att det är typiskt för D&D eftersom spelet ändå sedan första början fungerat på det viset. Sedan kan man ju ha olika uppfattning om det är "bättre".
Återigen finns det hundra sätt att åstadkomma detta "få notervärda förändringar" snarare än "många omärkliga". Ta DoD-expert t.ex där man samlade ep som man inte fick omsätta i fv förän man vilat upp sig en viss tid.
Det är svårt att motivera levlar med något som inte behöver levlar för att implementeras. Det är som att påstå att de bästa båtarna är bensindrivna eftersom man inte behöver ro dem.
Så givet att förbättringar av rollfiguren är postitivt för spelintresset, menar han att just förbättringar i "grader" är något typiskt D&D, och dessutom något som är "bättre" än småförbättringar. Åtminstone kan man ju hålla med om att det är typiskt för D&D eftersom spelet ändå sedan första början fungerat på det viset. Sedan kan man ju ha olika uppfattning om det är "bättre".
Återigen finns det hundra sätt att åstadkomma detta "få notervärda förändringar" snarare än "många omärkliga". Ta DoD-expert t.ex där man samlade ep som man inte fick omsätta i fv förän man vilat upp sig en viss tid.
Det är svårt att motivera levlar med något som inte behöver levlar för att implementeras. Det är som att påstå att de bästa båtarna är bensindrivna eftersom man inte behöver ro dem.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Vad säger Monte egentligen
Återigen finns det hundra sätt att åstadkomma detta "få notervärda förändringar" snarare än "många omärkliga". Ta DoD-expert t.ex där man samlade ep som man inte fick omsätta i fv förän man vilat upp sig en viss tid.
Det är svårt att motivera levlar med något som inte behöver levlar för att implementeras. Det är som att påstå att de bästa båtarna är bensindrivna eftersom man inte behöver ro dem.
Visst kan man, men allt Monte säger egentligen är att "få notervärda förändringar" är populärare än "många omärkliga" och att D&D implementerar detta med grader, vilket är typiskt för just D&D. Sedan kan man ju som SL kräva att EP inte kan omsättas till grader förrän "man vilat upp sig en viss tid", vilket ju gör att effekten blir mycket lik DoD-expert (jag litar på dig här - själv har jag aldrig spelar DoD-expert).
Hans argument är egentligen bara att vissa grundmekanismer som är typiska för D&D är just de som gjort det (och fortfarande gör det) så populärt. Det han vill vederlägga är uppfattningen att det enbart blivit populärt för att det var först - trots sina brister i just dessa mekanismer.
/Mikael
Återigen finns det hundra sätt att åstadkomma detta "få notervärda förändringar" snarare än "många omärkliga". Ta DoD-expert t.ex där man samlade ep som man inte fick omsätta i fv förän man vilat upp sig en viss tid.
Det är svårt att motivera levlar med något som inte behöver levlar för att implementeras. Det är som att påstå att de bästa båtarna är bensindrivna eftersom man inte behöver ro dem.
Visst kan man, men allt Monte säger egentligen är att "få notervärda förändringar" är populärare än "många omärkliga" och att D&D implementerar detta med grader, vilket är typiskt för just D&D. Sedan kan man ju som SL kräva att EP inte kan omsättas till grader förrän "man vilat upp sig en viss tid", vilket ju gör att effekten blir mycket lik DoD-expert (jag litar på dig här - själv har jag aldrig spelar DoD-expert).
Hans argument är egentligen bara att vissa grundmekanismer som är typiska för D&D är just de som gjort det (och fortfarande gör det) så populärt. Det han vill vederlägga är uppfattningen att det enbart blivit populärt för att det var först - trots sina brister i just dessa mekanismer.
/Mikael
Baldyr
Hero
medhåll
Jag upplevde nog Cooks artikel som ett dåligt och helt onödigt försvar av D&D. Dessutom är det lite lustigt att jag efter att ha läst försvarstalet är ännu mer övertygad om att D&D inte skulle passa min spelstil...
/Baldyr
Jag upplevde nog Cooks artikel som ett dåligt och helt onödigt försvar av D&D. Dessutom är det lite lustigt att jag efter att ha läst försvarstalet är ännu mer övertygad om att D&D inte skulle passa min spelstil...
/Baldyr
Baldyr
Hero
förbättring (+fråga till Rev)
Jag tror också att de flesta rollspel i hög grad går ut på att "förbättra gubben" men jag kan absolut inte hålla med om att en sådan morot behövs. Inte för egen del i alla fall - den ensidiga fokuseringen på ständig förbättring av rollfigurerna leder istället till en massa negativa konsekvenser, enligt mig erfarenhet. Dels blir rollfigurerna förr eller senare överdrivet mäktiga, och dels kan fokuseringen på just förbättring leda till att spelmomentet överskuggar roll- och inlevelsemomenten i spelet helt. Därför har mitt egna spelsystem inte ens några förbättringsregler (och för att det helt saknar spelvärden att förbättra). Därmed inte sagt att rollfigurerna inte utvecklas under kampanjens gång, men det är ju något helt annat än att gå upp nivåer.
Jag kan ju passa på att fråga Rev om han saknade förbättringsregler när vi spelade vår kampanj senast? Och vad som fungerade som motivator i så fall?
(Det kan också nämnas i sammanhanget att så gott som alla spelare har under lång tid undrat när vi ska fortsätta kampanjen ifråga. Det verkar ju inte att de saknar motivation att fortsätta, trots att utsikterna för att rollfigurerna ska mångdubbla sin kapacitet är obefintliga. Därmed inte sagt att alla skulle uppskatta vår kampanj eller mina regler, med alla lär inte heller kunna skriva under på Cooks försvarstal.)
/Baldyr
Jag tror också att de flesta rollspel i hög grad går ut på att "förbättra gubben" men jag kan absolut inte hålla med om att en sådan morot behövs. Inte för egen del i alla fall - den ensidiga fokuseringen på ständig förbättring av rollfigurerna leder istället till en massa negativa konsekvenser, enligt mig erfarenhet. Dels blir rollfigurerna förr eller senare överdrivet mäktiga, och dels kan fokuseringen på just förbättring leda till att spelmomentet överskuggar roll- och inlevelsemomenten i spelet helt. Därför har mitt egna spelsystem inte ens några förbättringsregler (och för att det helt saknar spelvärden att förbättra). Därmed inte sagt att rollfigurerna inte utvecklas under kampanjens gång, men det är ju något helt annat än att gå upp nivåer.
Jag kan ju passa på att fråga Rev om han saknade förbättringsregler när vi spelade vår kampanj senast? Och vad som fungerade som motivator i så fall?
(Det kan också nämnas i sammanhanget att så gott som alla spelare har under lång tid undrat när vi ska fortsätta kampanjen ifråga. Det verkar ju inte att de saknar motivation att fortsätta, trots att utsikterna för att rollfigurerna ska mångdubbla sin kapacitet är obefintliga. Därmed inte sagt att alla skulle uppskatta vår kampanj eller mina regler, med alla lär inte heller kunna skriva under på Cooks försvarstal.)
/Baldyr
Nä, men så har det...
...aldrig varit meningen att det skulle passa allas spelstilar. Jag tycker att Monte gjorde ett bra inlägg, det finns så många som säger att D&D suger och är sämst för att det har levels, classes och hit points. Vad Monte säger är att det inte är så, och att man kan vända på steken och påstå att D&D faktiskt är bra och dominerar och på grund av att den har levels, classes och hit points. Eller, som jag själv brukar anfäkta, det är bra och det dominerar för att det vågar vara ett spel, och inte faller i fällan att försöka vara... öh... ja... det som de flesta andra tronpretendenter försöker vara: något man kallar ett spel men som desperat försöker vara nått slags realismträsk med teaterpretantioner. Men som sagt, allt kan inte passa alla. /M
...aldrig varit meningen att det skulle passa allas spelstilar. Jag tycker att Monte gjorde ett bra inlägg, det finns så många som säger att D&D suger och är sämst för att det har levels, classes och hit points. Vad Monte säger är att det inte är så, och att man kan vända på steken och påstå att D&D faktiskt är bra och dominerar och på grund av att den har levels, classes och hit points. Eller, som jag själv brukar anfäkta, det är bra och det dominerar för att det vågar vara ett spel, och inte faller i fällan att försöka vara... öh... ja... det som de flesta andra tronpretendenter försöker vara: något man kallar ett spel men som desperat försöker vara nått slags realismträsk med teaterpretantioner. Men som sagt, allt kan inte passa alla. /M
Alla och några
Jag håller helt med dig: alla skulle inte gilla att spela i din kampanj och alla skulle inte gilla att spela D&D. Massor med människor gillar att spela D&D, och uppenbarligen gillar ett antal människor att spela i din kampanj. Men det är väl knappast det som var frågan? Frågan som Monte berör är den om utifall att levels, classes och hit points är så ondskefullt dåliga som vissa kritiker envist hävdar, gång på gång på gång, hur kan det då komma sig att D&D fortsätter vara världens mest populära rollspel, år ut och år in, fast det har kommit bokstavligen tusentals utmanare, som har andra sätt att lösa spelsystemet? /M
Jag håller helt med dig: alla skulle inte gilla att spela i din kampanj och alla skulle inte gilla att spela D&D. Massor med människor gillar att spela D&D, och uppenbarligen gillar ett antal människor att spela i din kampanj. Men det är väl knappast det som var frågan? Frågan som Monte berör är den om utifall att levels, classes och hit points är så ondskefullt dåliga som vissa kritiker envist hävdar, gång på gång på gång, hur kan det då komma sig att D&D fortsätter vara världens mest populära rollspel, år ut och år in, fast det har kommit bokstavligen tusentals utmanare, som har andra sätt att lösa spelsystemet? /M