Re: Livspoäng
Jag kan ju inte säga att du har fel, eftersom detta är din personliga uppfattning, men jag kan berätta varför jag inte ser samma problem med livspoäng i D&D.
Det är mycket intressant... Jag vill inte starta någon segdragen debatt om HPs vara eller inte vara här i D&D-forumets andrasida så jag nöjer mig med ett par kommentarer
Jag brukar ha Bruce Willis i Die Hard som exempel på en rollfigur med hundratals livspoäng som sakta förlorar dem nästan allihop.
Japp... det exemplet har jag stött på många gånger och vanligtvis brukar jag vända på det och påpeka det att BW i den filmen alltid beter sig som om han befinner sig i en BRP-värld. Vapen är uppenbarligen livsfarliga, även om det är standardskurkar som håller i dem och BW anstränger sig mycket för att undvika att bli träffad (han hoppar väl t.o.m. ut i ett hisschakt vid ett tillfälle, för att slippa bli beskjuten).
I D&D hade han snarare tjänat på att motanfalla direkt och sänka motståndet så fort som möjligt. Han kunde ju lita på sin buffer s.a.s. och det vore nog en bättre affär hp-mässigt.
Så konsekvensen ligger i att att alla träffar beskrivs som att de verkligen träffar, men den synliga skadan skiljer sig åt märkbart.
...och naturligtvis krävs det lika mycket ansträngning för att laga det där jacket i örsnibben som det krävs för att laga låglevel-karaktären som ligger och hostar blod, oförmögen att agera
{de sabbar spänningen}
Det här är den absolut mest intressanta invändningen. Den visar på skillnaden mellan ett absolut hjälterollspel och ett mera normalt rollspel. I D&D finns det i det närmaste ingen risk att tio vakter (soldater av grad 1) med armborst skall kunna döda en 10:e gradens krigare. I BRP finns det alltid en risk att din rollfigur stryker med, även om dina motståndare är helt utklassade. I D&D har man en buffert som närmast garanterar överlevnad, medan i BRP har man odds som gör överlevnad trolig.
Skillnaden i vår upplevelse kommer sig av att jag inte ser hur detta förtar spänningen. Sett i ett sammanhang kan jag visserligen vara säker på att döda vakterna till priset av 20-30 förlorade livspoäng, men har jag råd att förlora dessa? Om min rollfigur bara drar runt på sta'n och leker huligan har jag det säkert, men jag förutsätter att konflikten med vakterna befinner sig i ett sammanhang där varje förlorad livspoäng betyder färre livspoäng kvar till slutstriden mot det verkliga hotet.
Jag tycker skillnaden är tydlig. I D&D är exempelsituationen enbart spännande från ett storskaligt taktiskt perspektiv långt fjärmat från vad som faktiskt händer i spelvärlden ("jag måste spara HP till slutstriden"). I BRP är situationen själv spännande, av skäl väldigt starkt kopplade till skeendet ("Jag kan bli dödad av en av de där skäktorna").
Notera dock den viktiga skillnaden på att ge rollfiguren en buffert som kan reduceras ner till noll av för mycket stridande och att ge rollfiguren ett explicit försvar som ju hela tiden är lika bra. Det är två helt olika mekanismer som ger helt olika resultat.
Hjältepoäng. En buffer av autolyckaden som dock inte går att återladda med "läkningsmagi". Blir man däremot skadad så har man verkligen blivit skadad... inte förlorat abstrakt poäng x.
Att rustningar reducerar skada istället för att skydda dig från träffar är en helt annan diskussion som inte har med livspoäng att göra (dessutom tycker jag att rustningars skadereducering är helt orealistiskt. ).
Det vore intressant att se dig försvara den något underliga ståndpunkten
Livspoäng är inte att ducka explicit,
Jag har stött på många D&D-anhängare som hävdat att undvikanden är en del. Vissa har hävdat att det står i beskrivningen av HP t.o.m. Om de eller du har rätt har jag ingen aning om
utan att genom tur eller "gudomlig nåd" bara bli lite skadad där en normal människa skulle stryka med direkt. Eftersom du ändå blir lite skadad, är Fysikfördelen till nytta, men Händighetsfördelen spelar bara in på PK.
...Och krigare har naturligtvis mer "Gudomlig nåd" än t.ex präster
Att man kan återhämta detta genom vila är väl ganska naturligt,
Varför det? Vore inte bön och botgöring mera passande?
lika väl som att man kan läka det med magi. Eftersom denna magi oftast är gudabaserad, är det väl naturligt att den helar "gudomlig nåd".
Trots att de heter saker som cure
wounds...
Livspoäng hindrar dig inte från att bli skadad, de innebär bara att skadan inte är lika allvarlig. Din PK gör att du undviker helt att bli skadad. Detta är ju speciellt intressant om attacken även har någon specialskada (till exempel gift). Därav två olika mekanismer i samma spel.
Det är ju lustigt att man inte kan använda den gudomliga nåden för att slippa få gift i kroppen när man kan använda den till att slippa bli kluven i två av ett maffigt svärd.
