Nekromanti Intressanta kulturella fenomen

[luddwig]

Jag vill ha mustigare rollspelsvärldar och tar därför tacksamt emot tipsa på intressanta kulturella fenomen som jag helt sonika kan knycka.

 

[Ymir]

Jag lär komma tillbaka senare i tråden, då jag nördar lite på detta, men en favorite of mine är tibetanernas (och de gamla iraniernas) Sky burials. jag tycker det är något vackert, på något vis, med konceptet att låta döda människor rituellt ätas av fåglar så att deras kött och själ kan bäras av fåglarna till himlen. Tibetanerna har även water burials; döda barn läggs i floderna snarare än att ges åt fåglarna, men jag vet inte varför det är så, men jag slår vad om att anledningen är intressant.

 

[Mundo]

Ganska fascinerande fenomen är elefanter och hur de har agerat med människor. Allt från att vara heliga och välsigna dig genom att röra vid skallen på dig med sin snabel... Till att långsamt trampa ihjäl dig med så kallad execution by elephant.

Byggnadsarbetare, krigsmaskiner och heliga djur. Elefanterna har varit jävligt mycket, och sätter man en rollspelsvärld i den fauna där de kan bo, skulle det vara brottsligt att inte låta dem vara en viktig del av everyday life i alla förindustriella samhällen.

 

[Jocke]

Jag lär komma tillbaka senare i tråden, då jag nördar lite på detta, men en favorite of mine är tibetanernas (och de gamla iraniernas) Sky burials. jag tycker det är något vackert, på något vis, med konceptet att låta döda människor rituellt ätas av fåglar så att deras kött och själ kan bäras av fåglarna till himlen. Tibetanerna har även water burials; döda barn läggs i floderna snarare än att ges åt fåglarna, men jag vet inte varför det är så, men jag slår vad om att anledningen är intressant.

Jag tycker också att luftsättning (som jag gissar är det svenska ordet) är väldigt facinerande. Har inte så mycket mer att tillägga.

 

[Mogger]

Jag vill ha mustigare rollspelsvärldar och tar därför tacksamt emot tipsa på intressanta kulturella fenomen som jag helt sonika kan knycka.

Jag är barnsligt förtjust i antikens förtäckta gangstervälden som faktiskt var den rådande politiken. Utöver det så är ju Nordkoreas nekrokrati en juvel i sammanhanget!

 

[Lukas]

Tidiga gnosticistiska kristna församlingar, hade inga religiösa ledare utan varje gudstjänst slumpade det vem som skulle leda den.

 

[Khan]

Baltisk körsång som ett ickevåldsvapen mot Sovjets förtryck. https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_sjungande_revolutionen

Sjukt fräckt att musik kan ha sådan kraft. Dessutom är det bara georgisk kör som är i närheten av baltisk när det gäller att låta ballt.

 

[cogitare]

...men en favorite of mine är tibetanernas (och de gamla iraniernas) Sky burials. jag tycker det är något vackert, på något vis, med konceptet att låta döda människor rituellt ätas av fåglar så att deras kött och själ kan bäras av fåglarna till himlen.

I Conn Iguldens bok om Djingis Khan så beskriver han samma sedvänja hos mongolerna på den tiden. Är inte själv så värst insatt men jag har fått bilden av att han (Conn Igulden) har gjort ett ganska digert research-arbete kring sina olika historiska romaner.

Cog.

 

[Nirbulas]

Föreställningar om tvillingar i Yoruba-kulturen verkar intressant. Det yngre tvillingsyskonet är den som föds först, eftersom det äldre syskonet skickar ut det yngre för att se om världen därute är värdig den äldre. Om en av tvillingarna skulle avlida för det otur med sig och föräldrarna beställer en skulptur av en ande som representerar tvillingpar och skulpturen behandlas av föräldrarna som om det var en riktig person. Det är rätt häftigt.

 

[luddwig]

Fina bidrag hittills. Fortsätt gärna att fylla på.

 

[Mogger]

Polynesisk tatueringskultur är ganska intressant och inte minst rollspelsvänlig. Möjligtvis något uttjatad.

Sedan har vi ju den där begravningsritualen där man klär den döde och går runt med. Tror det är Filippinerna eller kanske Indonesien. Märkligt, och intressant, är det åtminstone.

 

[da_bohz]

Tangata manu, Fågelmannakulten på Påskön. Vet inte hur allmänt känd den är, men i väldigt korta drag går det ut på att folk tävlar om att hämta årets första ägg från Sottärnan, som häckar på en mindre ö (Motu Nui) utanför huvudön. De tävlande utsågs av en form av sponsorer, och skulle simma ut till ön, vänta ut de första tärnorna (vilket kunde ta flera dagar eller i vissa fall veckor) och sedan lokalisera ett bo med ägg i. Den förste som hittade ett sådant ägg skulle klättra till toppen av Motu Nui och ropa åt sin sponsor att han skulle gå och raka sitt huvud, eftersom han har ägget. Yes. Really.

Därefter simmar alla utom äggfinnaren tillbaka till huvudön. Äggfinnaren själv fastar på Motu Nui ?och binder ihop en korg av sjögräs och dylikt att fästa på huvudet när han väl ska simma tillbaka sen. Efter hemsimmandet ska han klättra upp på en hög klippa där hans sponsor väntar, och om han inte dör på vägen (uppäten av haj, fallen från en klippa, etc) har hans sponsor vunnit titeln "Tangata Manu". Som sådan fick sponsorn mat och ensamrätt på alla fågelägg från Motu Nui ?under det kommande året - då Tangata Manu dessutom måste leva i avskildhet i en specialbyggd hydda. Oh, just det. Han fick en huvudbonad också. Gjord av människohår (eftersom han rakat sitt huvud då hans tävlare vann).

?Anyway, läs detaljerna här om ni vill:
https://en.wikipedia.org/wiki/Tangata_manu

 

[Ymir]

I Conn Iguldens bok om Djingis Khan så beskriver han samma sedvänja hos mongolerna på den tiden. Är inte själv så värst insatt men jag har fått bilden av att han (Conn Igulden) har gjort ett ganska digert research-arbete kring sina olika historiska romaner.

Cog.

ja, sedvänjan kommer sig av att man i dessa karga områden (Gobiöknen, den mongoliska stäppen, Tibets högplatå) inte har råd att lägga bränsle på kremering, och jorden är ofta för hård för att gräva djupt ned i. Så man behövde andra metoder för att begrava de döda.

 

[Ymir]

Tangata manu, Fågelmannakulten på Påskön. Vet inte hur allmänt känd den är, men i väldigt korta drag går det ut på att folk tävlar om att hämta årets första ägg från Sottärnan, som häckar på en mindre ö (Motu Nui) utanför huvudön.

Det hela skildras i stor detalj i filmen "Rapa Nui" från 1994. Tämligen sevärd faktiskt!

 

[Ymir]

Ett av antropologins mest ökända exempel på bisarra sedvänjor kommer från Sambia-kulturen på Papua Nya Guinea.

Sambia har en komplicerad sexstegsprocess där unga pojkar ska utvecklas till män, och som del i detta måste de utsättas för rituell blodsutgjutelse samt intaga mycket sperma, så att de kan bli vuxna. Det senare sker genom att de rituellt suger av äldre pojkar i stammen.

The full initiation is reported to start with members of the tribe being removed from their mothers at the age of nine.[SUP][3][/SUP] This process is not always voluntary and can involve threats of death.[SUP][3][/SUP] The children are then beaten and stabbed in their nostrils with sticks to make them bleed.[SUP][3][/SUP] In the next stage the children are hit with stinging nettles.[SUP][3][/SUP] The boys are then dressed in ritual clothing and an attempt is made to force them to suck on ritual flutes.[SUP][3][/SUP] The boys are then taken to a cult house and older boys dance in front of them making sexual gestures.[SUP][3][/SUP] Once it gets darker the younger boys are taken to the dancing ground where they are expected to perform fellatio on the older boys.

 

[Ymir]

Ett annat mycket klassiskt exempel är "Guevedoces" i Dominikanska republiken. Det är en genetisk åkomma som får pojkar att verka vara flickor vid födseln och under barndomen, men utveckla tydliga manliga könsorgan i puberteten, vilket givetvis lett till intressanta kulturella föreställningar. Här är en kort artikel om fenomenet, från Vice.

 

[Ymir]

Två klassiska antropologiska studier av Colin Turnbull, "The Mountain People" och "The Forest People", skildar dels Ik-folket i Uganda, som är jätteonda, och Mbuti-pygmeerna i Belgiska Kongo, som är jättegoda. Eller ja, detta är givetvis inte sant, utan det finns dels en massa komplexa nyanser på det hela, och dels en del kritik mot böckerna, men de är extremt rolig läsning. I korthet så har Ik ett missunsamt, egocentriskt, mordiskt, amoraliskt samhälle präglat av armod och eländiga förhållande, medan Mbuty är myspysiga, solidariska skogstomtar. Men som sagt, grov förenkling, jag kan knappast göra böckerna rättvisa i ett foruminlägg. Men man hade definitivt kunnat skildra två fantasyfolk, till och med som grannar, där det ena på grund av sin miljö och sina förhållanden har mycket mindre sympatiska traditioner än det andra.

 

[Ymir]

Nästa ämne är något jag skrivit en uppsats om, så det finns risk för information overload, men jag ska försöka koka ned det till sin kärna. Det är dags för...

Fotlinding. Yeah. This is a rough one, so brace yourselves.

Nån gång under tiden då Kina var den mest storslagna civilisationen på jorden (under Tang- eller Mingdynastierna ungefär) bestämde man sig för att det började bli lite för gött och civiliserat, man behövde någon groteskt brutal sedvänja som kontrast. Folks vana trogen lät man givetvis detta gå ut över kvinnorna, för alla historiska civilisationer med självaktning måste ju ha ett tjockt lager misogyni...

anyhoo. Fotlinding går ut på att göra kvinnors fötter jättesmå. Fossingarna deformeras i barndomen genom att man viker in tårna under fotsulan och drar hårda lindor från hälen till ryggen på foten för att pressa ihop foten mot fotvalvet, som ibland krossas med en sten för extra effekt. Sedan får de gråtande, blödande småflickorna stappla runt på sina lindade fötter tills de tids nog är totalt deformerade och knappt tjänliga att gå på. Googla det för att tillfredställa er morbida nyfikenhet, ni vet att ni vill.

Lindade fötter var givetvis en klassmarkör, som signalerade rikedom. Men genom århundradena kröp traditionen nedåt i samhällslagren, eftersom alla bönder alltid vill emulera överklassen, även om man i lägre samhällsskikt inte brukade linda lika hårt. De få, mycket gamla kvinnor som finns kvar idag med lindade fötter växte alla upp i avlägsna, gudsförgätna byar i Kinas minoritetsområden, där traditionen överlevde längst. Så vad som började som en överklasstradition slutade som en backwards ritual i bondesamhällets lägsta skikt. Det tros att fotlindingen hade sina äldsta rötter hos hovdanserskor under Tangdynastin, som lindade sina fötter likt ballerinor gör idag, men ironiskt nog ledde sedvänjan sedermera till att Kinas danskultur dog ut, eftersom kvinnorna inte längre kunde dansa.

Det fanns en omfattande erotisk, fetischistisk tradition kring de lindade fötterna, som i hög grad påminner om de kring klackskor och kvinnofötter idag. Många författare som efterlämnat bevarade skrifter obsessar över lindade fötter och beskriver dem i diverse hyllande ordalag, men är noga med att aldrig ens fantasiera om att linda upp fötterna, så att de slipper tänka på det ruttnande, deformerade köttet därunder. I bevarade kinesiska porrillustrationer (vilka det finns massor av) är kvinnorna nakna -utom- på fötterna, som alltid är pyttesmå och ordentligt lindade.

När manchuerna erövrade Kina på 1600-talet förbjöd de manchuiska kvinnor att linda fötterna, kanske på grund av manchuernas atletiska, nomadiska traditioner, så den egendomliga situationen uppstod att en tradition var utbredd bland den hànkinesiska lägre överklassen, men icke-existerande bland den manchuiska högre överklassen. Det var först under republiktiden på 1920-30-talet som man förbjöd fotlinding på riktigt, även om vissa proto-feministiska rörelser (ofta sponsrade av kristna missioner) agiterade mot det hela långt tidigare än så.

Fotlinding tas upp hela tiden i kines-amerikanska akademikers, författares och filmskapares produktioner, men förekommer i princip aldrig någonsin i moderna kinesiska verk, inte ens i den socialrealistiska filmtradition som Zhang Yimou, Chen Kaige etc introducerade. Jag vågar inte säga definitivt vad det beror på, för även om kines-amerikaner är väldigt fokuserade på genushistoria och kulturhistoria, finns en rik tradition av socialhistoria om umbäranden och elände även i fastlandskinesisk film och litteratur.

 

[Lupus Maximus]

Colombianska nyårstraditionen med att bygga en docka, i fullskalig storlek, som man på nyårsafton tänder eld på. Dockan, Año viejo, representerar det gångna året. Vissa fyller den med smällare för lite extra effekt, men det är inget måste.

 

[da_bohz]

Colombianska nyårstraditionen med att bygga en docka, i fullskalig storlek, som man på nyårsafton tänder eld på. Dockan, Año viejo, representerar det gångna året. Vissa fyller den med smällare för lite extra effekt, men det är inget måste.

?Det här får mig att tänka på Guy Fawkes' Night i England. Vilket också är en rätt märklig kulturell tradition. Bränna en docka och skjuta smällare till minne av ett misslyckat mordförsök/terrordåd.