Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag har nu läst ut A Dance with Dragons. Definitivt bättre än A Feast for Crows men inte utan sina svagheter. Tyrions och Daenerys kapitel tillhör de svagare. Tyrion spenderar för mycket tid med att resa utan att komma någonvart, och särskilt hans två första kapitel är tråkiga. Daenerys inser själv i sitt sista kapitlet att den tid hon spenderade i Meereen var ett misstag, och det gäller även för själva berättelsen -- vad som sker med slavstäderna är inte lika viktigt som vad som sker med Westeros. Så vitt jag har förstått var detta den bit som tog längst tid att lösa, den "Meereenese knot" Martin har talat om, och det känns lite halvhjärtat, för många karaktärer (bland POV-karaktärerna: Daenerys, Tyrion, Barristan, Victarion och Quentyn) som gör alldeles för lite. Just Quentyn Martell är en tråkig karaktär som jag inte tycker tillför mycket till boken. Att få Barristan Selmys perspektiv var däremot trevligt -- han påminner rätt mycket om Eddard.
I kontrast till detta var Norden avsevärt intressantare. Den nedbrutne, torterade och (förmodligen) kastrerade Theons synvinkel gav en utmärkt bild av exakt hur monstruös Ramsay Bolton är, och i Jon Snows försök att hålla fred mellan sina nattvaktsbröder, kung Stannis män och vildfolket ger han intryck av att vara en av böckernas värdigaste ledare hittills -- definitivt bättre som kommendant än Daenerys är som drottning (han fick dessutom äntligen halshugga Janos Slynt!). Mordet på honom i sista kapitlet är chockerande, även om jag misstänker att döden inte kommer att vara permanent -- huruvida han räddar sig genom det trick Varamyr försökte sig på i prologen eller ifall Melisandre återuppväcker honom återstår att se. Likaså har jag mina tvivel kring hur sant det är att Ramsay Bolton dödat Stannis -- om Theon plockades upp av Stannis följe, hur kommer det sig att Ramsay inte vet var han är?
Davos dör inte! Yay! Allt tyder på att han ska hitta Rickon Stark på kannibalön Skagos, som onekligen verkar vara en ogästvänlig plats. Wyman Manderlys sondotter Wylla stjäl helt showen i ett kapitel.
Jag är inte någon stor vän av att Aegon fortfarande skulle vara vid liv. Sättet Varys talar om honom i epilogen får mig att misstänka att hans äkthet inte spelar någon roll -- han kan lika gärna vara någon som uppfostrats för att skapa Varys idealkung. Att folket i Lys har mycket av det gamla Valyrias blod nämns i något kapitel, så hur svårt skulle det vara att hitta någon unge i lämplig ålder med rätt hår- och ögonfärg? Dock är själva biten av historien där Aegon förekommer bra -- Jon Connington fungerar väl som POV-karaktär.
Dessvärre känns boken som om den hade kunnat ge mer resolution till de flesta av trådar. Vid slutet är Stannis obekräftat död i strid, Jon Snow möjligen mördad av sina bröder, Daenerys vilse på stäppen, Jaime försvunnen i skogen tillsammans med Brienne... väldigt lite känns avslutat. Däremot klargör epilogen med all önskvärd tydlighet exakt hur hårt Westeros kommer att kollapsa -- Norden är redan en röra som tronen enbart har nominell kontroll över, det Gyllene Kompaniet har erövrat sina brohuvuden, Dorne gör enbart sken av att lyda tronen, och utan Kevan Lannister kommer konflikterna mellan kronan och familjen Tyrell att öka. Jag misstänker att The Winds of Winter kommer att bli en blodig historia.
I kontrast till detta var Norden avsevärt intressantare. Den nedbrutne, torterade och (förmodligen) kastrerade Theons synvinkel gav en utmärkt bild av exakt hur monstruös Ramsay Bolton är, och i Jon Snows försök att hålla fred mellan sina nattvaktsbröder, kung Stannis män och vildfolket ger han intryck av att vara en av böckernas värdigaste ledare hittills -- definitivt bättre som kommendant än Daenerys är som drottning (han fick dessutom äntligen halshugga Janos Slynt!). Mordet på honom i sista kapitlet är chockerande, även om jag misstänker att döden inte kommer att vara permanent -- huruvida han räddar sig genom det trick Varamyr försökte sig på i prologen eller ifall Melisandre återuppväcker honom återstår att se. Likaså har jag mina tvivel kring hur sant det är att Ramsay Bolton dödat Stannis -- om Theon plockades upp av Stannis följe, hur kommer det sig att Ramsay inte vet var han är?
Davos dör inte! Yay! Allt tyder på att han ska hitta Rickon Stark på kannibalön Skagos, som onekligen verkar vara en ogästvänlig plats. Wyman Manderlys sondotter Wylla stjäl helt showen i ett kapitel.
Jag är inte någon stor vän av att Aegon fortfarande skulle vara vid liv. Sättet Varys talar om honom i epilogen får mig att misstänka att hans äkthet inte spelar någon roll -- han kan lika gärna vara någon som uppfostrats för att skapa Varys idealkung. Att folket i Lys har mycket av det gamla Valyrias blod nämns i något kapitel, så hur svårt skulle det vara att hitta någon unge i lämplig ålder med rätt hår- och ögonfärg? Dock är själva biten av historien där Aegon förekommer bra -- Jon Connington fungerar väl som POV-karaktär.
Dessvärre känns boken som om den hade kunnat ge mer resolution till de flesta av trådar. Vid slutet är Stannis obekräftat död i strid, Jon Snow möjligen mördad av sina bröder, Daenerys vilse på stäppen, Jaime försvunnen i skogen tillsammans med Brienne... väldigt lite känns avslutat. Däremot klargör epilogen med all önskvärd tydlighet exakt hur hårt Westeros kommer att kollapsa -- Norden är redan en röra som tronen enbart har nominell kontroll över, det Gyllene Kompaniet har erövrat sina brohuvuden, Dorne gör enbart sken av att lyda tronen, och utan Kevan Lannister kommer konflikterna mellan kronan och familjen Tyrell att öka. Jag misstänker att The Winds of Winter kommer att bli en blodig historia.