Nekromanti JA, jag vet det. . .

[Andy]

Du behöver inte rätta dig efter allt som står i den här boken. Reglerna och texterna om världen är här för att inspirera, inte sätta begränsningar. Gör vad du vill med det som finns och gör det här rollspelet till ditt egna.

Är det någon som känner igen den här lilla brasklappen som finns med i (nästan) alla rollspel?

Varför skriver en rollspelsförfattare så här?

Jag vet att jag får göra vad jag vill med rollspelet eller rollspelmodulen. Jag kan använda den som skithuspapper om jag tycker det verkar vara det bästa (vilket jag gärna skulle göra med rollspelet Orc!).

Men när jag köper ett rollspel så är det för att jag vill spela det och för att jag tycker att författarna har hittat en stämning, skapat en cool värld eller att regelsystemet verkar kul. Vad händer om jag istället tänker att jag ska försöka använda allt som står i rollspelet, inte tvärt om.

Det jag är ute efter är att jag tror att det finns mycket att vinna på om man faktiskt är lite bokstavstrogen det som skrivs i rollspel. Att använda sig av det som är skrivet och utveckla karaktärer, äventyr och kampanjer efter de krokar, beskrivningar och berättelser som rollspelet innehåller. Inte börja med att såga, fixa, klippa, modda, ändra och kasta saker som finns med i reglerna eller världen.

Varför ska man vara trogen det någon irländsk eller franska snubbe har skrivit i en bok? Jo, det jag ser som en fördel är att alla i spelgruppen har en chans att skapa sig samma stämning och information om världen. Om man dessutom är beredd att behålla reglerna så kan alla runt bordet vara inlästa på dem och vet hur just deras karaktär ska agera mot motståndarna.

Jag har två exempel: Jag skapade nyligen en karaktär till Coriolis. Istället för att hitta på egna planter och gruvkolonier så lusläste jag boken för att använda sådant som Lilja redan hittat på. Jag måste säga att min karaktär fick ett oväntat djup och jag ser fram emot att spela med honom. Det andra exemplet är när jag spelade M:UA - KT. Jag, som spelare, hade råpluggat spelarkapitlet om Nordholmia och kunde på det sättet till och med utmana SL. Det var kul.

Om man börjar ändra på saker i ett rollspel så måste alla som ska spela få en chans att anpassa sig till det och det har jag haft problem med. Det får avsluta.

 

[Mogger]

Varför skriver en rollspelsförfattare så här?

För att de inte vågar skriva "spela det här spelet som det är skrivet för bästa spelupplevelse" fast de egentligen tycker så. Kort sagt, jag håller med dig och förstår inte heller varför man inte kan skapa flexibla spel som båda uppmuntrar till att gräva ner sig (lagom djupt) och vara kreativ (inom spelets ramar).

Ännu värre är det iofs med äventyr. Först får man en hel berättelse sedan får man veta att man ska ändra. Jag blir så trött att jag inte vet var jag ska börja.

Den här tråden är förresten besläktad med kranks tråd om vad simulationism egentligen är.

 

[CapnZapp]

En fin rant.

Brasklappar är bra. Det vet jag, för det har en amerikanare sagt till mig.

 

[Big Marco]

Dels för att det har blivit praxis. Alla andra skriver ju så.

Dels för att man kanske tror att fler gillar spelet och man slipper ta ansvar för de som gnäller - man får en utväg ("men ändra dårå, det står på sidan nio att du får!").

Jag tror att det står i Eon, Vikining och Neotech. I Noir jobbade jag och Petter hårt med att inte skriva det någonstans, eller ens antyda det. Då vi vill att spelet skall spelas som det står skrivet. Om vi misslyckas med att få fram en intressant produkt så är det antingen; fel kund (jo, det finns sådana) eller att vi som författare är pajsare.

 

[Eksem]

Det historiska skälet är säkert att folk som inte spelat rollspel förr är vana vid att om man inte spelar med reglerna exakt som det står så fuskar man. Och har man inte spelat så mycket spel innan så är det svårt att veta det.

Jag blir mer och mer inne på att spela spelen som de är menade att vara, och döma ut dem om de inte håller istället för att desperat försöka ändra dem. Det är mycket, mycket sällan jag husreglar idag.

 

[CapnZapp]

Tror aldrig jag har spelat ett spel (förutom några enstaka, inledande, kvällar) utan husregler.

Skulle jag sätta mig för att spela rollspel enbart "as written" skulle jag nog helt enkelt inte kunna hitta ett enda jag skulle förmå mig hålla fast vid.

Med andra ord tror jag att de flesta som skriver så faktiskt menar det.

"Om du gillar vårt spel, men inte klarar av regeln som anger procentchansen dina byxor ramlar ner när du springer (sid 87), är du välkommen att ändra på den hellre än att dumpa hela spelet" liksom...

Även om jag håller med om det känns lite löjligt för oss rollspelsrävar läsa det för miljonte gången. (Och jag begränsar mig givetvis inte till att husregla i bara de spel jag "får lov" göra det... )

 

[DeBracy]

I Noir jobbade jag och Petter hårt med att inte skriva det någonstans, eller ens antyda det. Då vi vill att spelet skall spelas som det står skrivet. Om vi misslyckas med att få fram en intressant produkt så är det antingen; fel kund (jo, det finns sådana) eller att vi som författare är pajsare.

Mina tankar går till en podcast där Judd Karlman, författaren till Dictonary of Mu, intervjuas. Däri prestenterar han en evokativ metafor som illustrera hans syn (något tillspetsat antaglien) på vad som händer när man börjar mixtra med det färdiga paketet och inte spelar som »det ska spelas«. Fritt översatt från engelska:

»Det är klart du FÅR stoppa din penis i din iPod... men garantin upphör.«

 

[Mekanurg]

Dels för att det har blivit praxis. Alla andra skriver ju så.

Den där brasklappen är uråldrig och kom förmodligen till därför att de första rollspelarna var krigsspelare och därför inkörda att lyda regelverket i detalj. Jag minns spelsessioner i slutet av 1970-talet som havererade just på grund av regelpetrimetri in absurdum.

Jag lade ner en Traveller-kampanj kring 1980 för att en besserwissrande spelare läste högt ur regelboken och talade om för mig hur jag skulle sköta diverse händelser, trots att hans agerande sabbade äventyren. När jag gick emot hans regeltolkningar hävdade han att det inte längre handlade om Traveller.

När jag jobbade på Äventyrsspel upptäckte jag att många gamers, även i övre tonåren, hade väldigt svårt att gå emot regeltexten även om det vore önskvärt. Därför skrev jag sådana här brasklappar för att uppmuntra till kreativitetet och självständigt tänkande.

Sålunda anser jag att detta är god praxis.

 

[krank]

Därför att rollspel inte går att spelas som de är skrivna, med mycket - MYCKET - få undantag. Den egna spelgruppen har preferenser som mycket sällan funkar med spelen så som de är skrivna.

Dessutom finns det inte en enda kompetent regelförfattare i hela världen. Eller om man ska vara lite mer trevlig: Det finns ingen regelförfattare som kan skriva regler som passar alla. Själv brukar jag knappt ta mig igenom en regelbok innan jag vet precis vad jag vill slänga åt helvete och vad jag vill ha kvar.

Kort sagt, jag tycker inte att det finns något egenvärde i att följa kanon, och jag tror att följandet av kanon ibland, hos vissa spelgrupper, kan leda till inflexibelt och inte så roligt spel. Och då är det bra, tycker jag, om spelskaparna uppvisar lite ödmjukhet inför det egna verket och påpekar det som är uppenbart för vissa av oss: Att rollspel man köper egentligen ska ses som inspirationsmaterial, inte som heliga skrifter.

Regler ser jag inget egenvärde i att någon kan överhuvudtaget, utom möjligen SL. Men det är för att jag inte gillar när man kör med öppna regler överhuvudtaget. Stämning och känsla för världen skapar man som grupp genom att diskutera vad man vill ha med och inte ha med, hur man ser på världen och vilken sorts spelnivå etc man vill ha. Sen kan man titta på de av spelens bilder som inte ser ut som en mellanstadieelevs rastskisser och skaffa gemensam inspiration därifrån.

Coriolis har jag inte läst, men t.ex M:UA skulle jag inte kunna spela som det är skrivet. Ett skitdåligt regelsystem fyllt av efterhandsförklaringar och artificiella gränser, halvkass balans, omotiverat detaljerade skalor, minst sagt skumma grundegenskaper och annat gör att regelsystemet skulle behöva fulmoddas rejält om det inte bara slängs ut. Världen skulle behöva rensas från all kackig studentikos namnhumor och liknande, och jag har fortfarande inte kommit på nåt snyggt sätt att sköta fornfynd som inte innebär att spelarna tvingas in i ett ständigt metatänk som resulterar i att alltihop förvandlas till buskis. "öh, höhö, det är ju en dammsugare, men det vet inte min rollperson om".

Kort sagt, jag tror inte att jag skulle vinna på att spela spelet "som det är skrivet".

Detsamma gäller alla spel jag någonsin ägt, läst eller fingrat på. Allt från det allra första rollspel jag köpte (Mutant Chronicles) till det allra senaste (Call of Cthulhu eller D&D4e beroende på hur man räknar - D&D4e funkar som det är skrivet, men det beror på att jag inte kan ta det på allvar och spela det "som ett rollspel"...).

 

[Genesis]

jag har fortfarande inte kommit på nåt snyggt sätt att sköta fornfynd som inte innebär att spelarna tvingas in i ett ständigt metatänk som resulterar i att alltihop förvandlas till buskis. "öh, höhö, det är ju en dammsugare, men det vet inte min rollperson om".

Om du är intresserad tror jag att problemet kan lösas hyfsat enkelt. Men det är en diskussion som inte hör hemma i den här tråden. Hör av dig via PM om du vill höra tankarna.

 

[Krille]

Skulle jag sätta mig för att spela rollspel enbart "as written" skulle jag nog helt enkelt inte kunna hitta ett enda jag skulle förmå mig hålla fast vid.

Med andra ord tror jag att de flesta som skriver så faktiskt menar det.

Jag är inte säker. Jag skrev det mest av gammal vana. Det stod ju så i DoD.

Egentligen är det ingen skillnad på husregler och skrivna regler. Alla utgivna rollspel är trots allt en bunt husregler, som redan har husreglats och hopkokats till en bunt regler som funkar för konstruktören och dennes speltestare, och sedan skrivits ut begripligt för utomstående och tryckts. Jag är rätt övertygad om att konstruktörerna anser att deras produkt funkar som den är. Annars hade de ju inte ansett sig färdiga, eller hur?

Sen kan det mycket väl finnas moment som inte speltestats för att konstruktören inte använder momentet, men som slängts med för att marknaden förväntas förvänta sig sådana moment.

Men bortsett från det så funkar systemet, så varför slänga ur sig en brasklapp som säger "det här kanske inte funkar, så gör som du vill"? Förmodligen av gammal vana.

---

Vilket för mig till det första undantaget som jag krockade med: Star Wars d20, som uttryckligen sa att de här reglerna är speltestade till förbannelse och otroligt välbalanserade, så om du micklar med dem är risken stor att du sabbar spelet, så låt bli. Eller om du micklar, skyll inte på oss (WotC that is).

 

[Andy]

Vilket för mig till det första undantaget som jag krockade med: Star Wars d20, som uttryckligen sa att de här reglerna är speltestade till förbannelse och otroligt välbalanserade, så om du micklar med dem är risken stor att du sabbar spelet, så låt bli. Eller om du micklar, skyll inte på oss (WotC that is).

Vad skönt!
För även om de skriver så kan alla som vill mickla, modda och förbättra/paja hur mycket dom vill.

 

[Andy]

Jag blir mer och mer inne på att spela spelen som de är menade att vara [...]

Jag håller med dig helt. Iallafall att göra ett allvarligt försök innan jag börjar modda.

Jag kan vara blåögd men jag hoppas och tror att saker har testats en del innan det når hyllorna.

Vad gäller världen så tror jag absolut på att man ska omfamna det som står och försöka använda det innan man börjar hitta på egna folkslag, vapen och magiskolor.

 

[krank]

Jag kan vara blåögd men jag hoppas och tror att saker har testats en del innan det når hyllorna.

Klart de har testats, fast vad är det som gör att de passar just din spelgrupp bara för det? Jag är helt säker på att The Riddle of Steel speltestats in absurdum, och det är sannerligen ett genomarbetat och vad gäller närstrid helt sjukt realistiskt spel - men det är verkligen inte anpassat för mig och min spelgrupp. Den anpassningen är den man får göra själv som SL med hjälp av spelgruppen. Framförallt är det skitvanligt att häftiga spelvärldar förstörs av regelsystem (Etherscope, Engel, Mechanical Dream etc) som man kanske inte alls tycker passar. Ska man då skita i köp och hoppas att speltillverkarna förr eller senare bygger ett regelsystem man står ut med att använda - eller köper man och bygger om?

Vad gäller världen så tror jag absolut på att man ska omfamna det som står och försöka använda det innan man börjar hitta på egna folkslag, vapen och magiskolor.

I många fall handlar det snarare om att man är tvungen att plocka bort. Plocka bort namnhumorn (och rubbitarna) ur M:UA, plocka bort dvärgarna ur Gemini, plocka bort 90% av världen (samt ankorna) i gamla lapptäckes-DoD '91... Man skiter helt enkelt i de delar man inte bara inte gillar, utan rentav inte står ut med.

Och nästan alla spelvärldar har någon form av larv som visar att man själv verkligen inte har samma tycke och smak som spelskaparna på alla fronter.



Jag anser mig själv vara såpass kompetent som spelare och spelledare att jag vet vad jag står ut med och inte, och att jag är fullt kapabel att vara i varje fall medskapare till min egen upplevelse.

 

[Genesis]

Själv husreglar jag generellt bara om jag antingen tycker att systemet helt enkelt är dåligt konstruerat, och alltså inte passar till spelsättet spelet är tänkt att stödja, eller om jag vill åstadkomma något helt annat än vad spelet är tänkt för. Det senare är sällsynt, eftersom det finns så många färdiga spel som åstadkommer intressanta saker, plus att jag när jag vill åstadkomma något nytt oftast skriver ett helt nytt system. Det förstnämnda har endast skett två gånger sedan jag lärde mig hur rollspel fungerar (vilket tydligen krävde tio års rollspelande att fatta). Stöter jag på ett rollspel som jag tror skulle passa min spelgrupp förlorar jag snabbt intresset, och att faktiskt anpassa ett spel som inte gör det så att det passar skulle aldrig falla mig in.

The shit för mig är när jag tar ett spel som jag försökt spela och som misslyckats grovt för att det inte alls fungerade med metoden jag vanligtvis kör, och spelar det igen och får det att fungera som det var tänkt. Den upplevelsen är fantastisk.

 

[Rickard]

Jag tycker att "regelbok" inflikar att någonting är fastslaget i sten på tok för mycket. Det vore bättre med "riktlinjebok" eller liknande. Jag anser också att de rollspel som jag skriver på inte på något sätt är klara; jag ska släppa dem när de är 95 % klara, för annars skulle de aldrig släppas utan jag skulle sitta och pilla på småsaker i all evighet.

Därför vill jag också att spelgruppen vidareutvecklar spelet såsom de tycker, bara jag slänger med vad man ska tänka på när man vidareutvecklar något så att det blir någorlunda unisont, vilket gör att andra kan ta till sig av vad spelgruppen producerat och använda det under sina spelmöten.

/Han som tycker likadant om spelvärldar och scenarion

 

[Ymir]

Tja...när jag först började spela Eon förhöll jag mig nog rätt trogen till allt som stod i det.

Men efterhand formade jag min egen bild av världen, och när nya moduler kom var jag inte alltid sugen på att inlemma dem urskiljningslöst i min setting. Vissa av dem sög ju!

Liksom, handen på hjärtat, hade jag känt mig -tvungen- att godta allt som stod i Legender och Hemligheter hade jag gett upp Eon för länge sedan.

- Ymir, hungri

 

[Ymir]

Så...om jag råkar störa mig på en enda settingmässig detalj i Noir, säg att jag tycker celenkernas namnkultur suger...

Så borde jag antingen svälja det oavsett, eller inte spela alls?

Öh...

Bättre exempel: Jag menar, jag brukar tex gilla helheten i det Nallo skriver, ta 'Thalamur', det är en lysande modul, men just ätterna är en skitdålig idé och en klumpig retcon som jag absolut inte vill använda.

And yet, I should? Eller vad?

Det gör er inte till pajsare att ni råkar slänga ur en vissa idéer jag inte tål; that's bound to happen. Det borde inte heller på något sätt hindra mig från att ta del av de av era idéer som jag faktiskt gillar.

- Ymir, förbryllad

 

[Big Marco]

Så...om jag råkar störa mig på en enda settingmässig detalj i Noir, säg att jag tycker celenkernas namnkultur suger...

Nej, jag talar om regler primärt. Men en annan skillnad är att jag inte uppmuntrar till att modda regler eller värld från mitt perspektiv som författare/designer. Men det är ju knappast så att jag gör stickprovskontroller och ger ut böter till de som "spelar fel". ,-)

 

[Eksem]

Jag tänker mig att det är mer centrala koncept som är svåra att ignorera som avses.