Jag är så jävla trött på D&Ds dominans

[Mikl]

Att bli sur på den som är störst är väl däremot en väldigt väletablerad sed.

Verkligen. Och inte bara inom rollspelens värld. Jag minns hur dataingenjörer på 90-talet bara skulle hata Microsoft och alla deras produkter, fast på den här tiden behövde man i stort sett vara dataingenjör för att få vettig nytta av de alternativ som fanns. (Ok, viss överdrift men inte långt ifrån.)


Jag vill hålla isär två tankar här. Tanke nummer ett är att Dungeons & Dragons är störst trots att alla inte gillar det. Där tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att D&D faktiskt gör sin grej bra. Sen är det inte alla som gillar den grej D&D gör, men det är en annan sak.
Det är inte bara att sätta sig och skriva ett spel som gör samma sak som D&D gör fast bättre. Det är ju folk som försöker ibland och lägger ner sin själ i det men alltför ofta med resultat som inte blir lyckat.

Tanke nummer två är att det görs en massa nya släpp med D&D5 som regelbas trots att systemet matchar settingen rätt dåligt. Där kan jag absolut förstå trådstartarens frustration. Det var samma sak under D20-crazen på 00-talet.
Kan samtidigt förstå de som skapar de här produkterna... tror jag. Säg att du planerar att ge ut en setting som du själv kanske är ett fan av. Men du har också ett val: använda ett redan populärt system och antagligen sälja även om din produkt inte ens är särskilt bra, eller skräddarsy ett system som gör settingen rättvisa men riskera försvinna i bruset även om din produkt är skitbra?
(Jag är inte bitter, bara lite krass)

 

[Rymdhamster]

Gissar att de tänkte ”vad kan vi tjäna pengar på” om vi gör en D&D-klon. Inget fel med det, synd att det var detta de valde.

Fast de gör ju inte en klon. De gör ett supplement till ett existerande spel. En setting. Det verkar ju inte ens följa med några klasser (bara några subklasser).

Långt mycket mindre komplicerat än att hitta på ett helt eget spel.

 

[Quadrante]

Fast de gör ju inte en klon. De gör ett supplement till ett existerande spel. En setting. Det verkar ju inte ens följa med några klasser (bara några subklasser).

Långt mycket mindre komplicerat än att hitta på ett helt eget spel.

Precis, det är inget fel i det. Lite som @Mikl var inne på. Men det är synd att denna setting, som skulle kunna lockat helt ny kategori spelare, görs så här … men som sagt, det är nog inte ambitionen.

 

[Rymdhamster]

Som sagt; de verkar bara hämtat inspiration från Ghibli och Zelda. Vem som helst kan göra en liknande setting, och kanske rent av en officiell setting, med eget regelsystem.

Alternativet här hade snarare varit "ingenting alls". Vilket så klart hade varit bra för de som vill att DnD ska gå dåligt. Men det är knappast en särskilt trevlig attityd att ha mot kreativa människor, och det hade ju inte lockat fler människor till hobbyn heller.

 

[Quadrante]

Som sagt. Inget fel med det. Den ser ut att bli snygg. Ytterligare ett spel/modul/klon/supplement för de (oss) redan invigda att skaffa och uppskatta (ha i bokhyllan?). Men något i den här stilen skulle förtjänat mer, särskilt när de lagt sådan möda på illustrationerna … meen man har ju spelat annat utan att bekymra sig över systemet som kommer med produkten. Oss behöver vi inte oro oss över … vi är redan här.

 

[entomophobiac]

En sak som jag tror är värd att också nämna är att väldigt många är rätt ointresserade av system. De flesta som klagar på 5E av olika anledningar har ju regeltekniska åsikter. Men om den dimensionen helt enkelt inte finns, för det är ändå någon annan som måste säga åt dig vad du behöver slå varje gång du rullar plast även efter 200 timmar regelbundna spelmöten, så är det en så väsensskild hobby att det närmast är något annat. Rollspel som en estetik eller del av en identitet, snarare än som "spel".

Det här tycker jag en ser i väldigt många sammanhang. Inte minst vissa APs, där spelare som går igång som tusan på exempelvis karaktärsgestaltande eller röstskådespelande fortfarande plockar fram fel tärning efter otaliga spelmöten. För den spelaren är det ju närmast totalt ointressant vilket system som säljs med en produkt. I alla fall på det sätt vi kan diskutera system här.

Har genom åren haft spelare av det här slaget i mina olika spelgrupper också. Den nuvarande är nog undantaget, men det handlar nog om att vi började spela brädspel i den gruppen innan vi spelade rollspel.

 

[zo0ok]

Jag tänker så här... man gillar Legend of Zelda och är öppen för att stöjda en rollspels-kickstarter.

Om den då är 5e-baserad, så...
... antingen vet man vad man får och kan redan reglerna, om man spelar 5e, eller så
... har man hört talas om D&D så det kan ju inte vara så dåligt

Om det däremot står att de har hittat på ett eget regelsystem så...
... dels finns risken att det är helt uselt (eftersom det inte är själva grejen med spelet)
... dels måste jag lära mig något nytt även om jag kan 5e

Jag impulsköpte en gång ett superhjälte-agent-spel som hette A.C.E. Själva konceptet var coolt.
Men det var BRP-baserat... och helt uppenbart helt uselt (som superhjältespel). Att basera det på D&D hade knappast varit sämre.

Så genom att basera det på 5e så tar man bort en stor del av projektrisken, både för producenten och för kunden.
Och resultatet kommer funka. Och man kan fokusera på det man vill fokusera på.

Någon som har ett bättre reellt alternativ (utöver att hitta på ett nytt system)?
BRP?
PbtA?

 

[Zeedox]

En sak som jag tror är värd att också nämna är att väldigt många är rätt ointresserade av system. De flesta som klagar på 5E av olika anledningar har ju regeltekniska åsikter. Men om den dimensionen helt enkelt inte finns, för det är ändå någon annan som måste säga åt dig vad du behöver slå varje gång du rullar plast även efter 200 timmar regelbundna spelmöten, så är det en så väsensskild hobby att det närmast är något annat. Rollspel som en estetik eller del av en identitet, snarare än som "spel".

Det här tycker jag en ser i väldigt många sammanhang. Inte minst vissa APs, där spelare som går igång som tusan på exempelvis karaktärsgestaltande eller röstskådespelande fortfarande plockar fram fel tärning efter otaliga spelmöten. För den spelaren är det ju närmast totalt ointressant vilket system som säljs med en produkt. I alla fall på det sätt vi kan diskutera system här.

Som en liten motpunkt: jag tror att det oftast är spelledaren som samlar ihop gruppen och pitchar ett viss rollspel. Och om spelet då kan ge bra stöd till spelledaren i att förbereda och genomföra just de scenarion som spelet handlar om är det en fördel.

 

[Rymdhamster]

Men något i den här stilen skulle förtjänat mer, särskilt när de lagt sådan möda på illustrationerna

Det förtjänar att göras i det system _skaparna_ tycker om. Särskilt när de lagt sådan möda på illustrationerna.

Vad som vore synd är att göra det i något dåligt system istället. I synnerhet om det dessutom skulle inbära att det bara skulle få en bråkdel av den uppmärksamhet det får nu.

 

[Quadrante]

Vad de har för preferenser är rätt ointressant för frågeställningen. Men som vi redan konstaterat så är det givetvis helt okej att de använder något de kan eller tror sin publik vill ha.

 

[Rymdhamster]

Vad de har för preferenser är rätt ointressant för frågeställningen.

Hur är det ointressant? För mig känns det som det enda som spelar någon roll för om de borde gjort en settingbok till 5e eller något helt fristående.

 

[Quadrante]

Ja de har gjort en model/supplement att använda med 5e regler och det är väl okej. Ger dem som vill ha saker till 5e mer att köpa.

Men det är synd på så fint material att det är till 5e.

 

[krank]

Som en liten motpunkt: jag tror att det oftast är spelledaren som samlar ihop gruppen och pitchar ett viss rollspel. Och om spelet då kan ge bra stöd till spelledaren i att förbereda och genomföra just de scenarion som spelet handlar om är det en fördel.

Vilket i och för sig har extremt lite att göra med vilken tärning man slår och hur vapenlistorna ser ut, så att säga.

Jag skulle faktiskt säga att den sortens SL-tekniker är närmast helt separerade från "plast och matte"-mekaniken. Man kan skriva ett fantastiskt sådant kapitel och ändå ha 5E som regelsystem.

Sen är det väl ändå statistiskt sett osannolikt att just det här Ghibli/Zelda-inspirerade spelet faktiskt kommer att ha ett bra sånt kapitel, givet att i princip inga spel har (vad jag tycker är tillräckligt) bra sådana. Men ändå. Det går.

 

[Zeedox]

Vilket i och för sig har extremt lite att göra med vilken tärning man slår och hur vapenlistorna ser ut, så att säga.

Jag skulle faktiskt säga att den sortens SL-tekniker är närmast helt separerade från "plast och matte"-mekaniken. Man kan skriva ett fantastiskt sådant kapitel och ändå ha 5E som regelsystem.

Sen är det väl ändå statistiskt sett osannolikt att just det här Ghibli/Zelda-inspirerade spelet faktiskt kommer att ha ett bra sånt kapitel, givet att i princip inga spel har (vad jag tycker är tillräckligt) bra sådana. Men ändå. Det går.

Där håller jag nog inte med - även mekaniker och system i rollspel har stor inverkan på hur bra jag som spelledare lyckas sätta ihop ett roande spelmöte.

I D&D är det tex. så enkelt att jag bara sätter ihop några helt slumpplockade skurkar och så har jag en Encounter, vilket kan vara kul för lite enkelt actionrullande.

I deckarsystem som Gumshoe får jag hjälpen att komma ihåg att ge spelarna vettiga ledtrådar för att lösa mysteriet, vilket jag lätt glömde i tex. gamla Call of Cthulhu.

PbtA-spel ger mig i mekaniken verktyg för att aktivt improvisera fram en story, utan att behöva någon tid på plott-prepp.

Osv, osv. Jag håller absolut med om att passande spelledar-instruktioner & -kapitel är mycket nyttiga! Menar mest att även mekanikerna i spel kan hjälpa eller stjälpa för att skapa en viss stämning.

 

[Svarte Faraonen]

Jag kanske är blåögd och naiv, men de kvinnor jag känner som spelar rollspel tycker alla om att banka på fiender. Så i mitt huvud är det inte inget typiskt manligt kodat.

Det finns väl en viss strömning som menar att om man ska locka kvinnliga spelare så måste man undvika matte och våld. I mitt tycke känns det lite fördomsfullt.

 

[Gerkub]

Det slog mig precis hur köttig Prinsessan Mononoke är, som jag minns den. Visst sprutar det rätt mycket blod i den? I varje fall skulle jag inte lägga för mycket vikt vid "5e"-loggan på en sån här produkt. Jag har läst några moduler gjorda för 5e, t ex Neverland och Oz, som är fantastiska, fyllda av upptäckarlust och skaparglädje. Möten med monster och SLPs som går att lösa med icke-våld, osv. Och som dessutom verkar lätta att konvertera till valfritt system.

 

[krank]

I D&D är det tex. så enkelt att jag bara sätter ihop några helt slumpplockade skurkar och så har jag en Encounter, vilket kan vara kul för lite enkelt actionrullande.

Men du får egentligen inte speciellt mycket hjälp med att faktiskt göra encountern intressant, eller med hur du ska spelleda den för att den ska funka i praktiken.

I deckarsystem som Gumshoe får jag hjälpen att komma ihåg att ge spelarna vettiga ledtrådar för att lösa mysteriet, vilket jag lätt glömde i tex. gamla Call of Cthulhu.

Men det är nog du skulle kunna få hjälp med utan mekaniken också – och bättre hjälp, om det funnits vettiga SL-kapitel som på riktigt gick igenom äventyrsstruktur och så vidare.

Osv, osv. Jag håller absolut med om att passande spelledar-instruktioner & -kapitel är mycket nyttiga! Menar mest att även mekanikerna i spel kan hjälpa eller stjälpa för att skapa en viss stämning.

Jag menar att all hjälp du kan få av plasten och matten kan du egentligen få bättre av ett bra SL-kapitel. Och mekaniken stjälper oftare än hjälper, i mina ögon.

I bästa fall kan mekaniken hjälpa på marginalen.


Min poäng är denna: Det spelar egentligen ingen roll alls vilket regelsystem ett Ghibli-spel levereras med. Saknas ett bra SL-kapitel så kommer det ändå att bero nära 100% på spelledarens kompetens huruvida det blir passande, välfungerande Ghiblieska äventyr.

Ett Ghiblispel med 100% passande Ghibliregler men utan SL-kapitel kommer att kräva en SL som redan är bra på Ghibliäventyr, för reglerna kommer inte att hjälpa till speciellt mycket.
Ett Ghiblispel med 5E-regler men med ett SL-kapitel kommer att funka asbra för att spela roliga Ghibliäventyr.

 

[Zeedox]

Men du får egentligen inte speciellt mycket hjälp med att faktiskt göra encountern intressant, eller med hur du ska spelleda den för att den ska funka i praktiken.

Fast grejen där är ju att det är roligt bara i grunden, på samma nivå som att plocka fram lite gubbar ur HeroQuest-lådan och börja banka. För de som gillar den sortens brädspelighet.

Vi har nog helt enkelt olika åsikt om spelmekanikens möjliga positiva inverkan på spelmötets njutning.

 

[Oscar Silferstjerna]

Men du får egentligen inte speciellt mycket hjälp med att faktiskt göra encountern intressant, eller med hur du ska spelleda den för att den ska funka i praktiken.



Men det är nog du skulle kunna få hjälp med utan mekaniken också – och bättre hjälp, om det funnits vettiga SL-kapitel som på riktigt gick igenom äventyrsstruktur och så vidare.



Jag menar att all hjälp du kan få av plasten och matten kan du egentligen få bättre av ett bra SL-kapitel. Och mekaniken stjälper oftare än hjälper, i mina ögon.

I bästa fall kan mekaniken hjälpa på marginalen.


Min poäng är denna: Det spelar egentligen ingen roll alls vilket regelsystem ett Ghibli-spel levereras med. Saknas ett bra SL-kapitel så kommer det ändå att bero nära 100% på spelledarens kompetens huruvida det blir passande, välfungerande Ghiblieska äventyr.

Ett Ghiblispel med 100% passande Ghibliregler men utan SL-kapitel kommer att kräva en SL som redan är bra på Ghibliäventyr, för reglerna kommer inte att hjälpa till speciellt mycket.
Ett Ghiblispel med 5E-regler men med ett SL-kapitel kommer att funka asbra för att spela roliga Ghibliäventyr.

Jag tycker att många rollspel saknar bra SL-kapitel. De är ofta för generella när de istället borde vara konkreta och specifika.

Det tydligaste exemplet som jag kan komma på just nu är Call of Cthulhu Sverige (och, förmodar jag, även i det engelskspråkiga originalet) där det i varelsekapitlet framgår att det finns olika former av kulter. Alla som är det minsta bekanta med spelvärlden vet att kulterna ofta är viktiga i spelets scenarion. Spelet innehåller dock inte något som helst stöd för att skapa egna kulter (jag vet att det finns ett engelskspråkigt supplement för detta). För mig är det ett typexempel på ett rollspel som inte i tillräckligt hög grad stödjer sin setting. Verktyg för att skapa egna kulter borde förstås ha funnits med i SL-delen. Detta är dock ett ämne för en annan tråd.

 

[entomophobiac]

Men du får egentligen inte speciellt mycket hjälp med att faktiskt göra encountern intressant, eller med hur du ska spelleda den för att den ska funka i praktiken.

Skulle säga att en stor del av vad Dungeon Master's Guide (DMG) handlat om i alla utgåvor jag läst är exakt detta, faktiskt. Jag tror snarare det handlar om att du inte tycker encounters är intressanta från första början.

Allt från hur du gör saker dödligare, till hur du balanserar belöningar, till moral, till terräng, etc., är ju saker som det funnits regler för i de flesta utgåvor. Skulle rentav säga att D&D har ovanligt mycket tips och alternativregler för exakt detta. Dessutom ofta presenterat som "options" som du kan välja och vraka bland.

Jag är ingen D&D-spelare av rang, men återkommer ändå ofta till de olika DMGs jag har i hyllorna för att få inspiration till hur en kan tänka i helt andra sammanhang.