Nekromanti Jag recenserar de gammla DoD äventyren!

[Jarl]

Det låter fucking amazing! Jag har velat göra något sådant med Vampire The Masquerade. Hur går det? Spelar ni in det eller skriver ni om det någonstans? För det här vill jag veta mer om.

Ja det är rätt coolt. Och skumt. Och frustrerande. Men framförallt väldigt roligt. Tex en sak som du missat är Äventyrsspels fantastiskt dåliga sinne för proportioner. Kolla en extra gång hur stora avstånd och byggnader är

Vi skriver våra egen krönika om det, helt analogt och spelar inte in någonting.

 

[Conan]

Ok. Vår spelgrupp har ett gigantiskt projekt där vi istället spelar igenom alla äventyren, i kronologisk ordning. Så det är lite småkul att se vad du fastnat för vid genomläsning, jämfört med hur det upplevdes i spel

Berätta gärna mer, som om ni spelar dem i altor och om ni spelar alla äventyr eller hoppar över en del?

 

[God45]

Äventyret: Torshem
Av: Anders Simonsson, Anders Blixt och Henrik Strandberg
År: 1989

Jag var osäker på om jag skulle recensera Torshem eftersom det inte egentligen är ett äventyr. Det är en platsbok. Och den hemliga anledningen till att God45 recenserar äventyr är att han avskyr platsböcker, nästan lika mycket som han tycker illa om Monstermanualer. Jag bara tycker att de är så jävla tråkiga. Men Torhem är en av de få platsböckerna som jag faktiskt tycker om och det är av följande anledning. Varje stad, varje tempel, varje plats... är antingen skriven som en äventyrsplats eller en dungeon! Ja där är nya gudar och hjälmar och stuff i början och det är väldigt bra! Men bläddrar du lite in i boken är det en hög med dungeons eller korta äventyr! Och allihop är bra! Det är alltså en bok med lite coolt fluff, lite nya regler och en hög äventyr. Oh, och bilderna är feta och påminner mig om Gemworld serietidningarna. Det är inte ett äventyr... men det är en fantastisk model för en rollspelsbok.

4 av 5.

 

[Anchorman]

Jag körde Torshem för längesedan. Var mycket skoj. Som att springa runt i Skyrim och bara göra sidequest typ

 

[Jarl]

Berätta gärna mer, som om ni spelar dem i altor och om ni spelar alla äventyr eller hoppar över en del?

Nä vi spelar dem inte i Altor, bara i en generisk lapptäckesvärld egentligen. Vi ödslar inte så mycket tid på att få det hela att hänga ihop. Vi hoppar inte över något vad jag vet. Ett kraftigt modifierat Whitehack står för regelsystemet.

 

[Henke]

Äventyret: Torshem
Av: Anders Simonsson, Anders Blixt och Henrik Strandberg
År: 1989

Jag var osäker på om jag skulle recensera Torshem eftersom det inte egentligen är ett äventyr. Det är en platsbok. Och den hemliga anledningen till att God45 recenserar äventyr är att han avskyr platsböcker, nästan lika mycket som han tycker illa om Monstermanualer. Jag bara tycker att de är så jävla tråkiga. Men Torhem är en av de få platsböckerna som jag faktiskt tycker om och det är av följande anledning. Varje stad, varje tempel, varje plats... är antingen skriven som en äventyrsplats eller en dungeon! Ja där är nya gudar och hjälmar och stuff i början och det är väldigt bra! Men bläddrar du lite in i boken är det en hög med dungeons eller korta äventyr! Och allihop är bra! Det är alltså en bok med lite coolt fluff, lite nya regler och en hög äventyr. Oh, och bilderna är feta och påminner mig om Gemworld serietidningarna. Det är inte ett äventyr... men det är en fantastisk model för en rollspelsbok.

4 av 5.

Minns att det gick lätt att göra äventyr av Torshem iaf. Det var där vi inledde äventyret som skulle sätta halva Ereb i brand efter att gruppens nattsvarta nekromantiker Sigishorn fick kontroll över en gigantisk drake och plundrade Torsborgs begravningsplats på återväckta hantlangare. Det var även här gruppens dvärg valde att avsluta sitt liv med en snara runt halsen kopplad till en säck stenar som han slängde i sjön utanför Torsborg efter att han lagt hela sin förmögenhet på ett skogsparti som senare visade sig vara ganska litet (tills vi insåg att skalan på Torshems-kartan hade tappat en nolla). Oh sweet memories!

Noterade också att jag skrev några rader om samme nekromantiker i en annan tråd då han flög land och rike runt i sitt animerade drakhuvud. Draken är densamme men efter en fullträff med svarta-kaststjärnan-från-kmordahelgedomen-i-svavelvinter

 

[Magnus Seter]

Vi har precis spelat Sarkath Hans Gravvalv på DanCon, med Drakar och Demoner 1.0.

Det var kul men äventyret är inte bra.

/Magnus

 

[zonk]

Vi har precis spelat Sarkath Hans Gravvalv på DanCon, med Drakar och Demoner 1.0.

Det var kul men äventyret är inte bra.

/Magnus

Är det 1.0 där förflyttning är 10 för alla, säger alla, RP?

 

[God45]

Äventyret: Barbia (Siratsias vita formelbok)
Av: Marcus Thorell
År: 1989

Ni vet att jag läser snabbt. Det är inte skryt, jag bara läser väldigt snabbt. Jag är dyslektiker och som tonåring ville jag ha ett sätt att kompensera för att jag inte kunde stava. Så jag läser snabbt och tar in information effektivt. Och jag är en akademiker så det är inte som om om jag inte behövt brottas med böcker. Butler och Burk och Pain var alla författare med tjocka böcker som kändes aktivt fientligt skrivna som jag verkligen behövde brottas med. Barbia är tyngre skrivet. Barbia kommer efter dig med en snara av text och försöker strypa dig med den. Det tog mig nästan en dag att komma igenom scenariot! En hel dag!

Men tar du dig igen mordförsöket i textform som är Barbia så är det ett riktigt bra äventyr. Dock ett ganska eget sådant. Och egentligen mycket mer av ett Call of Cthulhu äventyr i fantasy miljö. Spelarna kommer spendera större delen av kampanj med att läsa igenom (fruktansvärt dåliga) dikter (dikterna är stället där det är mest tydligt att författaren tydligen bara var 18 år gammal när det här äventyret skrevs) och sedan åker de ut och utforskar saker. Det finns prästinnor med en profetia och en het odödlig häxa som är beskriven på samma sätt som jag hade beskrivit en sexig odödlig häxa som är evigt 26 när jag var 18. Är hon ond egentligen?!!!!

Jag tänker inte spoila så mycket mer. Dels för att det här är ett långt äventyr som är skrivit oerhört kompakt och därför innehåller en hel del äventyr. Men låt mig säga så här, har du alltid drömt om en rejält fet CoC kampanj som Tatters of the King eller Masks of Nyarlothothep fast till high fantasy? Spela Siratsias vita formelbok! Vill du ha något som påminner om The Enemy Within fast spelat straight? Spela Siratsias vita formelbok! Kan du stå ut med lite rälsning och seriöst fruktansvärd poesi? Ja ni fattar.

Jag kommer aldrig spelleda det här. Och jag känner mig lite hotad bara av tanken att behöva navigera den skrivna texten under en pågående kampanj. Men det här borde vara någons favorit kampanj och man borde höra mer om den i rollspels Sverige.

4 av 5

 

[Skarpskytten]

Jag minns två saker om Barbia.

1) Det var svårt, långt och frustrerande. Vår SL var ett as (delvis på ett bra sätt, men mest på ett dåligt), vi fick ingen hjälp, tankenötterna var svåra och striderna utmanande. Jag blir sugen på att testa det när jag läser det du skriver. Undrar dock om det är spelbart, kan nygjorda rollfigurer verkligen klara det här äventyret?

2) Skymningsros och slutuppgörelsen var sjukt stämningsfullt och fräckt. Vår SL var inte bra på detta med stämning, men han fick till det bra i slutet, tack vare äventyret misstänker jag. Jag kan fortfarande minnas känslan när vi äntligen hittade fram till Siratsias fäste och såg det framför oss - och när vi gick in över tröskeln för första gången. (Mindre storslaget blev det när en av spelarna valde att låta sin rollfigur sextrakassera Siratsia, som prompt förvandlade honom till en groda, hans figur var en groda i flera år i spelvärldens tiden efter det).

 

[God45]

Jag minns två saker om Barbia.

1) Det var svårt, långt och frustrerande. Vår SL var ett as (delvis på ett bra sätt, men mest på ett dåligt), vi fick ingen hjälp, tankenötterna var svåra och striderna utmanande. Jag blir sugen på att testa det när jag läser det du skriver. Undrar dock om det är spelbart, kan nygjorda rollfigurer verkligen klara det här äventyret?

2) Skymningsros och slutuppgörelsen var sjukt stämningsfullt och fräckt. Vår SL var inte bra på detta med stämning, men han fick till det bra i slutet, tack vare äventyret misstänker jag. Jag kan fortfarande minnas känslan när vi äntligen hittade fram till Siratsias fäste och såg det framför oss - och när vi gick in över tröskeln för första gången. (Mindre storslaget blev det när en av spelarna valde att låta sin rollfigur sextrakassera Siratsia, som prompt förvandlade honom till en groda, hans figur var en groda i flera år i spelvärldens tiden efter det).

Hade jag kört detta hade jag gjort det med karaktärer som hade ett par värden på minst 90% och en hög värden på minst 70%. Det blir inte strid ofta här, men blir det en är det fucking bad omedelbart och i ditt ansikte. Jag hade också rekommenderar minst 2 magiker i en grupp på 4 eller 5 karaktärer.

 

[Bifur]

Jag minns Barbia som ett i grunden bra äventyr. Spännande äventyrsplatser, speciellt Vindtemplet i bergen, och intressant upplägg med de akademiska undersökningarna.

Det stora minuset som gjorde att det aldrig flög som det skulle är att det är helt frikopplat från spelvärlden. Det var ett relativt vanligt problem i Ereb-utgivningen men Barbia är det värsta exemplet. Det finns liksom ingen krok, ligger helt avsides etc. Därtill krävs som påpekats riktigt duktiga RP som dessutom behöver en rejäl bredd på sina kunskaper. Det känns som att det bara är spelbart med RP som designats för ändamålet (och som fått mycket extra xp). Å andra sidan med de förutsättningarna är det kanske ett av de bättre.

 

[God45]

Jag minns Barbia som ett i grunden bra äventyr. Spännande äventyrsplatser, speciellt Vindtemplet i bergen, och intressant upplägg med de akademiska undersökningarna.

Det stora minuset som gjorde att det aldrig flög som det skulle är att det är helt frikopplat från spelvärlden. Det var ett relativt vanligt problem i Ereb-utgivningen men Barbia är det värsta exemplet. Det finns liksom ingen krok, ligger helt avsides etc. Därtill krävs som påpekats riktigt duktiga RP som dessutom behöver en rejäl bredd på sina kunskaper. Det känns som att det bara är spelbart med RP som designats för ändamålet (och som fått mycket extra xp). Å andra sidan med de förutsättningarna är det kanske ett av de bättre.

Jag har ju noll koll på Ereb Altor som det här tekniskt sett är ett äventyr till så jag märkte ärligt talat inte något problem. Men anledningen till att jag inte vet något om EA är att det finns ingen hook som gör mig intresserad och allt material jag ser som inte bara är "generisk fantasy" verkar vara ankor...

 

[God45]

Äventyret: Djupets Fasor
Av: Mikael Svanberg, Anders Blixt & Olle Sahlin
År: 1989

5 av 5. Spela den här dungeonen nu. Det här är top 5 dungeones jag någonsin läst. Jag har börjat spelleda den här grejen i en av mina kampanjer. Så om du är med i äventyrargruppen jag spelleder som består av Ödleman, Ödleperson och gammal tant så sluta läsa nu!

Det här kommer med ett undantag låta som en standard dungeon, men tro mig när jag säger att utförandet och uppläget är mycket bättre än standard. Karaktärerna går från att vara vanliga knegare till att vara legendariska hjältar i ubderjorden, allierar sig med de många faktionerba i dungeon eller manipulerandes den till krig. Allting är logiskt förklarat och det finns en historisk bakgrund som sakta men säkert blir klarare för spelarna desto längre ner i djupet de kommer.

Den speciella twisten i äventyret är att efter att huvudäventyret är över anfaller en arme av fruktansvärda insekter. Det blir snabbt starship troopers i dungeonen när spelarkaraktärerna måste leda en rag tag arme av dungeon innevånare mot horden.

5 av 5. Ett helt fantastiskt dungeon crawl alla borde spela. Också, så svårt att det är i Dark Souls kategorin av "bli bättre" utan att någonsin vara orättvist.

 

[Bifur]

Jag har ju noll koll på Ereb Altor som det här tekniskt sett är ett äventyr till så jag märkte ärligt talat inte något problem. Men anledningen till att jag inte vet något om EA är att det finns ingen hook som gör mig intresserad och allt material jag ser som inte bara är "generisk fantasy" verkar vara ankor...

Nä, Erebs dragningskraft är väl en annan historia. I grunden spelades det för min del för att det var vad som fanns. Tröskeln till engelska spel var för stor och de andra svenska fantasyspelen för små (givet den tidens tillgång till info).

Det stora problemet med Ereb (bortsett från bristen på originalitet, men det störde och stör inte mig) var att även efter att spelvärlden kom ut tog inte Äventyrsspel, med några undantag, ett redaktionellt grepp om vad de gav ut till den. Det gör att det saknas en röd tråd mellan produkterna som gör dem attraktiva för kampanjsspel.

Sedan kom det fram en del bra sammanhang i alla fall, men i efterhand framstår det mer som en slump. Tex de olika moduler som väver in Oktagonen. (Och säga vad man vill om Nidländska reningen men det var i varje fall ett försök att ta sig än en av spelvärldens centrala konflikter snarare än att hitta på helt nya som i Barbia).

 

[God45]

Nä, Erebs dragningskraft är väl en annan historia. I grunden spelades det för min del för att det var vad som fanns. Tröskeln till engelska spel var för stor och de andra svenska fantasyspelen för små (givet den tidens tillgång till info).

Det stora problemet med Ereb (bortsett från bristen på originalitet, men det störde och stör inte mig) var att även efter att spelvärlden kom ut tog inte Äventyrsspel, med några undantag, ett redaktionellt grepp om vad de gav ut till den. Det gör att det saknas en röd tråd mellan produkterna som gör dem attraktiva för kampanjsspel.

Sedan kom det fram en del bra sammanhang i alla fall, men i efterhand framstår det mer som en slump. Tex de olika moduler som väver in Oktagonen. (Och säga vad man vill om Nidländska reningen men det var i varje fall ett försök att ta sig än en av spelvärldens centrala konflikter snarare än att hitta på helt nya som i Barbia).

Alltså, folk hatar på Nidländska reningen men.... Nej, jag ska vänta till recensionen av del 1 innan jag sätter eld på den här tråden genom att gå "Den är bättre än vad alla säger! Kalendergrejen är amazing!!!"

 

[Jocke]

Jag hade som barn en mycket bättre upplevelse av Nidländska Reningen än av Härskarserien.

 

[Drelis]

Kul idé!
Vi i podden Tärningen är kastad har precis börjat spela oss igenom dessa äventyr, vi körde inte Tvillingbergen dock eftersom det inte var en produkt från Äventyrsspel utan börjar med Spindelkonungens pyramid. Det kommer bli sjukt kul!
Vi släppte precis i torsdags sista avsnittet av just det äventyret.

 

[God45]

Kul idé!
Vi i podden Tärningen är kastad har precis börjat spela oss igenom dessa äventyr, vi körde inte Tvillingbergen dock eftersom det inte var en produkt från Äventyrsspel utan börjar med Spindelkonungens pyramid. Det kommer bli sjukt kul!
Vi släppte precis i torsdags sista avsnittet av just det äventyret.

Badass! Ska ladda ipoden ikväll! Ska bli kul pendlings lysning.

 

[Bifur]

Alltså, folk hatar på Nidländska reningen men.... Nej, jag ska vänta till recensionen av del 1 innan jag sätter eld på den här tråden genom att gå "Den är bättre än vad alla säger! Kalendergrejen är amazing!!!"

Tja, jag är väl egentligen ingen fan men kan se att den har både bra och dåliga inslag. Men du har rätt Vi väntar med den.