Jag ska prata om lärdomar från rollspel på ett lajvkonvent

[RasmusL]

Bords-rollspelshobbyn är äldre, bredare, bättre utforskad, djupare och möjligen också bättre än lajhvhobbyn. De ryms dock båda inom "rollspel" och jag tänker att det finns en sjuhelsikes massa bra saker att lära för lajvare från rollspelshobbyn. Jag har därför pitchat en programpunkt med följande beskrivning:

Hur kan vi använda tekniker från "penna-och-papper"-rollspel när vi skriver scenarion för lajv? Trots liknande behov har lajv och dessa rollspel utvecklats parallellt utan att fullt ut lära av varandra – här utforskar vi potentialen att ändra på det.

Deltagarna får en teoretisk djupdykning och kort historik, som leder till moderna dramatiska skrivverktyg från penna-papper-rollspel.

Många av er här kan besvara de här frågorna så jag ber givetvis om er hjälp! Vad har vi för bra författarverktyg för att skriva för drama. Jag tänkte prata om och göra skillnad på de här:

Denna återberättande bakgrunden - diegesis - ger oss akt 1 och stor del av akt 2. När det avbildande spelet - mimesis - tar vid äntrar vi berättelsen in medias res med väletablerade konflikter, relationer och situationer. Alla rollpersoner har färdigskrivna interna och externa konflikter som samtliga, oundvikligen, kommer att peka dem mot att utforska den centrala frågeställning som ligger i centrum för det äventyret.

...och ge verktyg och lärdomar från de båda. De jag kommer att prata inför är ganska mycket som wrnnu, en salig blandning av OSR, neotrad, samberättande, indie, DND, DoD, osv. Med andra ord är ni experterna på detta! Hjälp! Vad är helt centralt att få med?

 

[RasmusL]

...och jag förstår att det här inte är något en snor ihop på bara en lördagkväll, men jag tror att jag kan kan jobba rätt bra utifrån bara lösryckta termer och koncept utan att ni beskriver dem närmre. Jag vill köra brett skulle bli jätteglad om jag fick något ord från:
@Oldtimer
@Rickard
@Mogger
@Genesis
@GnomviD
@w176
@Gurgeh
@krank

...och säkert ett gäng till som salongs-Rasmus inte kan dra sig till minnes just nu men som jag kommer ha dåligt samvete över imorgon! Vad vill ni skicka med till lajvarna i skrivar-väg!?

 

[RasmusL]

@Tre solar !

 

[Jim Profit]

Bords-rollspelshobbyn är äldre, bredare, bättre utforskad, djupare och möjligen också bättre än lajhvhobbyn.

Bold words... juryn är fortfarande ute på den här punkten, vill jag lova.

 

[Arrikir]

Okej jag är verkligen inte en expert, men jag har någon lös tanke som du får använda on det är till någon nytta.

Rollspel precis som lajv har olika strömningar, men jag tror att lajv precis som rollspel gynnas av att man som spelskapare eller arrangör har en tydlig bild av vad man vill att spelare ska uppleva eller uppnå. "Hur kan reglerna ge den upplevelsen jag vill förmedla"

 

[Genesis]

Jättespännande ämne, och väldigt bred frågeställning. Ska fundera vidare under dagen när jag har mer tid, men spontant skulle jag säga att Stance-konceptet från Big Model känns överförbart till och intressant för lajv. Känns som att lajv traditionellt rör sig mycket i actor stance, medan samberättarspel har utforskat author och director stance mycket. Author stance känns oproblematiskt att föra in i lajv (även om jag gissar att många där är immersionister som skulle ogilla det). Director stance känns knepigare, men inte nödvändigtvis ogörbart, åtminstone i mindre lajv. Har man 100 deltagare kan det vara svårt att låta dem hitta på fakta om spelvärlden som riskerar konflikt, men det kanske kan lösas genom att vissa har områden de har auktoritet inom, eller så.

Det kanske redan görs, vad vet jag, men känns som fruktbart område, i alla fall.

 

[krank]

Jag känner att jag vet för lite om vad som gör en bra lajvupplevelse, eftersom jag aldrig lajvat och ärligt talat aldrig lockats av tanken.

Men om man inkluderar såna där "mordmysterie-middagar" i lajvdefinitionen så kanske man skulle kunna ha nytta av mina strukturtankar, Subway-byggen etc?

Det här med att "man får bättre förutsättningar att nå identifikation med sin karaktär och inlevelse i den om fler saker är diegetiska" lär väl vara ganska självklart i lajvsvängen, tänker jag. Att man, i de lajv där folk förväntas ha en inre upplevelse av identifikation/inlevelse, jobbar med att göra så många beslut som möjligt diegetiska och även försöka synka spelare och karaktärers förkunskaper osv.

Annars… Metasnack, session zero, synka förväntningar, medvetenhet om ens egna preferensers icke-universalitet?

 

[Rickard]

Spela med regissör (spelledare). Det öppnar upp för "nya sätt" att spela lajv (nu lajvar jag inte), exempelvis någon som går in och korrigerar, att man spelar om scener, att nya infall kan komma från en tredje part etc.

Fisktanken, men jag antar att lajv måste skrivas utifrån fisktanksperspektiv. Jag har svårt att tänka mig annat, men just det du och jag reflekterat om hur viktigt det är med trianglar i relationsdiagrammet är viktigt att lyfta fram.

Händelsekedjor, men detta är någonting alla antagligen redan använder omedvetet, om saker som kommer att ske eller har skett. Om saker som ger bakgrund och möjliga framtida händelser. Rent krasst är ett rollspelsäventyr en linjär linje med händelser (sett i efterhand), så var någonstans äventyrsmakaren/spelledaren väljer att "släppa ned" rollpersonerna på linjen avgör vad som blir bakgrund och vad som blir framtid. Nu, tänk dig att man spelar fem äventyr samtidigt. Fem linjer som kan påverka varandra. Fem linjer som har varierande grad av bakgrund och framtid, beroende på var någonstans spelledaren väljer att släppa ned rollpersonerna på vardera linje.

Spela på saker som spelaren inte är. Är den superintelligent så är spelarens planer superintelligenta i spelvärlden. Är rollpersonen duktig på sjunga är spelarens sätt att uttrycka sig någonting som är uppskattat i världen.

 

[Bifur]

Hm, funderar på ett annat sammanhang där de perspektiven möts, som kanske är ovanligt - på övningar av olika slag. Vanligt i krishanteringssammanhang. Där kan det visserligen finns spelledare och inspel men ofta är de väldigt friformiga för spelarna. I sådana har jag funnit att man kan vinna mycket i form av lärande kring beslut om man för in rollspeliga regler. Förmågor hos spelaren, resurstillgång, slumpelement, aktiva motspelare. (Jag gjorde en lyckad övning där spelarna fick välja själva vad de skulle få mer info om men där de bara fick välja x val av y, för att spegla deras begränsande resurser.) Kan lajv vinna något där? Kanske samma tanke som @Rickard nämner? En regissör. En roll som aktivt inte är med men som finns tillgänglig för frågor och inspel om världen utanför lajvdeltagarna.

 

[Genesis]

Konceptet ”Plantering och skörd” och relaterade termer som ”reinkorporering” och ”etablering” käns också intressant. Att plantera något vid ett tillfälle (i diegesis-biten eller ännu hellre under mimesis) gör att det känns mycket bättre när något sedan sker med det. Ska du ha en rejäl förändring i spel, se till att etablera basläget först.

En annan bra grej är ”issues” från PTA, som jag kallar ”öm punkt” i min bok. Länk till boken här, kapitlet om ömma punkter börjar på sidan 92 i PDF:en (som är gratis).

 

[Genesis]

Spela med regissör (spelledare). Det öppnar upp för "nya sätt" att spela lajv (nu lajvar jag inte), exempelvis någon som går in och korrigerar, att man spelar om scener, att nya infall kan komma från en tredje part etc.

Det där upplever jag är väldigt vanligt i lajvsvängen, men jag lajvar ju inte heller.

 

[Girighet]

Nu är det kanske15 år sedan jag var på lajv senast så det har säkert hänt saker där. Men det jag tänkte på var världsbygget ofta inte var lika genomtänkt som det ofta är på rollspelsfronten. Att grupper hörde av sig med önskemål och det klämdes in i världen. Det är en tillmötesgående inställning men kan göra världen spretig.
Jag tycker att man även kan lära av karaktärsskapandet. Då menar jag inte massa färdigheter utan hur en intressant karaktär skapas. När jag läst inskickade rollpersoner kan många kännas som NPC Alv nr 3. En "Jag gillar skog och hatar orcher" karaktär. Många rollspel har mekaniker för att skapa intressanta rollpersoner vars like jag inte stötte på i lajvfronten.

Edit: såg nu att det var med utgångspunkt på scenario skrivande vilket jag inte berört men låter texten så kvar..

 

[God45]

Om det ska vara saker från bordsrollspel som inte är en grej i lajv men hade varit coola där?

Character Funnel! Det hade varit bäst!

 

[damogn]

Bords-rollspelshobbyn är äldre, bredare, bättre utforskad, djupare och möjligen också bättre än lajhvhobbyn.

Är inte lajv teater? I så fall är lajv betydligt äldre, bredare, bättre utforskat och djupare än bordsrollspel.

 

[God45]

Är inte lajv teater? I så fall är lajv betydligt äldre, bredare, bättre utforskat och djupare än bordsrollspel.

Lajv är inte teater.

 

[Tre solar]

Jag vet inte hur mycket det går att applicera på just drama, men den del av rollspelsdebatten som jag var mest engagerad i kretsade väldigt mycket kring förflyttning och agens.

Diskussionen om förflyttning handlade till exempel om räls, mot tunnelbanesystem, mot nöjesfält osv - alltså "åt vilka håll man kan gå". Den handlade också om ledtrådar och prompter som uppmanar till förflyttning (åt ett visst håll, eller alls), men även om tekniker för att sätta scener, klippa, snabbspola, osv, vilket också är svar på frågan "hur förflyttar vi oss från punkt a till b".

Den andra diskussionen, om agens, handlade till exempel om vem som får föra in nya saker i spel, om val och kvant-troll, och om czege-principen. Den handlade också om att det är svårare att spela polis än att spela skurk, eftersom den förra har som mål att upprätthålla status quo medan den andra strävar efter att initiera en förändring.

Dessa frågor skulle kunna vara intressanta att fundera över i relation till lajv. Förflyttning är ju ett jättestort problem för bordsrollspel eftersom man sitter stilla i det fysiska rummet; i ett lajv är det mycket enklare att ha ett 1:1 förhållande till förflyttning: "för att gå ut ur scenen, använd dörren!". Men just därför kanske det skulle finnas lärdomar att hämta från vår hobby. Och agens är ju ett omvänt problem. I rollspel är det precis lika mycket "lögn" att säga "jag står på kontoret och kokar kaffe" (det gör du inte: du sitter vid bordet och pratar med mig) som att säga "jag hittar en lucka bakom kaffebryggaren som leder in till jordens ihåliga insida". Men eftersom den andra utsagan gör väldigt stora anspråk på att definiera "spelvärlden", är de ok under olika omständigheter. Så här är det fysiska rummet eventuellt en större begränsning: där "jag har en rustning" är en större eller mindre lögn beroende på hur personen faktiskt är klädd.

I både fallen inbillar jag mig alltså att det kan finnas något intressant i att förutsättningarna är så annorlunda i den andra hobbyn, vilket kan leda till frågan "hur skulle det här se ut i vår hobby"? Till exempel: vad skulle det innebära att jacquaya ett lajv (eller görs det redan)?

 

[damogn]

Lajv är inte teater.

Utveckla gärna. Är det inte improvisationsteater? Om inte är väl lajv lek, alltså som alla barn i alla tider gjort? Då är det fortfarande äldre. När mina barn leker Paw Patrol är det väl lajv, eller?

Om allt ovan är fel så förstår jag uppenbarligen inte vad lajv är, så upplys mig

 

[God45]

Utveckla gärna.

Nah. Inte när din ingång är att ifrågasätta formen av konst vi pratar om finns. Så, nej tack.

 

[Mikl]

Det var länge sen jag lajvade nu men en skillnad mellan bordsrollspel och lajv är att i de senare händer det mycket som är okänt eller åtminstone obevittnat av spelledaren (eller domaren, eller vad det nu ska kallas).
Alltså borde det bli lite knepigt att rakt av flytta över de tekniker från bordsrollspel som utgår från att spelledaren är på plats hela tiden.

Jag tänker att de som har erfarenhet av spelledarlöst bordsrollspel kanske har lättast att bidra med det trådstarten frågar efter?
(Jag har inte sådan erfarenhet, så inte jag.)

 

[Quadrante]

Känns som att det blir en tydligare uppdelning mellan arrangerande (leda) och deltagande (spela) när man spelar lajv. Skulle nog prata mest om agens, sandlådor, eventpunkter och kvantresar.