Nekromanti Jag vill testa nytt?!

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
inte riktigt så, utan att en större del av behållningen av spelandet är att "leave your world behind", som payoffen till rollspelet Jorune var.. att bli en del av en annan kultur...

...när man spelar mer vanliga rollspel, säg D&D eller till och med DoD, så är det ju kulturdelen inte det viktigaste, ofta är spelvärlden inte så mycket annat än "vilda västern" med fantasystuk egentligen...
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Grundkampanjen för Tekumel var länge följande: Man anländer till staden Jakalla. Man är en främmande barbar och förstår inte ett jota av kulturen som gäller. Gör man fel så är det ett på sex att man avrättad för att oavsiktligt förolämpat en adelsman :gremgrin:
Sakta men säkert så lär man sig vad som gäller.

Numer är dock standardkampanjen att man faktiskt spelar folk som tillhör huvudkulturen, eftersom de nyare utgåvorna är skrivna så.


Storuggla, www.tekumel.com
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
mm, lite som om man själv hade plötsligt förflyttats till Aztek-riket innan Cortez eller nåt
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Det är nämligen så att jag och "nominesine" från Sverok forum började tjata rollspel, och han spelar bara Warhammer idag, och han sade det att det är det enda som hållt för honom, det han aldrig tröttnat på, och det som han trettio år gammal kan säga, "detta är ett spel som håller alla mina mått, trots att jag spelat hur länge som helst". Då började faktiskt jag fundera på det, ett spel som får en sådan kritik måste ju vara värt att testa..."

Tja, nu är jag inte trettio (men fråga igen om ett och ett halvt år) men jag har lirat WFRP nu i... öhh, sen första ring i gymnasiet. Och vi lirar det fortfarande. För det rockar fett!
Förresten, en WRFP-tråd? Jag kastar en Summon Magnus Seter!


Storuggla, wasam!
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Det är ungefär som att vara flykting i "det nya landet"-prylen?
Man måste lära sig att uppföra sig helt på nytt under nya former?
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Re: Jag vill testa nytt?! Tell me about WFRP

Okej, schysst att alla lägger ned sig på att presentera spelet så väl, inte bara "det handlar om bla-bla", att istället bekskriva spelet hur det funkar in-game med värld och allt är mycket bättre - berättar mycket mer.

Nå, tack så mycket, och vill ni berätta mer om WFRP så kör på. Kanske berätta om en spelkväll som berättar just mycket om hur det kan se ut och så, det vore schysst. :gremgrin:
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Jag vill prova något nytt!
Då skulel jag be dig att iaf titta på EON, där har du et spel som är helt ok. Världen är ok, dock kanske själva regelsystemet är lite tungt.
Tror väll egentlgien inte at just det här rollspelet behöver så mycket presenation va.. =)

Well, sedan till spel som jag inte testat så mycket med som jag bara har läst igenom. Det är Wampire the Requiem. Gilalr du att speal vampyer, med mycket ångest med ett bra regelsystem så ska du testa det här. Jag fastnade dirket för det när jag lästde det & skulel mer än gjärna vilja testa de hela.

Noir skulle jag åxå rekomendera dig, testade det nu på GothCon & det var helt ok faktsitk. Har tyvärr inte hunit sätta tänderna i själva regelesystemet ännu. Men det komemr & det lilla som jag han med & testa på GothCon så tyckte jag att det funkade bra.

Hoppas du hittar nått nytt Adus !
/ Johan K
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Okej, tack så mycket Kanne, dear mate. :gremwink:
Well, Eon är ju Neogames som sagt, och jag säger som alltid:
Jag gillar Neogames spel, de är bra, men deras regler suger i regel... Den du! Ja, deras regler är över arbetade, men visst, kan ju alltid skaffa mig mer kunskap om det, det kanske är något för mig.

Sedan vad det kommer till vampyrspel har jag ALLTID velat testa det, ända sedan jag spelade rollspel för första gången har jag alltid velat prova det alltså, men det har aldrig blivit av, och i regel brukar de vara svindyra, men visst, jag skall läsa in lite mer info om det med och tänka efter på den punkten.
Vad det sedan kommer till Noir så skall jag försöka skaffa det någon gång när jag har pengar och inte just försöker utöka Äventyrsspelssamlingen... :gremgrin: Blir det framröstat som bästa spel ja då... En hel majoritet har sällan fel. :gremgrin:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Absolut medhåll! Det är som D&D, fast utan George Bush.

---

Faktum är att Conan är ett av de spel jag har haft allra roligast med. Spelvärlden är helt perfekt, och regelsystemet fungerar utmärkt för sitt syfte. Jag försöker hålla nere levelökningarna, för jag gillar det mest när det är jordnära och skitigt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Kulturrollspel

Kulturrollspel (eller culture gaming) är helt enkelt ett rollspelande där målet är att leva sig in i en annan kultur, vare sig mer eller mindre. Eventuella andra tankegångar och aktiviteter är bisaker.

Det som gör kulturrollspel så förgjordat knepigt (och "fint" i vissa ögon) är att det kräver att spelarna sätter in sig i kulturen ifråga. Det här kan ju leda till en del problem, dels i form av spelbarhet, dels i form av hur lätt det är att ta till sig spelet, och slutligen i form av elitism. I rollspelet Sengoku (rollspel i japanskt 1500-tal) så märks det att författaren väldigt ofta luftar åsikten att man hela tiden måste beskriva sina handlingar med aspekter som i princip bara en femtonhundratalsjapan har möjlighet att känna till, och alla andra som spelar på andra sätt är inte värdiga att slicka författarens skitigaste sandaler.

Fördelen med kulturrollspel är att man väldigt lätt blir sittande med en ordentlig bas för förståelse för andra kulturer. Ett rätt bra exempel är hedersmord (eller vad man nu kallar det): genom mitt kulturrollspelande i saxisk medeltid, där familjen är pensions-, skade-, arbetslöshets- och sjukförsäkring, och släktleden och arvsrätten bara kan garanteras till 100% genom kvinnorna (modern till barnet) och den manliga arvsrätten/släktleden endast kan garanteras genom tokhård kontroll av kjolflötena, så har jag fått större förståelse hur hedersmord och hederskulturer kan förekomma*.

En annan nackdel är att om man är ute för att berätta en ståry, exempelvis en riktigt hejdundrans episk historia, så är kulturrollspel ofta ett hinder. Det är helt enkelt jefligt jobbigt att ta hänsyn till två så orelaterade och ofta konfliktande saker som ståry och kultur samtidigt.

* För säkerhets skull så måste jag påpeka att jag tycker att hedersmord och hederskulturer av det slaget är apvidrigt idag och här, men jag förstår lite bättre nu än tidigare hur det kan uppkomma. Den som tar upp det där sidospåret i den här tråden får tusen minuspoäng. Starta en egen tråd om det på off-topic-forumet, om ni nu måste.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: Kulturrollspel

Jag har ju spelat en del Empire of the Petal Throne (Gamla versionen ac Tekumel), och där krävdes det ju betydligt mer "arbetsinsats" av spelarna än normalt för att det skulle bli kul.. fast å andra sidan, när man väl kommit in i det så är det ju väldigt givande och spännade... Man lär sig att sätta sig in hur andra tänker, precis som i Krilles saxiska exempel.
 
G

Guest

Guest
Fördelen är att fokus lägg på något helt annat än vad det klassiska rollspeligheten brukar innefatta. Jag minns än idag, men glädje hur det gick till när mina spelare började lära sig den kulturella delen och spelet mellan klanerna i Khelaatar. Plötsligt blev Khelataar inte ett Drakar och Demoner med tuffare stridsregler utan ett spel där vi i timmar exempelvis kunde rollspela ett klanting. Inte för att inte går i andra rollspel, men just Khelataar öppnade upp för sådana möjligheter och supportade sådant spel på ett helt annat sätt än vad vi var vana med. Men Khelataar är bara ett exempel...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag är rädd för att du i princip har tömt ut den svenska rollspelsfloran, möjligen med undantag av Gondica, Saga och Skymningshem: Andra Imperiet. Så alla de här förslagen som kommer här är på engelska.

Serenity: Har du sett TV-serien Firefly, eller den följande långfilmen Serenity? Tja, där har du settingen till rollspelet Serenity. Om du inte har det, tänk dig... tja, en western, fast med rymdskepp. Små gränsstäder, kofösare, sexskjutare, salooner, horor - allting som du kan förvänta dig i Western. Släng på rymdskepp med tillhörande jox. Då har du Serenity.

Spelet är förhållandevis enkelt: du har ett attribut med skalan d2, d4, d6, d8, d10 och d12, och du har färdigheter på samma skala. Ta tärningen från ett attribut (exempelvis d6), ta tärningen från passande färdighet (exempelvis d8), slå båda, lägg ihop och kom över en svårighet. Klart.

Språket är engelska, väldigt informell och pratig sådan, med inslag av små kinesiska fraser. Kinesiska spelar en stor roll i serien, så det finns förstås med en klase med fraser i spelet också, med tillhörande fraslista på slutet.

En kul grej med Serenity är att rymdskepp behandlas som rollpersoner. De har alltså attribut, färdigheter och för- och nackdelar precis som rollpersoner.

En annan trevlig grej är plot points. Plot points används för att justera plotten en aning och även lite som hjältepoäng. Säg att du vill ta skydd bakom ett piano i en fajt på en bar. Spelledaren har inte beskrivit något piano, men du kan helt enkelt bestämma att det finns ett att ta skydd bakom genom att spendera plot points, och eftersom det är rätt troligt att det finns pianon på barer så kostar det förmodligen inte så mycket. Eller säg att du och ditt gäng befinner sig på fel sida av en klase prisjägares vapen. Du kan spendera plot points på att bestämma att din rollperson har nuppat med den rödhåriga flickan som leder prisjägarna, fast under ett annat namn förstås, så hon visste inte att det var du förrän nu. Det löser nog inte situationen, men det kan ge dig och dina kamrater en chans, och framförallt göra den tillräckligt rörig för att det ska vara kul. Plot points får man för övrigt oftast genom att sätta sig i trubbel.

---

Feng Shui: Har du sett några Hong Kong-kinesiska actionfilmer? Exempelvis några av John Woos rullar? Bra, då vet du exakt hur Feng Shui är. Det är inte en licens på någon Hong Kong-films universum, det är bara ett rollspel i samma anda. Det här är ett spel där yakuza är hårda, triaderna är ännu hårdare, kung fu-mästare är hårdast och rollpersonerna är ärkehårdast!

Spelet är på många håll direkt lysande. Det finns lite smådetaljer som man kan reta sig på, men spelet i sig är snabbt och tokröjigt! I princip slår du 1T6 minus 1T6 och lägger på passande värde. Mer än en svårighet så lyckas du. Slåss du mot en icke-namngiven skurk och lyckas med mer än 5 så får du beskriva hur du slog ut skurken ifråga. Är skurken inte namngiven så blir det tuffare - då får man räkna ner skurkens hit points istället.

Engelskan är ganska rak och enkel och innehåller egentligen inga knepigheter. Spelet innehåller också mängder med tips om hur man blir en bättre spelledare, och dessutom hur man blir en bättre spelare. Enbart det är en anledning för att skaffa spelet.

---

All Flesh Must Be Eaten: Jag tror inte att det här spelet kommer att ersätta DoD som spelet du alltid spelat (de två ovanstående har dock potential till det), men man kan faktiskt inte låta bli att älska spelet.

Det handlar om zombies. Eller om man ska vara petig, det handlar om folk som försöker överleva när hela världen fylls av zombies. Det handlar om motorsågar som kapar dödkött som rör på sig. Det handlar om hagelbrakare. Det handlar om yxor. Och det handlar om osannolika rollpersoner som av någon anledning måste samarbeta för att överleva och inte bli zombies själva.

Det är helt enkelt så corny att man blir kär i det. Man kommer garanterat inte att spela All Flesh jämt, men bara någon gång då och då gör det värt det.

---

Panty Explosion: Du får ett bonustips också: Panty Explosion, rollspelet som handlar om japanska skolflickor som gör det som japanska skolflickor gör mest, det vill säga mobbar varandra och råkar ut för hemska monster.

Engelskan är rätt enkel men i den utgåvan jag har rätt fett felstavad här och var och ibland onödigt långrandig.

Poängen med spelet är att det finns monster i rollpersonernas närhet. Det kan vara en demon som har besatt skolans vaktmästare, ett spöke i källaren, ett tentakelmonster i gymnastiksalens duschrum, en ufo-konspiration hos rektorn, eller... tja, vilket som helst av otäckheterna i japansk folklore. Exakt vilket monster som används är helt upp till spelledaren. Rollpersonerna är förstås japanska skolflickor, med eller utan psykiska krafter, och tack vare lite kluriga gruppdynamiska regler i spelet så kommer rollpersonerna och spelarna snabbt lära sig att monstren är gullefjuniga i jämförelse med skolkamraterna.

Den grundläggande regeln är att du har fem attribut med 5, 4, 3, 2 respektive 1 tärning i. När du gör något tar du några av dessa tärningar i ett attribut - vilket och hur många väljer du själv men de är spenderade när de har rullats - och rullar dessa. Fem eller mer på minst en tärning räcker.

Det är här som de gruppdynamiska reglerna kommer in: varje skoldag så får spelarna rösta på vilken av de närvarande rollpersonerna som är mest populär respektive minst populär. Flickor med psykiska krafter är konstiga och läbbiga så de kan aldrig bli mest populära, men man får rösta på dem ändå. Den som får mest röster för Minst populär får nämligen slå T6or, och den som får mest röster får Mest populär får slå T10. Alla andra får slå T8.

Det finns två räddningar. Rollpersonen har karaktärsdrag, till exempel "toksnabb SMSare". Om det spelar roll i situationen som råder så får man uppgradera tärningen ett snäpp, från T6 till T8 till exempel. Den andra räddningen är psykiska krafter: används de så får man slå T10 jämt, även om man är minst populär.

Så varför använder man inte psykiska krafter jämt? Jo, på grund av nästa gruppdynamiska lilla regel: varje rollperson har en bästis och en rival, som då är en annan rollperson. Om man lyckas så får bästisen beskriva hur bra det gick, och om man misslyckas så får rivalen beskriva hur kasst det gick och mobba en efter bästa förmåga. När det gäller psykiska krafter så får rivalen dock alltid beskriva hur det gick, och slänga in allsköns otäckheter som konsekvens av att psykiska krafter används även när det går bra!

Det finns en orsak till att psykiska krafter inte används, och det är att om man gör det så får monstret två tärningar till att använda. Monstret får även två tärningar till för varje agenda (rollpersoner har två agendor, exempelvis "få en dejt med Shinji") som rollpersonerna inte har uppnått under äventyret när de möter monstret.

Spelets definitiva styrka ligger i just gruppdynamiken, för egentligen är det så att spelet inte handlar om skolflickor som råkar ut för monster, utan om att i varje skolflicka finns ett litet mundant mobbarmonster som vill ut, och det är ofta mycket läbbigare än varje tentakelmonster du kan tänka dig.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Ojsan! Det finns som bekant en klyscha som sägar att ett spel blir vad man gör det till, men även om man bortser från den så skulle jag säga att du har en ganska snedvriden bild av vad det innebär att spela Dungeons & Dragons. Nu är inte alla spel för alla men fullt så illa som du tror att det är är det inte. Du kanske skulle ge det en chans?

Vad gäller det nyinstifade begreppet "George Bush-spel" och det tidigare nämda Warhammer Fantasy Roleplay, så skulle jag definitivt säga att WHFRP är ett sådant. Om man tänker sig att spelarna är tvångsrekryterade irakier vill säga. :gremgrin:

/Anders
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Okej, det är helt enkelt spel där kulturkännedom är det viktigaste av allt, man skall smälta in och bli en del, or f-cking die, eller i alla fall hämna i knipa.

Eller nånting halvvägs; det måste inte vara "det viktigaste av allt". Jämför med historiska rollspel -- Viking och Western, t.ex, beskriver länge och ingående allehanda aspekter av sina respektive samhällen och deras invånares värderingar och sedvänjor (och det finns helt klart bra och... mindre bra sätt att t.ex söka information eller tilltala främlingar i båda miljöerna). Samtidigt behöver inte sånt ha en helt central roll i spelandet; det kan även utgöra ramverk för mer ordinärt äventyrande.

Culture gaming i världar som Khelataar eller Tékumel fungerar ungefär likadant, bara med skillnaden att miljöerna är fiktiva från början. (Vilket iofs också betyder att man saknar färdiga förlagor som Röde Orm eller Clintan-filmer när man ska göra sig en bild av dem.)

Dessutom hänger ju alltid eventuella kulturella kontexter på hur hårt eller löst spelledaren kör på dem...

--
Åke
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Re: Kulturrollspel

Okej, det låter intressant det där. Som en blandning mellan konfrontering av muslimsk fanatism/hamna på Apornas planet.
Men mnjaj, tror inte min spelgrupp skulle vara rätt folk att sätta i kulturrollspel, visst en utav dem är en sådär att han skulle gilla det/klara det - en stenseriös tänkare. Men sedan har vi andra som ibland har problem med att uppföra sig rätt i DoD. :gremgrin:
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Det krävs inget speciellt spel för det

Man kan sitta och spela så där i många rollspel - (nu blir Adus vrång, för detta har han gjort mycket i många spel, men folk säger ändå så hela tiden). Jag och min spelgrupp brukar inte alltid äventyra när det kommer till DoD. Ibland får jag som SL hålla tyst en bra stund då de kan sitta och diskutera ingame. Eller så spelar vi en och samma pratgrej - ett ting, ett förhör etc. allihop, och det kan i alla fall bli sådant från 1,5 - 2 timmar.

Vi hade inte spelat på 2 år, och så lirade vi igen i fredags. Första utkastet på DoD N91. Och då spelade vi i stan hela kvällen, och det som hände då i spelgruppen var intrig, lönnmörderi, förhör, missförstånd etc. - bara en massa sådana saker. Det var inget slå ihjäl svartfolk, hitta skattkarta etc. Det var helt och fullt intrigspel med olika saker, och allting gick egentligen ut på pengar och skulder den kvällen.
Det var jätteskoj, och tillslut lyckades dom få rätsida på allt. Jag kan då berätta att en RP fick sitta inspärrad i en stadsaktkassern i många dagar, detta under stenhårda jobbiga förhör och det var i alla fall konveration i en timme *totalt - *lite mellansnack och mellanhändelser.

Jag säger allt detta bara för jag pallar inte med när folk säger att långa konversationer/likande scener är bara möjliga i vissa spel - men det är helt fel, dock beror det på vad man gör just då - är man i en orchgrotta full med fiender har man liksom inte tid... Men annars finns alla möjligheter. Bara för att det finns jättemycket monster i ett spel så betyder inte det att rollpersoner och SLP:s inte kan prata. :gremwink:
 
Top