Japanresa del 5: Jag kan flyga, jag är inte rädd
- Thread starter krank
- Start date
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Kan du bara lista ut flightnumret så funkar den här: https://www.flightradar24.com
Den följde jag frun och dottern med när de var i Japan.
SaaJeflaLess
Veteran
Utan att dra för stora växlar på nånting så får jag för mig att du slappnade av ordentligt mellan första och andra bilden från Arlanda. Det ser iaf så ut. Går ju som en dans det här!
Nu är jag i Japan, hörni!
Jag funderar på att skriva en lite mer matig wrnuspecifik uppdatering, men det känns som att det skulle behöva en egen tråd? Men vardå, i så fall? Det här är ju mer typ "resblogg" än klassisk krönika eller så, och inte är det "hjälp mig med en sak" heller. Än iaf.
Nåja, jag gör en lista här tills vidare:
Jag får se om det blir fler "reseblogg"-inlägg, men jag fortsätter iaf posta på Instagram.
Jag funderar på att skriva en lite mer matig wrnuspecifik uppdatering, men det känns som att det skulle behöva en egen tråd? Men vardå, i så fall? Det här är ju mer typ "resblogg" än klassisk krönika eller så, och inte är det "hjälp mig med en sak" heller. Än iaf.
Nåja, jag gör en lista här tills vidare:
- Arlanda gick plättlätt. Mest för att jag redan scoutat. Det var lite längre kö till incheckningen än i lördags, men det gick ändå snabbt. Och hon som checkade in mig var himla hjälpsam, framför allt när jag inledde med typ "Ja, det här är min första gång så du behöver berätta för mig vad jag ska göra". Så gjorde hon det. Sen anvisade hon mig till den säkerhetskontroll som hade längre kö och var närmare min gate, istället för den som var längre från gaten och hade en minuts väntetid. Oh well. Jag stod och svettades några minuter (pga varma kläder, mest). Sedan var jag 100% en av de där som glömmer att ta av sig först plånboken, sedan nycklarna… Och även efter att jag faktiskt tagit av mig allt med metall så pep mojängen. Jag antar att jag helt enkelt var för metal. Alla inblandade var proffsiga och det märktes att jag inte var den förste de stött på som klantat sig. Antagligen inte ens idag. Eller igår, whatever.
- Flygandet till Dubai var fetlugnt. Det visar sig att jag kan tryckutjämna alldeles utmärkt utan att varken gäspa, tugga tuggummi eller vrida nacken eller hålla för näsan och blåsa. Jag bara… gör det. Manualen för vad man gör vid en krasch påminde mig jättemycket om Fight Club: "Calm like Hindu cows". Överlag tänkte jag mycket på Fight Club under resan. Mina single serving friends till Dubai var ett gäng småstöriga typ… sjuor? I dunno. Högstadiet iaf. De var inte jättestöriga liksom hela tiden, men de var ganska pinsamma. Jag gillade flygplansmaten och hade aldrig tråkigt. Som förväntat, alltså. Jag har nog bestämt mig för att jag gillar att flyga. Nu när jag har koll på de delarna som gjorde mig nervös tidigare (incheckning etc) så är det ju verkligen ingen ko på isen.
- Dubai var… stort. Nu hittade jag min gate mer eller mindre omedelbart, för att skyltningen verkligen är förnämlig, men ändå. Stort. Jag skämtade med Ken om att det kändes lite som ett Dreamlands-äventyr till Kutulu där man är fast i en oändlig flygplats. Sen var allt rätt dyrt också, men huvudanledningen till att jag inte köpte något var att jag inte hade några pengar i rätt valuta, inte lyckades räkna ut hur automaterna funkade och verkligen inte orkade med att hantera situationen "nej, ditt kort funkar inte pga utomlands" eller liknande. Jag var inte ensam om att inte förstå mig på automaten för övrigt; jag såg typ 7-9 andra personer eller grupper av personer som gjorde olika försök. Nåja, i slutänden kom jag ombord utan bekymmer alls. Dubais säkerhet var effektiv och snabb, bland annat för att de inte krävde att man delade upp elektroniken. Jag är SÅ GLAD över att jag nojjade över saker och ting, annars hade jag nog t.ex. inte haft med mig mitt utskrivna vaccinbevis… Vilket behövdes här.
- Flygandet från Dubai till Tokyo var rätt lugnt. Jag sov en hel del av tiden. Precis som förra resan pratade jag inte med mina single serving friends, men de var iaf ett par lugna och väldigt söta män som mest var kärvänliga med varandra. Rätt gott flygplanskäk den här gången också, framför allt svampomeletten som var "frukost". Inga anmärkningar.
- På tokyo var det två oändligt långa köer. När jag väl träffade Ken hade han stått där och väntat i, tror jag, två timmar. Värst var immigrationskontrollen. Som tur var gick det snabbt för mig eftersom jag hade allt färdigt och redo, och processen i sig tog egentligen inte så lång tid. Men herrejävlar vad med folk som skulle igenom, och herrejävlar vad dåligt förberedda en del var. (Avstickare: det är rätt många därute som helt skiter i alla former av instruktioner. Jag har blivit bättre på att hantera det, och stört mig inte SÅ mycket på typ folk som prompt skulle börja lassa ner sitt handbagage och ställa sig i gångarna innan bältesskyltarna ens släckts, eller på de som absolut måste ta kort mitt i immigrationskontrollen trots det stora "NO PHOTOS"-skyltartna… Då har jag mer problem med folk som upptäckte typ ståendes i kön att de behövde ha fyllt i en blankett. Typ… hur pallar man ens med att resa utan att göra den mest basala researchen? Nåja, de har säkert sina skäl.) Men ja, efter en lååååååååång migrationskontrollkö och en snabb migrationskontroll (med fingeravtryck och fototagning) så hittade jag mitt bagage och stod sen i en inte fullt lika lång kö för säkerhetskontroll. Som jag snabbt viftades igenom, eftersom jag fyllt i blanketten elektroniskt på förhand.
- I Tokyo möttes jag av Ken och en himla massa nya intryck och information jag absolut inte lagt på minnet ordentligt. Men vi åkte tåg och pratade lite, sen bytte vi tåg, sen kom vi till Akihabara, jag fick hjälp att checka in på hotellet, jag dumpade grejer, vi gick och käkade middag på närliggande restaurang och pratade om våra respektive sjukliga kroppar, om vår gemensamma kärlek för Macross och om att anime nog faktiskt var bäst när vi var unga… yngre. Yngre. Och om att Kutulu tydligen är första gången något spel lyckats ta någon märkbar del av CoC-kakan i Japan. Ken uttryckte tacksamhet, sen uttryckte jag tacksamhet, vi var väldigt tacksamma båda två.
- Ken har ordnat pocket wifi, ett "Pasmo-kort" som jag förstår är typ som ett SL-kort med reskassa fast man kan också betala med det i butiker? Och fixat så jag har kontanter. Han har också varit hjälpsam och visat mig en närbutik där jag kan betala med Pasmokortet och, utgår jag från, kontanter. Så jag riskerar inte att svälta ihjäl =)
Jag får se om det blir fler "reseblogg"-inlägg, men jag fortsätter iaf posta på Instagram.
Du ser nästan identisk ut på de översta bilderna, så man kan nästan tro att du tagit samma foto och bara bytt bakgrunden!
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Agent Krank, mannen med tusen ansikten, och alla ser likadana ut.
Nice! Glöm inte att se upp för Godzilla!
Har man rest mycket så inser man att man behöver inte förbereda så mycket, det går alltid att reda ut om man missat något, så man tar det med ro. Man väger liksom "energi som går åt för förberedelser" mot "energi som går åt att lösa problemen" * "sannolikhet för att problemen inträffar", och högra sidan är nästan alltid mindre.
Feck, jag har (på samma resa) glömt telefonladdare, strumpor och necessär. Tog mig en timme att köpa allt jag behövde, hälften av tiden gick till att prata om Windows XP (som var nytt då) med elektronikhandlaren som inte testat det än.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Berätta vad du åt, för guds skull! Och posta bilder på maten, om det så bara är en macka. Jag lever genom dig just nu, och längtar tillbaka till Japan så det gör ont.
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,300
Fan va kul att höra att det gått bra! Skitstort att ta sig an något man tycker är ångest och testa på det. Grymt att det gått fint och du fått mersmak!
Minimoni
Homelander
Njut! Jag känner mig ändå rätt välsignad som åker till Japan minst en gång per år (när det inte är pandemi) och du kommer längta tillbaka till Japan när du är i Sverige igen. Sen har Sverige sina fördelar också, finns trots allt anledningar till att jag och familjen bor här och inte i Japan trots att vi äger ett hus utanför Hiroshima. Så ät god mat och försök ta in alla galna intryck! Ha det kul och all lycka till dig!
Japan är ett fascinerande land/kultur. Njut! Minnena och intrycken därifrån kommer att vara med dig resten av livet.
PS vad finns det för Cthulhiga äventyr som utspelar sig på flygplan/flygplatser? Minns ngt gammalt White Dwarfscenario: ’Fear of Flying’ bara.
PS vad finns det för Cthulhiga äventyr som utspelar sig på flygplan/flygplatser? Minns ngt gammalt White Dwarfscenario: ’Fear of Flying’ bara.
Jag uppskattar alla glada tillrop och så.
En viktig sak för mig här är att jag inte vill känna mig överväldigad. Det är därför jag liksom inte kastar mig ut och försöker göra så mycket som möjligt, utan istället väljer avgränsade, specifika saker att pröva på. Jag är en nervös jävel (som ni märker), och för mig kan "gå till en restaurang, beställa mat, betala och ta mig tillbaka till hotellet" vara ett lagom stort äventyr. Jag kommer att missa att göra en himla massa saker när jag är här. Det kommer nog att finnas en massa mat jag missar, saker jag inte ser, etc. Jag kommer troligen spendera mycket mer tid på hotellrummet kollandes på youtube än vad en normal människa tycker är rimligt… Men så får det vara.
Mina mål är: Ta mig hit, ta mig hem, inte svälta under tiden.
Idag har jag haft tre äventyr hittills:
Just det här med maten… Jag förstår att många (inte bara här) som gillar mat och bryr sig mycket om matupplevelser tycker att det är en viktig del av att uppleva Japan. Jag kan tänka mig testa den mesta maten som ställs framför mig, men "matupplevelser", framför allt nya sådana, är inget liksom superprioriterat för mig överlag. Mat är inte så superviktigt för mig. Och jag har en hel del social fobi och ångest jag behöver ta mig förbi för att våga göra saker som att handla på nya butiker när jag knappt vet hur man betalar, och redan på förhand vet att det kommer bli språkförbistring. Så tyvärr, hörni, jag kommer nog inte att njuta så mycket av Japans alla smaker som ni antagligen skulle önska. Ni får leva med det =)
En viktig sak för mig här är att jag inte vill känna mig överväldigad. Det är därför jag liksom inte kastar mig ut och försöker göra så mycket som möjligt, utan istället väljer avgränsade, specifika saker att pröva på. Jag är en nervös jävel (som ni märker), och för mig kan "gå till en restaurang, beställa mat, betala och ta mig tillbaka till hotellet" vara ett lagom stort äventyr. Jag kommer att missa att göra en himla massa saker när jag är här. Det kommer nog att finnas en massa mat jag missar, saker jag inte ser, etc. Jag kommer troligen spendera mycket mer tid på hotellrummet kollandes på youtube än vad en normal människa tycker är rimligt… Men så får det vara.
Mina mål är: Ta mig hit, ta mig hem, inte svälta under tiden.
Idag har jag haft tre äventyr hittills:
- Jag har ätit frukost. Det var nervöst, men jag klarade av att gå ner, förklara att jag inte kunde japanska, betala på förhand, och få i mig en helt OK frukost (inte så äventyrlig, men mättande).
- Jag har gått runt lite i området kring hotellet. Tittat in i några småbutiker här och var, framför allt nördbutiker som säljer plastfigurer och manga, typ. Jag var också in och irrade i Yodobashi Camera, en gigantisk butik. Där jag också mest kollade på nördgrejor. och potentiella presenter att köpa med hem.
- Jag har ätit lunch/middag. Det blev lite sent, för jag kom tillbaka från promenaden utan att ha vågat gå in och käka något på nåt av ställena runt omkring. Plus att min hunger behövde övervinna min nervositet. Men jag har nu iaf ätit både middag, frukost och lunch på Jonathan's, restaurangen precis vid hotellet.
Just det här med maten… Jag förstår att många (inte bara här) som gillar mat och bryr sig mycket om matupplevelser tycker att det är en viktig del av att uppleva Japan. Jag kan tänka mig testa den mesta maten som ställs framför mig, men "matupplevelser", framför allt nya sådana, är inget liksom superprioriterat för mig överlag. Mat är inte så superviktigt för mig. Och jag har en hel del social fobi och ångest jag behöver ta mig förbi för att våga göra saker som att handla på nya butiker när jag knappt vet hur man betalar, och redan på förhand vet att det kommer bli språkförbistring. Så tyvärr, hörni, jag kommer nog inte att njuta så mycket av Japans alla smaker som ni antagligen skulle önska. Ni får leva med det =)
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Alltså Japan är ett fantastiskt mat-land, men det mest fantastiska med det är att det är en upplevelse att bara handla hämtmat på 7/11 eller någon av dess motsvarigheter. Köp ett par trekantsmackor och en risboll så har du fått en upplevelse som ändå är minnesvärd.
Jag älskar att prova massa restauranger när jag är i Japan, men ett lika varmt minne är ändå är när jag och frugan handlade typ kokta ägg, mackor, friterad kyckling och öl på Family Mart och åt det i en park.
Japan är kul på det viset, även det mest vardagliga blir ett litet äventyr utan att man behöver utmana sig själv särskilt.
Så dagens sista äventyr blev ett besök på Yellow Submarine i Akihabara. Det var några trappor upp med halvdassig skyltning (och jag såg hissen först på väg ner), men tre ganska mysiga våningar med nördskit.
Och vad hittar vi väl där?
(Hur kommer det sig att Google Photos inte har en funktion för att flippa fotografier horisontellt/vertikalt? Paint har den funktionen, och paint är ju… tja, Paint. Så varför inte Photos? Det lär ju knappast vara varken svårt att implementera eller öka användarnas cognitive load speciellt mycket. Jag jag tror inte jag är den förste som velat flippa en selfie för att slippa spegelvänd text.)
Åh, och jag hittade en växlingsautomat inne på arkaden precis mittemot hotellet typ, så problem solved – nu kan jag köpa Gacha-bollar som souvenirer utan problem =)
Och vad hittar vi väl där?
(Hur kommer det sig att Google Photos inte har en funktion för att flippa fotografier horisontellt/vertikalt? Paint har den funktionen, och paint är ju… tja, Paint. Så varför inte Photos? Det lär ju knappast vara varken svårt att implementera eller öka användarnas cognitive load speciellt mycket. Jag jag tror inte jag är den förste som velat flippa en selfie för att slippa spegelvänd text.)
Åh, och jag hittade en växlingsautomat inne på arkaden precis mittemot hotellet typ, så problem solved – nu kan jag köpa Gacha-bollar som souvenirer utan problem =)
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Ät inte för mycket, en enda fet man förstörde en hel stad i Japan!
Det ska bli lite spännande att se hur min shopping går, sen. Jag har ju rätt OK med fysiska kontanta yen, och jag har förstått att Japan fortfarande är ett väldigt cash-centriskt samhälle. Samtidigt oroar jag mig lite för att jag förstått att en del ställen inte gillar att bryta ens sedlar – man har helt enkelt inte alltid all växel som behövs?
Det tänker jag iofs inte borde vara ett problem på en sån där stor elektronikedje-butik. Kanske tar de kort? Mina kort borde ju funka, så länge jag får slå in en kod. Men jag har, tror jag, inget sätt att dubbelkolla det.
Min oro är väl mest inför att stå där i en kö och vara den som får allt att ta en massa tid för att jag inte vet hur man gör. Men det får väl lösa sig. Eller så löser det sig genom att jag inte hittar mer tid att turista och köpa grejer, och då åker jag hem tomhänt sånär som kanske på lite gachabollar. Och det får väl också kännas helt OK, tänker jag.
Det tänker jag iofs inte borde vara ett problem på en sån där stor elektronikedje-butik. Kanske tar de kort? Mina kort borde ju funka, så länge jag får slå in en kod. Men jag har, tror jag, inget sätt att dubbelkolla det.
Min oro är väl mest inför att stå där i en kö och vara den som får allt att ta en massa tid för att jag inte vet hur man gör. Men det får väl lösa sig. Eller så löser det sig genom att jag inte hittar mer tid att turista och köpa grejer, och då åker jag hem tomhänt sånär som kanske på lite gachabollar. Och det får väl också kännas helt OK, tänker jag.
Jag har aldrig stött på det problemet. En gång fick en butiksinnehavare gå in till grannbutiken för att bryta en stor sedel, men det var i en by på landet. Även japanerna själva har ju stora sedlar ganska ofta, de får ju inte mindre valörer i automaten än nån annan.
Mogger
Hipsteranka
Jag minns min första resa till Asien på egen hand. Hade rest en hel del innan men kan säga att jag inte var så jäkla äventyrlig då heller. Tog mig 3 dagar att ta mig från hotellet till tågstationen för att boka biljett. Så jag tycker inte alls att det är speciellt konstigt. Numera är jag ju rätt äventyrlig av mig men jag har ju övat rätt mycket.
Så jag tror inte att du är så nervös egentligen. Snarare ärlig. De flesta vågar liksom inte ens gå till ny resturang när de åker charter. Att åka själv till Tokyo placerar dig tryggt på den absoluta toppen av äventyrliga invånare i landet!
Så jag tror inte att du är så nervös egentligen. Snarare ärlig. De flesta vågar liksom inte ens gå till ny resturang när de åker charter. Att åka själv till Tokyo placerar dig tryggt på den absoluta toppen av äventyrliga invånare i landet!
SaaJeflaLess
Veteran
Ang oron över att vara den där jobbiga turisten.. Jag gissar att du, precis som merparten av oss har hamnat bakom någon turist på Ica som inte har koll på svenska sedlar och mynt. Eller har nästan gått in i någon som går av ett tåg bara för att stanna direkt på perrongen för att försöka få koll på vart dom ska. Man kanske suckar lite över "dumma turister" för själv vill man ju bara hem. Men i ärlighetens namn, det är ju inte så att man minns dom 5 minuter senare.
Min poäng är att ingen kommer att få hela sin dag/sitt liv förstörd för att du kanske uppehåller kön liiite längre här och där och dom kommer inte att skicka polis eller annat på dig för det. Det känns kanske jobbigt där och då, det förstår jag men världen går inte under, vare sig för dig eller för dom bakom dig
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,300
Ja, tror du har en poäng här! Jag är iaf oxå ofta nervös när jag reser, speciellt runt checkin/security, och speciellt om jag reser själv.
Jag har blivit mycket bättre på det där med åren – att tillskriva andra samma "generositet" jag själv generellt känner mot folk som typ gör fel i sociala situationer och så. Men det är svårt – jag har något slags väldigt djupt rotad ångest inför att "göra bort sig". Det är typ det enda jag är riktigt "rädd" för, och det som ger mig allra starkast ångestpåslag.Ang oron över att vara den där jobbiga turisten.. Jag gissar att du, precis som merparten av oss har hamnat bakom någon turist på Ica som inte har koll på svenska sedlar och mynt. Eller har nästan gått in i någon som går av ett tåg bara för att stanna direkt på perrongen för att försöka få koll på vart dom ska. Man kanske suckar lite över "dumma turister" för själv vill man ju bara hem. Men i ärlighetens namn, det är ju inte så att man minns dom 5 minuter senare.
Min poäng är att ingen kommer att få hela sin dag/sitt liv förstörd för att du kanske uppehåller kön liiite längre här och där och dom kommer inte att skicka polis eller annat på dig för det. Det känns kanske jobbigt där och då, det förstår jag men världen går inte under, vare sig för dig eller för dom bakom dig
En av anledningarna till att jag skriver ner det i t.ex. såna här trådar är också för att bara handlingen att skriva ner det så andra ser det sätter det i nytt perspektiv – det gör det lättare för mig att se det utifrån. Hur skulle jag reagera om nån av er skrev nåt sånt här? Etc. Sen försöker jag också konkretisera mitt katastrofierande så mycket som möjligt: vad är det exakt som kan gå fel, som jag oroar mig för? Och vad, i sin tur, är egentligen den värsta långsiktiga konsekvensen av att det händer?
Kommer jag ens behöva träffa de här människorna igen, ens om de nu faktiskt tycker att det är superjobbigt och att jag är dum i huvuddet? Nä.
Men ja, det hjälper såklart också att få konkreta besked av folk på forumet – t.ex. att "nej, det är inte vanligt, det kommer gå bra" sänker mitt blodtryck och min oro flera snäpp =)
Last edited: