Åh, shit vad har jag dragit igång. 
Alltså jag vill inte framstå som en gnällspik som inte tål att bli ifrågasatt eller som inte förstår det psykologiska i ett sådant här spel. Det gör jag, och det är en del av charmen, och är väl kanske en liten del i varför vi håller på med spel över lag. Eller? Det kan vara så att jag är känsligare än er också när det kommer till just tillmälen och då ber jag om ursäkt för att jag satt igång ett drev efter ”varulvsspels-elakingarna”. Det var inte min mening.
Det jag menar är att vi faktiskt kan stressa upp varandra och provocera fram misstag utan ”åh hur dum får man bli”, ”Är du dum i huvudet?”, ”Idiot”. För var går gränsen för tillmälen? Vid rasisistiska eller sexistiska? Vad skulle ni säga om jag aggrade ihop på Recca och kallade henne ”jävla luder”? Eller sa till Vimes att ”Du är ju för fan CP!”
Det är en skillnad, eller är det?
Det jag efterfrågade redan i inledningsskedet på det här spelet var att vi inte gav oss på varandra med tillmälen. Sen får ni pressa och stressa och provocera mig hur mycket ni vill, så länge ni inte säger att jag är en idiot.
Harang som hänger ut Recca;
Tillbaka till vad jag egentligen pratar om:
Det jag menar är att det är mycket skönare och roligare om man sitter hemma och är arg över att folk inte ser det jag ser än att man är arg över att någon sagt till en att man suger.
Det är mycket roligare om man sitter och tuggar sönder sina naglar i spänning än att man sitter och är orolig över hur mina inlägg ska tas emot.
Det är mycket roligare om andra spelare provocerar en att göra misstag genom snygga fallgropar eller galet resonemang än om de försöker provocera fram att man blir arg och frustrerad IRL. Då kan man ju sitta bakom sin dator och tänka: Fan jag föll för det! Aja, kul var det i alla fall.
Jag föll ju pladask för KK, inte vet jag varför, men han spelade slugt och jag hade aldrig ögonen på honom. Det var många som sa emot mig också men det tog jag. Har jag fel och blir överbevisad så kan jag backa och jag är inte guds bästa barn. Men jag försöker att inte lägga in slentrian i hur jag pratar med folk.
Den här slentrianen skrämde mig tidigt redan i första rundan och som jag sa i praten tidigare. Hade jag inte suttit på en powerroll så hade jag nog lagt ner mycket, mycket mindre tid på spelet. Det här var lååångt innan Recca och jag hade vår standoff så det är inte hennes fel. Det var hela stämningen, och pressen att ”Nu måste du prestera annars är du en börda” som också fanns underliggande. Nu är jag ganska driven och inte särskilt rädd av mig så jag böjde på nacken och rusade in i spelet, besluten över att göra något vettigt. Och sen så gnäller jag efteråt. Tänk er om jag istället hade varit lite mindre som jag är och suttit och lidit genom hela spelet, (vilket jag absolut inte gjort, i det stora hela var det jätte, jättekul!) och sedan bara glidit iväg utan en kommentar. Då hade ni ju knappt märkt att jag varit inne och vänt.
Det jag vill poängtera är att vi KAN spela såna här spel utan tillmälen och glåpord. Vi är tillräckligt slipade för att komma åt varandra ändå och det ska vara kul för alla. Även för dem som inte är uppfostrade av Recca och vet att hon är en ängel IRL (glorian hänger på ena hornet), om jag inte hade känt henne hade jag blivit asskraj.
Nu blev det ju mycket exempel med Recca men det var ju vi som höggs så det får hon ta.
Jag tycker om er i alla fall, mina hjärtan, fast ni är elaka. Kram och tack för det här spelet!
/Tjavva, som det är omöjligt att vara ovän med för att hon lever efter tanken att varje minut man är ovän med någon är minuter som man kunde ha tillbringar som vänner och därför aldrig är arg längre än det tar att formulera ett förlåt.
Alltså jag vill inte framstå som en gnällspik som inte tål att bli ifrågasatt eller som inte förstår det psykologiska i ett sådant här spel. Det gör jag, och det är en del av charmen, och är väl kanske en liten del i varför vi håller på med spel över lag. Eller? Det kan vara så att jag är känsligare än er också när det kommer till just tillmälen och då ber jag om ursäkt för att jag satt igång ett drev efter ”varulvsspels-elakingarna”. Det var inte min mening.
Det jag menar är att vi faktiskt kan stressa upp varandra och provocera fram misstag utan ”åh hur dum får man bli”, ”Är du dum i huvudet?”, ”Idiot”. För var går gränsen för tillmälen? Vid rasisistiska eller sexistiska? Vad skulle ni säga om jag aggrade ihop på Recca och kallade henne ”jävla luder”? Eller sa till Vimes att ”Du är ju för fan CP!”
Det är en skillnad, eller är det?
Det jag efterfrågade redan i inledningsskedet på det här spelet var att vi inte gav oss på varandra med tillmälen. Sen får ni pressa och stressa och provocera mig hur mycket ni vill, så länge ni inte säger att jag är en idiot.
Harang som hänger ut Recca;
Recca är en av de smartaste jag träffat. Hon är varm och snäll och intelligent, att hon då faller till föga och sprider ogenomtänkta otrevligheter omkring sig är under hennes värdighet. Hon skulle så himla lätt kunna stressa sönder mig och provocera mig genom väl inlagda hintar och påpekanden som inte bottnar i personangrepp. Face it, hon har skillen för att göra det och i mina ögon är en vass och lömsk Recca en mycket otäckare och bättre spelare än en som sjunker ner på en femårings nivå och säger åt mig att jag är korkad för att jag inte tänker som hon. Sluga Recca är bättre än dumma Recca.
Tillbaka till vad jag egentligen pratar om:
Det jag menar är att det är mycket skönare och roligare om man sitter hemma och är arg över att folk inte ser det jag ser än att man är arg över att någon sagt till en att man suger.
Det är mycket roligare om man sitter och tuggar sönder sina naglar i spänning än att man sitter och är orolig över hur mina inlägg ska tas emot.
Det är mycket roligare om andra spelare provocerar en att göra misstag genom snygga fallgropar eller galet resonemang än om de försöker provocera fram att man blir arg och frustrerad IRL. Då kan man ju sitta bakom sin dator och tänka: Fan jag föll för det! Aja, kul var det i alla fall.
Jag föll ju pladask för KK, inte vet jag varför, men han spelade slugt och jag hade aldrig ögonen på honom. Det var många som sa emot mig också men det tog jag. Har jag fel och blir överbevisad så kan jag backa och jag är inte guds bästa barn. Men jag försöker att inte lägga in slentrian i hur jag pratar med folk.
Den här slentrianen skrämde mig tidigt redan i första rundan och som jag sa i praten tidigare. Hade jag inte suttit på en powerroll så hade jag nog lagt ner mycket, mycket mindre tid på spelet. Det här var lååångt innan Recca och jag hade vår standoff så det är inte hennes fel. Det var hela stämningen, och pressen att ”Nu måste du prestera annars är du en börda” som också fanns underliggande. Nu är jag ganska driven och inte särskilt rädd av mig så jag böjde på nacken och rusade in i spelet, besluten över att göra något vettigt. Och sen så gnäller jag efteråt. Tänk er om jag istället hade varit lite mindre som jag är och suttit och lidit genom hela spelet, (vilket jag absolut inte gjort, i det stora hela var det jätte, jättekul!) och sedan bara glidit iväg utan en kommentar. Då hade ni ju knappt märkt att jag varit inne och vänt.
Det jag vill poängtera är att vi KAN spela såna här spel utan tillmälen och glåpord. Vi är tillräckligt slipade för att komma åt varandra ändå och det ska vara kul för alla. Även för dem som inte är uppfostrade av Recca och vet att hon är en ängel IRL (glorian hänger på ena hornet), om jag inte hade känt henne hade jag blivit asskraj.
Nu blev det ju mycket exempel med Recca men det var ju vi som höggs så det får hon ta.
Jag tycker om er i alla fall, mina hjärtan, fast ni är elaka. Kram och tack för det här spelet!
/Tjavva, som det är omöjligt att vara ovän med för att hon lever efter tanken att varje minut man är ovän med någon är minuter som man kunde ha tillbringar som vänner och därför aldrig är arg längre än det tar att formulera ett förlåt.
