Nekromanti "Jupiter Ascending" antifeministisk? Spoilers!!!

[Xhakhal]

Alltså, jag kan tycka att det är like trist oavsett kön på huvudpersonen. Att huvudpersonen jönsar runt och blir utsatt för saker och aldrig faktiskt gör något själv är något jag kan finna väldigt irriterande. Bara en boll som studsar mellan olika racket, liksom. Tar huvudpersonen inga beslut som har konsekvenser känns hela berättelsen tom på dramaturgi, tycker jag.

Jag håller med dig! Min poäng var bara att det i ena fallet är ett upprepande av ett sexistiskt mönster, i andra fallet inte. I båda fallen är det fruktansvärt tråkigt.

Jag såg Jupiter Ascending och ångrar inte tiden jag lade på det, men jag spenderade mer tid att fundera på tidsdilationens påverkan på äktenskapskontrakts giltighet än på att investera mig i handlingen, så jag känner liksom varken för att försvara eller fördöma filmen.

 

[Sapient]

Att huvudpersonen jönsar runt och blir utsatt för saker och aldrig faktiskt gör något själv är något jag kan finna väldigt irriterande. Bara en boll som studsar mellan olika racket, liksom. Tar huvudpersonen inga beslut som har konsekvenser känns hela berättelsen tom på dramaturgi, tycker jag.

Fast, låt oss inte _överdriva_ heller.

Ja, hon är ett våp inledningsvis. Vilket är helt rimligt, med tanke på att hon utsätts för saker helt utan egen förskyllan och som verkligen vänder upp-och-ned på det mesta hon har tagit för givet.

Från den stora "luftstrids-scenen", till hon kidnappas och flygs till sina "släktingar", försöker hon repa visst mod och ta kontroll. Det lyckas, till viss del. Hon börjar fråga efter sammanhang, ta till sig kunskap mm från Caine och Stinger. Hon börjar tom kasta fram lite planer och idéer. (Som iofs skjuts ned, pga att hon ännu knappt har grepp om läget - men hon försöker. Och det är iaf någon form av agens.)

Senare, ställd inför nya fakta, försöker hon välja mellan de olika handlingsalternativ som tvingas på henne. Dvs hon har fortfarande inte kontroll, men hon agerar inom de ramar hon ges - och hon försöker så gott hon kan att se till sina intressen. (Även om det fortfarande, till allra största delen, handlar om att hennes val är manipulerade och del av andras "master plans". Men det ändrar ju trots allt inte jättemycket på att försöker se efter sina intressen, så gott hon kan.)

Hon fortsätter att vara beroende av andras hjälp och stöd, främst Caines. Och hon erövrar inte sin fulla kraft och beslutsförhet - förrän alldeles på slutet. Slutet är ändå ett resultat av hennes idé, något som andra sagt var omöjligt eller iaf djupt orealistiskt. Men hon åstadkommer det.

Alltså är det en "hjältes resa", där hon i slutet har betydande makt - hon har visserligen accepterat att leva i en ekonomiskt och socialt begränsad situation, men det är hennes val. Hon har skapat förutsättningarna. Och hon får sin utvalda. Hon har makt, och hon väljer att använda den självständigt.

Så sååå förkastligt är det ändå inte.

 

[Mundo]

Nu har den här tråden gått på länge nog...

Varesig ni gillade filmen eller ej, enjoy.

 

[Jarl]

Jag menar, det var inte som om The Matrix var något föredöme vad gäller kvinnor med självständighet och agens direkt. .

Fast... var den inte lite grann det? Kvinnor som handlar utan hjälp från män, kvinnor i ledarpositioner etc. Det är väl inte alla filmer som kan skryta med? Sen är Matrix-filmerna lite av ett föredöme vad gäller icke-vita karaktärer också.

 

[Inkognito]

Precis så ser jag det också. Och av någon anledning anses kultur riktad mot kvinnor (som Harlequin) generellt sämre... Jag menar, det var inte som om The Matrix var något föredöme vad gäller kvinnor med självständighet och agens direkt. Så filmer som riktar sig mot män och som har problematiska aspekter ur jämställdhetssynpunkt passerar, medan diton som riktar sig mot kvinnor inte gör det.

Det syns för övrigt överallt. I det bottenlösa hatet mot "omanliga" artister som Justin Bieber till exempel, eller mot Twilight. Eller Sex and the City.

En av Twilight-filmerna (den där hon är gravid) är riktigt usel. Att den var riktad till tonårstjejer är fruktansvärt antifeministiskt.
Sex and the City var ändå underhållande!

Det här med att kultur riktad till kvinnor generellt anses sämre.. Ibland har jag tänkt tvärtom att varför gör man så mkt dålig kultur som man med enkla knep riktar mot tonårstjejer? Sen minns jag alla Steven Seagal, Van Dame, osv. man såg i tidiga tonåren och inser att det nog är rätt jämlikt bland skräpet ändå!

 

[Robert]

Fast... var den inte lite grann det? Kvinnor som handlar utan hjälp från män, kvinnor i ledarpositioner etc. Det är väl inte alla filmer som kan skryta med? Sen är Matrix-filmerna lite av ett föredöme vad gäller icke-vita karaktärer också.

Precis som med Mad Max: Fury Road blir allt det där en tom gest om hjälten likförbannat ska vara en vit man som visar upp alla klassiska manliga attribut som handlingskraftig och våldsbejakande med målet att rädda kvinnor. Det är väl trevligt att det blir mer rörelse i hierarkin men i slutändan är den ändå intakt.

 

[Kalil]

Jupiter ascending är en riktigt rutten film. Föga förvånande är även dess kvinnoporträttering lite unken. Har genomlidit filmuslingen tre gånger. Två gånger på långflyg och en gång med min fru som inte trodde mig när jag berättade hur usel den var. Hon tror mig nu.

 

[Björn Wärmedal]

Nostalgia critic klagar väldigt mycket på att karaktärerna pratar och att det finns en bakgrundshistoria. Väldigt mycket. Det var faktiskt något jag gillade med filmen; jag tyckte bakgrundshistorien var intressant och jag gillade att Jupiter sökte svar om saker och ting. En kontrast till andra kontemporära filmer som inte vågar ha längre än 30 sekunder mellan vilda actionscener av rädsla för att publiken ska somna.

Typ det enda jag blev less på var att hon blev räddad så sjuuuukt många gånger. Hade det inte redan varit en kliché så skulle det hinna bli det innan filmen kommit halvvägs, typ. Men filmen är snygg som fan och den värld som presenteras har plats för många fler historier och karaktärer. Blandningen av extremt hög teknologi, arkaisk byråkrati och aristokrati tyckte jag både kändes rolig och öppnade upp för många konfliktytor.

Men guuuuud vad less jag blev på att hon blev räddad hela tiden. Till och med i slutet när Caine inte kan ta sig igenom Jupiters atmosfär för att rädda henne så... tar han sig igenom Jupiters atmosfär och räddar henne. Där hade jag hoppats att hon skulle vara tvungen att klara sig själv och besegra ondingen mot alla odds.

 

[Krille]

Precis som med Mad Max: Fury Road blir allt det där en tom gest om hjälten likförbannat ska vara en vit man som visar upp alla klassiska manliga attribut som handlingskraftig och våldsbejakande med målet att rädda kvinnor. Det är väl trevligt att det blir mer rörelse i hierarkin men i slutändan är den ändå intakt.

Jag håller inte riktigt med, eftersom Furiosa är hjälten som vill rädda kvinnor. Max är antihjälten som egentligen inte vill vara med. Han tillbringar sisådär halva filmen som en blodpåse, en fjärdedel av filmen som jagad av typerna som försöker ta tillbaka sin blodpåse och sina kvinnor, och en fjärdedel som co-räddare av kvinnor tillsammans med Furiosa.

Jag skulle till och med säga så här: de tre första Mad Max-filmerna är andras berättelse om Max. Fury Road är Max berättelse om Furiosa.

 

[krank]

Nostalgia critic klagar väldigt mycket på att karaktärerna pratar och att det finns en bakgrundshistoria.

Som vanligt med honom så orkade jag bara se några minuter. Men jag insåg redan från början att han och jag återigen inte håller med varandra om en film - han säger "försök bry er om vad de här karaktärerna pratar om", jag lyssnade och brydde mig, och han fortsatte med typ "ni ser? helt omöjligt." Och jag var mest: "vaddå omöjligt? Det gick ju skitbra."

Jag tycker om att introt inte förklarar rånet där pappan mördas. Dels tyckte jag inte att det behövdes så värst mycket förklaring - de bodde uppenbarligen någonstans där det fanns en del kriminalitet, ett gäng bröt sig in och rånade dem, vad finns att förklara? Dels kan jag absolut tänka mig att en uppföljare somewhere down the line skulle ha kunnat ta upp den tråden igen. Tyvärr ser det nu inte ut att bli någon uppföljare pga att folk helt enkelt har kass smak =)

Och jag har noll problem med expositionstunga, världsbyggande filmer. Jag bryr mig ju ändå nästan alltid mer om idéerna och det övergripande än jag bryr mig om karaktärerna som sådana. JA tyckte jag hade en bra balans; den introducerade en jävla massa världsbygge som skulle kunna utvecklas och fördjupas i kommande filmer, men den hade också förhållandevis relaterbara karaktärar.


Sedan: man kan ha åsikter om att Jupiter försattes i situationer där hon saknade makt, men jag tycker att hon ändå hade en hel del agens givet de förutsättningar hon hade. Att hon behövde räddas av Caine en massa gånger kan ses som problematiskt, men jag tänker att den delen är en del av just "önskedröm"-grejen. Där många unga kvinnor fantiserar om att just "bli räddade av drömprinsen". Arkaiskt, föga feministiskt, problematiskt? Ja, men också något som var tänkt att spegla något som de facto är hyfsat vanligt hos målgruppen. (Jag skulle för den delen inte ha något emot att räddas av Caine själv. Hunkalicious!)

Filmen kan både vara feministisk och antifeministisk, på olika sätt. Jag tycker att det är feministiskt att utgå från annat än mäns pubertala dagdrömmar för en gångs skull.

Det är som sagt inte så att den här på något sätt var värre än sina manligt riktade motparter. Båda reproducerar och förstärker ju det narrativ som finns om könens roller, men varför skulle det vara värre att förstärka det kvinnliga narrativet än det manliga? Är inte det en klassisk variant av att man anser att sexismen ska lösas genom att kvinnor "slutar vara så veka"? Om något tycker jag att det är värre med machofilmer riktade mot män isåfall, eftersom machoidealet ju är grunden till såpass mycket mer skit än kvinnors "passivitet"...

 

[Rymdhamster]

Nostalgia critic klagar väldigt mycket på att karaktärerna pratar och att det finns en bakgrundshistoria.

Mitt stora problem med filmen är all poänglös action. Hade de dragit ner på actionen hade de kanske kunnat ägna mer tid åt att utforska den mysko värld de målar upp bortom vår atmosfär.

 

[Voldstagg13]

Jag hade bara önskat att Mila Kunis hade fått göra Jupiter till en intressantare roll, hon är bättre skådis än så (mitt intryck av det jag har sett av henne, i alla fall).

 

[Minimoni]

Krank och Krille: Spot on!

 

[Minimoni]

Rymdhamster: Det finns inget som heter "poänglös action" ;-)

Jag är en sucker för bombastiska filmer med hus och vägar som förstörs. Gärna med stora robotar eller monster, det är ett guilty pleasure då jag annars oftast gillar rätt långsamma filmer utan action. Jag gillade tex Transformers filmerna om man tar bort alla försök till komiska robotar, jag gillade nya Godzilla filmen rätt mycket. Jag gillar nog rätt mycket film som andra skulle säga vara riktig skit är jag rädd...

 

[Rymdhamster]

Rymdhamster: Det finns inget som heter "poänglös action"

Jo. Jag har fortfarande inte kunnat se Transformers 1 från början till slut. Vid ganska precis samma ställe somnar jag, oavsett hur pigg jag är när jag börjar titta.

JA fick mig inte att somna, kanske mest för att den mesta poänglösa actionen skedde i tidigt i filmen. Däremot sneglade jag en del på snabbspolningsknappen.

 

[Xhakhal]

Det är litet väl gjort att börja prata om Twilight, men så här:
Kvalitén på Twilightfilmerna är helt irrelevant, problemet är att de döms mycket hårdare än filmer av samma kvalitét riktade mot män.
Så huruvida det är unkna filmer eller ej är inte ens särskilt intressant att diskutera i en värld där Transformers säljer biljetter. (Sorry krank).

Det verkar som om samtliga är överens om att det var tråkigt att hon blev räddad tusen miljarder gånger, och bortom detta är det kanske inte heller intressant om filmen är feministisk eller inte - helt uppenbart går även ganska många ciskillar med på att det är tråkigt när hjältinnan saknar agens, och då kanske det är mer intressant att se att vi kommit såpass långt att vi blir kollektivt besvikna när kvinnliga hjältinnor inte behandlas som sådana oavsett om vi tillhör målgruppen för filmen (fjortonåriga tjejer) eller inte.
Jag har inte frågat min egen tonåriga lillasyster vad hon tyckte om filmen, men jag vet inte heller hur många som någonsin varit tonåriga flickor som uttalat sig i den här tråden. Däremot tror jag att diskussionen om huruvida den är feministisk eller ej inte är hälften så intressant som diskussionen om hur den hade kunnat vara en bättre film.

Jag är säker på att till och med krank har några förslag i den här kategorin, även om han rådiggar filmen som den är

 

[Arfert]

Jo. Jag har fortfarande inte kunnat se Transformers 1 från början till slut. Vid ganska precis samma ställe somnar jag, oavsett hur pigg jag är när jag börjar titta.

JA fick mig inte att somna, kanske mest för att den mesta poänglösa actionen skedde i tidigt i filmen. Däremot sneglade jag en del på snabbspolningsknappen.

Det är svårt att göra bra action... ofta vill jag spola fram så att det blir en dialogscen igen.. så det HÄNDER NÅT! (...till skillnad en massa explosioner, spring och annan trist skit.)

 

[Jarl]

Det är svårt att göra bra action... ofta vill jag spola fram så att det blir en dialogscen igen.. så det HÄNDER NÅT! (...till skillnad en massa explosioner, spring och annan trist skit.)

Det är nog för att amerikanska filmers berättarteknik så ofta tafflig; det verkar närmast förbjudet att VISA handling snarare än att BERÄTTA den. Så det blir exposition -> exposition -> action -> exposition, strikt uppdelat och inget går framåt när det är dags för handling.

 

[krank]

Rymdhamster: Det finns inget som heter "poänglös action" ;-)

Jag är en sucker för bombastiska filmer med hus och vägar som förstörs. Gärna med stora robotar eller monster, det är ett guilty pleasure då jag annars oftast gillar rätt långsamma filmer utan action. Jag gillade tex Transformers filmerna om man tar bort alla försök till komiska robotar, jag gillade nya Godzilla filmen rätt mycket. Jag gillar nog rätt mycket film som andra skulle säga vara riktig skit är jag rädd...

Helt enig med dig här. Och att jag gillar mycket film som andra tycker är skit tror jag vi slog fast ungefär samtidigt som jag gav Armageddon en femma i betyg.

Hursomhelst, du har helt rätt i att action inte kan vara poänglös. Däremot kan den vara dåligt filmad eller oengagerande. Om man - som en del, har jag hört - har svårt att skilja robotarna från varandra i Transformers så har jag viss förståelse för att man upplever actionsekvenserna som grötiga och svåra att engagera sig i. Jag känner lite likadant inför en del strider med för mycket shakycam där det är typ bröliga machon som slåss och jag har svårt att skilja dem åt. Det måste vara någorlunda tydligt vad som händer, så att säga.

Men jag har definitivt inte det problemet i Jupiter Ascending, Transformers eller nya Godzilla. Alla de tycker jag tvärtom har väldigt välgenomförd action.

Den enda scen i JA jag egentligen kan kritisera där är den när Caine och Stinger ska bryta igenom det där minfältet för att hindra bröllopet. Den stridsscenen känns för mig extremt grötig, det är för mycket på skärmen samtidigt och det är svårt att riktigt engagera sig i striden. Striden i sig är såklart inte det minsta poänglös, men den är inte speciellt bra.

Framför allt eftersom de där skeppen de styr helt uppenbart ser ut som robotar och borde ha kunnat fungera som apcoola exoskelett-robotar a' Robotech istället. =)

 

[krank]

Jag är säker på att till och med krank har några förslag i den här kategorin, även om han rådiggar filmen som den är

Absolut. Jag hade också gärna sett mer av att Jupiter räddat sig själv, jag hade velat att actionscenen jag refererar till ovan varit mindre grötig, jag hade velat se mer av nästan allting och tycker att Jupiters fantastiska familj fick för lite utrymme. Jag tycker att det var synd att de bytte ut ödlan precis när den börjat få lite personlighet, så att striden mot Caine mot slutet blev "Caine mot namnlös ödla" istället för "Caine mot ödla vi lärt känna under hela filmen". Jag tycker att Stingers dotter fick för lite utrymme och att betydligt fler roller gärna fått vara kvinnor (även om jag uppskattade mycket att kaptenen på rymdskutan fick vara det, och så självklar i chefsrollen och så nedlåtande mot de dumma männen; öht är bilden av män i filmen att de antingen är manipulerande as eller emotionellt hämmade, det är ingen snäll eller upplyftande högstatusbild man får av dem direkt. Återigen ett tecken på att filmen inte verkar vara manlig wish fulfilment).

Jag tyckte också att avslöjandet om skönhetsprodukterna sköttes lite... sisådär. Kalique säger det ju i princip rakt ut, men ändå krävs det en förklaring från Titus innan Jupiter hajjar. Men det där stör jag mig ofta på i film; att saker jag tycker är uppenbara relativt tidigt liksom dras på och man får en känsla av att filmmakarna utgår från att publiken helt enkelt är dum. Jag tycker inte om att skrivas på näsan. Men oh well.

Inget av det här hindrar att jag tycker att Jupiter Ascending är ungefär min favorit-rymdscififilm någonsin. Men visst finns det saker som kunnat göras bättre.