Nekromanti Könsval på rollpersoner och varför

[Xyas]

Å andra sidan så är jag bränd. På grund av ett par riktigt otäcka rollspelsgenusdebatter så tar jag inte i den rollspelsgenuspolitiska frågan med tång.

Det är ju synd. Jag å andra sidan, som är kvinna, har inte möjligheten att undvika genuspolitisk debatt i något sammanhang, med mindre än att jag är villig att acceptera vad skit folk än känner för att kasta, liksom.

Dessutom, att det är ett statement om jag väljer att göra det, betyder inte per automatik att jag väljer att göra det enbart för att göra ett statement. Som jag skrivit förut i den här tråden så finns det en massa andra orsaker till att jag själv föredrar "crossplaying", vissa som jag rentav erkänner är smått antifeministiska.

+1, och sen +1 till! Bra sagt!

 

[Christoffer]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?

Oftast män. Ibland kvinnor.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?

För att jag är man, antar jag.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?

Det beror väl helt på. I många fall, nej. Inte alls. I vissa fall, som för en karaktär jag spelar just nu i Apocalypse World, absolut. Skitviktigt. Det är centralt för allt och är centralt för mitt sätt att närma mig karaktären.

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

Inget problem. Jag antar att det är viktigt för spelet och därför finns det väl inget att bråka om?

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?

Japp. Jag blev överraskad, jag blev sårad och förbannad och jag älskade det. Att spela rollpersoner jag vanligtvis inte spelar har öppnat upp vägar för ett engagemang och en sårbarhet jag inte riktigt var medveten om. Så, jag rekommenderar det.

 

[Snow]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?

Oftast män, men ibland kvinnor.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?

Det kan ge lite mer spännande dynamik i gruppen att spela kvinna, eftersom det inte är standardvalet (de flesta andra i gruppen spelar alltid män). Jag får själv en mental spark i baken att spela lite annorlunda.

Eller så är ett speciellt koncept av ett visst kön.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?

Nej

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

Könet är oftast ett medvetet val så det kan vara en liten missräkning. Men jag skulle nog tänka om lite och anpassa mig.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?

Jag försöker att alltid spela rollpersoner jag normalt inte spelar. Det brukar nå varierande framgång.

 

[Krille]

Å andra sidan så är jag bränd. På grund av ett par riktigt otäcka rollspelsgenusdebatter så tar jag inte i den rollspelsgenuspolitiska frågan med tång.

Det är ju synd. Jag å andra sidan, som är kvinna, har inte möjligheten att undvika genuspolitisk debatt i något sammanhang, med mindre än att jag är villig att acceptera vad skit folk än känner för att kasta, liksom.

Det finns en risk att vi talar förbi varandra och att vi menar helt olika saker med "politisk statement". Så för att ta ett mindre genusinfekterat exempel så tänker jag nu prata om en hypotetisk kommunistrollperson. Alltså en rollperson som är kommunistisk.

Om Lisa väljer att spela en kommunistrollperson i ett äventyr i Tsarryssland, för att det är kul att ha anti-tsariska konspirationer och kommunistiska åsikter är en skitcool anledning till att hänge sig åt sådana, skitbra! Ös på, vetja!

Om Kalle väljer att spela en kommunistrollperson i ett äventyr i Västmark anno domini 1192, fast han är känslig nog för omständigheterna och skriver under på någon slags jämlikhetsfilosofi ("När Adam plöjde och Eva spann, vem var då en adelsman?") och undviker orden "kommunist" och "manifest" och "klasskamp", utan istället ger mig tillräckligt att gå på för att få ihop en trevlig upprorskampanj, skitbra! Var försiktig med anakronismerna, bara.

Om Mia väljer att spela en kommunistrollperson i ett Kult-äventyr för att han vill utforska hur det är att praktiskt tänka och agera som en kommunist, hennes övriga ärkemoderata åsikter åsido, visst. Whatever floats Mias boat. Funkar det bara i äventyret så är det helt okej.

Om Olle väljer att spela kommunist för att lära upp oss borgarbrackor vad kommunismen egentligen går ut på, ut! Olle har inte i min spelgrupp att göra!

Sen kan man byta ut "kommunism" mot något kön, sexuell läggning, religiös åskådning, hudfärg, öronform, musiksmak eller whatever.

Det är fullt möjligt att Lisa, Kalle och Mia väljer att spela kommunister för att de är kommunister och inte kan tänka som en adlig anti-tsarisk ryss, medeltidskatolsk präst, eller nutida borgarbracka, men i så fall börjar jag undra varför de funderar på att göra andra rollpersoner än "Lisa", "Kalle" respektive "Mia" i första rummet. Men visst, så länge de har kul och så länge de inte faller i Olle-fällan, så är de välkomna.

Och jag tar gärna diskussionen om kommunismen, bara det inte sker under spelmötet med rollpersonerna och äventyret och mina medspelare som slagträ! Gärna över en kaffe i soffan efter, eller före, eller på ett kafé någonstans, men inte under spelmötet.

Och orsaken till att jag säger "Olle-fällan" är att spelmöten har ballat ut flera gånger om just Olle-situationer (fast om genus istället för kommunism), och under så hetsiga former att folk har snudd på flugit på varandra. Vi talar höga röster och gråt och om inte andra klivit emellan så hade det blivit handgemäng. Det har aldrig inträffat om politisk åskådning, sexuell läggning, religiös åskådning, hudfärg, musiksmak eller öronform. Det har varit hetsigt, men aldrig på samma nivå som genus. Det finns en krutdurkmässighet hos genus som gör att jag inte tar den debatten i rollspelssammanhang.

I förlängningen gäller den alla andra Olle-situationer, men jag vet själv att om en genus-Olle-situation uppstår så säger jag "nej, inte i det här rummet och inte nu", till skillnad från alla andra Olle-situationer är det mer "skärp dig, det där är skitkasst rollspelande, du får inga bonus-XP".

Och jag vet att det är skitdåligt att jag ens ska behöva reagera på det här sättet.

Men jag är bränd. Jag tar inte den debatten, och försöker någon tvinga in den på spelmötet så åker den spelaren ut.

 

[Mannen i skogen]

1. Man
2. Jag kan gestalta det trovärdigt.
3. Kanske inte jätteviktigt egentligen...
4. "Kan jag väl"
5. Har hänt. Det var väl kul.

(Minns t ex en gång när jag och en annan kille spelade ett lesbiskt par i ett scifi-scenario. Min figur tar lite tabletter och blir halvt utslagen i deras gemensamma rymdskeppshytt. Hennes flickvän kommer in och undrar vad som hänt. Min figur sluddrar om att de är "så lyckliga, så lyckliga ... *nånting* älska i ljuset av min fraktal" (hon var matematikstudent och hade slängt upp en fraktal på storbild) och fattar tag om den andra figurens kinder för att kyssa henne. Den andra figuren kastar sig bakåt, djupt äcklad, för den första figurens spelare hade vid tillfället en bedrövlig handsvett.
Men det hade förstås inte så mycket med kön att göra...)

 

[Doomhamster]

Ja, det verkar sannerligen som om du har en helt annan uppfattning om vad ett politiskt statement innebär än jag. Iofs så tycker jag att det kanske borde ha framgått av mitt inlägg - specifikt den delen där jag skrev att det inte behöver leda till debatt eller "polisagerande" gentemot andra, eller vara en stor grej över huvud taget - att jag inte anser att ett "Olle-agerande" är nödvändigt eller ens önskvärt.

Allt jag menade är att varje gång jag som kvinna spelar man, eller t.ex. Ymir spelar kvinna, eller nån som är hetero spelar HBT, osv., så blir det ett litet snäpp mindre "udda" och "sjukt" och "konstigt" att man väljer att göra sånt, även om vi inte gör affär av det hela. Eller ja, särskilt om vi inte gör affär av det hela, för att trumpeta "TITTA PÅ MIG, JAG SPELAR MAN!" skulle vara smått kontraproduktivt om man vill få det att framstå som en helt normal grej att göra.

Vad gäller biten om hur du "ska behöva" reagera på sånt uppförande så förstår jag att du blir sur om nån förstör ditt spelmöte. Men jag har en fråga. Säg t.ex. att spelare A gör en RP som är gay. Spelare A gör inte stort väsen av detta, för man spelar i en tidsepok och region där de flesta tycker att homosexualitet (som kallas nåt annat, för det ordet uppkom på 1800-talet) är nåt hemskt syndigt och snuskigt och man kan bli bränd på bål för det, typ.

Spelare B är dock väldigt provocerad av att "det finns en bög i gruppen!" Han refererar ständigt till As RPs sexualitet, med små tjuvnyp både in och out of character, och klagar högljutt över att As önskan om att spela en "fjolla" är propaganda i sig.

När A och B slutligen ryker ihop över spelbordet - eller för den delen, när C, som måhända spelar hetero men är gay IRL, lackar ur och ger B en verbal känga - är det då As fel, för att han "drog in politiken" vid spelbordet? Eller är det Bs fel, för att ens en antydan om att folk har sex på ett sätt som han inte gillar är nog för att få honom att bete sig svinaktigt?

 

[tull]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?
Man.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
Det är normalt, har svårt att se kvinnliga hjältekoncept kanske pga dåliga förebilder i film, litteratur och spel. Känner inte att jag lider av det. Skulle jag välja en kvinnlig karaktär skulle hon förmodligen vara väldigt slampig och syssla med giftmord eller något. Iof brukar alla mina roller ha något dekadent inslag.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Ja, handlar om identifikation. Har svårt att spela andra raser än människa också.

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
Vet ej, skulle nog bli lite grinig. Beror på hur mycket makt jag får över vem rollpersonen är och vad den gör där.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Spelade ond men hade svårt att hitta en bra balans i ondskan.

 

[Svarte Faraonen]

Förresten, jag kan ha missuppfattat; Med fråga fyra, menade du då "spela motsatt kön från det du har i verkligheten" eller "byta kön på en karaktär du redan har skapat"? För i det senare fallet skulle jag nog tycka det var ett onödigt ingrepp. Däremot skulle jag anse det helt okej att redan innan jag gör karaktären hade blivit åtsagd vilket kön den skulle ha.

 

[Krille]

Allt jag menade är att varje gång jag som kvinna spelar man, eller t.ex. Ymir spelar kvinna, eller nån som är hetero spelar HBT, osv., så blir det ett litet snäpp mindre "udda" och "sjukt" och "konstigt" att man väljer att göra sånt, även om vi inte gör affär av det hela.

Jag är förmodligen en sån där konstig sjuttitalsliberal uppvuxen med Malena Ivarsson och Kamratposten, så för mig gäller talesättet "det finns inget onormalt, så länge som alla är med på det". För min del är det inte ens udda, sjukt eller konstigt i första rummet.

Fast jag kanske är konstig som inte tycker att sånt är konstigt.

Men jag har en fråga. Säg t.ex. att spelare A gör en RP som är gay. [snippeti] När A och B slutligen ryker ihop över spelbordet - eller för den delen, när C, som måhända spelar hetero men är gay IRL, lackar ur och ger B en verbal känga - är det då As fel, för att han "drog in politiken" vid spelbordet? Eller är det Bs fel, för att ens en antydan om att folk har sex på ett sätt som han inte gillar är nog för att få honom att bete sig svinaktigt?

Jag har väldigt låg tolerans för intoleranta personer. Jag har också väldigt låg tolerans för rollspelare som inte kan hålla isär rollperson och spelare. Jag hade inte tolererat att Bertil projicerat sina personliga åsikter om Adams rollpersons läggning på Adam personligen. Hade Bertil framhärdat trots tillsägning så hade jag brutit spelmötet. Hade det gått så långt att Adam och Bertil, eller Cesar och Bertil, varit på väg att ryka ihop så hade jag kastat ut Bertil, handgripligen om så krävts.

Vems fel det var? Till att börja med är det Bertils. Bertil är en vuxen människa. Jag förutsätter att om Bertil inte hanterar att det finns en fantasifigur som är gay så säger han till spelgruppen, "asså, jag vet att det är på låtsas, men jag klarar inte av den här situationen". Det är inte värre med det än att en spelare säger "jag klarar inte av det här med tortyr, även om det är på låtsas". Det är en spärr, men den kan vi ta hänsyn till om Bertil hanterar den och kommunicerar den.

Men om Bertil inte klarar av att hålla isär Adam och Adams rollperson, och fortsätter att jävlas trots tillsägning, så funkar inte Bertil i ett modernt samhälle och än mindre vid mitt spelbord. (Sen kan det vara en helt annan diskussion huruvida Bertil är programmerad av sin uppväxt i Livets Ord, dvs huruvida det är Bertils fel att det är Bertils fel.)

Sen är frågan huruvida det var Adams fel också. Skapar Adam sin rollperson för att han vill utforska tanken att spela gay, eller för att det ger kul äventyrsuppslag att ha en homosexuell rollperson i den där artonhundratalsmiljön, eller Adam är gay och har svårt att spela hetero, så kan jag inte se det som Adams fel. Det är inte hans fel att Bertil inte kan hantera situationen, och det kunde lika gärna vara att Bertil inte kan hantera veganer eller miljöpartister eller hippies som fick Bertil att balla ut.

Om Adam däremot gör sin rollperson för att provocera fram en diskussion eller kanske till och med provocera Bertil personligen eftersom han vet om att Bertil är programmerad Livets Ordare, då är det även hans fel.

 

[Robert Jonsson]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?

Beror helt på vilket karaktärskoncept jag har, men allt som oftast är det kvinnor.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?

Svårt att vara pseudo-psykolog åt sig själv (åt andra är det lättare), men jag skulle gissa på att det har att göra med att jag gillar filmer där en kvinna utsätts för en oförätt och tar sedan hämnd själv. Jag tror det är för att man ur ett narrativt synvinkel ofta sätter kvinnorna i ett underläge och att jag alltid gillar "the underdog".

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?

Jag skulle vilja säga nej, men eftersom min preferens ligger åt kvinnor så gissar jag ändå att mitt svar är "ja, det är det". Det viktigaste för mig är att själv få makten att bestämma vilket det är.

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

Tack, det är min preferens.

Det skulle bli värre om man slog fast du inte fick spela det - eller hur den skulle vara.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?

Katastrof i början då det hela tiden oroade sig över "det här är inte verklighetstroget". Då den kryckan slängdes åt skogen kändes allt bättre. Då vågade man ta ut svängarna betydligt mer än tidigare.

 

[Krille]

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

"Hur passar rollpersonskonceptet med andra könet?"

Vanligtvis finns det som sagt var ett koncept med en ståry. Det är oftare jag hör spelledare säga att konceptet inte funkar, än att könet inte gör det. Passar inte konceptet så är det egentligen inte några problem, för då hade rollpersonen inte funkat i kampanjen. Då är det bättre för alla insyltade att helt enkelt ta fram ett annat koncept.

Om könet inte passar, men konceptet i övrigt funkar, så är det oftare någon form av fördom eller ovana hos spelledaren eller medspelare (vanligen att de inte är vana att hantera att en kille spelar tjej). Ställs sådana krav så ställer jag motkrav: vill de att jag ska byta kön så får de anstränga sig att antingen förklara hur konceptet funkar med andra könet och föreslå nödvändiga ändringar, eller motivera varför det valda könet inte funkar.

Förtydligande:

Jag läste frågan som att jag har rollpersonen Cecilia som redan har ett kön, men spelledaren tyckte att det var fel kön och ville att jag skulle byta det till det andra och göra om Cecilia till Cesar.

Om frågan är huruvida jag reagerar nåt särskilt om spelledaren sticker till mig en kvinnlig rollperson på konvent, eller om spelledaren säger "hörru, vi ska spela Panty Explosion, vill du vara med, samtliga rollpersoner är japanska skoltjejer?" eller "asså, det här Cthulhu-äventyret behöver en kvinnlig rollperson; Krille, du har inte gjort rollperson än, kan du spela kvinna?" eller något i den stilen, så är svaret "visst! varför inte?" eller "visst, gärna!"

 

[Doomhamster]

Allt jag menade är att varje gång jag som kvinna spelar man, eller t.ex. Ymir spelar kvinna, eller nån som är hetero spelar HBT, osv., så blir det ett litet snäpp mindre "udda" och "sjukt" och "konstigt" att man väljer att göra sånt, även om vi inte gör affär av det hela.

Jag är förmodligen en sån där konstig sjuttitalsliberal uppvuxen med Malena Ivarsson och Kamratposten, så för mig gäller talesättet "det finns inget onormalt, så länge som alla är med på det". För min del är det inte ens udda, sjukt eller konstigt i första rummet.

Fast jag kanske är konstig som inte tycker att sånt är konstigt.

...om du har hittat nånting, nånting alls, i nåt av mina inlägg här på forumet som antyder att JAG tycker t.ex. homosexualitet är sjukt/udda/konstigt så får du gärna peka ut det. Då kan jag nämligen behöva läggas in.

Att det däremot finns alltför mycket folk i vårt samhälle som faktiskt har såna åsikter är ett sorgligt faktum, och det är den sortens folk jag hoppas kunna hjälpa till att påverka (som du själv uttrycker det, "avprogrammera") genom sånt här beteende. (Även om, tyvärr, inte alla homofober eller kvinnoföraktare är stackars offer för hjärntvätt.)

Jag förutsätter att om Bertil inte hanterar att det finns en fantasifigur som är gay så säger han till spelgruppen, "asså, jag vet att det är på låtsas, men jag klarar inte av den här situationen". Det är inte värre med det än att en spelare säger "jag klarar inte av det här med tortyr, även om det är på låtsas". Det är en spärr, men den kan vi ta hänsyn till om Bertil hanterar den och kommunicerar den.

Jag hoppas verkligen att du helt enkelt inte hade tänkt över den här jämförelsen innan du gjorde den. Att vara gay är en sexuell läggning. Att tortera folk är ett ondskefullt beteende. Att därmed antyda att en oförmåga att hantera beskrivningar av tortyr är likvärdigt med en oförmåga att hantera existensen av homosexuella är... lite osmidigt, milt uttryckt.

Vad övrigt är kan jag väl delvis hålla med, även om jag skulle ha svårt att acceptera att Bertil "hanterar" sin spärr på nåt annat sätt än genom att själv lämna gruppen. Känns inte riktigt smakligt att säga att "för Bertils skull får vi inte nämna homosexualitet" liksom. Jag skulle även vara försiktig med att tillskriva Adam motiveringar, med tanke på att många av samhällets "Bertilar" tycker att varje omnämnande av sånt de ogillar är ren propaganda och provokation oavsett vad den faktiska avsikten var.

 

[Xyas]

...med tanke på att många av samhällets "Bertilar" tycker att varje omnämnande av sånt de ogillar är ren propaganda och provokation oavsett vad den faktiska avsikten var.

Sen ær det ju sællan enkelt att førutse vad folk blir provocerade av. Till ett konventsæventyr jag skrev saknades kønsbestæmning på rollpersonerna. Inte precis tænkt som en provokation mot någon, utan jag insåg bara nær jag skrev dem att kønstillhørigheten hade absolut ingen bæring på scenariot eller personernas personligheter, så det kændes vældigt fånigt att i slutet på rollpersonen skriva typ "och føresten, du har snopp". Hade ju uppenbarligen fel dær då næstan varenda spelgrupp jag spellede reagerade på det hær. Inte enbart negativt (mestadels dock), men reaktioner likaledes. Från att be om att jag skulle kønsbestæmma rollpersonerna till att blir grinig øver att det inte gick att identifiera sig med rollpersonen om den inte var kønsbestæmd.

Mitt fel? Jepp, på konvent betalar folk før att få spela och jag ska leverera en rolig upplevelse. Men inte fan var jag ute efter att provocera någon.

Kan tillæggas att de homosexuella rollpersoner jag delat ut på konvent aldrig fått en tiondel så mycket reaktioner.

 

[EvilSpook]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?

Ca 50/50.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?

Ingen medveten anledning.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?

Nej

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

Med viss förvåning.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?

Jag väljer ofta karaktär utifrån de andra spelarna. Jag försöker balansera och koplettera dem. (Är det försiktiga spelare försöker jag vara drivande, är de egoistiska brukar jag försöka spela medlande, etc.) Kvinnliga roller funkar minst lika bra för det. Jag spelar alltså ofta ungefär samma roll i en spelgrupp men kan vara väldigt annorlunda i en annan. Mina spelgrupper funkar generellt sett (egentligen alltid) mycket bättre så.

//EvilSpook

 

[morkbollen_UBBT]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?
Oftast man, någon gång kvinna.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
I regel väljer jag karaktärer som jag känner med och jag har svårare att att göra det med kvinnor, robotar och en del andra. Dock efter att ha läst Nässes svar ska jag ta det som en utmaning att spela fler kvinnor.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Egentligen inte, men eftersom jag oftast spelar man så kanske. Problemet är väl att jag har lite svårt att se vissa roller på en kvinna och jag utgår nästan alltid från en känsla när jag skapar en karaktär.

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
Beror på skälet. Om det är tänkt att en eller fler ska spela kvinna för att scenariot är byggt för det så visst. Annars skulle jag antingen se det som ett förslag eller påtryckning.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Det har gått väldigt bra och väldigt dåligt. Fast det var en stund sedan, så jag tror nog att det skulle gå dugligt bra i dagsläget.

 

[Krille]

Jag hoppas verkligen att du helt enkelt inte hade tänkt över den här jämförelsen innan du gjorde den. Att vara gay är en sexuell läggning. Att tortera folk är ett ondskefullt beteende.

Asså, jag är djupt övertygad om att om jag hade jämfört spärr mot homosexualitet spärr mot vad som helst annat så hade någon missuppfattat det. Hade jag jämfört med spärr mot anime/manga så hade jag förmodligen fått höra att jag trivialiserar HBT-frågor genom att jämföra en sexuell läggning med smakintolerans.

Jag är också djupt övertygad om att vi i grunden tycker samma sak, utom möjligen med vissa nyansskillnader.

Just det här är en av orsakerna till att jag inte släpper in den här debatten vid spelbordet. Oavsett hur man försöker klarlägga eller jämföra, och oavsett hur lika man egentligen tycker, så lyckas på något sätt allting som sägs bli misstolkat och missförstått tills knytnävarna är framme på ett sätt som inte händer i något annat ämne - inte ens politik!

---

Att jag valde just tortyrspärr beror på att det är något som jag har erfarenhet av och därför kan relatera till. Jag har hittills aldrig drabbats av en real-life Bertil, utan han förblir hypotetisk, men fallet David (som egentligen heter något annat, men för diskussionens skull är en kille som flytt från juntan i Chile) har jag haft och hanterat.

Förmodligen hade jag inte hanterat en Bertil på samma sätt som jag hanterade David; men i båda fallen har vi dock ett spärrproblem som måste hanteras! Fallet David var rätt enkelt: låt bli "avancerade förhörsmetoder" under spel. Fallet Bertil får hanteras på ett annat sätt, kanske (läs: förmodligen, eftersom Cesar också är med i den hypotetiska spelgruppen) genom att Bertil helt enkelt avrådes från att vara med eftersom han inte kan hantera situationen.

Poängen är att det finns ett problem som måste hanteras, och grunden till hanterandet är att vi åtminstone är medvetna om problemet. Bertil måste prata med oss, och sen får vi se hur vi fortsätter därifrån.

---

Med det sista klargörandet hoppas jag att jag inte blir missförstådd något mer, och drar mig ur debatten.

 

[Svarte Faraonen]

Jag hoppas verkligen att du helt enkelt inte hade tänkt över den här jämförelsen innan du gjorde den. Att vara gay är en sexuell läggning. Att tortera folk är ett ondskefullt beteende.

Asså, jag är djupt övertygad om att om jag hade jämfört spärr mot homosexualitet spärr mot vad som helst annat så hade någon missuppfattat det. Hade jag jämfört med spärr mot anime/manga så hade jag förmodligen fått höra att jag trivialiserar HBT-frågor genom att jämföra en sexuell läggning med smakintolerans.

Jag är också djupt övertygad om att vi i grunden tycker samma sak, utom möjligen med vissa nyansskillnader.

Just det här är en av orsakerna till att jag inte släpper in den här debatten vid spelbordet. Oavsett hur man försöker klarlägga eller jämföra, och oavsett hur lika man egentligen tycker, så lyckas på något sätt allting som sägs bli misstolkat och missförstått tills knytnävarna är framme på ett sätt som inte händer i något annat ämne - inte ens politik!

---

Att jag valde just tortyrspärr beror på att det är något som jag har erfarenhet av och därför kan relatera till. Jag har hittills aldrig drabbats av en real-life Bertil, utan han förblir hypotetisk, men fallet David (som egentligen heter något annat, men för diskussionens skull är en kille som flytt från juntan i Chile) har jag haft och hanterat.

Förmodligen hade jag inte hanterat en Bertil på samma sätt som jag hanterade David; men i båda fallen har vi dock ett spärrproblem som måste hanteras! Fallet David var rätt enkelt: låt bli "avancerade förhörsmetoder" under spel. Fallet Bertil får hanteras på ett annat sätt, kanske (läs: förmodligen, eftersom Cesar också är med i den hypotetiska spelgruppen) genom att Bertil helt enkelt avrådes från att vara med eftersom han inte kan hantera situationen.

Poängen är att det finns ett problem som måste hanteras, och grunden till hanterandet är att vi åtminstone är medvetna om problemet. Bertil måste prata med oss, och sen får vi se hur vi fortsätter därifrån.

---

Med det sista klargörandet hoppas jag att jag inte blir missförstådd något mer, och drar mig ur debatten.

Saken är den att för mig har Bertil redan passerat den gräns då jag vill ha med honom att göra om han börjar ge uttryck för åsikter i stil med att han blir illa till mods av homosexuella rollpersoner. Det är på ungefär samma nivå som att ha svårt för judiska rollpersoner, eller kvinnliga rollpersoner som inte stannar vid spisen -- i mitt tycke har man då straffat ur sig från civiliserat umgänge.

 

[solvebring]

Re: OT Könsval i Eon.

När spelmekanik och spelvärld inte har någon betydelse för vilket kön en rollperson har, varför envisas vi med att hålla fast vid den typen av konstruktioner då, och vad händer om vi lämnar dem därhän?

Vilka konstruktioner - att definiera kön? Tja, för att kön säger en hel del om en person, om inte annat rent anatomiskt och utseendemässigt, vilket stödjer visualiseringen av spelet. Vi människor - och jag tror även det gäller de flesta djuren - behöver definiera och identifiera varandra och vår omvärld för att skapa en förståelse för den. Vi människor läser in i princip allting främst med våra ögon och så fort vi ser en annan person läser vi av allt som går att se, däribland kön. Vi läser in och kategoriserar, för det hjälper oss att skapa samband och "förstå". Att definiera kön gör alltså att vi skapar ett förhållningsätt till det könet - ett exempel är "Är det här en potentiell partner? Attraheras jag?".

Det är därför, tror jag, som vi även väljer kön i rollspel - för att det säger något om personen. Det hjälper oss att definiera "Vem är det här?". Dock mer undermedvetet än medvetet, helt klart. Sedan om det blir negativa definitioner, bara för att det är en kvinna eller bara för att det är en man, så får det stå för den personen i fråga. Har man problem med det motsatta könet får man väl sitta där och vara tragisk. För som krank, Krille och andra bryr jag mig inte om att göra politiska statements vid spelbordet. Vid spelbordet ska man ha roligt, så därför väljer i alla fall jag inte kön utefter vad jag vill säga politiskt. Jag yttrar mig helst inte poltiskt alls i samband där det inte passar sig. Jag tänker inte "Nu ska jag spela kvinna för att vårt samhälle är fett orättvist mellan könen". Jag tänker "Hm, idag känner jag för att spela kvinna. Den här rollen gör sig nog bättre som det." Jag vill hålla med Krille om att sådant görs sig bäst genom förhållningssättet att se det som en utmaning i rollgestaltning. Nu känns inte just att spela kvinna som en speciell utmaning för mig, men det kan göra det och jag tror att det gjorde det för mig i början innan jag gjort det flera gånger. För så är det - när man är ny i en sorts roll tänker man för mycket på det och den blir alltid en utmaning.

Kort och gott: Jag tror det är undermedvetna faktorer som tvingar oss att definiera kön. Däremot tycker jag inte att man ska göra sak av det vid spelbordet - om nu inte spelet handlar om det. Jag tycker helt klart att man ska vara medveten om det kring spelbordet, men när man börjar blåsa upp det så känns det liksom fel. Kort och gott, jag är gärna medveten om kön, sexualitet och allt det vid spelbordet, fast på det viset att jag gör det levande i min spelvärld - inte för att jag vill upplysa folk, dra fram partiböcker och hålla genusdebatter. Det kan man göra på andra mer lämpliga platser. Alltså, att göra sak av det - Nej. Att vara medveten om det - Ja. Det vill säga att det finns där men att man inte diskuterar det, gör statements eller för delen gör något annat än rollspel av det.

 

[Mogger]

Förtydligande:

Jag läste frågan som att jag har rollpersonen Cecilia som redan har ett kön, men spelledaren tyckte att det var fel kön och ville att jag skulle byta det till det andra och göra om Cecilia till Cesar.

Så uppfattade jag frågan med, om det nu ska användas till något slags underlag för något.

 

[KamiFisk]

1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?

Beror på rollen, spelar dock oftast man, gärna antropomorf katt eller hund.

2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?

Ibland finns det, oftast beror det på vad jag kom på för namn till rollpersonen.

3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?

Nej inte direkt.

4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?

Okies, har inget emot att spela androgyna, HBT rollpersoner heller.

5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?

Spelar en bisexuell antropomorf katt som egentligen är en robot han är ganska slampig och rolig att spela. Sen har han sin andra sida som är kall och egoistisk som åker på när det är dags för uppdrag.