Nekromanti Könsfördelning av SLP – en annan vinkel

[krank]

Argumentet brukar vara

Det är ganska irrelevat vad du tycker argumenten "brukar" vara, när du svarar på något jag skriver. Alldeles bortsett från att jag inte upplevt att argumenten varit såpass ensidiga så föredrar jag att bemöta saker jag skrivit, inte vad du upplever att "folk brukar skriva".

att vi vill bjuda in fler kvinnliga spelare till hobbyn. Och att metoden är att erbjuda dem intressanta roller (och SLPer) som är kvinnor. Detta resonemang tycks mig förutsätta att det är faktiskt skillnad i spelupplevelse.

Det är inte det enda målet.

Det förutsätter bara att spelarna upplever att det finns något positivt att hämta i att det finns kvinnliga och manliga roller SLP:er, inte att dessa nödvändigtvis skiljer sig åt i roll eller beteende.

Kvotering är en metod, men slutändamålet handlar väl om att kvinnor i vill spela

Det handlar också om att jag, och andra män som stör oss på korvfester, vill spela spela i spelvärldar som inte är totalt mansdominerade, och som inte har könsstereotypa roller.

För mig är en könsstereotyp värld ungefär lika lockande som en rasstereotyp sådan, där t.ex alla mörkhyade är korkade kannibaler (som odlar potatis i parketten) och man spelar upplysta vita som måste hjälpa dem.

Jag behöver inte vara mörkhyad för att tycka att den sortens bejakande av stereotyper är dålig.

eller spela mot kvinnor och därför behöver kvinnliga roller (vilket är precis detsamma om du vänder på det - de flesta killar skulle känna sig obekväma i längden om de bara fick välja kvinnliga roller, alternativt att de manliga rollerna alltid var oerhört stereotypa).

Den manliga stereotypen ÄR dominerande i rollspel. Anledningen till att det fungerar är för att den manlige stereotypen är handlingskraftig, till skillnad från den kvinnliga, och därmed fungerar bättre som äventyrare.

Vi borde inte kvotera för kvoterandes skull, utan för att uppnå något praktiskt mål.

Några exempel på praktiska mål:
- Öka mängd kvinnor och feministiska män i hobbyn.
- Vänja rollspelare vid att kvinnor också kan vara aktiva.
- Motverka sexism.
- Skriva äventyr jag och andra män som fått upp ögonen för problemet uppskattar.

Det finns drivor av karaktärsdrag, där kön är ett, som i teorin skulle kunna kvoteras.

Jag ser inte kön som ett "karaktärsdrag".

Man kan kvotera raser

Om du menar mörkhyade får jag väl säga att ja, det vore klädsamt med fler sådana.

Du är för fokuserad på denna millimeterrättvisa. Den vill vi uppnå som ett snitt, på sikt, men i praktiken måste detta ta hänsyn till individuella spelgrupper.

Bara om målet är att stryka alla spelgrupper medhårs.

Rollspel är fiktion, alltså är det ett av de få sammanhang där man faktiskt kan kvotera, tämligen oproblematiskt, vad gäller kön. Man kan också, likaledes oproblematiskt, se till att ha med ickeeuropeer till exempel. Eller andra grupper man upplever åsidosatta.

Det handlar med andra ord lika mycket om socialt engagemang som om att välkomna och inkludera grupper som vanligtvis varken välkomnas eller inkluderas.

Vad som funkar för en (sällsynt) 50-50 grupp av tjejer och killar funkar inte för en med bara killar.

Jag tycker gott att man kan strunta i de där (förhoppningsvis få) grupperna med uteslutande killar som absolut inte kan varken spela tjejer eller ens stöta på ickestereotypa tjejer i ett äventyr.

(Detta är förstås ett argument för att inte tvinga RP-rollerna till något kön, utan som chrull föreslog, låta spelgruppen välja).

Jag argumenterar framför allt vad gäller SLP-kön, eftersom jag sällan eller aldrig skriver äventyr med färdiga rollpersoner.

Skulle jag skriva något med färdiga rollpersoner skulle jag antingen ha dubbelt så många färdiga rollpersoner som antalet spelare och sedan kvotera kön mellan dem - eller så skulle jag, i ett försök att vänja de där stackars spelarna som inbillar sig att de "inte kan spela kvinnor" vid just att spela kvinnor, ha med en majoritet kvinnoroller.

Jag tror, eller hoppas, att ganska få killar reser sig upp och går därifrån efter att ha satt sig ner vid ett äventyr på konvent, bara för att de ska "tvingas" spela kvinna. Och de som då reser sig och går har, tror jag, större problem än mitt äventyr.

 

[Recca]

Obs! Jag vet inte riktigt va som föranleder diskussionen nu... men jag tänkte skriva ändå. o.o

Du är för fokuserad på denna millimeterrättvisa. Den vill vi uppnå som ett snitt, på sikt, men i praktiken måste detta ta hänsyn till individuella spelgrupper. Vad som funkar för en (sällsynt) 50-50 grupp av tjejer och killar funkar inte för en med bara killar. (Detta är förstås ett argument för att inte tvinga RP-rollerna till något kön, utan som chrull föreslog, låta spelgruppen välja).

Jag spelade rollspel igår. Tjejgrupp. Vi var 4 tjejer. Vanligtvis är vi en sällsynt grupp med 40/60 ungefär.

Hade det varit så att någon begärt att rollspelsgruppen bestod av 50/50 tjejrollpersoner hade jag verkligen förstått kritiken och försvaret av spelgruppers egna intressen i frågan. Det är väl ingen som inkräktar på folks sätt att spela så i tråden? Och som sagt, om spelgruppen som sådan är gemensamt övertygad om en vision av en värld utan kvinnor, eller kvinnor som är stereotyproller i en sexistisk värld så kan de ju ändra könen.

Jag tycker det är bättre om man utgår från en ganska könsneutral grund där man som spelskapare försöker närma sig 50/50. Som spelskapare kanske man ska undvika att ställa några krav på sig själv som kan påverka skaparglädjen och den fria visionen, men att ha ett godtyckligt 50/50 mål som tanke är nog bra.

 

[krank]

Jag tycker det är bättre om man utgår från en ganska könsneutral grund där man som spelskapare försöker närma sig 50/50. Som spelskapare kanske man ska undvika att ställa några krav på sig själv som kan påverka skaparglädjen och den fria visionen, men att ha ett godtyckligt 50/50 mål som tanke är nog bra.

De flesta som pysslar med kreativt skapande brukar vara tämligen överens om att ramar föder kreativitet, dessutom =)

 

[Mundo]

De tre senaste inläggen av Krank och Recca är guld.
Dessutom är det +1 till Recca som lyckades göra en post i en diskussion om genus och inte fått sig själv bannad! Hurra!

 

[Ögat]

Jag väljer femman.

Varje gång ditt äventyr inbjuder till interaktivitet* blir det lite bättre.

* här förstått som val mellan minst två lika intressanta alternativ. Jag skulle också vara helt för att spelledaren fick välja om skurkens motivation till att förslava alla alver var
a) Hakuron var själv alv, men blev utstött ur gruppen på grund av sitt utseende.
b) Hakuron är kär i en dvärg, och vill använda alverna som bröllopsgåva
c) Hakuron är sinnessjuk
d) Hakuron vill pressa odödlighetsjos ur dem

Sånt förändrar inte grundplotten, är i värsta fall oväsentligt men kan i bästa fall skapa en ny dimension. Precis som huruvida Hakuron är man, kvinna eller annat.

 

[Cassius]

5

Problemet är väl inte att det saknas kvinnor som SLPs och de går att lösa genom att bara ha fler Kön: Kvinna i SLP delen. Problemet är att kvinnor uppenbarligen inte uppfattas vara lika intressanta. Klassiska kvinnliga attributer ses bortom och kvinnor som är med innehar oftast klassika manliga attributer.

Det är djupt tragiskt att vi aktivt väljer bort att se kvinnor i historien. Det är verkligen skrattretande att "kvinnor vid fronten" eller i "skyttegravarna" används som settings där kvinnor skulle ha saknats. Så alla syrror, lotta-kåren eller för den delen de antagligen mest filmiska/fantasy/sci-fi under första världskriget 1st Russian Women´s Battalion of Deathblundar man för.

Det är helt okej att man inte har med män eller kvinnor, men när man aktivt blundar för att det skulle vara ett val har man problem.

 

[Ymir]

Det är djupt tragiskt att vi aktivt väljer bort att se kvinnor i historien.

Fast det beror ju också på att #1: män skrivit historien, #2: de flesta historiska utvecklingar med aktiva, av eftervärlden kända aktörer mer eller mindre uteslutande har involverat män, eftersom kvinnor ofta varit uteslutna från de sfärer där sådana utvecklingar sker. Exempel: Lycka till att hitta mer än typ 3-4 kvinnor i hela den muslimska världen mellan, säg, år 700 och år 1500 som är kända för eftervärlden för något annat än vem de hade ihop det med.

Så att manusförfattare som i modern tid skildrar historiska epoker ibland kan uppleva svårigheter med att få in kvinnor i dramat kan jag ha viss förståelse för. Men det rör sig om överstigliga problem, givetvis, och att inte ens -försöka- är inte ursäktligt.