Jag har haft många kampanjer som runnit ut i sanden, men det är bara en jag sörjer.
För 10år sedan, startade jag vad som på många vis var mitt magnum opus, över ett år av planerande och funderande. Påbörjade jag en kampanj jag kallade Distant land chronicle (DLC).
Grund premissen var att alla Sagor och och berättelser vi hört är baserade på riktigt händelser i andra världar.
Spelarna var medlemmar av en organisation som jobbade med att försöka hålla andra värdars inflytande bota ifrån vår värld.
Det var en Kampanj som handlade om att lösa brott, interagera och slåss emot kända figurer i från filmer, böcker och sagor.
Jag Hade spenderat en lång tid på att skriva om berättelser och förklara vad som egentligen hände ( De berättelser vi hört är ju såklart väldigt till rätta lagda för att vara narrativt tillfredsställande, när sanningen ofta var, mörkare, krångligare och sällan hade ett tydligt slut).
Allt detta knöt an till en stor maffig lång metaplott som handlade om hur universum hade delats upp i så många olika värdar.
Det var Urban diskbänksfantasy, det var ofta fånigt, det var stundtals väldigt mörkt och det var fylld med min skapar kärlek.
Efter 10 spelmöten, som narrativt fungerade som introt rann det ut i sanden, Två helt separata händelser gjorde att tre olika spelare var tvungna att lämna ungefär samtidigt.
Luften gick ur mig och jag har aldrig påbörjat ett lika stort projekt igen. Jag har kvar alla anteckningar och världsbygget ifrån kampanjen, jag har flera gånger lekt med tanken att göra något med det. Men det har aldrig blivit av.
Den sista del som var färdigplanerat men aldrig spelat hette ”try not to remember” och handlade om personer som förföljdes av minnet saker som hänt för länge sedan.
Det namnet ekar ofta i mitt huvud när jag tänker tillbaka.