Nekromanti Kan Man vara Kvinna?

[Ghoulz]

Psykodrama...

... är något helt annat än rollspel. Jag tror inte att rollspelsscenarion är ett bra sätt att hantera personlig problematik. jag skriver inte konventscenarion, men om jag gjorde det skulle jag vara återhållsam och varna för att scenariot skulle vara obehagligt. Oavsett om sexuella övergrepp förekommer eller inte. Jag spelar helst med nära kamrater och känner dem MYCKET väl (har spelat ihop med dem i minst fem år) och är mycket försiktig med tunga ämnen vid kontakt med nya spelare. Det finns förstås en principiell fråga i grunden här: vad är egentlgien ok att ta upp i rollspel? White Wolf har gjort ett scenario till Wraith som utspelar sig i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Är det ok? Jag vill understryka att våldtäkt knappast är något jag använder för underhållningsvärdet utan för att det faktiskt skakar om och faktiskt är något som förekommer. Rollspel kan vara som vilken litterär gestaltning som helst, och då tycker jag att tunga ämnen och obehagliga allvarligheter har en plats. Ångestrollspel är den bästa genren.

Man bör kanske utsträcka den här frågan till att gälla heteronormativiteten och den manscentrerade rollspelsvärlden (kolla in Eons supplements omslag t.ex.). Mansdominansen inom hobbyn är ju rätt trist och sätter en tvångströja på mig som sl. En extra, förutom min manlighet.

 

[GrottrolletNaug]

Re: Funderare

Fast olika spelgrupper har olika mängd seriositet.
Ofta så är försöker alla spela lika seriöst som den gängse andan i gruppen. Så om folk spelar Alv som "Robin Hood med spetsöron" så är graden av seriositet så pass låg så ingen skulle bry sig om man spelade "Angus, med tuttar".

Däremot, om gruppen är så pass seriös så att man _verkligen_ försöker spela ut sinnet av 1000 år gammal alv, då anser jag att om man klarar av ovanstående så klarar man även av att spela en helt vanlig kvinna.

/Naug

 

[Quan'talis]

Det handlar om ansvar

Det beror ju helt och hållet på hur man ser på rollspel. Om man ser rollspel som en form av underhållning ska man nog undvika att ta upp något så allvarligt som våldtäkt, eftersom risken är stor att allt man tar upp behandlas som underhållning. Om man däremot ser rollspel som en uttrycksform finns det egentligen inga ämnen som man inte kan behandla.

Det finns oerhört bra böcker, filmer och teaterpjäser som innehåller våldtäktsscener utan att för den skull vara effektsökande eller omogna, och om man anser att rollspel har samma potentiella uttrycksmöjligheter borde man tillåta samma sak där. Det är naturligtvis inget som man ska ta lätt på, eftersom det faktiskt är något mycket allvarligt och det finns en stor risk att någon kommer att reagera negativt, men om man har någonting att säga som inte kan uttryckas på något annat sätt, och om man faktiskt anser att det man har att säga är viktigare än vad andra människor (främst spelarna) anser om en så måste man tillåta det. Men då måste man ta risken att andra anser att man gått för långt (och risken att faktiskt gå för långt också). Den risken finns också när det gäller böcker eller filmer.

Det handlar kanske till och med om att myndigförklara rollspel som uttrycksform. Om man anser att rollspel har samma artistiska värde som till exempel litteratur måste man ge dem samma rättigheter -- och samma ansvar -- som man ger litteratur. Det är samma kamp för rätten att tas på allvar som till exempel rocktexter och tecknade serier har tvingats genomgå.

Därmed inte sagt att rollspel måste vara upprörande eller våldsamma för att tas på allvar. För det mesta är rollspel just underhållning, och det är bra (det är så jag spelar, till exempel). Precis som böcker eller rocktexter för det mesta är underhållning.

-JPS- känner mig upplagd för lite polemik så här på nattkröken

 

[Ymir]

Re: Totalt internt

I'm on.

...om du ger mig lite mer info först, kanske? Hur går play by mail till, tex?

Men vi bör nog fortsätta det här privat

- Ymir, tycker det låter skumt, men kan nog vara kul.

 

[Storuggla]

Men kan killar spela tjejer?

Jepp. Har själv gjort det. Planerar att göra om det. Det är ju bara att... rollspela.

Jag vet vad ni tänker.

Huga.


Storuggla, skissar på en tös just nu faktiskt

 

[magoo]

Re: Rollspel?

Låt mig förtydliga vad jag anser om våldtäkt och liknande läskiga företeelser i rollspel.

Naturligtvis kan våldtäkt förekomma i rollspel, jag har själv använt det, dock enbart i syftet att RP ska utreda våldtäktsfall/mord. I Kult har jag reagerat på det i mitt tycke onödiga splattervåldet i köpeäventyren och skrivit egna istället, inte alls mesiga men inte heller överdrivet bloddrypande.

Jag anser nämligen att rollspel ska vara roligt för både spelledare och spelare. När man går hem efter avslutad spelomgång ska det kännas som att man har haft riktigt kul tillsammans och det ska vara något som man vill göra om. Jag ser alltså rollspel som underhållning, inte som en konstart och jag vill gärna beröra mina spelare, men inte så att de mår dåligt, utan bra.

Att ens spelare blir våldtagen är inte kul! Att ens spelare våldtar är inte kul! Nu kanske någon hävdar att det inte heller är kul att bli hackad i småbitar av en kroksabel eller beskjuten med ett avsågat hagelgevär heller. Helt sant. Men detta är för de flesta laglydiga medborgare inget som inträffar IRL heller medan våldtäkter gör det och sårar den drabbade och anhöriga djupt.

Jag är spelledare och jag styr mina spel stenhårt. De är en verklighetsflykt till ett samhälle där det visserligen finns gott om våld, men av det romantiserade slaget. Det goda (oftast RP) mot det onda, ädla hjältar och grymma skurkar, hederliga uppgörelser "man mot man" (eller kvinna). Om detta är förutsägbart och ickekonstnärligt so be it. Så länge mina spelare är nöjda och har kul är jag nöjd. Jag behöver inte pracka på dem incest, barnmisshandel och våldtäkt bara för att det finns i det verkliga livet.

 

[Quan'talis]

Mycket bra sagt (ANT)

Önskar att mina åsikter lät lika vettiga...

-JPS-

 

[Black Dwarf]

Detta är samma personer som en gång vägrade spela barndomsvänner eftersom "då måste man ju bry sig om någon dör"

Jisses kvinna! Var har du hittat din spelgrupp? På rea? T.o.m. det patrask som jag spelar med är vettigare än så (no offence, killar!).
Nä, men skämt åsido, hur kommer det sig att så många tjejer hamnar med koboldande killar när de börjar spela rollspel (nu säger jag inte att er grupp är koboldig... det bara lät så). Många av de rollspelande tjejer som jag snackat med har haft en totalt konstig syn på rollspel, som till mångt och mycket grundat sig på spelgruppens åsikter.

/Black Dwarf, fundersam.

 

[Kitzune]

Japp.

Men vi bör nog fortsätta det här privat

Mycket vi skulle köra mer privat

Nej, skämt åsido - Du har fått ett privat meddelande.

[Edit: Det fick du inte alls förresten. Jag kan inte skicka det
till dig då du inte tar emot privata meddelanden. Skickade det
till din mail i stället]

/Alexander Gyhlesten

 

[Black Dwarf]

Officiellt OT

Vi har bytt kön massor med gånger, det är inte så noga.

Hur i...? Jag menar... var det inte dyrt? Varför bara inte hålla sig till ett? Kan väl iofs vara bra med omväxling och så, men... Jaja. Det är ett fritt land

/Black Dwarf, kunde inte låta bli

 

[Skuggvarg]

Vill Man vara Kvinna???

När vi killar inte ens i det vardagliga livet förstår de mystiska kvinnorna tänker och fungerar, vad kan vi då vinna på att försöka rollspela en kvinna? Vad får man ut av det? Antagligen ingenting, man kommer inte att bli ett dugg klokare på hur kvinnor tänker och fungerar.

/Skuggvarg

 

[Xenu]

Översättning av förklaringen

Spelledarens förklaring till varför det inte fungerar med kvinnliga rollpersoner i hans grupp var dum, men måste ändå respekteras. Vad han egentligen sade var ju att han och hans spelare är för omogna för att hantera det, och att det är anledningen till varför man bör låta bli.

Dock, om alla i spelgruppen mentalt kommit ur puberteten, ELLER om spelledaren mentalt kommit ur puberteten och dessutom är bra på att upprätthålla diciplin, då är det inget problem med sådana rollpersoner.

Näst senaste gången jag spelade rollspel var vi fyra rollpersoner, varav en var en manlig halv-orch som var smed till yrket och som spelades av en tjej. Det som var jobbigt med denna figur var att han ägnade för mycket tid åt att småprata med bysmeden i byn vi besökte. Inget fel med det i sig, men slutresultatet blev att vi inte hann komma någon vart på själva äventyret.

För min del brukar kanske en fjärdedel av mina rollpersoner i pappersrollspel och tre femtedelar av mina rollpersoner i onlinerollspel vara tjejer. Har aldrig haft några problem med det, och bara enstaka töntar har gnällt.

 

[Rising]

Re: Patriarkaliska spelvärldar?

"Är det bara jag som snarare tycker att det är en intressant
aspekt som gör det till en ännu större utmaning om man väljer att spela kvinna, och det är en utmaning jag personligen uppskattar. Utsatta roller kan tillföra helt nya dimensioner till rollspelandet."

Jag håller med, men vad jag menade var att vissa äventyr inte skulle fungera överhuvudtaget om rollpersonerna var kvinnor. På samma sätt som det kan krävas andra saker av rollpersonerna för att äventyret skall vara trovärdigt.

Om spelledaren däremot tagit i beaktning och förberett ett äventyr lämpat för rollpersoner som kommer få kämpa i motvind och trotsa konventioner, då kan det däremot bli hur spännande som helst.

-men det var alltså inte det jag menade-

/Riz

 

[Svarte Faraonen]

Re: Officiellt OT

Byta kön är inte bra för att få lite variation i livet. Det finns så lite att välja på...

 

[Rising]

Njaa

"Kan man gestalta låt oss säga en till exempel, magiker fel?"

Njaej... Jag tror att magiker kan vara lite hur som helst, men man kan gestalta en viss magiker fel. Ponera till exempel att man är en Carrie-flicka som vuxit upp med en überkristen morsa och på ett självklart sätt ser sina krafter som något sataniskt och fel. När hon växer upp börjar hon ifrågasätta hennes mors ideal och trotsar henne öppet med hjälp av hennes nya krafter (vilket hon aldrig skulle ha vågat göra utan dem).

Nå, den rollpersonen har nu ett mycket speciellt förhållande med sina krafter och synen på dem. Om en spelare med den rollpersonen plötsligt använde sina krafter för att underhålla barn med illusionstrix, då skulle jag tycka att den spelaren gestaltade rollpersonen fel. För henne är inte krafterna något lättvindigt. Om dess natur är god eller ond är säkert något hon brottas med i sitt huvud, men kraften är helt klart medlet med vilket hon skaffat sig självständighet. Det är något viktigt och personligt. Inget man underhåller barn med, alltså. Inte utan vidare, i alla fall.

Nå, vad jag menar är att tjejrollpersoner säkert kan vara på vilket sätt som helst, men då kräver jag en vettig bakgrundshistoria som förklarar varför det är på det viset. För jag tycker oftast -inte- att en kvinna spelar efter samma regler som män, hon varken bemöts eller bedöms på samma sätt som männen och därför ter det sig naturligt att kvinnliga rollpersoner vanligtvis behöver gestaltas på andra sätt än vad som gäller för männen.

Men det är inte så enkelt som att "tjejer är så här: och killar är så här:"

/Rising

 

[Ghoulz]

Återigen psykodrama

Jag tycker att det är skillnad på psykodrama och rollspel. Det ena är en behandlingsmetod, det andra är en hobby - eller kanske ett uttryckssätt. Att en artist eller författare använder sitt skapande för att hantera personliga frågor är sunt. Men spelarna har itne den typen av inflytande över en rollspelssession. De har stort inflytande, men befinner sig i spelledarens våld på flera sätt. Därför är jag MYCKET skeptisk till att låtsas som att jag är en möjlig förlösare. Däremot vill jag (faktiskt) se mig själv som en skapande människa - som en författare - när jag lägger ner en massa energi i mina scenarion. Jag vänder mig genast mot idéer om att censurera mina verk på grund av hänsyn till oberörda. Det betyder att jag mer än gärna anpassar mina scenarion till den spelgrupp jag leder - inte bara när det gäller moral utan även när det gäller rent basala äventyrsupplägg.

Jag ser ingen motsättning mellan konstnärlighet och underhållning. Jag kan förstå nöjet i att röja orcher, men det är inte vad jag är bra på och gillar att leda. Jag gillar det våldsamma, mörka hotet och mina spelare tycks uppskatta det också. Ångestrollspel är min grej. En rejäl omkörare som berör, äcklar och chockar på rätt sätt kan ge energi i mängder och gott om möjligheter att spela "inåt". Det är inte ett bra sätt att behandla egna erfarenheter av sexuella övergrepp, men det är ett bra sätt att leva ut och KÄNNA. Eskapism måste inte vara trivial.

 

[Slaktaren]

Ja det kan man...

...men det blir ofta sterotypa kvinnor.

Några i gruppen ville spela kvinnor, men det blev bara bitchiga krigare, typ Xena...

Det har visat sig att det är det lättaste sättet att porträttera kvinnor. Kvinno-äventyrare är också ALLTID (med få undantag) bombnedslag och de har ALLTID (förutom om det gäller magiker) kläder av typen ringbrynje-bikini. Det slapp vi i den kampanjen.
Jag skapade en spelledarperson som var nekromantiker och beskrev henne (för att få lite variation) på det sättet att spelarna skulle få ett lite annat intryck av henne än det vanliga... Det funkade inte så bra. Jag vet inte om de KAN föreställa sig en kvinna i en fantasy-värld som något annat än ett sexobjekt. Spelarna har inte en sådan kvinno-syn, men när det gäller rollspel går det bara inte...

I min nuvarande kampanj (som ä lite mer seriös) ska jag försöka ändra på detta. Ingen av spelarna är (till en början) kvinna. Jag får se hur det går.


(I ovanstående exempel syftade jag på en fantasy-värld, men detta gäller i de flesta världar... Fan vad många paranteser det blev förresten...)

 

[Ghoulz]

Vad är kul?

Poängen är väl att begreppet "kul" inte riktigt förklarar vad jag vill ha. Visst är det UNDERHÅLLANDE att spela även ångestrollspel, men det är inte KUL. Som sagt, jag använder inte våldtäkt som en liten krydda utan som något mycket tungt och obehagligt. Det är inte KUL. Men det ger något. Ångestrollspel och konstnärlighet (allvar) rör sig där bortom. Det handlar inte om att göra grotesk manga (där våldtäkt för det mesta är underhållning) utan om att göra allvarliga, mörka scenarion med människor jag känner väl.

Jag försöker också göra en mycket tydlig uppdelning mellan spelare och rollperson. Det möjliggör gott rollspel överhuvudtaget. Det är inte spelaren utan rollpersonen som drabbas av livets hemska avarter.

Slutligen så säger jag som Roman Polanski: "Det är obscent att inte visa våldet som det är". Jag har all förståelse för att man vill spela "röja orcher". Jag tycker bara inte att den typen av rollspelande ska diktera gränserna och tematiken för allt rollspel.

 

[Insignia]

Realisation

"Var har du hittat din spelgrupp? På rea?"

Tja, jag tog första bästa som dök upp. Jag har inte så mycket umgänge i hemkommunen Men de är inte så illa, faktiskt - ibland spelar vissa av dem jätteseriöst. Ibland blir det inte så seriöst, men det brukar fungera ändå. Inte för att jag har något att jämföra med, ännu (det är på gång)...

 

[Insignia]

Jag försökte verkligen hålla mig...

"Att ens spelare blir våldtagen är inte kul! Att ens spelare våldtar är inte kul!"

Om spelarna våldtar varandra så har nog gruppen allvarligare problem än tråkiga äventyr

Förlåt, jag ska vara allvarlig