Nekromanti Kan rollspel vara destruktivt?

[Doomhamster]

w176 - du har helt rätt i det. Naturligtvis kan man inte bara mala på. Som jag sa tidigare i tråden, så är det inte alltid personen själv vet hur de kommer att reagera i förväg heller!

Jag visste t.ex. inte hur jävla creepy jag tycker mind control är, förrän jag var på mitt första Vampire-lajv och blev mind controlled och... ja, det hände en massa saker både in och off som gjorde att det inte blev nåt mer Vampire för mig.

Å andra sidan brukar jag alltid försöka vara uppmärksam på mina (med-)spelares reaktioner, om inte annat för att försäkra mig om att ingen sitter och har tråkigt...

 

[Genesis]

Du tror inte att det här med att ta upp gränser i sig gör att folk får lättare att säga ifrån när något känsligt kommer upp? Liksom, om vi sagt att X och Y inte är okej så kan det vara lättare att när Z dyker upp säger man "Jag vill helst inte ha med det här, heller". Till skillnad från ett där man inte tagit upp något sådant, i vilket fall jag tror att tröskeln kan vara högre att säga ifrån eftersom man är den som tar upp något först och därmed verkar "svag".

Ett klassiskt grepp är att man själv tar upp något först eller snackar med en av spelarna man känner väl innan spel och säger "Kan inte du ta upp något du inte vill se i spel?". När någon då har talat och sagt ifrån blir det lättare för andra att göra detsamma.

 

[EvilSpook]

[Först en massa hemskheter...]

Det är alla exempel jag kommer på på rak arm. Men här är grejen: jag tycker ingen av de här grejerna varslar särskilt illa om rollspel som fenomen, eller ens sättet vi spelar på. Det är nämnligen inte konstigare än att A Serbian Film inte är för alla, att folk kräks av våldtäktsscenen i Irreversible eller blir illa till mods av Seven. Gör det att sådana filmer är destruktiva och inte bör produceras? Absolut inte. Men kulturproduktioner som utforskar mer extrema element kan inte vara för alla, och människor som är känsliga måste ju på något plan själva ta ansvar för vad de utsätter sig för.

Jag håller med om att detta inte varslar särskilt illa för rollspelen i sig. Och jag vågar hävda att detta inte överhuvudtaget "beror på rollspel", utan att spelgrupperna i de här fallen betett sig osmakligt, hänsynslöst, okänsligt och allmänt svinigt mot "nya eller unga spelare". De ovanstående exemplen förefaller inte vara nåt som är inbyggt i spelen eller bara "händer" när man sätter sig och spelar.

Jag har också svårt med resonemanget om "kulturproduktioner" som konsumenterna själva ska behöva ta ansvar för. För mig är inte konst och sport fredade zoner där normala normer och regler inte gäller. Kanske har ni på ett föredömligt sätt förklarat vad personerna skulle komma att utsättas för men av reaktionerna att dömma verkar det inte så.

Vad anser du om "skuldfrågan", som ändå skrivit inlägget och varit med? Är det spelens "fel", spelarnas eller något annat?

//EvilSpook

 

[w176]

Du tror inte att det här med att ta upp gränser i sig gör att folk får lättare att säga ifrån när något känsligt kommer upp?

Nej.

Nu kommer jag berätta om mitt värsta arrangörs/spelledar misstag ever. Det lajvet spårade ur och vi fick prata med uppröda och sårade deltagare i veckor efteråt.

Jag var arrangör på ett lajc där det skulle förkomma hårt spel. Tänk en kultur som är en blanding mellan romar-nazister. Som skulle ha slavar och krigsfångar, som skulle misshandlad rejält. Det skulle utföras bloodsoffer, med massor av fuskblod.(Jag spelade som arrangör slav det lajvet.)

Dessutom förekom det barn på det lajvet. Alltså småbarn till deltagarna. Det skulle vistas på andra ställen på lajvet (Säkra våldsfria zoner m.m.) Men det fanns alltså massor att diskutera ur säkerhetsynpunkt.

Så som ansvarstagande arrangör ställer vi upp innan lajvet, pratar om gränser, vad som kan förkomma, jag förklarar att vi som spelar slavar känner och har pratat en massa åt dom som spelar våra herrar etc.

Sen ställer jag frågan till deltgararna, att nu ska vi gå varvet runt, så kan alla säga vad de sätta fär gränser för spelet för egen del.

(IDIOTISKT.)

För det var ca 50 deltagare i den gruppen. Och många av dem i de sena tonåren med bara ett par lajv bakom sig.

Så den första 16 åriga nybörkarkillen säger "Jag klarar vad som helst" med en 16 åring totala självsäkerhet. Och sen säger hans polare samma sak. Och nästa person i ledet en typ 16 prig tjeje säger samma sak.

Det skapas en kanon där alla säger sig pressade att säga att de klarar vad som helst.

Det enda som när de var tillfrågade vågade säga något annat var de 30-40 åriga spelarna som lajvar i 20 år och faktiskt visste sina gränser och vågade hävda dem.

Sen när lajvet var i gång, spårade en massa situationer ut i den grupen. Mobbning m.m. Mycket för att alla hade fått "dra gränser". Spelarna -visste- inte sina gränser, än mindre våga de erkänna dem inför sig själv och andra.

---------

Att be folk dra gränser kan gå väldigt fel. Det gjorde det i det här fallet.

 

[Doomhamster]

w176 - ja, det där blev fel.

Mycket beroende på att man faktiskt inte tar samma ansvar för alla andras känslor i en grupp på 50 som i en grupp på 5. Man kommer inte varandra lika nära.

Också mycket beroende på att ni hade den här diskussionen öppet så att de där stöddiga tonårsgrabbarna KUNDE sätta klimatet, inte t.ex. "e-maila mig om ni kommer på nåt ni känner att ni inte skulle kunna hantera" så att även de blyga lättare känner att de får komma med önskemål.

Men det finns inget i det där inlägget som övertygar mig om att det är fel att nånsin dra gränser i förväg, eller att det inte är till nån hjälp, eller att den accepterande dynamik som jag och Genesis båda varit inne på inte går att skapa.

 

[w176]

Men du kommer ändå inte runt problemet att folk inte har någon djävla aning om vart deras gränser går. Om de inte redan testat dessa gränser en djävla massa gånger innan.

 

[Doomhamster]

...och om man vet var vissa av ens gränser går, men inte alla, så är det ändå ingen mening med att säga "jag vet att jag inte klarar av att ett barn dör"?

 

[w176]

Nja. Alltså. Kommunickation är ju bra. Och då är det ju en gräns du redan vet att du har. Liksom du vet att du inte vill gå dit.

Problemet är de gränser man -inte- vet att man har. Eller inte klarar av att erkänna för sig själv och andra.

Prata och kommuniksation är bra, men det finns en fara i att tro att man har en situation där man inte kan komma in på känsliga områden bara för att man diskuterat några gränser.

 

[Doomhamster]

...ja, och jag har sagt några gånger nu att jag INTE tror att man aldrig kan få problem bara för att man diskuterat gränser. Inklusive gett exempel på en situation där jag själv mådde väldigt dåligt därför att nån gick över en gräns jag inte visste att jag hade. Så då är väl allt bra?

 

[Recca]

Jag tror jag förstår vad du menar w176. Det kan hända att eftersom man diskuterat gränser så upplever deltagarna att det som inte inkluderats av just de där gränserna som diskuterats, är fritt fram. Det kan nästan bli tvärtemot vad man vill uppnå egentligen; deltagarna känner sig fria att göra allt möjligt som inte uttryckligen kommits överens om.

Edit: Det kanske inte alls var vad du menade..

 

[w176]

Jag tror jag förstår vad du menar w176. Det kan hända att eftersom man diskuterat gränser så upplever deltagarna att det som inte inkluderats av just de där gränserna som diskuterats, är fritt fram. Det kan nästan bli tvärtemot vad man vill uppnå egentligen; deltagarna känner sig fria att göra allt möjligt som inte uttryckligen kommits överens om.

Edit: Det kanske inte alls var vad du menade..

I vissa fall kanske några är ute och testa gränser och töja regler. Men jag tror inte folk är medvetet elaka speciellt ofta.

Men jag tror att man formar folk sätt att tänka genom att säga att vissa saker är FÖRBJUDNA, medan andra saker inte ens näms. "System do matter", sägs det.

 

[Recca]

Är det någon som har varit med om att någon i spelgruppen blivit uppriktigt störd och tror att rollspel har varit anledningen till detta?

Min kille såg tråden och kommenterade den med en historia om nåt han hade varit med om. Handlade om en bekant till honom. Den här personen spenderade all vaken tid med rollspel och datorspel och var lite av en enstöring. På en fest fick han en knäpp och låste in sig i badrummet. Visade sig att han var övertygad om att han var en varulv och så sysselsatte han sig med att försöka slänga tvättmaskinen genom fönstret med sin övermänskliga styrka. De lyckades bryta sig in i badrummet och övermanna honom till slut.

 

[tull]

Är det någon som har varit med om att någon i spelgruppen blivit uppriktigt störd och tror att rollspel har varit anledningen till detta?

Min kille såg tråden och kommenterade den med en historia om nåt han hade varit med om. Handlade om en bekant till honom. Den här personen spenderade all vaken tid med rollspel och datorspel och var lite av en enstöring. På en fest fick han en knäpp och låste in sig i badrummet. Visade sig att han var övertygad om att han var en varulv och så sysselsatte han sig med att försöka slänga tvättmaskinen genom fönstret med sin övermänskliga styrka. De lyckades bryta sig in i badrummet och övermanna honom till slut.

WTF. Den snubben måste ju haft antingen; 1. djupa psykiska problem (och som ett resultat av det kanske drunknat i datorspel/rollspel), 2. mycket märklig personlighet eller 3. ett otroligt dåligt alkoholsinne.

Är som sagt ingen psykolog eller så, jag betvivlar inte äktheten i det du skriver men allt låter så jävla galet. :gremdrink:

EDIT: Det kan iof vara en kombination av mina tre antaganden och om det är inte min mening att vara okänslig. Hoppas inte du eller någon annan blir illa berörd eller så.

 

[Sjunde inseglet]

Re: Kan rollspel vara destruktivt? JA!

Min uppfattning av svaren i den här tråden är att de flesta rollspelare inte uppfattar rollspel som mer riskfyllt än andra medier när det kommer till sammanbrott hos mentalt labila individer.

Samtidigt har ett antal svar inkluderat personer som har farit uppriktigt illa av rollspel, eller blivit uppenbart knäppa av att ägna för mycket tid åt sin hobby.

Det går inte utesluta att jag som spelledare skulle kunna göra människor illa genom rollspel (om jag var lagd åt det hållet). Spelet reglerar liksom inte hur spelledaren väljer att använda sig av det och det enda som hindrar mig från att missbruka min roll som deltagare är oskrivna sociala kontrakt som vettiga spelare har kommit fram till genom långt spelande.

Kan film vara destruktivt?

- Ja. Inte jämt men i vissa fall definitivt (A serbian movie är ett bra exempel på smörja, här finns inget bra manus, inga otäcka scener utan bara en jävla massa moraliska gråzoner som genom att utmana tittarens moral försöker skapa äckel och obehagskänslor).

Kan böcker vara destruktiva?

- Ja. Inte jämt men det finns böcker som har missbrukats för att döda, fängsla och skada andra människor (exempelvis Bibeln, Koranen, Mein Kampf).

Kan rollspel vara destruktivt?

- Ja. Inte jämt men om okunniga, labila eller sadistiska personer spelar rollspel.


Betyder det att vi ska censurera/reglera/förbjuda film, böcker och rollspel?

- Nej, det tycker jag inte. Diskussionen bevisar bara att allt kan användas i destruktiva syften om skaparen/mottagarna är öppna för det. En normalt funtad människa kastar sig inte ut genom ett fönster för att rollpersonen gör det, tvingar inte personer att återuppleva våldtäckter genom rollspel osv.

 

[Sodivra]

Re: Kan rollspel vara destruktivt? JA!

Jag vill lyfta en viktig grej i din formulering:

Det går inte utesluta att jag som spelledare skulle kunna göra människor illa genom rollspel (om jag var lagd åt det hållet). Spelet reglerar liksom inte hur spelledaren väljer att använda sig av det och det enda som hindrar mig från att missbruka min roll som deltagare är oskrivna sociala kontrakt som vettiga spelare har kommit fram till genom långt spelande.

/.../

Kan rollspel vara destruktivt?

- Ja. Inte jämt men om okunniga, labila eller sadistiska personer spelar rollspel.

Andra människor är oerhört viktiga för oss, vi är våra relationer skulle man kunna säga. Det kan vara destruktivt att stanna kvar i en dålig kultur, grupp eller ensamhet, men ändå verkar det finnas en tendens ute i världen att övervärdera betydelsen av vad människor håller på med snarare än sammanhanget man gör det i.

Kanske är det enklare och mindre ångestväckande att tänka sig att vi formas av enkla etiketter och koncept, snarare än komplexa kontexter och relationer.

 

[Recca]

Är det någon som har varit med om att någon i spelgruppen blivit uppriktigt störd och tror att rollspel har varit anledningen till detta?

Min kille såg tråden och kommenterade den med en historia om nåt han hade varit med om. Handlade om en bekant till honom. Den här personen spenderade all vaken tid med rollspel och datorspel och var lite av en enstöring. På en fest fick han en knäpp och låste in sig i badrummet. Visade sig att han var övertygad om att han var en varulv och så sysselsatte han sig med att försöka slänga tvättmaskinen genom fönstret med sin övermänskliga styrka. De lyckades bryta sig in i badrummet och övermanna honom till slut.

WTF. Den snubben måste ju haft antingen; 1. djupa psykiska problem (och som ett resultat av det kanske drunknat i datorspel/rollspel), 2. mycket märklig personlighet eller 3. ett otroligt dåligt alkoholsinne.

Är som sagt ingen psykolog eller så, jag betvivlar inte äktheten i det du skriver men allt låter så jävla galet. :gremdrink:

EDIT: Det kan iof vara en kombination av mina tre antaganden och om det är inte min mening att vara okänslig. Hoppas inte du eller någon annan blir illa berörd eller så.

Alltså... Jag har ju bekanta och bekanta till bekanta som man hört en hel del många sjukare historier av/om. Vanligtvis har det då varit droger inblandade men jag tycker inte alls att historien låter speciellt osannolik.

Den där killen var kanske lite mentalt instabil och sen så knuffade alkoholen honom över kanten. Och så råkade varulvar ligga närmare i hans register än fotbollar t.ex. :/

 

[Genesis]

Okej, är det bara jag som aldrig varit med om att folk fått panikanfall under spel, förlorat sig i hobbyn, mobbat sina spelare eller drabbats av totala psykbryt? Det närmaste jag kan komma var en kille som snyftade under Det sjätte inseglet när han rollpersons fru hotade att lämna honom, men jag har ingen anledning att tro att det var något annat än bra rollgestaltning.

Sedan säger folk att samma saker händer när folk kollar på film eller tränar kampsport (!). WTF? Elva år av kampsport och jag har aldrig varit med om något sådant.

 

[Xyas]

Okej, är det bara jag som aldrig varit med om att folk fått panikanfall under spel, förlorat sig i hobbyn, mobbat sina spelare eller drabbats av totala psykbryt?

Nä. Min rollspelskarriär har också varit väldigt incidentfri.

 

[Magnus Seter]

Okej, är det bara jag som aldrig varit med om att folk fått panikanfall under spel, förlorat sig i hobbyn, mobbat sina spelare eller drabbats av totala psykbryt?

Det du beskriver är troligen normaltillståndet.

/M

 

[Organ]

I vilket fall som helst kunde hon inte definiera tydligt vad hon menade med rollspel i det fallet.

Va, en rollspelskritiker som inte riktigt visste vad denne pratade om? Så orginellt!

/Anders