(Min hangup är istället att man döper saker till namn på mandarin trots att det hela utspelar sig hundratals år innan mandarin dök upp på scenen. Det är som att spela ett spel om romartiden och använda namn på italienska.)
Skillnaden här vidlag är att alla filmer och böcker, inklusive högsta akademiska nivå, om historiska Kina använder mandarin på person- och platsnamn, ta Qin Shi Huangdi och Sima Qian som exempel; jag har absolut ingen aning om vad dessa personers 'riktiga' namn då skulle vara. Bruket av att använda mandarin för namn i samtliga historiska epoker är helt enkelt allenarådande både i populärkulturen och forskningen, på nivå att till och med en snubbe som jag med högskolepoäng både i kinesiska och kinesisk historia inte känner till något alternativ. Med romarriket är situationen radikalt annorlunda, även om jag delvis kan se din poäng här; jag tycker det är groteskt irriterande med engelska former som Plato och Mark Anthony (men ibland funkar det skitbra, Tamerlane är ju helt enkelt ett skitkoolt namn, tex).