Leon;n337025 said:
Jag antar att du ändå gör bedömningen att det inte kan vara absurt (jag gömmer mig bakom ett grässtrå, jag gömmer mig bakom min egen skugga), och då är frågan var gränsen går (jag gömmer mig bakom en lyckstolpe - kan man det?)
Det har hänt 1 gång att jag fick ett sånt bad faith svar från en spelare, det var inte i ett sneaksammanhang utan i en strid. Våra strider har även dom en del diegetiska komponenter.
Det var ett irrbloss som var påväg mot axel, hals och huvud för att blixtra henne och jag frågade henne vad hon gjorde för att undgå att bli burninerad.
"Jag viftar på örat" svarade hon.
"Nej, alltså vad gör du för att undvika blixten?" sade jag då.
"Jag gör så här," tog bort håret, sträckte fram sitt öra, och sade "och jag viftar på det. Eller alltså jag kan inte det, kan du det? Men min rollperson kan göra det."
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag fick typ svårt att andas, det kändes som en ren griefning, så jag vände mig till en annan spelare sålänge och sade
"Meanwhile, den andra är på väg för att blixtrifiera dig. Vad gör du?"
och han sa hur han gjorde och så slog vi dom tärningar som dom handlingarna föranledde osv.
Och när vi precis var klara med det så sade den första spelaren "Hoho, SL? Jag då? Vad var det jag skulle slå för tärning?"
och jag gjorde vårt "out of character"-tecken (en hand ovanför huvudet -- bästa säkerhetsverktyget!!) och sade "Alltså jag fattar ärligt inte hur jag ska kunna hantera den här situationen. Irrblosset håller på att försöka blixtra ditt huvud, hals och skuldror och vad är det du gör rent konkret för att undvika detta? Eller blir du bränd?" och då sade hon "Aha jag trodde den var mycket mindre. OK iså fall flyttar jag på huvudet, så här" och vi kunde spela vidare.
Jobbig sits...
Det finns ju bad faith handlingar även med rent symboliska mekaniker som kortspelet
Uno om nån ex vis slänger alla sina spelkort ner i en stor geggig tekopp med honung bara för att provocera. Så det är inget som är specifikt för diegetiska mekaniker. Spelarna är ju vid bordet för att dom tycker om att spela rollspel.
Spelet handlar ju om att vi båda ska försöka spela spelet. Att gömma sig bakom ett grässtrå är inte seriöst. Jag skulle precis som Zire säger börja ställa följdfrågor, (med ett öppet sinne för kanske jag
kan övertalas) och kanske också låta resten av gruppen hjälpa mig. Som jag beskrev tidigare är dom kyriarkala förhållanden för att jag ska vara en diktator inte dom bästa så jag brukar försöka förankra dom allra flesta beslut med gruppen som helhet. Vad dom tycker låter rimligt. (Sen har jag blivit mer och mer av en diktator ju mer åren går, vi spelar ju hemma hos mig och jag kan vara ganska så 'kom ihåg dricksunderläggen'- och 'lägg bort mobilen nu'-aktig numera. Vilket aldrig skulle ha gått med min förra eller förrförra eller förrförrförra grupp.)
Leon;n337025 said:
Återigen, SL avgör vad som är bullrigt? Eller har du en lista med handlingar som är bullriga?
Att ropa eller prata högt är alltid bullrigt.
Att göra attacker är alltid bullrigt.
Att tända starka ljus kan vara bullrigt, slänga eller placera föremål kan vara bullrigt. Försöker ta upp det men vara myyyycket lättövertalningsbar där. "Nej alltså jag ställer ner den försiktigt!" "OK."
Leon;n337025 said:
Tills kriteriet ovan har uppfyllts? Eller säger du som SL "OK, nu går vi vidare till nästa scen, din Smyga gäller inte längre." Då är det ju återigen SLs omdöme hur scenerna löper.
Ja tills dom bullrar eller anfaller eller det kommer nya ögon som ser.
Leon;n337025 said:
en bra regel som jag tror jag snor till min egen bakficka. Bra sätt att få upp stakes!
Tack<3
