Re: Men Rosen har ju rätt
"Nä, nu tar du för givet att Rosen är en osympatisk person, det är inte så schysst. Gör inte det."
Jag har aldrig tagit för givet att Rosen är en osympatisk person. Vi har haft våra duster, men jag försöker lägga det bakom mig (och det antar jag att han också försöker göra). Däremot så har OT-forumet med alla dess politik-trådar belyst det faktum att vi inte delar samma politiska ståndpunkter. Men sådant är livet.
Vad som upprör mig är att jag tycker att han drar lite väl långtgående slutsatser ifrån enstaka, ganska torftig beskrivna erfarenheter. Ungdomar som grupp är inte mer homogen än någon annan, det finns korkade, omogna glin och de som är mer begåvade än de flesta vuxna. Men de flesta är nog mittemellan.
Våra erfarenheter och fördomar är för det mesta allt som vi har att utgå ifrån när vi bedömer och bemöter andra. Men det finns en fara i att dra alltför långtgående slutsatser av dessa. Jag vill hellre fria än fälla och det vore väl konstigt om jag påbörjat en utbildning som leder till nära kontakter med ungdomar om jag trodde att de inte fattade någonting och bara var en börda?
Någonstans därute sitter det en ung Rosen och är besviken för att den mogne Rosen inte vill lyssnar på vad han har att säga. Vem vill egentligen bli vuxen om vuxenvärlden manifesterar sig som ett slag i ansiktet?
Inget jag skriver är ett personligt påhopp på Rosen och jag hoppas att det inte tolkas så även om jag formulerar mig klumpigt och brinner lite väl mycket för ämnet emellanåt. Men jag tycker bara att han är lite väl fördömande, lite väl säker på sin sak. Genom att vi fastställer vad det innebär att vara ungdom så fastställer vi också hur det är att vara vuxen och det finns en fara i att slå på sin egen trumma.
"Nä, nu tar du för givet att Rosen är en osympatisk person, det är inte så schysst. Gör inte det."
Jag har aldrig tagit för givet att Rosen är en osympatisk person. Vi har haft våra duster, men jag försöker lägga det bakom mig (och det antar jag att han också försöker göra). Däremot så har OT-forumet med alla dess politik-trådar belyst det faktum att vi inte delar samma politiska ståndpunkter. Men sådant är livet.
Vad som upprör mig är att jag tycker att han drar lite väl långtgående slutsatser ifrån enstaka, ganska torftig beskrivna erfarenheter. Ungdomar som grupp är inte mer homogen än någon annan, det finns korkade, omogna glin och de som är mer begåvade än de flesta vuxna. Men de flesta är nog mittemellan.
Våra erfarenheter och fördomar är för det mesta allt som vi har att utgå ifrån när vi bedömer och bemöter andra. Men det finns en fara i att dra alltför långtgående slutsatser av dessa. Jag vill hellre fria än fälla och det vore väl konstigt om jag påbörjat en utbildning som leder till nära kontakter med ungdomar om jag trodde att de inte fattade någonting och bara var en börda?
Någonstans därute sitter det en ung Rosen och är besviken för att den mogne Rosen inte vill lyssnar på vad han har att säga. Vem vill egentligen bli vuxen om vuxenvärlden manifesterar sig som ett slag i ansiktet?
Inget jag skriver är ett personligt påhopp på Rosen och jag hoppas att det inte tolkas så även om jag formulerar mig klumpigt och brinner lite väl mycket för ämnet emellanåt. Men jag tycker bara att han är lite väl fördömande, lite väl säker på sin sak. Genom att vi fastställer vad det innebär att vara ungdom så fastställer vi också hur det är att vara vuxen och det finns en fara i att slå på sin egen trumma.
