Nekromanti Koboldism

[Railin av Zolod]

Själv tycker jag att powergamern är mer.. subtil. Han vill ha en bra rollperson, någon som står ut från genomsnittet tack vare de höga siffror som står på hans formulär.
Han kan fortfarande vara karaktärsspelare, skriva bakgrundshistorior och så vidare. Han vill bara vara bra.

Kobolden vill vara ett megamaffo som ser så badass ut som möjligt, helst med möjligheten att bara banka ner allt och alla. Det är de som väljer ras i ett fantasyspel baserat på modifikationen i styrka, och sedan inte bryr sig ett smack om vad rasen har för nackdelar, det är bara spelledaren som är elak när de kommer i dagen.

Jag har inte så mycket emot powergamers, jag är något av en själv ibland, men kobolder tycker jag inte om.

 

[Bombu]

Jag har inte så mycket emot powergamers, jag är något av en själv ibland, men kobolder tycker jag inte om.

För mig är det lite tvärt om, jag tycker det är jobbigt med powergamers,

om det blir för mycket (ja det var luddigt vad som är för mycket)

En "kobold" däremot är ju en nybörjare i någon mening som har upptäckt en ny kul hobbie, och som försöker upptäcka vad som går att göra i och med den.

"Kobolden" är mindre förstörd än powergamern, powergamern kan man bara med största svårighet ändra på men "kobolden" kan ju efter ett tag ändra spelstil och börja spela på ett sätt som är mer moget efter ett tag.


"Kobolden" är ju ofta ung och vill pröva vingarna.

Powergamern har snöat in på sitt.

Bombu

 

[Isletbranch]

-Gud heter Jehova
-Nähä, han heter Allah
-Joho
-Näha

I citatet ovan säger dom (om man läser mellan raderna):
Jag har rätt och du har fel.

Men DnD-spelarna och EON-spelarna säger:
DnD-spelare: "EON-spelare är kobolder"
EON-spelare: "DnD-spelare är kobolder"

Och mellan raderna blir det:
Jag har rätt och du har rätt, vi är kobolder båda två.

 

[anth]

Och mellan raderna blir det:
Jag har rätt och du har rätt, vi är kobolder båda två.

Håller inte med.
Det kan mycket väl vara så att både DnD-spelare och EON-spelare är kobolder, men:
Hur många spelare, oavsett spel, känner du som erkänner att de är kobolder?
Jag gör det inte.
Därför kommer rollspelare (precis som andra fanatiker ) ha inställningen: "jag har rätt du har fel".

 

[Isletbranch]

Därför kommer rollspelare (precis som andra fanatiker ) ha inställningen: "jag har rätt du har fel".

Nä, där håller jag nog inte med dig.

Jag känner faktiskt några som kan erkänna att dom spelar koboldigt ibland. (sen om dem är halv-kobolder är ju en annan fråga.) men dem ser inget negativt med ordet kobold, vilket jag gör.

 

[Pom]

Hur många spelare, oavsett spel, känner du som erkänner att de är kobolder?

Jag gjorde minsann en koboldkaraktär till gamla DnD en gång. De var så coola i The Northern Reaches, meterhöga preussiskt rabiata militarister. Tyvärr blev det aldrig av att spela med honom.

Jag har en hemlig svaghet för kobolder, enda sedan min karaktär (åter i gamla D&D) stötte på sin första kobold: en bard som förtjänade sitt levebröd på ett värdshus genom att yla Greensleaves.

 

[Isletbranch]

en bard som förtjänade sitt levebröd på ett värdshus genom att yla Greensleaves.

Vad är det för koboldigt med det???

 

[Nightowl]

Powergamers

Precis - en powergamer kan lika gärna vara en tjuv med tvättsvampar under skorna (för att smyga bättre) och tre osynlighetsringar och dito kåpor, eller en helare som förbinder orcherna som hans polare har dödat för att inte missa en chans till träning.

Jag har väl berättat om tjejen som spelade Vampire för första gången och var en social powergamer? (Iofs ganska passande i Vampire) Den plågade Stårytellern beskrev hennes rollkoncept för mig som "hon ville kunna ringa Oprah och bestämma vad kvällens program skulle handla om".

Erik

 

[anth]

en bard som förtjänade sitt levebröd på ett värdshus genom att yla Greensleaves.
--------------------------------------------------------------------------------
Vad är det för koboldigt med det???

Räcker det inte med att barden var c:a 4 fot hög, hade svans och gläfte som en hund?

 

[Big Marco]

...såvida man inte spelar AD&D eller Rolemaster, då man blir bättre genom att döda och strid därför blir en nödvändighet för att bli bättre

Eller för att citera från vår quote file i Midnight d20, där vår channeler maniskt utbrister:

"Se hur jag stryper goblinbarnen! Jag lär mig... Jag lär mig algebra!" -Sarastro har förstått hur det här med XP fungerar.

 

[Pom]

...såvida man inte spelar AD&D eller Rolemaster, då man blir bättre genom att döda och strid därför blir en nödvändighet för att bli bättre.

Fast inte ens i 1st ed AD&D och Rolemaster blev man bättre bara genom strid, så någon nödvändighet är det inte. AD&Ds famösa XP för gp, Rolemasters XP för resor, t ex.

 

[Pom]

Vad är koboldigt med en kobold?

Vad är det för koboldigt med det???

Eftersom debatten handlar om (bl a) olika sätt att definiera vad en kobold är så vill jag bidra med min egen genetiska definition: en kobold är en som är född av koboldföräldrar.

Men i rättvisans namn är jag mest inne på Bombus definition: kobold är i allt väsentligt en förolämpning som förolämparen fyller med innehåll enligt sina preferenser.

 

[Troberg]

Själv tycker jag att powergamern är mer.. subtil. Han vill ha en bra rollperson, någon som står ut från genomsnittet tack vare de höga siffror som står på hans formulär.
Han kan fortfarande vara karaktärsspelare, skriva bakgrundshistorior och så vidare. Han vill bara vara bra.

Kobolden vill vara ett megamaffo som ser så badass ut som möjligt, helst med möjligheten att bara banka ner allt och alla. Det är de som väljer ras i ett fantasyspel baserat på modifikationen i styrka, och sedan inte bryr sig ett smack om vad rasen har för nackdelar, det är bara spelledaren som är elak när de kommer i dagen.

Japp. Powergamern kan mycket väl vara en krypskytt som sitter säkert och pangar på avstånd, medan kobolden är mer Games Workshops "stora rustningar med spikar-onslaught"-stil.

 

[anth]

AD&Ds famösa XP för gp, Rolemasters XP för resor, t ex.

Om man försöker sätta sig in i hur spelkonstruktörerna tänkte så är det inte så fel, men jag håller med om att reglerna låter urdumma.

I ADnD fick man mer xp för själva drakskatten än för draken.
Man gav så att säga xp för målet istället för vägen till målet.
Hade det någonstans stått att min INTE fick xp för obevakade skatter så hade systemet känts mer logiskt.
Gygax sa en gång:
"Du tycker det är ologiskt att man får ett save vs breath weapon. Det är inte mer ologiskt än att det finns drakar som har breath weapons."
Jag tror att Gygax även skulle säga:
"Du tycker att det är ologiskt att en Fighter blir bättre på att slåss bara för att han hittar massor med guldmynt. Det är inte mer ologiskt än att en magiker blir bättre på att kasta spells som han aldrig använde mot draken han besegrade."

När det gäller xp för resor så finns det en logisk förklaring där också:
Nu är det väldigt vanligt att ungdommar tar ett sabbatsår och luffar runt som backpackers.
Om man efteråt frågar dessa hur deras sabbatsår varit brukar man få svaret:
"Jag har lärt mig massor med saker."
Vilket får väl sägas vara xp i ett nötskal.

Tar man sedan en titt på andra xp-system som påstås vara realistiska så upptäcker man snart att de ofta är mer anpassade för själva spelet än att vara realistiska.
Antingen så har vi problem som att alla färdigheter är lika svåra at lära, eller att man inte kan lära sig färdiheter utanför sitt yrke, eller att man "lär" sig saker som man aldrig sysslat med, eller så är det mycket lättare att lära sig färdigheter genom att äventyra än att sitta på på skolbänken.

Men - det är bara ett spel!
Och xp är bara en komponent i spelet.
Vill man ha ett "realistiskt" spel så blir det ofta väldigt krångliga regler.
Ibland vill man ha enklare regler - och då får man ofta tumma på realismen.

 

[Pom]

Citat:
--------------------------------------------------------------------------------

AD&Ds famösa XP för gp, Rolemasters XP för resor, t ex.


--------------------------------------------------------------------------------


Om man försöker sätta sig in i hur spelkonstruktörerna tänkte så är det inte så fel, men jag håller med om att reglerna låter urdumma.

Jag tog upp dessa som exempel på att strid inte var nödvändigt för att få XP i dessa system, inte för att jag tyckte de var urdumma. XP för guld har fått mycket gliringar genom åren (därav "famös"), men i praktiken var ofta skattens storlek proportionell mot utmaningen att nå fram till den, så det fungerade ofta rätt bra. XP för resor ser jag ingen nackdel med alls.

 

[anth]

Jag tog upp dessa som exempel på att strid inte var nödvändigt för att få XP i dessa system, inte för att jag tyckte de var urdumma

Och jag sa inte heller att de var urdumma, endast att de lät urdumma.

Vad jag ville komma åt var mentaliteten på forumet:
- man spelar ett rollspel
- man hör talas om en regel i ett annat rollspel som man tycker låter urdum, men man vet inget om rollspelet i sig och sätter därför inte regeln i sitt sammanhang.
- man får en förutfattad mening om att rollspelet är kasst.

Jag spelar inte EON.
Jag tycker OBt6 låter urdumt.
Alltså är EON kasst.

troberg spelleder inte DnD (han spelar dock)
Han tycker Epic Level Gaming låter urdumt
(mest från erfarenheter från mäktiga karaktärer från ADnD och andra rollspel)
Alltså är Epic levels kasst.

 

[Troberg]

troberg spelleder inte DnD (han spelar dock)
Han tycker Epic Level Gaming låter urdumt
(mest från erfarenheter från mäktiga karaktärer från ADnD och andra rollspel)
Alltså är Epic levels kasst.

Nej. Alltför höglevel är för problematiskt, oavsett spel. Det är ungefär samma som när man börjar ha tillgång till kärnvapen. Visst, man har en terrorbalans, men den som slår till först vinner (eller är i alla fall inte ensam om att förlora).

 

[Pom]

Så verkar det vara [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[anth]

Nej. Alltför höglevel är för problematiskt, oavsett spel.

Problemet är att du drar förhastade slutsatser:
Alltför höglevel är för problematiskt, oavsett spel bland samtliga de spel du har spelat.
Därför drar du den förhastade slutsatsen att detta även gäller samtliga spel du INTE spelat, inkl. Epic Level Games.
Det gör ingenting hur många svarta kråkor du ser, det är fortfarande inget bevis för att alla kråkor är svarta, acceptera att Epic Level Handbook är en vit kråka hur osannolikt det än låter.

Vilket i sin tur bara stärker min tes:
att forumiter (och andra rollspelare) drar förhastade slutsatser av för lite information om rollspel de inte spelat.

Jag avslutar med att anknyta till mitt första inlägg om koboldism:
En kobold är en person som spelar ett rollspel eller en spelstil du inte gillar.

Möjligtvis så kan jag även acceptera Poms definition:
En kobold är en liten ödlehund som gläfser och tror sig vara släkt med drakar.

 

[Troberg]

Problemet är att du drar förhastade slutsatser:
Alltför höglevel är för problematiskt, oavsett spel bland samtliga de spel du har spelat.
Därför drar du den förhastade slutsatsen att detta även gäller samtliga spel du INTE spelat, inkl. Epic Level Games.
Det gör ingenting hur många svarta kråkor du ser, det är fortfarande inget bevis för att alla kråkor är svarta, acceptera att Epic Level Handbook är en vit kråka hur osannolikt det än låter.

Det är inte ens ett spelfenomen. Högre insats ger högre risk.

Du kan ta en svart kråka och vitmåla den hur mycket du vill, innerst inne är den ändå svart (eller antagligen geggigt röd).