Feting
Alltför höglevel är för problematiskt, oavsett spel. Det är ungefär samma som när man börjar ha tillgång till kärnvapen. Visst, man har en terrorbalans, men den som slår till först vinner (eller är i alla fall inte ensam om att förlora).
Det här förvirrade mig första gången jag läste det. Nu har jag checkat igenom tråden och även läst Epic-tråden på d20-forumet, men jag anser ändå att du har fel.
Att ha kärnvapen ökar ens potential att ge skada, men inte att tåla den. Höglevel behöver ju inte betyda att så är fallet. Om höglevel istället betyder att både ens möjlighet att
ge och
tåla skada är precis lika stor, så kommer man i slutändan få ett system som är precis lika dödligt/slumpmässigt som ett låglevelsystem.
Det är faktiskt mycket enkelt att skriva ett sådant system.
Det problem som jag tror att du tänker på är att de flesta spel brukar utgå från någon
praktisk utgångspunkt. T20-BRP utgår exempelvis från resultaten man kan få av 3T6 och hur väl de passar ihop med en tjugosidig tärning. Att spela ett äventyr där rollpersonerna är jättar eller möss blir snabbt tråkigt eftersom grundegenskapsvärdena inte passar ihop med slumpmekanismen.
På samma sätt kan det bli jobbigt att tåla 10 ggr så mycket som en vanlig människa och rulla 10 ggr så mycket skadetärningar när man hugger någon. Det blir praktiskt ospelbart pga allt tärningsrullande och bokförande.
---
Jag kan berätta om hur jag kommer lösa det i Flux: Där finns visserligen inga höglevel-karaktärer, men det finns varelser av väldigt skilda storlekar och rollpersonerna kan få styra luftfarkoster och drabba samman med gigantiska cykloper i konflikter som har episka proportioner, och som därför kunde lida av de problem du pekar på.
Min lösning var att gradera varelser i olika nivåer beroende på hur storskaliga de är, och låta konflikter mellan två parter på en och samma nivå fungera på ett och samma sätt oavsett vilken nivå man befinner sig på. Om jag skulle översätta till DoD-språk så skulle det betyda att två jättar som slog på varandra skulle fungera på samma sätt som två bönder i slagsmål. En jätte kan ha STY:16 och den andra 15, de kommer att utdela lagom små mängder skada och ha behändigt små användbara mängder KP. Om en jätte däremot skulle slåss mot en rese (som är lite mindre) så skulle jätten få ett enormt övertag i form av bonusar och specialregler. Om jätten möter en människa (som är två nivåer mindre) så KAN inte människan segra i en duell. Det går bara inte, det är som om en tiger skulle slåss mot en råtta. Om människor ska kunna besegra en jätte så måste de ta till extrema överrumplingar (typ hugga dem i sömnen) eller använda militär strategi med lämplig utrustning. Då blir det samordnat fältslag.
Samma sak sker om en rese skall besegras av vättar. (det är två nivåers skillnad mellan dem också) eller om vi människor skulle möta någon form av smurfer.
Men när två smurfer slåss mot varandra så skulle de ha fina värden mellan 3-18 och kunna använda en T20 som alla andra.
---
Ser du? Genom att låta det praktiska få "följa med" upp i nivåerna så undviker man riskerna med att spelet blir opraktiskt.
Samma teori tror jag skulle kunna användas i ett spel där man behöver skilja på extremt hjälteskickliga rollpersoner.