Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Tack! (NT)
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Nekromanti Komma ut ur kryptan?
- Thread starter Svarte Faraonen
- Start date
trevligt inlägg. för att göra en lång historia kort (till skillnad från Morgoth.. 
) så var det hack'n'slash (eller iaf dåligt ROLLspelande.) i Mutant, Mutant Chronichles och DodX (1-3 nånting, spelar mindre roll, var typ lågstadiegammal.. 
)
I.o.m. Chronophia blev det lite fokus på att ROLLspela, men det var fortfarande till stor del kötta monster och klicheäventyr. efter ett långt uppehåll (typ femman - åttan) fick jag en ny kamrat, gustav. gustav spelade Warhammer, nått jag hört talas om innan. han var också sugen på ett nytt figurspel, Warzone. naiv som jag var hakade jag på och valde ett lag och köpte armebok och ett par figurer och så. efter att ha pratat med en kompis till en f.d. flickvän jag inte kände så väl som också lirade Warzone, med mitt lag, kom vi in på rollspel. WOW tänkte jag, det var ju skitkul när jag var liten. eftersom jag till en viss del satt mig in i warzone som ett rollspel, alltså jag spelade som en capitolgeneral hade gjort och byggde trovärdiga istället för übertweakade arméer och fällde klassiska amerikanska kommentarer över slagfältet. det var kul att leka, istället för att det var en form av Fia med knuff (knuff = skjuta sönder varandra med automatvapen). När jag då till slut bestämde mig för att köpa Neotech av tidigare nämnda kompis, drog jag med mig två kompisar till som tyckte det verkade spännande. efter att ha lirat massa technothriller-gangsterboss-hackeräventyr mattades det av. vi ville ha mera. vi visste att DoD fanns, men att det var en massa böcker att köpa och det orkade vi inte riktigt med. när vi hörde talas om Dod6 av snubben som jobbade i vår datasal på skolan (Herr Malmberg) tyckte vi det lät bra. jag rusade till Lek och Hobby när jag fått månadspeng och köpte DoD6an, och så var kommersen igång. numera ROLLspelar vi hela tiden, men vi backar inte för en actionfylld strid då och då..
) så var det hack'n'slash (eller iaf dåligt ROLLspelande.) i Mutant, Mutant Chronichles och DodX (1-3 nånting, spelar mindre roll, var typ lågstadiegammal.. )I.o.m. Chronophia blev det lite fokus på att ROLLspela, men det var fortfarande till stor del kötta monster och klicheäventyr. efter ett långt uppehåll (typ femman - åttan) fick jag en ny kamrat, gustav. gustav spelade Warhammer, nått jag hört talas om innan. han var också sugen på ett nytt figurspel, Warzone. naiv som jag var hakade jag på och valde ett lag och köpte armebok och ett par figurer och så. efter att ha pratat med en kompis till en f.d. flickvän jag inte kände så väl som också lirade Warzone, med mitt lag, kom vi in på rollspel. WOW tänkte jag, det var ju skitkul när jag var liten. eftersom jag till en viss del satt mig in i warzone som ett rollspel, alltså jag spelade som en capitolgeneral hade gjort och byggde trovärdiga istället för übertweakade arméer och fällde klassiska amerikanska kommentarer över slagfältet. det var kul att leka, istället för att det var en form av Fia med knuff (knuff = skjuta sönder varandra med automatvapen). När jag då till slut bestämde mig för att köpa Neotech av tidigare nämnda kompis, drog jag med mig två kompisar till som tyckte det verkade spännande. efter att ha lirat massa technothriller-gangsterboss-hackeräventyr mattades det av. vi ville ha mera. vi visste att DoD fanns, men att det var en massa böcker att köpa och det orkade vi inte riktigt med. när vi hörde talas om Dod6 av snubben som jobbade i vår datasal på skolan (Herr Malmberg) tyckte vi det lät bra. jag rusade till Lek och Hobby när jag fått månadspeng och köpte DoD6an, och så var kommersen igång. numera ROLLspelar vi hela tiden, men vi backar inte för en actionfylld strid då och då..
Railin av Zolod
Hero
Tja du, någon gång efter mtt första pass som spelledare (som f.ö. var mitt andra pass rollspelande) tror jag.
har gått en bra bit ur det, men huvudsakliga utgången km med en karaktär vid namn Materon af Bergenström, jag hade nämligen upptäckt Spion i boken. Ovetande som jag var om cirefalier fick hand et där namnet....
Men iaf, jag gjorde en prestation där, alla i gruppn hade Materon för hans överlägsna sätt, redan efter 5 minuter.
Sen kom undrandet om han var lönnmördaren som räddade dom eller inte, som höll i ett bra tag.
Visserligen spelar jag huvudsakligen krigare, men detta av den underliga anledningen att jag socialiserar bäst med dom...
Själv tycker jag det inte är så kul att gå och döda orcher osv, men däremot utmana riddaren man misstänker för ett brott på duell, slå ner honom så han tas omhand i sjuktältet, och sedan titta i hans tält...
har gått en bra bit ur det, men huvudsakliga utgången km med en karaktär vid namn Materon af Bergenström, jag hade nämligen upptäckt Spion i boken. Ovetande som jag var om cirefalier fick hand et där namnet....
Men iaf, jag gjorde en prestation där, alla i gruppn hade Materon för hans överlägsna sätt, redan efter 5 minuter.
Sen kom undrandet om han var lönnmördaren som räddade dom eller inte, som höll i ett bra tag.
Visserligen spelar jag huvudsakligen krigare, men detta av den underliga anledningen att jag socialiserar bäst med dom...
Själv tycker jag det inte är så kul att gå och döda orcher osv, men däremot utmana riddaren man misstänker för ett brott på duell, slå ner honom så han tas omhand i sjuktältet, och sedan titta i hans tält...
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Tiden är egentligen inte så viktig, jag är mer intresserad av hur det gick till. Blev du bara "mogen" i ett trollslag, kom du i kontakt med nya spelare, eller satt du och storögt läste kufiska debatter på rollspel.nu?
regelslaktaren
Hero
Tja du...
Vi var väl 8 år...9 kanske när jag hade skrivit mina allra första äventyr, de var inte så fokuserade på strid. Jag hade skrivit regler för att spela i vilda västern, ville mest få spela för att testa. Minns att man hade olika många kroppspoäng i olika delar, det var inte heller konsekvent, man kunde t.ex. tåla dubbelt så mycket stryk i en arm som i bröstkorgen. Inspirationen kom från Drakar o Demoner som tillhörde min storebror. Hur de spelade har jag ingen aning om, men när vi blev äldre spelade de mest CoC.
Sen var det ju mina spelare. Spelade förstås med mina kompisar, vilka faktiskt var de tuffa killarna i skolan. (senare har jag förundrats över att de faktiskt spelade rollspel. Vad jag vet spelar ingen av dem längre). Det hela blev mest våldsamheter parat med typiska fåniga sexuella inslag från mina spelare. Minns att jag gjort äventyr, men hade väl inte skickligheten att driva dem på ett vettigt sätt, så istället drev spelarna omkring o skjöt folk...Sen ville vi ha "riktiga" regler, så vi tog tag i DoD Expert. Det blev mest en typisk uppvisning i hur det är tråkigt att spela, om någon hade frågat mig. De ville ha de bästa sakerna o största rustningarna...o spelandet var inte så givande för mig. Vi spelade sporadiskt genom mellanstadiet, ingen annan ville vara SL, o jag var inte riktigt motiverad.
När jag började högstadiet träffade jag nya människor. Spelade snart med en annan grupp, först bara 2 spelare. Fortsatte med Expert. Spelandet blev till en början mycket mer intressant, mer levande. Snart visade sig den ene vara mest intresserad av att ha stora vapen och vara bäst på att slåss. Spelandet hackade ett tag till tills Kult kom fram ur ett mörkt hörn. Vi kastade oss in i den här världen med liv o lust. Levde i den, kände i den...vi hade BRA sessioner, kul rollspelande, bra skräck dessutom. Det var kul, skapande, kreativt. Ett tag senare tog vi en flera spelare, först en på heltid, sen en till. Många figurerade runtomkring o vi spelade mycket rollspel. Efter ett tag visade sig den ene spelaren återigen mest vilja vara bäst på att döda folk o ha höga värden. Någonstans hade han förlorat det andra...o jag vet inte vems fel det var. Jag kanske var för tråkig? Hursomhelst åkte han in i lumpen, vilket ingen av oss andra missanpassade individer gjorde, o under tiden han var borta tog vi in en annan spelare o spelade kult. (o lite eon!). Vi hade riktigt roligt nu, det här gänget fungerade bra...visserligen var kampanjen våldsam, men inget H&S...
När han väl kom hem försökte vi spela eon allihop, men det föll ihop ganska snart. Efter det var vi 3 spelare o en spelledare. Samma grupp som fortfarande spelar på sin eonkampanj...vilken förvisso är ganska våldsam men inget H&S...
Vi gillar en bra strid. Det är ofta kul att slåss. De riktigt intressanta episoderna är dock sådana där man får spela ut sina karaktärer ordentligt. Det är inte striderna som bildar äventyren, det är handlingen, o det jag brukar fokusera på: rollpersonernas val.
Håller jag mig till ämnet?
Så vi har inte slutat slåss, men kravlat i tunnlar har jag väl inte pysslat med så mycket.
Vi var väl 8 år...9 kanske när jag hade skrivit mina allra första äventyr, de var inte så fokuserade på strid. Jag hade skrivit regler för att spela i vilda västern, ville mest få spela för att testa. Minns att man hade olika många kroppspoäng i olika delar, det var inte heller konsekvent, man kunde t.ex. tåla dubbelt så mycket stryk i en arm som i bröstkorgen. Inspirationen kom från Drakar o Demoner som tillhörde min storebror. Hur de spelade har jag ingen aning om, men när vi blev äldre spelade de mest CoC.
Sen var det ju mina spelare. Spelade förstås med mina kompisar, vilka faktiskt var de tuffa killarna i skolan. (senare har jag förundrats över att de faktiskt spelade rollspel. Vad jag vet spelar ingen av dem längre). Det hela blev mest våldsamheter parat med typiska fåniga sexuella inslag från mina spelare. Minns att jag gjort äventyr, men hade väl inte skickligheten att driva dem på ett vettigt sätt, så istället drev spelarna omkring o skjöt folk...Sen ville vi ha "riktiga" regler, så vi tog tag i DoD Expert. Det blev mest en typisk uppvisning i hur det är tråkigt att spela, om någon hade frågat mig. De ville ha de bästa sakerna o största rustningarna...o spelandet var inte så givande för mig. Vi spelade sporadiskt genom mellanstadiet, ingen annan ville vara SL, o jag var inte riktigt motiverad.
När jag började högstadiet träffade jag nya människor. Spelade snart med en annan grupp, först bara 2 spelare. Fortsatte med Expert. Spelandet blev till en början mycket mer intressant, mer levande. Snart visade sig den ene vara mest intresserad av att ha stora vapen och vara bäst på att slåss. Spelandet hackade ett tag till tills Kult kom fram ur ett mörkt hörn. Vi kastade oss in i den här världen med liv o lust. Levde i den, kände i den...vi hade BRA sessioner, kul rollspelande, bra skräck dessutom. Det var kul, skapande, kreativt. Ett tag senare tog vi en flera spelare, först en på heltid, sen en till. Många figurerade runtomkring o vi spelade mycket rollspel. Efter ett tag visade sig den ene spelaren återigen mest vilja vara bäst på att döda folk o ha höga värden. Någonstans hade han förlorat det andra...o jag vet inte vems fel det var. Jag kanske var för tråkig? Hursomhelst åkte han in i lumpen, vilket ingen av oss andra missanpassade individer gjorde, o under tiden han var borta tog vi in en annan spelare o spelade kult. (o lite eon!). Vi hade riktigt roligt nu, det här gänget fungerade bra...visserligen var kampanjen våldsam, men inget H&S...
När han väl kom hem försökte vi spela eon allihop, men det föll ihop ganska snart. Efter det var vi 3 spelare o en spelledare. Samma grupp som fortfarande spelar på sin eonkampanj...vilken förvisso är ganska våldsam men inget H&S...
Vi gillar en bra strid. Det är ofta kul att slåss. De riktigt intressanta episoderna är dock sådana där man får spela ut sina karaktärer ordentligt. Det är inte striderna som bildar äventyren, det är handlingen, o det jag brukar fokusera på: rollpersonernas val.
Håller jag mig till ämnet?
Så vi har inte slutat slåss, men kravlat i tunnlar har jag väl inte pysslat med så mycket.
Luvkulten är det! Välkommen, välkommen!
Men MÅSTE du skriva "ROLLspela"?!?! Efter att ha läst det två gånger tänkte jag "om han skriver det igen säger jag till honom..."
Ta det inte personligt, jag var bara tvungen att fylla ut inlägget med något..
Men MÅSTE du skriva "ROLLspela"?!?!
Efter att ha läst det två gånger tänkte jag "om han skriver det igen säger jag till honom..."Ta det inte personligt, jag var bara tvungen att fylla ut inlägget med något..
Hur gick det egentligen till när (om?) ni forumsanvändare hasade er upp ur hack 'n' slash-stadiet?
Jag minns inte riktigt faktiskt. När jag började i åttan (-87) var det mycket grottröj med Sagan om Ringen Rollspelet och jag minns att det var en hel del sådant även ett tag i gymnasiet men någonstans där började annat att samsas med grottröjet. Samma riddare som staplade onda sydröner framför sig i ett av nazgûlernas fästen gifte sig med en ädel kvinna som sedan dog tillsammans med deras ännu ofödda barn för de ondas hand och sedan kom tillbaka och besöäkte honom som ett snällt spöke. På universitetet var det väl rätt blandat av det mesta och nu är det väl ganska lite strid och sån't och när det händer så kan det vara i alla möjliga situationer. Men i förra kampanjen hade vi faktiskt en svartkonstnär som satt och gjorde oheliga ritualer i sin källare så lite nostalgikänsla infann sig då.
Jag minns inte riktigt faktiskt. När jag började i åttan (-87) var det mycket grottröj med Sagan om Ringen Rollspelet och jag minns att det var en hel del sådant även ett tag i gymnasiet men någonstans där började annat att samsas med grottröjet. Samma riddare som staplade onda sydröner framför sig i ett av nazgûlernas fästen gifte sig med en ädel kvinna som sedan dog tillsammans med deras ännu ofödda barn för de ondas hand och sedan kom tillbaka och besöäkte honom som ett snällt spöke. På universitetet var det väl rätt blandat av det mesta och nu är det väl ganska lite strid och sån't och när det händer så kan det vara i alla möjliga situationer. Men i förra kampanjen hade vi faktiskt en svartkonstnär som satt och gjorde oheliga ritualer i sin källare så lite nostalgikänsla infann sig då.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Jag började spela Dungeons & Dragons 1977 när jag var 18 år gammal. Efter ungefär ett år övergick mitt intresse till Traveller och där ägnade vi oss mest åt Desmond Bagley-inspirerade äventyr. Jag fortsatte med sporadiskt hack'n'slash-D&D några år till, men huvudintresset låg åt kärvt pseudo-realistiskt SF-spelande plus lite utflipp i Metamorphosis Alpha.
Anders
Anders
Mask_UBBT
Hero
"Hur gick det egentligen till när (om?) ni forumsanvändare hasade er upp ur hack 'n' slash-stadiet?"
Ungefär när jag skaffade Eon var jag helt botad... Eon har en kul värld, men att spela hack'n slash i den, med tanke på världsystemet, är inte att rekommendera...
Ungefär när jag skaffade Eon var jag helt botad... Eon har en kul värld, men att spela hack'n slash i den, med tanke på världsystemet, är inte att rekommendera...
Jag märkte att det var mycket roligare att spela med vissa spelledare. Vi spelade nämligen själv och ibland med två olika äldre spelledare. När vi spelade med de som var äldre som var det mycket roligare, mer spännande och mer stämmning. Jag försökte imitera deras stil och på den vägen har det gått. Även om jag nu har utvecklat en egen stil.
Legolas
Legolas
Akutabi Gamma
Veteran
Jag tycker personligen att det spelar stor roll vilket rollspel man spelar. DoD är alldeles utmärkt (tycker jag) för hack'n'slash. Eon däremot är alldeles för mycket regelrunkande för att kunna hacka och slasha...
Sen finns det ju otal spel där man verkligen kan rollspela, orkar inte dra exempel.
Sen finns det ju otal spel där man verkligen kan rollspela, orkar inte dra exempel.
Black Dwarf
Hero
Re: Apropå Legolas blev Arwen... (OT)
Han syftar på testet där man ska se vilken LotR-karaktär man är. Arvidos startade tråden (finns nån sida tillbaka) och märkte den med "trams", så det är asäkert många som har missat den. Legolas här blev hursomhelst Arwen i det testet.
/BD, som blev Gimli
Han syftar på testet där man ska se vilken LotR-karaktär man är. Arvidos startade tråden (finns nån sida tillbaka) och märkte den med "trams", så det är asäkert många som har missat den. Legolas här blev hursomhelst Arwen i det testet.
/BD, som blev Gimli
DanielSchenström
Swashbuckler
Nu har jag så många kampanjer att jag har olika sorters kampanjer, närmast hack and slash kommer man i Gamma World där jag enbart kör köpta äventyr, samt hittills i min nya D&D 3e-kampanj som är designad för att följa spelutvecklingen ju längre ner man kommer i grottan (som är en grotta i D&D-kategorin, dvs inte alls nödvändigtvis en grotta precis som ett monster inte alltid är ett monster).
Rosen
Myrmidon
Re: Apropå Legolas blev Arwen... (OT)
Det var väl ändå Glorfindel som blev Arwen?
Fast Glorfindel blev Legolas i Ralph Bakshis gamla tecknade LotR-film; där är det Big Blond L som kommer och möter dem innan vadstället.
Så om man ser den filmen och struntar i att läsa böckerna, och sen ser på Jacksons rulle, så blir väl Legolas till Arwen...
(Det är inte helt och hållet på skämt, faktiskt - jag har läst Luis Bermejos seriealbumsversion av Bakshis film ett dussin gånger efter att jag läste boken senast, så när Arwen dyker upp får jag alltid ett vagt hugg i bakhuvet om att det borde vara Legolas där...)
--
Åke
Det var väl ändå Glorfindel som blev Arwen?
Fast Glorfindel blev Legolas i Ralph Bakshis gamla tecknade LotR-film; där är det Big Blond L som kommer och möter dem innan vadstället.
Så om man ser den filmen och struntar i att läsa böckerna, och sen ser på Jacksons rulle, så blir väl Legolas till Arwen...
(Det är inte helt och hållet på skämt, faktiskt - jag har läst Luis Bermejos seriealbumsversion av Bakshis film ett dussin gånger efter att jag läste boken senast, så när Arwen dyker upp får jag alltid ett vagt hugg i bakhuvet om att det borde vara Legolas där...)
--
Åke
Björn_UBBT
Hero
Re: Apropå Legolas blev Arwen... (OT)
Han syftar på testet där man ska se vilken LotR-karaktär man är.
Coolt, var finns det testet? Den skulle jag vilja prova.
När vi ändå kör lite OT och är inne på tolkien så vill jag bara visa en lite mysko flash-video jag har hittat på internet.
Det är en musik video till en låt skriven(?) och sjungen av Leonard Nemoy (han som spelar spock i gamla star trek) som handlar om Bilbos äventyr:
The ballad of Bilbo
Han syftar på testet där man ska se vilken LotR-karaktär man är.
Coolt, var finns det testet? Den skulle jag vilja prova.
När vi ändå kör lite OT och är inne på tolkien så vill jag bara visa en lite mysko flash-video jag har hittat på internet.
Det är en musik video till en låt skriven(?) och sjungen av Leonard Nemoy (han som spelar spock i gamla star trek) som handlar om Bilbos äventyr:
The ballad of Bilbo
