Nekromanti Komma ut ur kryptan?

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Hur gick det egentligen till när (om?) ni forumsanvändare hasade er upp ur hack 'n' slash-stadiet? Vid vilken ålder? Själv antar jag att jag började bli mer fokuserad på annat runt 13 års ålder, år -99, vilket också var då jag upptäckte rollspel.nu. Nu sitter man här och håller med Rising i debatter, samtidigt som det känns som igår när man tyckte att "minotaur" var en lämplig karriär... :gremlaugh:
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Hur gick det egentligen till när (om?) ni forumsanvändare hasade er upp ur hack 'n' slash-stadiet? "

Jag har aldrig direkt varit någon äkta hack'n'slashare. Dock har de flesta av mina första medspelare varit väldigt stridsinriktade och likformade. När vi först började spela och jag var spelledare så hade jag för lite erfarenhet och för dåligt självförtroende för att skapa djupare kampanjer. Jag vill minnas att det var först i slutet av högstadiet efter ungefär sex års spelande som det blev lite mer allvar och realism i mina kampanjer och jag började överge de rälsade äventyren. Det är väl först de senaste fyra åren som det blivit minnesvärt och intressant rollspel. Nu har jag erfarenhet och självförtroende nog att skapa mer djuplodande kampanjer och äventyr istället för ändlöst vandrande med visst avbrott för strider. Sedan har jag också flyttat ifrån min tidigare spelargrupp för ungefär ett halvår sedan, vilket jag tycker har varit positivt för mitt spelledarskap. Min nuvarande grupp är mognare, oräddare och roligare, de får verkligen fram det bästa i mig.
Det räcker sällan att man själv vill spela annorlunda när man har hela gruppen mot sig. Särskilt när man bara är tio-elva och inte är vare sig självsäker eller erfaren.

"samtidigt som det känns som igår när man tyckte att "minotaur" var en lämplig karriär... "

Tidigt en populär ras i vår spelargrupp eftersom den var så stor och stark. Själv brukade jag istället var dvärg.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Mouhahahaha! Neva! Och jag är fan 20 år gammal. Fast det är mina spelares fel. De tycker att det är roligare med dynamit än kärlek. Jävla spelare.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Var dåligt med det i början, men nu, (sådär) 15 år senare har jag börjat spela med en grupp där det är HaS och power gaming som gäller, det är faktiskt rätt kul det med.
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Jag var 16 när jag kom i kontakt med Vampire. Det skapade en lite mer ambitiös spelstil där jag började försöka berätta historier. Innan hade jag spelat Kult, men med mer actioninriktning. Dessutom spelade jag mycket Mutant RYMD (fortfarande en favorit) som mest blev action med mycket rollspelande (dvs karaktärsrollspelande). Ungefär samtidigt med Vampirespelandet började jag åka på konvent och kom i kontakt med friform vilket blev lite av en revolution för mig. Mykcet pretentioner blev det. Nu för tiden är det mest Kult och Call of Cthulhu som gäller, och alltid med en rejäl bakgrund och mycket förberedelse. Och tärningar. Hasard är mycket underhållande, hur vulgärt det än må vara.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Those were the days...

"Hur gick det egentligen till när (om?) ni forumsanvändare hasade er upp ur hack 'n' slash-stadiet? Vid vilken ålder?"

Jag var femton år och året var 1986. Vid det laget inträffade två saker: för det första var det två tjejer som undrade vad rollspel var och ville pröva (de hade faktiskt fått DoD i julklapp :gremwink:), och för det andra så hade jag precis läst klart "Tristan och Isolde" som skolarbete.

På grund av "Tristan och Isolde" så började jag spela min dåvarande rollperson som en riddare, och inte som en generell hack&slash-barbar i plåtrustning. Och på grund av att en av tjejerna inte spelade en kvinnlig barbar med tuttkoppar, utan en söt prinsessa istället, så tyckte jag att det passade med att min riddare skulle uppvakta hennes prinsessa.

Och det hela utvecklade sig rent löjligt: jag plockade med gitarren på ett spelmöte och framförde en egenkomponerad ballad stående på knä (övriga spelare skrattade så de tjöt). Jag plockade med en ros. Jag tillägnade varenda kill (jupp, naturligtvis hade vi en kill-list på varje rollperson) till prinsessan. Jag gjorde ungefär allt utom att röja grottgångar - övriga spelare fick mer eller mindre släpa med sessan och riddaren till grottgångarna.

Till slut (nånstans strax efter att vi läst Silmarillion och snyftat över Turin Turambar) så dog sessan och riddaren en smäktande vacker och tragisk död som involverade en stor drake, och vi båda (jag och flickan) slutade rollspela i den gruppen och började gulla med varandra på heltid istället.

Det slutade med att koboldandet inte var lika intressant längre och flickan ifråga fick så småningom upp ögonen för mer tuffa killar som spelade hockey och hade moped. Övriga spelare kom också ut ur koboldstadiet så småningom - de saknade tydligen våra oerhört fjantiga svärmerier och eskapader, och började imitera dem. Själv hade jag ett hårt dipp i rollspelandet till andra året på gymnasiet, men då tog jag igen det med råge. Det var någonstans i den vändan som jag började få för mig att spela kvinnliga rollpersoner också.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Umm...va?

Nu förstod jag inte riktigt... Hasa sig upp ur Hack n Slash-stadiet? :gremwink: Jag har fastnat för ett spel som kräver mycket Hack n Slash, nämligen DnD. Men jag är egentligen inte den som gör den biffigaste barbaren när vi kör. Jag har den värdelösa (!?) barden som trallar bäst i världen. :gremwink: Jag försöker spela så episkt och så oHack n slashigt jag kan i våra grottgångar. :gremlaugh:
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Hahahaha...

...här sitter man i kalsongerna, med okamma hår hängandes ner till axlarna och lyssnandes på Skyclad i deras värsta deppmanér. Jag känner mig så dekadent, och nu ska jag till på köpet berätta om min gräsliga spelgrupp.

Äsch, farligt är det inte. Givetvis började vi med röjig gladaction (och vi har faktiskt aldrig haft så skoj efter vårt första äventyr), med DoD2 och fett med gudar, kulter och annat skoj. Spelledaren var en mycket påläst herre, och hans största styrka är att han alltid kan bedöma spelgruppens prestationsnivå mycket bättre än jag. Sedan slutade vi olyckligtvis med DoD, vi lyckades tydligen skrämma iväg honom på något sätt.

Sedan var det dags att lira Mutant Chronicles, fast utan vår gamle spelledare. Hitills hade jag själv inga rollspelssupplement, men en kille i vår grupp hade fanimej köpt allt som fanns till MC. Tyvärr blev inte kampanjen överdrivet lyckad, och lades snart ner.

Någon gång i den här röran spelledde jag ett eget rollspel som jag hade fixat fram på ritpapper och hette "Thief 2". Thief var någon sorts DoD-klon med långt sämre regler, men vad för roll spelade det för en nioåring? Vi hade råskôj. Snart uppgraderade jag till mitt andra rollspel, "Pil & Bågar" som var en raklång, men bättre DoD-klon. Pil & Bågar blev oerhör populärt och min storebror fick fakiskt alla hårdingar från sin klass att vara med. Faktiskt. Jo.

Mitt första profesionella rollspel var Dungeons and Dragons Basic Set, vilket jag fick händerna på någon gång -97 eller -98 och minns hur stackars jag fick skäll av gruppens internetinneboende för att han hade hört att det var ren hästlort. Det var det ju givetvis också, men vi hade jäkligt skoj med det ett tag. Jag spelledde det på mitt vanliga, juvenila sätt med överdrivna specialeffekter, snygga brudar, horder med orcher, massa action, dålig ståry - helt enkelt så spelade vi en genomsnittlig hollywoodfilm, vilket var min enda inspirationskälla, också. Jag uppgraderade till AD&D, eftersom jag hört att kompisen rekommenderade det, men av någon anledning hade han kommit på att det sög när jag fick det på posten. Jag hade ändå rätt skoj i det, men spelade aldrig med den vägrande kompisen.

Sommaren -99 (eller om det var -00) laddade jag ner Västmark. Jag printade ut det och har den gamla versionen i en svart pärm i min hylla. Vi lirade lite och jag tänkte väl att det var ett riktigt sjysst lir, tills jag upptäckte att jag misstolkat de flesta regler, varpå jag upptäckte att det var ett riktigt sjysst lir. Jag småmosade lite uppe i Avranien med mina polare, och handlingen flöt på som smör och sylt. Det var kobolding -spelarna nöjde sig med det- och det var skitkul. Överdriven ståry, jättemånga brott från vad regelboken sa om ditten och datten...

Därpå kom Eon, Gränsvärldar med Evangelium, Ars Magica, Skymningshem och Tribe 8. Jag gjorde även en del andra experimentrollspel som blev görsköna, tills det underliga jungfrumordet. Plösligt förlorade jag min koboldistiska oskuld, och...

...blev ett stört elitistäckel med överdrivet databegär. Så dekadent. Titta på mig, jag spelar jag ju tillochmed rollspel över internet nowadays. Hur fan ska man bära sig åt för att återvinna sin koboldism? Jag behööööver den! :gremwink:

/Mogge, ska se på dieselråttorna nu
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,740
Location
Helsingborg
Har nog aldrig varit i ett rent hack'n'slash.
Min första spelgrupp formades från killar jag kände från kultur teatern(tog dramalektioner).
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Varför välja?

Jag kör med inslag av båda varianterna, men i varierande grad.

Vissa kampanjer innehåller mycket lite (eller inget) H&S, vissa mer. Ibland varierar jag mig under kampanjen, med lugnare speltillfällen med tillfälle att utveckla karaktärerna och mer action-inriktade speltillfällen för att hålla ångan uppe.

På det hela taget försöker jag anpassa mig efter spelarna. Jag har en massa saker jag tänkt lägga in i kampanjen förr eller senare, vilka jag fördelar ut i den ordning spelarna verkar vara sugna på. Dessutom kör jag en väldigt oplanerad stil, med mycket improviserande, vilket gör det ännu lättare att anpassa tempot/känslan.

Dessutom finns det ju inget som säger att man måste spela ett H&S-scenario som H&S. Vi spelade genom hela 'Place of Magic' i Palladium utan att slåss alls förrän vi kom till slutskurken (där vi nästan åkte på däng på grund av vår överenergiske magiker med dåligt omdöme). De som känner till det scenariot inser vilken bedrift det är!
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,770
Location
Stockholm
There and back again

Jag har lämnat, äntrat, lämnat och äntrat det stadiet hur många gånger som helst. Just nu verkar det vara mer hack'n slash än prettorollspelande. för mig alltså.

M.
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: En tår rinner ur ögat.

Tack för den otroligt vackra berättelsen Krister. Ack, den
[color:\\"red\\"] kärleken[/color].

/Alexander Gyhlesten
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
*snyft*

Så urbota romantiskt :gremlaugh:

Jag måste se till att mina spelare plockar med sig gitarren oftare (ehm. stryk det. jag vill INTE höra nån av dem sjunga :-D)
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Re: Umm...va?

DnD Kräva Denna +5 Yxa?

Pröva med en Rouge utan nånting i de användbara färdigheterna. (search, hide, bla bla bla) utan massor i perform (poetry), perform (singing) och perform (lute). Han får gärna vara tjock och gnome också. Alkis och kedjerökare med ofantlig rökhosta hjälper också :gremlaugh:

chrull
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Re: Hahahaha...

Jag känner igen den sjukdom du lider av.
Jag vet hur det är.

Men jag har lösningen som inte bara kan ge dig ditt koboldiga jag tillbaka, det kan dessutom skapa en helyllekonsumera mera-person av dig också!

Spring till närmaste spelbutik och köp senaste versionen av D&D. kom hem och hitta en random dungeon generator. placera ut monster och skatter och storbystade prinsessor utan kläder att räddas.
Monstrena ska givetvis vara lite fler än rekomenderat.
Skatterna ännu större
Prinsessans byst ännu större.
Skadan på dina hjältars vapen ännu större.

Grattis! :gremlaugh:

chrull
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Gå-och-slå'are och STOLT

Jag har aldrig vuxit ifrån Hack-n-Slash, det är den spelform som jag ärligt talat gillar allra mest.

Visst kan det vara skojigt med lite intriger, visst vill jag göra komplexa karaktärer med personlighet och relationer.

Men i slutändan är det ändå striderna som gör rollspelandet roligt och intressant. För mig i alla fall. Jag har inte tålamod nog för att rollspela utan strid, det är samma sak med de filmer jag ser och böcker jag läser. Om det inte kommer en rejäl actionscen lite då och då så tappar jag intresset helt.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Bra fråga !!

hmmmm, jadu...
tror nog att det var ´det var nått som växte ifrån en efterhand som man spelade.
Fast tror nog att det finns en liten hack´n slas tomte bakom varie rollspelares öra... :gremgrin:
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Umm...va?

Heheh, det skulle nog vara rätt roligt att spela som, men det skulle inte vara långvarit. Antagligen till första Bugbear. :gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag har nog aldrig spelat riktig Hack and Slash. Jag var som ung för dålig för att lära mig reglerna för att kunna spelleda strider ordentligt. I början blev det mest humorrollspel. Jag märkte att jag hade enkelt för att framkalla känslor genom berättelseteknik och spelledarpersoner, så jag riktade in mig helt på det. I början blev det mest Nekropols-matinéäventyr. De flesta av mina äventyr var stöpta i den mallen, eftersom jag älskade det äventyret. Lite humor, lite spänning, lite action (även om jag fuskade mig igenom striderna, eftersom jag inte behärskade stridsreglerna ordentligt).

Sedan tröttnade jag lite på rollspel, det var först när Chronopia kom som intresset tog ny fart. Då hade jag mognat som spelledare och märkte att man kunde lira romantikrollspel också. Jag gillade den höga sociala nivån i staden Chronopia. När jag kort därefter köpte Kult så var kärleken total; det här var -mitt- rollspel. Jag vill påstå att det var då mitt riktigt seriösa rollspelsliv började. Då vi kunde spela spelsessioner utan några strider eller utmaningar överhuvudtaget, och det blev ändå skitspännande. Det var magi. Den bästa magi rollspelshobbyn har att erbjuda, om man frågar mig.

Dock gillar jag variation, och jag har inte tröttnat på gladaction än, men dungeoncrawling har jag aldrig förstått mig på. Det ska vara lite resa och rollgestaltningshumor följt av några läskiga encounters på vägen och så vidare. Det är hur kul som helst.

/Rising
som tycker att Bobby Magikern skriver många smarta inlägg.

 
Top