Nekromanti Kommentera mitt system;...

[Selly]

Re: Tärningsmekanismer

"Sju kvalitetsgrader i ena fallet, sju kvalitetsgrader i andra fallet. Ställ ena lyckandet mot det andra. Liksom, jag ser faktiskt inte skillnaden."

Byt ut genomsnittssnubben (fem tärningar) mot en som är jävelbäst (nio eller kanske t.o.m tio tärningar) så är det inte längre sju utfall.

"Det beror på detaljimplementationen av stridssystemet, inte grundmekaniken. En hel del av det scenariet förutsätter en konventionell spelmotor där man kör på i vanlig DoD-anda - jag anfaller, du parerar, i all oändlighet. Jag brukar kalla det för "Långbenbank". Det finns ett antal olika varianter av stridssystem som försöker komma runt det här, men allihopa är detaljimplementationer."

Nu tog jag bara strid som exempel för att det var det första som poppade upp i skallen. Men kör en "clash of wills" istället då, där kombattanterna slår Willpower istället. Stridssystemsdiskussionen känns ganska orelaterad egentligen, men jag håller helt med dig om att det du kallar för "Långbenbank" är ganska förlegat. Visserligen går det att kringgå i Vampire, med "multiple actions"-regeln. Använder alla sina multiple actions så gott som möjligt så blir det en smula mer realistiskt och intensivt i spelet, men eftersom det blir så extremt jobbigt runt spelbordet så skiter man oftast i't. Slutsats: Vampire's stridssystem är inget vidare IMnsHO. På den punkten håller du nog med mig iaf.

"Både Pendragon och Västmark har en sak gemensamt: de utgår inte från att varje tärningsslag motsvarar ett svärdshugg. Istället förutsätts att varje tärningsslag snarare är en slagväxling bestående av flera hugg, motanfall och pareringar."

Tja...det låter bra? Jag har som sagt aldrig förespråkat Långbenbanket.

Vad gäller Duellito så kommer jag ihåg att jag sparade de trådarna som rörde det förut, men inte har orkat plöja igenom dem än, heh. Det verkade hur som helst ganska intressant, så jag får ta och läsa igenom det vid tillfälle.

 

[Selly]

Re: Rising stampar på alla buggar

"Människor har inte så många pluppar, och hur ofta gör en vanlig människa något som är så svårt som det måste vara för att fummelbuggen överhuvudtaget skall bli aktuell?"

Verkligheten överträffar myten heter det ju, och jag skulle väl säga "varje dag, nånstans i världen".

"Du vet exakt vad du klarar av under normala omständigheter, men du vet inte hur säkert du klarar en prestationsutmaning. Precis som i verkligheten, med andra ord."

Jag gillar ju faktiskt ST-systemet, så du predikar för kören. Jag är dock inte blind för att det har en hel bunt buggar (den gamla fummelbuggen, kroppsdelstjafset och större delen av stridssystemet, to name a few).

 

[Selly]

Re: Rising stampar på alla buggar

"Hehe. De kanske - ve och fasa - ROLLspelade lite istället för att tjata regelmekanik och Hollywood-film runt spelbordet."

Om man nu skall göra ett rollspel så bör man faktiskt ägna regelmekanik en viss åtanke, IMO.
"Jag spelar inte ROLLspel eller rollSPEL, jag spelar ROLLSP *pang* ..........."

"Jag anser fortfarande att denna "bugg" är en bagatell."

Jag med. Det är ändock en bugg.

"Bara en tanke... (Ok, ok. En medvetet aggressiv sådan, men ibland måste man få vara ett riktigt pretto också.)"

Då slänger vi in en smiley här så att jag inte verkar fullt så rabiat som jag kanske kan verka.

 

[entomophobiac]

Re: Mig inte gilla tärningspölar

Nu använder jag dock det faktum att det tog sju år som invändning mot mekaniken med tärningspölar.

Ehm... Det är alltså inte WW som ansvarar för att speltesta och undersöka systemet? Systemet i sig självt är inte ansvarit för att någon rätta buggarna. Så mycket kan jag ju säga.

 

[Krille]

Re: Rising stampar på alla buggar

"Hehe. De kanske - ve och fasa - ROLLspelade lite istället för att tjata regelmekanik och Hollywood-film runt spelbordet."

...vilket är problemet. Hade de rollSPELat när de utvecklade systemet så kanske rollSPELarna hållit käft och kanske till och med kunnat uppskatta systemet. Det går att utveckla system som fungerar för rollSPELare och samtidigt inte kommer i vägen för ROLLspelandet. Faktiskt. Det enda som krävs är att man tar en rollSPELare och ger honom i uppdrag att skapa ett sådant system.

"En bugg tycker jag bör åtminstone märkas för att hamna i kategorin till att börja med. Regelteori och -praktik är två skilda saker, visar det sig än en gång."

Det finns ju praktik och praktik, också. Buggar upptäcks mycket snabbare om man faktiskt använder reglerna.

 

[Vindhand]

två pluppar räcker

Människor har inte så många pluppar, och hur ofta gör en vanlig människa något som är så svårt som det måste vara för att fummelbuggen överhuvudtaget skall bli aktuell?

Svårighet 7 räcker, då klumpar man sig oftare och oftare om man har fler pluppar. Det är inga enorma mängder pluppar som krävs heller. Två räcker för att buggen skall dyka upp.

Det går nog inte att vinkla detta till något positivt. De klumpade sig. Tolkar man det hela enligt deras eget system kanske det är smickrande; sannolikt är de mycket skickliga. En amatör hade enbart misslyckats med något så svårt som spelkonstruktion

 

[Vindhand]

Re: Rising stampar på alla buggar

Hehe. De kanske - ve och fasa - ROLLspelade lite istället för att tjata regelmekanik och Hollywood-film runt spelbordet.

Då får man fråga sig om man vill ha regler som någon hafsat ihop utan eftertanke eller om man vill ha stabila regler som faktiskt är genomtänkta och inte ger oväntade effekter. Att det skulle vara en fördel att vara inkompetent kan jag inte se. Det vore som att hävda att ett band var bra för att de brydde sig mer om att vara coola än att lära sig spela sina instrument eller sjunga

Jag anser fortfarande att denna "bugg" är en bagatell. Tror bara att ett ordentligt fummel ägt rum en enda gång under alla våra Vampire sessioner, och då var det en neonat som stod för fumlandet. En bugg tycker jag bör åtminstone märkas för att hamna i kategorin till att börja med. Regelteori och -praktik är två skilda saker, visar det sig än en gång.

Det kan ju ha med hur uppmärksam man är att göra också. Jag spelade två sessioner Mage innan det gick upp för mig att regeln var helt knäpp. I mage gör botch _ont_ och svårighetsgraderna kan springa i höjden så antagligen exponeras problemet extra mycket.

 

[Rising]

Predikar för oblatförsäljaren

"jag skulle väl säga "varje dag, nånstans i världen"."

Stirra dig inte blind på verkligheten. Ett spels naturlagar har inte så mycket med verklighetens naturlagar att göra, även om spelet utspelas i verkligheten (eller liknande). Det viktigaste är ju att reglerna klarar av sin uppgift i sessionerna. I Vampire skall rollpersonerna inte klara av prestationsutmaningar av den typen som är vanlig i D&D eller Neotech. Det är därför prestationsspelare har så förbannat svårt att begripa sig på VoD. Det är som om de skulle testa bilar genom att sjösätta dem och besviket konstatera "undermålig design, den sjönk som en sten." Om man däremot lirar med det som det är tänkt så fungerar det fint.

Sedan tycker jag inte att matematiker skall yttra sig så bergssäkert om hur saker och ting fungerar i verkligheten. Teoretiker har en benägenhet att pilla med siffror tills det fungerar i deras huvuden utan att det för den skull har någon endaste anknytning med den riktiga världen. Vem har egentligen bevisat att fummelrisken minskar för den som är skicklig? Jag har sett en rapport om olyckor som inträffat för skogshuggare, och där drog man inte någon slutsats om att arbetarna behövde mer erfarenhet för att minska på olyckorna. Nej, skadorna var ganska jämt fördelade över alla arbetare, men vad man tydligt kunde se var att olyckorna var flest tidigt på måndagar och sent på torsdag- och fredagkvällar. Då man är trött och oskärpt. Av det drar jag slutsatsen att det är precis lika orealistisk att man kan minska fummelrisken på ett flummigt hokus-pokus-sätt genom att helt enkelt träna lite mer. Precis som om erfarna skogshuggare hade någon sorts "magisk energireserv" som gjorde att de kunde hålla sig skärpta under hela veckan.

Vi kan gärna prata om realism, men då skall ett "realistiskt" tärningssystem emulera den riktiga verkligheten, inte BRP-verkligheten. (Att det är en skillnad på de tu är många prestationsspelare omedvetna om)

Nja, personligen har jag nog aldrig ställts inför en svårighetsgrad högre än vad som i Vampire har siffran 5, så jag kan inte avgöra om fummelrisken minskar om jag är kompetent eller inte i dessa extrema lägen. Dessutom är det ju Storytelling vi pratar om, så det skall ju inte vara särskilt mycket strider eller prestationsutmaningar överhuvudtaget. Därför är det inte så viktigt med regler för detta. Precis på samma sätt som man inte behöver regler för stridskonst och droganvändning i Little Fears. Prestationsrollspelare har en ovana att försöka spela D&D-sessioner oavsett i vilket rollspel de än lirar, så där har vi en annan orsak till missförstånden angående storytelling.

I mitt Vampire är utmaningarna snarare av tärningslös karaktär. Det handlar främst om intriger, rävspel och drama, vilket jag gissar är WW's egen vision också. Således kan jag storytella så som systemet nog egentligen är tänkt att användas, med väldigt liten inblandning av tärningar. Strid är sällsynt och när det väl förekommer så sker det efter minituös planering under ett väl valt tillfälle där man utför aktionen extremt disciplinerat och välordnat. Det är helt odramatiskt ur spelsynpunkt. Målet dör, helt enkelt. Den sortens effektivitet är skrämmande i sig.
Det är alltså vad du gör som är av betydelse, inte hur väl din rollperson presterar för att kunna överkomma en utmaning.

När tärningarna väl plockas så fram, så är de en naturlig förlängning av det tärningslösa storytellandet, och ur den synpunkten så är systemet i det närmaste oklanderligt.

/Rising
som dock önskar att de hade skippat all koboldism överhuvudtaget.

 

[Rising]

Rising hoppar in och snackar duellito [OT]

"Vad gäller Duellito så kommer jag ihåg att jag sparade de trådarna som rörde det förut, men inte har orkat plöja igenom dem än, heh. Det verkade hur som helst ganska intressant, så jag får ta och läsa igenom det vid tillfälle."

Nä, vänta med det. Du har ju läst så mycket långa trådar i ditt arma liv...

(För er andra kan jag berätta att Selethil har plöjt igenom Vampire-CoC-tråden(!!!), vilket man ju egentligen borde få någon sorts medalj för.)

Nå, vänta med Duellito, jag jobbar just nu med rustningar och vapenskada. Efter att ha sett Herr Nils (han har lärt mig allt jag kan) förklara hur rustningar fungerar så såg jag nämligen att det var extremt lätt att implementera i Duellito Deux-kärnan. Om kombatanterna är tungt rustade så blir det mycket brottning, medan en knivfajt mellan två orustade kämpar får en helt annan karaktär.

Strunta i de gamla Duellito-trådarna och vänta tills jag har en komplett version ute.

/Rising
smyger sig undan så att Krille och Sellie kan diskutera i fred.

 

[Selly]

Re: Predikar för oblatförsäljaren

"Av det drar jag slutsatsen att det är precis lika orealistisk att man kan minska fummelrisken på ett flummigt hokus-pokus-sätt genom att helt enkelt träna lite mer."

Själv brukar jag spendera fritiden med att slåss med pinnar (träna kendo), och man kan väl säga att det är aningen vanligare att nybisarna tappar svärden i golvet än att japanerna som hållit på i 20 år gör det. Skogshuggarexemplet tycker jag bättre illustrerar varför fummelrisken blir högre ju högre svårighetsgraden är (läs: hur ofokuserad man är). Att man gör bort sig mindre när man är erfaren känns ganska självklart, ärligt talat. Däremot kan jag gå med på att teoretiker pillar lite väl mycket med sina siffror, varför jag var så snäll och gav ett exempel ur verkligheten ovan.

"Dessutom är det ju Storytelling vi pratar om, så det skall ju inte vara särskilt mycket strider eller prestationsutmaningar överhuvudtaget. Därför är det inte så viktigt med regler för detta."

Visst, jag brukar inte slåss särskilt mycket i Vampire heller. Dock kan man ju tycka att om det nu skall finnas stridsregler - vilket det finns - så kan de lika gärna vara bra.

"Således kan jag storytella så som systemet nog egentligen är tänkt att användas, med väldigt liten inblandning av tärningar."

Du gör verkligen skäl för rubriken på ditt inlägg...

"När tärningarna väl plockas så fram, så är de en naturlig förlängning av det tärningslösa storytellandet, och ur den synpunkten så är systemet i det närmaste oklanderligt."

Oblater, oblater, kom och köp...

 

[Selly]

Re: Rising hoppar in och snackar duellito [OT]

"Strunta i de gamla Duellito-trådarna och vänta tills jag har en komplett version ute."

If you say so. Då sätter jag mig och väntar med spänning på Duellito Trois då.

"smyger sig undan så att Krille och Sellie kan diskutera i fred."

The more the merrier.

 

[Vindhand]

funkar...

3 grundvärden; Fysik, Sinne, Själ. Dessa har rollpersonerna ett värde i (ungefär som BESM).

Låter bra. Glöm inte att Besm även har vissa fördelar/nakdelar för att göra detta mer uttrycksfullt, som "not so strong" vilket gör att ens Fysik räknas lägre på rena styrkeutmaningar eller "not so quick" som gör något liknande för snabbhet. Jag tycker om det

Färdigheter/förmågor; har alla rollpersoner. Endast de färdigheter och förmågor som består i någon form av speciellt kunnande finns med (hoppa, springa etc kan alla mer eller mindre).

Låter bra... regellätt o.s.v..

Färdighetsslag; Rollpersonens grundvärde som är aktuellt antal tärningar slås mot en svårighetsgrad sänks med X, där detta är värdet i färdigheten/förmågan.
naturligtvis blir dessa värden ganska låga (1-3 eller liknande). Den tärning som använts är t10an.

Tja, det kan funka. Om man skall ha tärningspölar så är ju mindre bättre och 3 tärningar eller mindre är ju ganska litet...

Vis av historien så bör du vara försiktig när du bygger fummelmekanik för detta. Det är vad många plö-system fallit på; Eon/Neotech och Storyteller bara för att nämna några...

I.o.f.s. behöver du nog ingen sådan mekanik. Man kan ju lyckas till olika grad och det kan ju räcka fint

det här systemet är menat för ett skräckrollspel som jag håller på med, då det inte ska förekomma för mycket tärningsslående. vad tycks (i det avseendet)??

Man kan få mindre tärningsslående om man använder färre tärningar. Om du snor Unisystem istället så är det bara 1T10+egenskap+färdighet som skall vara över ett värde (9). Det är 0-2 tärningar mindre per slag

Ditt system funkar nog fint dock, så kör på det. Som Rising säger har det sina intressanta egenskaper.

 

[Rising]

Re: Predikar för oblatförsäljaren

"Att man gör bort sig mindre när man är erfaren känns ganska självklart, ärligt talat."

Att man misslyckas mindre när man är erfaren tycker jag är självklart, men fummel är åtminstone i mina ögon något helt annat. Jag har gått till jobbet en djäkla massa gånger. Om det fanns en färdighet som hette "gå till jobbet" så skulle jag ha 98% på den, typ. Likväl händer det att jag ibland går på fel buss. Faktum är att det händer betydligt oftare nu för tiden än i början, för i början så var allt nytt och jag kunde fokusera mig mer, men nu har jag ordentligt svårt att koncentrera mig på morgnarna. Jag är inte trött, svårighetsgraden är som den alltid är, men jag tar helt enkelt inte uppgiften på fullaste allvar.

En annan grej; när jag gör en trycksak nu för tiden så blir den generellt sett mycket snyggare och bättre än det jag gjorde för fem år sedan, men jag begår nog ändå fler enkla fummelmisstag nu än vad jag gjorde i början. Alltså; min effekt är genrellt sett större, jag arbetar generellt sett säkrare, men jag tar också och gör bort mig oftare.

Men så skiljer jag också på "nybörjarmissar" och "fummel", där "nybörjarmissar" är sådant som enkelt tränas bort med rutin, medan fummel är saker som händer när man verkligen klantar sig (typ, snubblar och liknande). Nybörjarmissar är mer en sorts konstant dålighet än ett praktfiasko.

---

"Visst, jag brukar inte slåss särskilt mycket i Vampire heller. Dock kan man ju tycka att om det nu skall finnas stridsregler - vilket det finns - så kan de lika gärna vara bra."

Jo, fast jag blir inte bitter på WW, jag blir bitter på den karga verkligheten. För WW måste sälja spel, och kobolderna har pengar. Man satte ihop några spektakulära idiotregler för strid som har sådana uppenbara brister att jag inte ens orkat lära mig dem, men kobolderna verkar ju ha gillat dem iaf. De köper spelet och därför kan WW trycka Changeling i fina färger. Så jag är inte bitter. Jag har bara några sidor i mina regelböcker som jag inte behöver läsa, that's it.

/Rizz

 

[Selly]

Re: Predikar för oblatförsäljaren

"Men så skiljer jag också på "nybörjarmissar" och "fummel", där "nybörjarmissar" är sådant som enkelt tränas bort med rutin, medan fummel är saker som händer när man verkligen klantar sig (typ, snubblar och liknande). Nybörjarmissar är mer en sorts konstant dålighet än ett praktfiasko."

Vi kan alltså konstatera att en sådan sak som att snubbla är ett praktexempel på fummel, korrekt? Jag skulle nog placera in "tappa sitt svärd i golvet" i samma fack, faktiskt. Diskussionen skulle må bättre om jag kunde komma med ett till fint exempel ur verkligheten, men äsch, klockan är 4.

"Jo, fast jag blir inte bitter på WW, jag blir bitter på den karga verkligheten. För WW måste sälja spel, och kobolderna har pengar."

Jag håller både med och inte. Jag blir inte heller direkt bitter på WW för att deras stridsregler suger (fast det hade varit lite modigare att helt skippa stridsreglerna), men samtidigt kan jag tycka att mitt liv som Vampire-spelare hade varit väldigt mycket enklare om de helt enkelt hade gjort bra regler för det när de ändå var igång. Jag hade antagligen inte använt dem ändå, men däremot hade man sluppit en hel del tjafs.

Hur det ligger till nuförtiden är väl mer tveksamt, egentligen...sen Justin Achilli började basa för hela projektet tycker jag att de har satt alldeles för mycket fokus på regler överlag. Ta bara det faktum att ST's Companion mer eller mindre är "a list of kickass gunz for my Bitchin' Brujah Biker (tm)!!!"

"De köper spelet och därför kan WW trycka Changeling i fina färger."

WW's stora master plan: att dränka världen i ångestladdade spetsöringar. Vampire är bara en front...

 

[Krille]

Fummelrising

Är det ett personangrepp att kalla dig för orealistisk?

För jag delar inte dina erfarenheter av verkligheten en centimeter.

Sen ska jag säga att jag ogillar fummelregler så som de är implementerade rent generellt. De kom till någon gång i urtiden för att göra strid farligt även om man var snorbäst och har sedan dess hängt med. De har också blivit mer och mer dödliga - från Rolemasters "snubblar över en imaginär osynlig sköldpadda" till Ars Magicas "råkar hugga ihjäl två kompisar och spetsar sig själv på svärdet" och Kults "avlider i en katastrofal bilkrasch var tjugonde motorvägsfärd".

Ett fummel såsom jag ser det är snarare i stil med Han Solo i Return of the Jedi - vår (anti)hjälte smyger sig fram mot en kejserlig stormsoldat för att knocka honom, då - snäpp! - han trampar på en kvist, stormsoldaten blir förvånad, Solo blir lika förvånad, och det förväntade överfallet övergår till lite skogslig judo istället.

 

[Rising]

Re: Fummelrising

"Ett fummel såsom jag ser det är snarare i stil med Han Solo i Return of the Jedi - vår (anti)hjälte smyger sig fram mot en kejserlig stormsoldat för att knocka honom, då - snäpp! - han trampar på en kvist"

Joo. Jag kan hålla med, det beror på situationen. Fast det tycker jag i ännu större grad gör att man vill ha ökad fummel för de med höga värden. Det där var ju en dramatisk effekt, ett fummel som gjorde det hela mer spännande.

Jag tycker att det ur en dramatisk synvinkel blir bäst om det är den skicklige personens förmåga/oförmåga som dikterar handlingens utgång.

Alltså; om en töntig stormtrooper försöker smyga på Han Solo så blir det dramatiskt bäst om Stormtroopern gör så gott han kan, men ändå blir upptäckt av Han Solo med hans höga uppmärksamhetsförmågor.

När det är upp till Han att smyga så är det ur dramatisk synvinkel bäst om han kommer lyckas såtillvida det inte är Han själv som begår ett misstag. Att stormtroopern skulle slå ett perfekt slag och se Han trots att han smyger så gott han kan är inte alls lika bra.

Så det är ur dramatisk synvinkel bäst om den dålige är konstant dålig medan det är den duktiges förmåga/oförmåga som fäller avgörandet.

I Vampire betyder det oftast att det blir upp till vampyrens förmåga/oförmåga som fäller avgörandet när han agerar mot en människa, och då tycker jag att det passar förnämligt att man fokuserar på just vampyren och låter hennes förmåga/oförmåga diktera handlingens utgång.

I vanliga fall brukar jag föredra att det är de lökiga typerna som skall kunna få till mirakelresultaten och de bra killarna skall vara konstant duktiga, men jag kan förstå naturlagarna som finns i Storytellersystemet och tycker att de passar väldigt bra till världen de används i.

Samma stämning i alla rollspel? Nä, blä!

/Rising

 

[Krille]

Super på jobbet?

"Byt ut genomsnittssnubben (fem tärningar) mot en som är jävelbäst (nio eller kanske t.o.m tio tärningar) så är det inte längre sju utfall."

...och då kommer omedelbart frågan, är det någon mening med att skilja på att lyckas urkelbäst, urkeljävelbäst och jävelepiskt urkelbäst?

Läderlappen: "Jag är super!"
Gröna pilen: "Fast jag är suprare."
Gröna lyktan: "Men jag är ännu suprare."
Mirakelkvinnan: "Äh! Jag är suprare än du!"
Stålmannen: "Men jag är suprast av er allihop!"

...tja, vid närmare eftertanke så kanske det stämmer. I mina elakare stunder så brukar jag ju hävda att Vampire är ett superhjälterollspel med trikåerna utbytta långrock och svarta läderbyxor, och onekligen så skulle ett sådant supersystem passa rätt bra i så fall...

"Men kör en "clash of wills" istället då, där kombattanterna slår Willpower istället."

Måste man alltid vinna i en (taktisk, diplomatisk, styrkemässig, viljemässig eller annan form av) konfrontation? Är "oavgjort" ett totalt okänt begrepp? Nej, jag vill hävda att i tämligen många fall så har man ingen entydig vinnare, utan tvärtom kommer båda ut ur konfrontationen mer eller mindre tilltuffsade. Det är bara i dueller och spel som man har en vinnare, och det kan faktiskt bli oavgjort även i schack och Drakborgen.

Så jag ser inte det som en direkt svaghet att en konfrontation kan sluta i ett oavgjort läge. Ju fler resultatnivåer man har, desto mindre är sannolikheten för ett oavgjort läge, så för fin uppdelning på resultatnivåerna är kanske inte heller önskvärt. Mellan fem och sju stycken tycker jag faktiskt brukar räcka i de flesta fall.

 

[Selly]

Re: Super på jobbet?

"...och då kommer omedelbart frågan, är det någon mening med att skilja på att lyckas urkelbäst, urkeljävelbäst och jävelepiskt urkelbäst?"

I spel där man har övernaturliga mer eller mindre övermäktiga företeelser, ja det tycker jag.

"...tja, vid närmare eftertanke så kanske det stämmer. I mina elakare stunder så brukar jag ju hävda att Vampire är ett superhjälterollspel med trikåerna utbytta långrock och svarta läderbyxor, och onekligen så skulle ett sådant supersystem passa rätt bra i så fall..."

Tja, Rising har ju kallat Changeling för nåt i stil med "det mörkaste skräckrollspelet han sett", så spelet är väl för fanken vad man gör det till.

"Måste man alltid vinna i en (taktisk, diplomatisk, styrkemässig, viljemässig eller annan form av) konfrontation? Är "oavgjort" ett totalt okänt begrepp?"

Nope, men jag tycker inte att det skall bli oavgjort om den ene är överlägsen den andre, och risken för det är överhängande om det finns för få utfall.

"Det är bara i dueller och spel som man har en vinnare, och det kan faktiskt bli oavgjort även i schack och Drakborgen."

Schack känns som en utmärkt jämförelse, faktiskt; hur ofta blir det oavgjort där egentligen? Inte är det ofta iaf.

 

[Krille]

Re: Super på jobbet?

"Schack känns som en utmärkt jämförelse, faktiskt; hur ofta blir det oavgjort där egentligen? Inte är det ofta iaf."

Oftare än man tror, faktiskt, och det är ändå en tankemässig motsvarighet till en duell på liv och död, med endast två personer involverade och knappt några miljöfaktorer. Det är en tämligen enkel situation.

Men så fort situationen blir mer komplex så blir det svårare. Då är oavgjort eller till och med osannolika segrar inte så osannolika längre. Har du någonsin löneförhandlat, till exempel? Eller förhandlat i syfte att nå en affärsuppgörelse? I båda dessa fall handlar det inte särskilt ofta om att "vinna", utan om att nå en kompromiss som båda kan acceptera. Det vill säga oavgjort.

 

[Selly]

Re: Super på jobbet?

"Oftare än man tror, faktiskt, och det är ändå en tankemässig motsvarighet till en duell på liv och död, med endast två personer involverade och knappt några miljöfaktorer."

Jag skulle nog vilja påstå att det handlar om färre än var sjunde parti. Det är iaf min erfarenhet.

"Har du någonsin löneförhandlat, till exempel? Eller förhandlat i syfte att nå en affärsuppgörelse? I båda dessa fall handlar det inte särskilt ofta om att "vinna", utan om att nå en kompromiss som båda kan acceptera. Det vill säga oavgjort."

Fast om målet inte är att vinna så tycker jag faktiskt inte att "resisted rolls", som Vampire så fint kallar dem, är särskilt väl lämpade öht. Egentligen tycker jag att båda de där borde lösas med spel, inte tärningsslag.