Komplexitet är för mig egentligen hur lång tid det tar att lära mig, hur mycket jag behöver tänka på det och hur ofta.
I Fate tog det oss nästan hela Horror on the Orient Express innan vi riktigt kom underfund med hur man skall göra med Fördelar – du skall inte slå på motståndaren, du och tre andra skall var och en skapa en Fördel så att den femte kan ge motståndaren en
riktigt tjotabäng! Det går emot nästan allt gammalt invant tänk. I övrigt är reglerna lättvikts.
I Exalted 3 Ed närmar sig Magic och andra "motorbyggande" spel –
eftersom han gjorde en Withering attack på den jag försvarar kan jag trigga den här Charmen och göra en counter attack, men eftersom jag gjorde Defend Other gör den här Charmen att jag kan göra en Decisive attack och när jag gör en Decisive attack som counter attack gör den här Charmen att....
Exalted är relativt enkelt och okomplext, men Charms drar iväg komplexiteten på en vild krogrunda en nyårsnatt.
Chivalry & Sorcery är mycket att hålla reda på och det kommer ta en bra stund att göra rollperson, men jag tror mycket kommer gå lugnt till under spelmötet. Jag försöker bara förstå hur sjutton man lägger en besvärjelse, till den grad att jag började skriva på ett
exempel (inte klart än, går trögare än väntat).
Alla tre exemplen är komplexa spel: ett med ett koncept som är svårbegripligt och svårspelat, det krävs en aha-upplevelse, ett med hur mycket som helst att hålla reda på under spelmötet men relativt enkelt att göra rollperson till och ett där det tar mycket tid att göra rollperson men där jag inte tror att spelandet kommer vara komplexare än Basic Roleplaying á la Drakar och Demoner Expert.
