Re: Ett första utkast till en lista
Om man ser en setting som en yta, och ett begränsat utrymme i tid och rum i settingen som en begränsning av den ytan; säg en ö i Karibien, så kan man se landskapet på ön som en mängd händelser i settingen. Varje händelse motsvaras sålunda av någonting på ön: en liten sten, en kulle, eller en mayaruin.
Ännu så länge har vi bara en massa händelser i tid och rum. Nu skall vi göra det till en berättelse. En berättelse skapas genom att från en specifierad startpunkt följa en viss serie händelser i tid och rum för att till slut nå fram till en specifierad slutpunkt. Om vi nu skall nedteckna den här berättelsen så gör vi det genom en skattkarta. Skattkartan visar hur vi skall ta oss till skatten (berättelsens klimax), genom att logiskt följa en viss rutt. Landmärkena är alltså de hållpunkter den gamle piraten tog fasta på när han ritade kartan. Klippan som ser ut som en dödskalle, den gamla övergivna indianbyn, den döda eken, etc. Det är landmärkena.
Okej, var det för konstig liknelse? Det är så jag tänker på det, men jag är smått osammanhängande, också. Det är den här bilden jag har svårt att sammanfoga med skämten i en sitcom. Men jag ser nog skämten som liksom oberoende av ståryn i en sitcom. fast det beror ju på. Det finns roliga enstaka skämt som någon säger, och som publiken skrattar åt, och så finns det roliga situationer som till stor del bygger upp ståryn. De kan jag se som landmärken, men frågan är om de inte egentligen är andra typer av landmärken, som bara råkar vara roliga? Ofta är de nog avslöjanden, tror jag. Det visar sig att bruden är en snubbe, typ.
Eller? Har jag fel? Jag har egentligen ingen rätt att komma och säga vad som är ett landmärke och vad som inte är det. Man kan nog se många olika landmärken i samma ståry, beroende på perspektiv.
Mja, kanske. Men jag har svårt att se det som ett landmärke, såsom jag ser dem. Jag tänker mig landmärken såhär (det här kan kännas en smula knarkigt, men håll ut):Grunnade på vad det var när vi körde sit-com, jag tror ofta vi bröt scenerna vid slutet av ett skämt, så en punchline är också ett landmärke. Tittar man på komedier på tv (eller läser böcker med komisk struktur) så leder de ofta upp till skämtet, sedan behöver de inte förklara hur man kom ur det till nästa scen. Är man lite improskolad (t.ex har kört Frys nån gång) kan man rätt lätt hitta tekniken för att spela på det sättet.
Om man ser en setting som en yta, och ett begränsat utrymme i tid och rum i settingen som en begränsning av den ytan; säg en ö i Karibien, så kan man se landskapet på ön som en mängd händelser i settingen. Varje händelse motsvaras sålunda av någonting på ön: en liten sten, en kulle, eller en mayaruin.
Ännu så länge har vi bara en massa händelser i tid och rum. Nu skall vi göra det till en berättelse. En berättelse skapas genom att från en specifierad startpunkt följa en viss serie händelser i tid och rum för att till slut nå fram till en specifierad slutpunkt. Om vi nu skall nedteckna den här berättelsen så gör vi det genom en skattkarta. Skattkartan visar hur vi skall ta oss till skatten (berättelsens klimax), genom att logiskt följa en viss rutt. Landmärkena är alltså de hållpunkter den gamle piraten tog fasta på när han ritade kartan. Klippan som ser ut som en dödskalle, den gamla övergivna indianbyn, den döda eken, etc. Det är landmärkena.
Okej, var det för konstig liknelse? Det är så jag tänker på det, men jag är smått osammanhängande, också. Det är den här bilden jag har svårt att sammanfoga med skämten i en sitcom. Men jag ser nog skämten som liksom oberoende av ståryn i en sitcom. fast det beror ju på. Det finns roliga enstaka skämt som någon säger, och som publiken skrattar åt, och så finns det roliga situationer som till stor del bygger upp ståryn. De kan jag se som landmärken, men frågan är om de inte egentligen är andra typer av landmärken, som bara råkar vara roliga? Ofta är de nog avslöjanden, tror jag. Det visar sig att bruden är en snubbe, typ.
Eller? Har jag fel? Jag har egentligen ingen rätt att komma och säga vad som är ett landmärke och vad som inte är det. Man kan nog se många olika landmärken i samma ståry, beroende på perspektiv.
Asbra!-Gunnar (som fortsätter med andra genrer, här näst ska jag grunna på dystopier, tycker att de oftast inte har mycket konflikter i fokus)