Nekromanti Kontroverser, drev och rollspelsmakande

[obak]

Skulle aldrig rådfråga en feminist om en produkt, lika lite som jag skulle rådfråga en imam eller en präst, såtillvida jag inte ville nå ut till grupperna i fråga.

Tycker faktiskt självcensur inte leder till något konstruktivt, snarare tvärt emot. Ta ex Makode Linde, om han hade vart kritvit, rågblond och med åtta generationer födda inanför tullarna, men med exakt samma intellektuella mening bakom sin konst så hade diskussionen aldrig kommit att handla om det han vill uttrycka, utan bara om att han vore rassist.
Detta kan appliceras på så mycket, om jag skriver ett äventyr till western där jag framhåller att Joseph smith var en notorisk bedragare, bigamist och lögnare som altid verkade få väldigt, för honom själv, lägliga instruktioner från gud, ja då tror jag mest det nickats gillande. Men skrev jag samma sak om islsm och profeten, frid över hans minne, så hade anklagelser om rassism, etnocentrism och islamofobi legat illa dolda under ytan.
Sällan handlar självcensur om huruvida man har koll på det man skriver om utan mer om man uppfyller tillräckligt med ytliga kriterier för att ha ”rätten” att uttrycka sig.

 

[Tre solar]

Ang. den kontrafaktiska Makode Linde:
Hade han haft samma intellektuella mening bakom sin konst som den verkliga, hade han sannolikt gjort andra verk. Det är, gissar jag, därför som vi måste konstruera ett tankeexperiment istället för att visa på verkliga exempel.

Anledningen till att det är så är att människor som har den typen av åsikter om samhället (att den sociala världen genomsyras av maktordningar) också tenderar att tycka att ens egen position i dessa ordning påverkar konsekvenser och tolkningar.

Ett följd av det är att man också tenderar att se andra saker som självcensur, än om man inte har de åsikterna (utan kanske istället tycker att rasism är ett tecken på att individer är dum i huvudet).

Jag vill bara lyfta fram det, eftersom det ofta är något som glöms bort i diskussioner som den här vilket gör det svårare att förstå varandra.

 

[Mogger]

Sällan handlar självcensur om huruvida man har koll på det man skriver om utan mer om man uppfyller tillräckligt med ytliga kriterier för att ha ”rätten” att uttrycka sig.

Att ha koll på det man skriver om är en väldigt viktig del. Steg två är att identifiera och förstå sin egen position i samhällets makthierarki. Det sista steget är att förstå den positionen gentemot den gruppen man behandlar i sitt verk.

Gör du allt detta kan du hantera ämnet så gott det går. Det sagt så finns det ämnen som är så känsliga eller infekterade att det ändå blir omöjligt.

Att skriva ett scenario som problematiserar lägervakters moraliska dilemman och vilja spela med judiska församlingen hade nog ansets oehört kränkande, olämpligt och tondövt oavsett goda intentioner och ett gott hantverk.

Hade det skrivits av en förintelsöverlevare hade det kanske funkat. Hade det skrivits av någon inom vit makt rörelsen så... ja, ni fattar ju själva.

Ytliga kriterier är inte så ytliga, vill jag mena.

 

[obak]

Att ha koll på det man skriver om är en väldigt viktig del. Steg två är att identifiera och förstå sin egen position i samhällets makthierarki. Det sista steget är att förstå den positionen gentemot den gruppen man behandlar i sitt verk.

Gör du allt detta kan du hantera ämnet så gott det går. Det sagt så finns det ämnen som är så känsliga eller infekterade att det ändå blir omöjligt.

Att skriva ett scenario som problematiserar lägervakters moraliska dilemman och vilja spela med judiska församlingen hade nog ansets oehört kränkande, olämpligt och tondövt oavsett goda intentioner och ett gott hantverk.

Hade det skrivits av en förintelsöverlevare hade det kanske funkat. Hade det skrivits av någon inom vit makt rörelsen så... ja, ni fattar ju själva.

Ytliga kriterier är inte så ytliga, vill jag mena.

Ni är såklart fri att Censurera er själv så mycket ni helst önskar. Jag gör det dock inte eftersom jag tror att enda sättet att komma fram till något meningsfullt är fri debatt. Inte att först enas om vilken definition av maktstruktur vi skall enad om följt av respektives plats i hierarkin och vad man utifrån detta får och inte får tycka och säga. En sådan debatt är i mina ögon mer en tävling i vem som kan räkna upp flest dygder, och ungefär lika logisk som att hänvisa till blodsband till kungahuset.
Sedan tycker jag inte heller om att man påtvingar andra detta sätt att tänka och uttrycka sig, vilket är vad ett drev handlar om.

 

[Genesis]

Jag tror att det stämmer att folk reagerar olika på vad man säger baserat på vem man är. Det är en verklighet vi måste förhålla oss till och självcensur (som självklart är något helt annat än lagstiftad censur, då det ena är ett personligt val och det andra är ett tvång under hot om våld) är ett rationellt svar på detta. Det är även fullt rationellt och bra att försöka tänka på sin egen grupptillhörighet när man skriver i ett sådant samhälle.

Jag tycker dock inte att det är bra att det är rationellt att göra detta. Jag tror inte att vägen mot ett bättre samhälle är att göra skillnad på folk och folk, och behandla människor, inte utifrån vad de säger, tycker och gör, utan utifrån deras etnicitet, kön och sexuella läggning. Svaret på de problem som fortfarande finns i samhället kan inte ligga i att behandla människor som representater för grupper istället för att se på dem som individer. Det kan inte vara att dra skarpa linjer och säga att du bara får skriva om din egen grupp och inte beblanda dig med andra grupper. Vägen mot ett accepterande samhälle kan bara gå genom att vi försöker att behandla människor som individer och inte som vandrande grupptillhörigheter. Att göra kön, etnicitet och sexuell läggning mindre relevant, inte mer.

Jag håller mig ifrån att skriva om minoriteter, för jag vet att jag skulle bedömas så mycket hårdare och mer kritiskt än om jag hade invandrarbakgrund. Jag är säker på att att andra gör likadant. Resultatet blir med nödvändighet att det skrivs lite om minoriteter, eftersom endast en minoritet vågar skriva om dem. Det känns inte som ett bra resultat. Om en majoritet av rollspelsskribenter är vita män och de inte vågar skriva om annat än vita män så är det ett problem. Och visst, man kan tycka att problemet löses när vi har fler skribenter som inte är vita män, men att dela upp rollspelssverige efter kön och etnicitet där olika grupper skriver spel som handlar om dem själva och som spelas av andra inom samma grupp tycker jag låter som en dålig idé.

Jag kan också ha tendenser ibland att tycka att något känns annorlunda beroende på personen som säger det. Att det är mer okej för en arab att skämta om islam än för en europé. Men det är en impuls jag försöker att undertrycka, och som jag tror är kulturell, något som kan och bör bekämpas. Ad hominem är ett logiskt felslut, inte en moralisk dygd.

 

[Mogger]

Ni är såklart fri att Censurera er själv så mycket ni helst önskar. Jag gör det dock inte eftersom jag tror att enda sättet att komma fram till något meningsfullt är fri debatt. Inte att först enas om vilken definition av maktstruktur vi skall enad om följt av respektives plats i hierarkin och vad man utifrån detta får och inte får tycka och säga. En sådan debatt är i mina ögon mer en tävling i vem som kan räkna upp flest dygder, och ungefär lika logisk som att hänvisa till blodsband till kungahuset.
Sedan tycker jag inte heller om att man påtvingar andra detta sätt att tänka och uttrycka sig, vilket är vad ett drev handlar om.

Det är naturligrvis också sant. Det bästa vore naturligtvis om allt som sades och gjordes kunde värderas utifrån sina egna meriter, och även om det är min utgångspunkt så begriper jag att det är en regel som jag måste tänja en del på då och då. Jag kan naturligtvis välja att inte göra det, och istället lägga energi att bli antingen bli upprörd över att jag inte bedöms rättvist eller hävda min rätt att säga vad jag vill. Men allt jag säger kommer att vägas beroende på vem jag är och vad jag talar om.

Är det rätt? Njä, det beror på. Ska jag vara tyst? Ibland, ibland inte. Kan och bör jag uttrycka mig annorlunda beroende på publik? Ja, sannolikt. Borde inte alla kunna förstå vad jag säger ändå? Jo i en perfekt värld där kommunikation inte kan missförstås.

Det här med maktstrukturer kräver heller ingen djupgående analys. Det ger sig självt. Och skulle det vara så att man verkligen inte kan definiera någon struktur eller position så är sannolikt ämnet 100% safe att behandla på nästan vilket sätt som helst.

 

[Mogger]

Jag håller mig ifrån att skriva om minoriteter, för jag vet att jag skulle bedömas så mycket hårdare och mer kritiskt än om jag hade invandrarbakgrund. Jag är säker på att att andra gör likadant. Resultatet blir med nödvändighet att det skrivs lite om minoriteter, eftersom endast en minoritet vågar skriva om dem. Det känns inte som ett bra resultat. Om en majoritet av rollspelsskribenter är vita män och de inte vågar skriva om annat än vita män så är det ett problem. Och visst, man kan tycka att problemet löses när vi har fler skribenter som inte är vita män, men att dela upp rollspelssverige efter kön och etnicitet där olika grupper skriver spel som handlar om dem själva och som spelas av andra inom samma grupp tycker jag låter som en dålig idé.

Jag håller med.om allt du skrev, men just stycket ovan upplever jag som väl hårt draget. Jag tänker att orsaken till att man som vit infödd svensk ska akta sig för att slentrianmässigt skriva om minoritetsgrupper är för att man inte har så stor kunskap och därmed riskerar att förstärka eller befästa förtryck och myter. Anser man att man har tillräckligt stor kunskap så visst, kör på. Kunskap och medvetenhet.

 

[obak]

Det är naturligrvis också sant. Det bästa vore naturligtvis om allt som sades och gjordes kunde värderas utifrån sina egna meriter, och även om det är min utgångspunkt så begriper jag att det är en regel som jag måste tänja en del på då och då. Jag kan naturligtvis välja att inte göra det, och istället lägga energi att bli antingen bli upprörd över att jag inte bedöms rättvist eller hävda min rätt att säga vad jag vill. Men allt jag säger kommer att vägas beroende på vem jag är och vad jag talar om.

Är det rätt? Njä, det beror på. Ska jag vara tyst? Ibland, ibland inte. Kan och bör jag uttrycka mig annorlunda beroende på publik? Ja, sannolikt. Borde inte alla kunna förstå vad jag säger ändå? Jo i en perfekt värld där kommunikation inte kan missförstås.

Är det inte därför man diskuterar? För att vi inte perfekt förstår varandra och bara genom fritt utbyte av idéer och analys av dessa kan dessa utvecklas?

Det här med maktstrukturer kräver heller ingen djupgående analys. Det ger sig självt. Och skulle det vara så att man verkligen inte kan definiera någon struktur eller position så är sannolikt ämnet 100% safe att behandla på nästan vilket sätt som helst.

Nu kanske jag missförstår dig, vilket inte är min mening. Men maktstrukturer är ideologiskt betingade, skiljer sig vår ideologi åt så skiljer sig våra definitioner av maktstrukturer åt.
Säg ex. man>kvinna, rik>fattig. Men en fattig man som pratar med en rik kvinna, vem har makten där? Eller en bildad person som pratar med en obildad, bildning kan säkert ses som ett maktövertag, men också en auktoritet i det man är bildad i? Den svarte makode linde versus den vite makode linde?

 

[Mogger]

Mitt svar till Obak försvann. Så jag skriver ett kort nytt.

Min enda poäng är att om man behandlar känsliga ämnen så bör man vara varsam. Dels av respekt för ämnet i sig och dels för att budskapet riskerar att försvinna och istället dränkas i kritik. Bryr man sig inte om det eller riktar sig mot en målgrupp som inte bryr sig om det så gör vad du vill.

Ägna dig inte åt självcensur. Men ägna dig åt att sätta dig in i ämnet och verkligen förstå det.

 

[Svarte Faraonen]

Frågan kring vad man bör skriva om är något jag har uppehållit mig vid en del på sista tiden. Mitt spel Travellers on a Red Road, vilket ni nog inom kort kommer få höra mer om, berör just detta kring bruket av "främmande kulturer", då spelvärldens huvudsakliga inspirationskällor går att hitta bland sibirisk och nordamerikansk ursprungsbefolkning. Här har jag fått tillfälle att fundera mycket kring vad som är OK att skriva, och vad som jag gör av egen övertygelse och vad jag bara gör för att täcka röven.

Till att börja med: jag har medvetet försökt undvika alla former av direkt imitation. Allt är "inspirerat av", väldigt lite är direkt plockat. Jag skriver hellre kulturer som baseras på blandningar av jordiska förebilder än direkta avspeglingar av en enda. På det viset känner jag mig mindre skyldig att ge en korrekt representation, och mer fri att hitta på saker själv. Särskilt gäller detta eftersom jag skildrar något som i praktiken är ett alternativhistoriskt scenario, där dessa kulturer utan några större yttre influenser uppnått en social och teknologisk komplexitet som påminner om Songdynastins Kina eller renässansens Europa.

Därtill: jag är tvungen att navigera framför allt de amerikanska nordvästkustkulturernas idéer om intellektuell egendom och upphovsrätt. Dessa är av en art som skulle kunna ge Antipiratbyråns jurister en erektion så långvarig att de måste uppsöka läkare: sånger, mönster, berättelser och liknande tillhör upphovspersonens klan i evigheters evighet, och andra får inte nyttja dem. Det finns inte mycket kulturarv i "public domain". Av respekt för dessa önskningar har jag inte använt ens månghundraårigt material, men samtidigt tycker jag illa om det. Det är ju den sortens lagar jag ogillar djupt i vårt västerländska samhälle och upplever som förkvävande för kreativiteten.

Jag framställer samhällen med osympatiska drag, framför allt kopplade till slaveri, något som också stämmer överens med historiska skildringar av många av de samhällen från vilka jag har hämtat inspiration. Samtidigt, särskilt om man begränsar sig till aktivistiska röster från dessa kulturer så får man sig ofta till livs en historieskrivning jag upplever som revisionistisk, där dessa kulturer varit harmoniska och uppenbarligen trots sin tydliga uppdelning i adel, ofrälse och slavar aldrig upplevt till exempel klasskonflikt. Även om jag lyssnat på den och övervägt den kan jag inte köpa dess verklighetsbild.

Överlag har jag försökt formulera en spelvärld där influenser och inspiration tydligt ska avspegla mitt källmaterial och markera avsteg från den eurocentriska fantasyn, samtidigt som jag inte vill ligga allt för nära någon verklig förebild. Jag försöker uppvisa en respekt för kulturerna i fråga, men det innebär inte att jag köper någon idealiserad bild av dem.

 

[Svarte Faraonen]

Jag funderar också på det här med hur delaktighet i en kultur egentligen ska värderas i historiska sammanhang. Jag skulle definitivt lita mer på ett vikingaspel skrivet av en utomnordisk historiker än ett skrivet av en svensk vars historiska koppling till denna tid framför allt består i att han haft på sig en vikingahjälm i plast under en landskamp. Samma sak gäller för snart sagt alla äldrehistoriska miljöer: en utomstående person med grundliga kulturhistoriska kunskaper kommer antagligen att göra ett bättre jobb än en medlem av sagda kultur som enbart går på "vad alla vet". Det mesta folk vet om sin egen kultur är ju vinklat, fullt med myter och inte sällan onödigt idealiserande.

 

[Mogger]

Jag funderar också på det här med hur delaktighet i en kultur egentligen ska värderas i historiska sammanhang. Jag skulle definitivt lita mer på ett vikingaspel skrivet av en utomnordisk historiker än ett skrivet av en svensk vars historiska koppling till denna tid framför allt består i att han haft på sig en vikingahjälm i plast under en landskamp. Samma sak gäller för snart sagt alla äldrehistoriska miljöer: en utomstående person med grundliga kulturhistoriska kunskaper kommer antagligen att göra ett bättre jobb än en medlem av sagda kultur som enbart går på "vad alla vet". Det mesta folk vet om sin egen kultur är ju vinklat, fullt med myter och inte sällan onödigt idealiserande.

Så är det ju. Men det är inte oviktigt. Jämför kontroversen mella de båda NFL-lagen Minnesota Vikings och Washington Redskins.

I det förra fallet är den helt obefintlig av förklarliga skäl. I det senare fallet är den stundvis öronbedövande, av förklarliga skäl.

Så det handlar nog mer om att INTE vara den historiskt förtryckande kulturen.

Edit: Vilket.översatt till rollspel innebär att en amerikan som skriver ett spel om USA:s ursprungsbefolkning är ute på betydligt djupare vatten än om spelet handlar om vikingar.

 

[Svarte Faraonen]

Så är det ju. Men det är inte oviktigt. Jämför kontroversen mella de båda NFL-lagen Minnesota Vikings och Washington Redskins.

I det förra fallet är den helt obefintlig av förklarliga skäl. I det senare fallet är den stundvis öronbedövande, av förklarliga skäl.

Så det handlar nog mer om att INTE vara den historiskt förtryckande kulturen.

Edit: Vilket.översatt till rollspel innebär att en amerikan som skriver ett spel om USA:s ursprungsbefolkning är ute på betydligt djupare vatten än om spelet handlar om vikingar.

Washington Redskins i synnerhet, men också andra lag med indiantema*, har ju det ytterligare problemet att de också arbetar med extrema karikatyrer och i Washingtons fall även med ett en nedsättande term. Det är ungefär på samma nivå som att ha laget "Atlanta N----" med en kolsvart maskot försedd med innerslangstjocka läppar. Detta är ju också något som grumlar vattnet i diskussioner om kulturskildringar: vissa utgår från att diskussionen rör karikatyrer och nidbilder, medan andra diskuterar alla försök att skildra en främmande kultur, oavsett ambition.

Sedan är frågan var gränsen för "den historiskt förtryckande kulturen" går. Har Sverige varit tillräckligt verksamt i koloniseringen av Nordamerika för att Western borde ha undvikit att uttrycka sig auktoritativt om indianstammar? Är det, som vissa personer i USA tycks anse, så att alla "vita" är medskyldiga, även tjecker, litauer, kroater och andra vars hemland varken var självständigt eller involverat i några imperialistiska företag?

Just Western är ett exempel som jag tycker är intressant, i detta att det är ett svenskt spel författat av folk vars intresse av de beskrivna folkgrupperna primärt är akademiskt. Är det ett problem att låta svenska rollspelsförfattare skriva om sådana erfarenheter som slaveriet, folkmordet på indianer, de usla arbetsförhållandena för kineser, och så vidare? Jag tycker inte det, men vissa skulle säkert anse detta.

*Jepp, jag använde I-ordet. Tvärtom vad vissa tycks ha fått för sig så är det inte universellt nedsättande, utan det är avhängigt var man befinner sig (det är inte tillrådligt att nyttja i Kanada, men däremot används det av ett flertal aktivistiska grupper i USA).

 

[Mogger]

Det enda historiska svenska förtrycket jag för stunden kan tänka mig är problematiskt är ex. spel som handlar om kristnadet av samerna och förföljelser av romer. Det finns säkert fler exempel men om jag själv skulle få för mig att behandla dessa ämnen så skulle jag gå väldigt varsamt och ha så mycket på fötterna som möjligt.

Det gäller även om jag skulle göra en fantasyvariant på det.

Ps. Jag tycker att Western är ett bra exempel på hur man tar sig an svåra ämnen på ett bra sätt.

 

[Svarte Faraonen]

Det enda historiska svenska förtrycket jag för stunden kan tänka mig är problematiskt är ex. spel som handlar om kristnadet av samerna och förföljelser av romer. Det finns säkert fler exempel men om jag själv skulle få för mig att behandla dessa ämnen så skulle jag gå väldigt varsamt och ha så mycket på fötterna som möjligt.

Det gäller även om jag skulle göra en fantasyvariant på det.

Ps. Jag tycker att Western är ett bra exempel på hur man tar sig an svåra ämnen på ett bra sätt.

Jag tror att jag skulle utöva exakt samma försiktighet och samvetsgrannhet oavsett om jag skrev om ett närliggande eller avlägset förtryck. Men till saken hör kanske att jag vanemässigt eftersträvar mångsidighet, nyans och historisk ackuratess, medan jag kan tänka mig hur horribelt det skulle bli om någon med till exempel en preferens för mer fyrfärgsfantasy försökte ta sig an det på ett oreflekterat vis ("Svenskarna är orcher och samerna är frostalver, klart!").

 

[Mogger]

Jag tror att jag skulle utöva exakt samma försiktighet och samvetsgrannhet oavsett om jag skrev om ett närliggande eller avlägset förtryck. Men till saken hör kanske att jag vanemässigt eftersträvar mångsidighet, nyans och historisk ackuratess, medan jag kan tänka mig hur horribelt det skulle bli om någon med till exempel en preferens för mer fyrfärgsfantasy försökte ta sig an det på ett oreflekterat vis ("Svenskarna är orcher och samerna är frostalver, klart!").

Ja, precis så.

 

[Svarte Faraonen]

Det här är väl också något som skär in i frågan om äventyr med djupare betydelse, särskilt när det kommer till den mån i vilken spelförfattaren gör moraliska gränsdragningar i spelet. En av de saker som fick folk att påstå att White Wolf var nazister var ju att de i beskrivningen av klan Brujah omnämnde nynazister som potentiella rekryter till klanen, något folk fick till att de uppmuntrade folk att spela nynazister. Själva handlingen att släppa ett spel där nazister omnämndes och inte explicit förbjuda folk från att spela dem sågs som suspekt. Här handlar det ju om folk som vill att spelet ska leverera en tydlig moralisk ställning och inte göra det möjligt att spela fel sorts person. Lite fördomsfullt upplever jag detta som väldigt amerikanskt: det måste finnas tydliga "bad guys".

Samtidigt gör ju Western till exempel inte detta. Även om själva speltexten för det mesta har en underton av antipati mot samhällets fördomar så finns det inget som hindrar dig från att spela revanschsugen sydstatsveteran eller kavallerist med många indianmassakrer bakom dig. Jag tycker själv att spelare gott kan vara betrodda med den sortens beslut själva, utan att behöva tydliga pekpinnar från spelet, men tydligen finns det folk som inte håller med.

 

[Ram]

Det här är väl också något som skär in i frågan om äventyr med djupare betydelse, särskilt när det kommer till den mån i vilken spelförfattaren gör moraliska gränsdragningar i spelet. En av de saker som fick folk att påstå att White Wolf var nazister var ju att de i beskrivningen av klan Brujah omnämnde nynazister som potentiella rekryter till klanen, något folk fick till att de uppmuntrade folk att spela nynazister. Själva handlingen att släppa ett spel där nazister omnämndes och inte explicit förbjuda folk från att spela dem sågs som suspekt. Här handlar det ju om folk som vill att spelet ska leverera en tydlig moralisk ställning och inte göra det möjligt att spela fel sorts person. Lite fördomsfullt upplever jag detta som väldigt amerikanskt: det måste finnas tydliga "bad guys".​

Samtidigt gör ju Western till exempel inte detta. Även om själva speltexten för det mesta har en underton av antipati mot samhällets fördomar så finns det inget som hindrar dig från att spela revanschsugen sydstatsveteran eller kavallerist med många indianmassakrer bakom dig. Jag tycker själv att spelare gott kan vara betrodda med den sortens beslut själva, utan att behöva tydliga pekpinnar från spelet, men tydligen finns det folk som inte håller med.

?Jag tycker det är precis här det blir svårt. Gränsdragningen är besvärlig. Vissa tycker att det är en tolkning som man med fördel lämnar till användaren medan vissa andra menar att sådana öppningar eller tvetydigheter inte ens får förekomma.

?Jag skulle verkligen välkomna mer fakta och fler studier runt detta, inte bara i rollspelssammanhang utan i samhället generellt. Det byggs upp höga moraliska förpliktelser gentemot olika grupper, men i nästan samtliga fall är de representerade av en högljudd minoritet där därtill generellt sett ytterst få av de i den högljudda minoriteten ens är av den utsatta gruppen. Jag har inget emot hög moral i dessa frågor, men jag är ändå nyfiken på om representanterna representerar gruppen eller mestadels sig själva.

 

[Mekanurg]

Jag håller mig ifrån att skriva om minoriteter, för jag vet att jag skulle bedömas så mycket hårdare och mer kritiskt än om jag hade invandrarbakgrund. Jag är säker på att att andra gör likadant. Resultatet blir med nödvändighet att det skrivs lite om minoriteter, eftersom endast en minoritet vågar skriva om dem. Det känns inte som ett bra resultat. Om en majoritet av rollspelsskribenter är vita män och de inte vågar skriva om annat än vita män så är det ett problem. Och visst, man kan tycka att problemet löses när vi har fler skribenter som inte är vita män, men att dela upp rollspelssverige efter kön och etnicitet där olika grupper skriver spel som handlar om dem själva och som spelas av andra inom samma grupp tycker jag låter som en dålig idé.

Jag skriver gärna om minoriteter, kanske på grund av att jag är både svensk och rajput, mitt utseende och namn till trots. Jag finner det vara en stimulerande utmaning att avbilda minoritetspositionens utmaningar i spel och science fiction. Det gäller att vara realistisk utan att bli idealiserande. Min framlidne svärfar deltog i den antibrittiska frihetskampen på 1940-talet och han lärde mig mycket om underifrånperspektivet.

Ett exempel: Lemuria, som Krille och jag skrev för 15 år sedan, har olika slags rasism och förtryck från 1930-talet inbyggda i settingen. Den fiktiva världsdelen är hemvist för alla möjliga grupper som vill forma sina egna öden, och för hänsynslösa stormakter med koloniala ambitioner.

Mitt tillvägagångssätt har därtill haft oväntade konsekvenser: jag har utsatts för antisemitiska påhopp trots att jag inte är jude. Förmodligen gjorde mina skildringars av judars särskilda vedermödor ett övertygande intryck.

 

[Arfert]

Jag funderar hur rollspelsskribenter och förlagen påverkas av sådana här diskussioner. Får vi rädsla med mellanmjölksprodukter som följd? Jag kommer i alla fall titta igenom mina texter en och två gånger till för att slippa drev.

När det gäller små rollspel, och spel på ovanliga språk (som svenska), är påverkan inte så stor, skulle jag tro. Ingen bryr sig. Egentligen. Men när det gäller de stora spelen (och där det är större ekonomiska risker inblandade) så är svaret:

"Ja absolut, det kommer leda till att man kommer vara mer försiktiga med att göra spel som kan utsättas för minsta kritik".

På gott och ont. Det handlar ju om affärer i första hand.