Korrektur och hur svårt det faktiskt är

[Fiktionslek]

Spännande tråd! Jag tror att man kan ställa ett antal frågor här:

* Vilken (ekonomisk) prioritet har text i förhållande till att hålla kickstarterdeadline, använda ett starkt varumärke, ha bra bilder, ha höga produktionsvärden, ha namnkunnigt folk i projektet och ha ett bra regelsystem?
* Vilken roll spelar ursprungstexten, alltså före korr, och kan världens bästa korrekturarbete göra vad som helst till världens bästa text?
* Vilken roll spelar den moderna skrivprocessen på datorn? (Förr skrev man kladd, skrev utkast på maskin, redigerade för hand och skrev rent på maskin *innan* någon annan ens fick se.)

Jag tror det bästa om alla och tänker att korrare oftast gör heroiska ansträngningar, att skribenter gör så gott de kan samt att de flesta förlag gör det som är långsiktigt ekonomiskt klokt. Vill man ha en förbättring över lag måste man som köpare göra sin röst hörd och backa upp vad man vill med plånboken.

Min personliga önskelista bortom vanlig grundkorr är hårdare redigering, mindre adjektivsjuka, färre satsradningar och en stilnivå som skribenten behärskar!

Sen har Marco m.fl. förstås rätt: Det finns alltid ytterligare ett korrfel!

Hälsar

Christian

 

[krank]

Det är förbaskat svårt med korrektur, men det är också förbaskat viktigt.

Många har redan sagt en massa klokt, men jag passar på att nämna mina lärdomar från de tio spelböcker jag släppt:

• Många är bra. Det finns egentligen inget som heter "för många korrläsare".
• Det finns heller inte riktigt något som heter "för många kommentarer". Jag kan alltid bortse från kommentarer jag inte håller med om.
• Däremot kan man såklart få FEL korrläsare. Som till exempel konsekvent "rättar fel" eller så. Men även då är det inte svårare än att man ignorerar de kommentarerna.
• Levande dokument som delas av alla korrläsare är guld värt. Jag jobbar sedan flera år tillbaka med Google Docs och att alla korrläsare får tillgång till samma dokument, där de kan lägga in sina kommentarer. Det här förenklar och snabbar upp processen mycket.
• Man måste hitta korrläsare som vågar vara skarpa. De får inte ha för stor respekt för en, eller för ens "stil". Om något är tveksamt måste de våga kommentera, så kan jag sedan fatta beslut huruvida jag vill behålla mitt "stilval" eller om den där fula anglicismen ska bort.
• Man måste vara ödmjuk när man går igenom korr. Inte tjafsa eller bli defensiv. Då blir det inget vidare slutresultat, och folk slutar våga kommentera ordentligt.
• Jag vill alltid avsätta åtminstone någon månad per korrvända, och ha minst två korrvändor per projekt. Texten måste vara "feature-complete" och i princip färdig åtminstone några månader innan layouten ska börja göras, för att man ska hinna med korr och justeringar.

Sedan en erfarenhet av korrläsning och text i allmänhet:

Det är JOBBIGT att korra text. Och det är jobbigare ju mer bearbetning texten behöver.

Jag är egentligen positiv till tanken att vem som helst ska "få" skriva text, men text kan ju vara olika långt ifrån att gå att publicera. Och även om man har t.ex. en utlovad deadline så tycker åtminstone undertecknad att det nästan är generellt bättre att få en försening än att släppa igenom en alltför dålig text. När det gäller produkter jag själv ska kunna stå för så vill jag inte släppa igenom en text jag inte kan stå för; då skjuter jag hellre på släppet. Det blir aldrig perfekt såklart, men någon form av minimum-standard tycker jag att man kan förvänta sig av en tryckt produkt. Är texten för dålig spelar det ingen roll hur snygga illustrationerna eller layouten är.

 

[ceruleanfive]

Inom vetenskaplig litteratur är det vanligt att författaren skriver på engelska men inte har det som modersmål. Vet inte hur de svenska förlagen gör där - görs översättningarna av proffs eller av (säkerligen duktiga) "vanliga" medarbetare?

Ibland hade vi tur och hade koll på någon extra sakkunnig översättare. Men oftast anlitade vanligtvis en professionell allmän översättare och ett sakkunnigt proffs för översättaren att bolla frågor med och för att göra en redaktionell genomläsning.

 

[Rymdhamster]

Funderar också på vad som egentligen ryms i en korrläsning. För egen del brukar det förutom rena språkfel vara kommentarer på regelmekanik samt scenarions personbeskrivningar och händelseförlopp.

Emedan jag tycker båda är viktiga (dels språkfel, dels innehåll) så tycker jag att man bör skilja på dem i korr-arbetet!

Dels för att alla omskrivningar riskerar att introducera nya skrivfel, och att man därför bör ha innehållet klart innan man börjar kolla att alt är korrekt skrivet.

Men också för att man troligtvis bör välja olika personer för det.

För att hitta stavfel bör man kunna förlita sig på i princip vem som helst. Ett stavfel är ett stavfel oavsett om mina personliga åsikter om ordet du valt att använda, men sen stavat fel på.

Kommentarer på innehållet däremot, på regelmekaniken och sånt... där bör man kanske vara lite mer kritisk till vilka man låter vara kritiska. Om du visar din variant på ett D20-system för tillräckligt många personer kommer du få ett antal som vill att du skriver om det till ett BRP-system.

 

[Henke]

Emedan jag tycker båda är viktiga (dels språkfel, dels innehåll) så tycker jag att man bör skilja på dem i korr-arbetet!

Dels för att alla omskrivningar riskerar att introducera nya skrivfel, och att man därför bör ha innehållet klart innan man börjar kolla att alt är korrekt skrivet.

Men också för att man troligtvis bör välja olika personer för det.

För att hitta stavfel bör man kunna förlita sig på i princip vem som helst. Ett stavfel är ett stavfel oavsett om mina personliga åsikter om ordet du valt att använda, men sen stavat fel på.

Kommentarer på innehållet däremot, på regelmekaniken och sånt... där bör man kanske vara lite mer kritisk till vilka man låter vara kritiska. Om du visar din variant på ett D20-system för tillräckligt många personer kommer du få ett antal som vill att du skriver om det till ett BRP-system.

Håller med om att det är två isolerade skills vi pratar om här, men det kan säkert också finnas hos en och samma person. Jag korrläste t.ex. en kommande produkt åt Fria Ligan i somras och det gjorde jag utifrån båda aspekterna - dels att jag läser ingående (och därför hittar många felskrivningar), men också utifrån att jag spelat mycket med deras befintliga regelsystem och kan komma med input utifrån det.

 

[luddwig]

Korrektur är sämst. Tråkigt, tidsslukande...

Helt klart tidsslukande. Men än man kan tro, särskilt om texten behöver mycket bearbetning. Däremot tycker jag inte att det är tråkigt att korrekturläsa eller redigera text. Tvärt om är det roligt att se hur texten sakta blir bättre. Samtidigt är det svårt, inte bara att hitta fel utan också att våga ifrågasätta. Jag tror att ödmjukhet och tydlighet är nyckelorden. Dessutom blir samarbetet oftast bättre över tid. Det är åtminstone min erfarenhet, både från jobbet där jag kvalitetsgranskar en del texter och från den korrekturläsning jag ägnat mig åt på fritiden.

När det gäller den ibland bristfälliga korrekturen i svenska rollspel tror jag, precis som andra påpekat före mig, att stress är en avgörande orsak. En stor del av finansieringen sker genom Kickstarter och då finns ett utlovat leveransdatum. Sedan gör det merarbete som alla stretch goals medför säkert inte situationen bättre.

 

[Mogger]

På 1980-talet hade Ä-spel två eller tre fast anställda redaktionsmedlemmar som korrade manus på betald arbetstid: Olle Sahlin, Henrik Strandberg och jag. (Ändå blev det fel ibland.) Nuförtiden har ingen spelproducent den typen av resurser.

Ä-spel hade också den goda smaken att inte släppa på spel på över 200 sidor. Jag läste någonstans att Chock landade på ca 900-sidor! Att skriva, redigera, korra och layouta det är ett jäkla hästjobb.

 

[Henke]

Jag läste någonstans att CoC Sverige landade på ca 900-sidor! Att skriva, redigera, korra och layouta det är ett jäkla hästjobb.

Vet inte om det är en tillfällighet, men i min recension av Chock: Åter från graven räknade jag ihop att spelet som helhet handlade om 900-sidor.

 

[Rangertheman]

Håller med om att det är två isolerade skills vi pratar om här, men det kan säkert också finnas hos en och samma person. Jag korrläste t.ex. en kommande produkt åt Fria Ligan i somras och det gjorde jag utifrån båda aspekterna - dels att jag läser ingående (och därför hittar många felskrivningar), men också utifrån att jag spelat mycket med deras befintliga regelsystem och kan komma med input utifrån det.

Samma här - det är en kombination av ren korrekturläsning, visst redaktionellt arbete och input på reglerna. Håller med Rymdhamster om att det i de bästa av världar bör vara separata processer och eventuellt även olika personer, men tror varken att tiden eller förutsättningarna i övrigt finns när det gäller rollspelsprodukter. Men om jag, som kommer in ganska sent i processen, upptäcker massor av konstigheter i reglerna eller ett språk som kräver mycket bearbetning, så är det problematiskt. Då hade jag sannolikt skickat en fråga tillbaka om jag skulle byta hatt och enbart granska reglerna eller göra en lektörsgranskning och tills vidare skippa korrekturen.

 

[krank]

Då hade jag sannolikt skickat en fråga tillbaka om jag skulle byta hatt och enbart granska reglerna eller göra en lektörsgranskning och tills vidare skippa korrekturen.

Det här tycker jag låter sunt och bra.

 

[Henke]

Samma här - det är en kombination av ren korrekturläsning, visst redaktionellt arbete och input på reglerna. Håller med Rymdhamster om att det i de bästa av världar bör vara separata processer och eventuellt även olika personer, men tror varken att tiden eller förutsättningarna i övrigt finns när det gäller rollspelsprodukter. Men om jag, som kommer in ganska sent i processen, upptäcker massor av konstigheter i reglerna eller ett språk som kräver mycket bearbetning, så är det problematiskt. Då hade jag sannolikt skickat en fråga tillbaka om jag skulle byta hatt och enbart granska reglerna eller göra en lektörsgranskning och tills vidare skippa korrekturen.

En tanke som dyker upp utifrån kvalitén på det jag ibland korrläst är: Läser skribenten själv vad den har skrivit? Vet inte om jag är ensam om det här beteendet, men innan jag lämnar ifrån mig något jag skrivit, om det så är en artikel jag skrivit, ett e-post meddelande eller en post här på forumet så läser jag alltid igenom den minst en gång (oftast flera). Som skribent så kan jag ibland vända upp och ner på mina meningar, ändra lite ord här och där osv, men jag läser ALLTID igenom det. Utifrån hur materialet jag korrläser ibland ser ut så undrar jag hur den processen ser ut för andra

 

[ceruleanfive]

I Bläckfisk Förlag försöker vi att jobba i faser från det att vi har fått in ett "färdigt" manus.

En vända fokuserar vi "enbart" på innehållet – om systemet verkar vettigt, om det saknas något, om något är överflödigt, hur dispisitionen ser ut, etcetera. En vända fokuserar vi "enbart" på formuleringar och tydlighet. En vända fokuserar vi "enbart" på rena stavfel och felaktiga/missade tecken. En vända fokuserar vi "enbart" på layout och form, textmarkeringar och dylikt.

I praktiken blir det lätt lite av varje under varje genomläsning – men ju mer man klarar av att fokusera, desto bättre slutresultat tror jag att det kan bli.

 

[Mekanurg]

Ä-spel hade också den goda smaken att inte släppa på spel på över 200 sidor.

Gamers hade blygsamma förväntningar dåförtiden. :wink:

Allvarligt talat, jag håller fast vid den principen än idag. Mina framtidsplaner för Expert-serien handlar om settingböcker på <200 sidor. Det gäller att vara fokuserad på ämnet och koncis i språket.

 

[krank]

Utifrån hur materialet jag korrläser ibland ser ut så undrar jag hur den processen ser ut för andra

Ja, minst en gång. När jag skrev Ödesväktarna och hade förmånen att jobba med två andra, så körde vi också en EXTREMT tidsödande men också extremt nyttig vända där vi helt enkelt hade högläsning av hela boken. Vi läste den, från pärm till pärm, och kommenterade, diskuterade och ändrade under arbetet. Det var sjukt nyttigt och ledde till en mycket bättre text att skicka iväg till externa korrläsare.

 

[krank]

En vända fokuserar vi "enbart" på innehållet – om systemet verkar vettigt, om det saknas något, om något är överflödigt, hur dispisitionen ser ut, etcetera.

En grej om det här steget, är att jag nog inte ens tycker texten behöver vara en… text här. Jag börjar ju alltid med en outline, en hierarkisk punktlista, som jag bearbetar tills jag ser att "allt är med". Jag har vid ett par tillfällen lyckats övertyga andra att titta på mina punktlistor också, och det verkar vara ett rätt bra sätt att just hitta dispositionsproblem, om något saknas eller är överflödigt etc.

Här är ett exempel på hur det kan se ut, även om den här outlinen inte är helt genomarbetad och "klar".

Det är först när jag är helt säker på att dispositionen och strukturen funkar som jag börjar skriva text…

 

[ceruleanfive]

En grej om det här steget, är att jag nog inte ens tycker texten behöver vara en… text här. Jag börjar ju alltid med en outline, en hierarkisk punktlista, som jag bearbetar tills jag ser att "allt är med". Jag har vid ett par tillfällen lyckats övertyga andra att titta på mina punktlistor också, och det verkar vara ett rätt bra sätt att just hitta dispositionsproblem, om något saknas eller är överflödigt etc.

Här är ett exempel på hur det kan se ut, även om den här outlinen inte är helt genomarbetad och "klar".

Det är först när jag är helt säker på att dispositionen och strukturen funkar som jag börjar skriva text…

Ja, det där är ju toppen! Men det ser jag lite mer som författarens uppgift. Som förlag tar just vi emot färdiga "manus" snarare än att vi beställer eller arbetar fram dem. Grymt dock, skriver själv uppsatser och sånt på det sättet.

 

[Gabrielle de Bourg]

En tanke som dyker upp utifrån kvalitén på det jag ibland korrläst är: Läser skribenten själv vad den har skrivit? Vet inte om jag är ensam om det här beteendet, men innan jag lämnar ifrån mig något jag skrivit, om det så är en artikel jag skrivit, ett e-post meddelande eller en post här på forumet så läser jag alltid igenom den minst en gång (oftast flera). Som skribent så kan jag ibland vända upp och ner på mina meningar, ändra lite ord här och där osv, men jag läser ALLTID igenom det. Utifrån hur materialet jag korrläser ibland ser ut så undrar jag hur den processen ser ut för andra

Jag talar såklart från egen erfarenhet, men självklart läser jag vad jag har skrivit! Innan jag ens skickar in ett manus kör jag en genomläsning som kombineras med allt från korr till omskrivningar; mitt första utkast är snarare alltid minst utkast 1.5. Men jag är den absolut sämsta personen att korra mitt manus. För även när jag korrar och försöker är sanningen att jag inte riktigt läser mitt manus. Eller liksom, jag läser ju och följer orden som jag har skrivit. Men i praktiken läser jag det faktiskt inte; för jag har ju all koll i världen på den och "lever i den". Vadå syftningsfel? Vad menar du med att jag har skrivit helt fel namn på personen här? Inte skulle väl jag!

Det är helt omöjligt att vara objektiv kring en text så länge den är någorlunda nära från det att du skrivit den.

Mycket korrfel kommer från senare steg än första utkastet. Det här säger jag inte för att kasta någon under bussen, utan att då en stor del korr kombineras med redaktösarbete är det inte så att den texten som går till korr är så gott som spikad och bara ska dubbelkollas. Utan eftersom den också går igenom revisioner under tiden dyker ändringar upp: Jag har skrivit en toklång beskrivning som måste skrivas om från scratch. Vi ändrar namn på något. Jag har hunnit dra ihop ett speltest och måste få in ändringar. Det är ändringar som kan ske under tidens gång, men som påverkar korren. Första utkasten är ofta mindre benägna att egentligen ha så mycket korrfel, utan de har ofta ännu större och brinnande problem… Men eftersom redaktörsarbete och korr ofta bumpas ihop är det stor risk att du får artefaktfel, som uppstod efter redaktörsarbetet/första korrvändan är gjord och mycket ser annorlunda ut; men det finns inte alltid tid att göra en helt clean extrarunda. Och sedan låta någon annan dra en runda efter det…

 

[Gabrielle de Bourg]

En grej om det här steget, är att jag nog inte ens tycker texten behöver vara en… text här. Jag börjar ju alltid med en outline, en hierarkisk punktlista, som jag bearbetar tills jag ser att "allt är med". Jag har vid ett par tillfällen lyckats övertyga andra att titta på mina punktlistor också, och det verkar vara ett rätt bra sätt att just hitta dispositionsproblem, om något saknas eller är överflödigt etc.

Här är ett exempel på hur det kan se ut, även om den här outlinen inte är helt genomarbetad och "klar".

Det är först när jag är helt säker på att dispositionen och strukturen funkar som jag börjar skriva text…

Funkar bra för de som är "plotters" (planerar ut mycket innan), men för någon som är en "pantser" som jag (låter mycket av handlingen och texten komma under själva skrivprocessen) behövs verkligen ett sådant steg bara för strukturen, i alla fall för mig!

 

[Rangertheman]

När det gäller den ibland bristfälliga korrekturen i svenska rollspel tror jag, precis som andra påpekat före mig, att stress är en avgörande orsak. En stor del av finansieringen sker genom Kickstarter och då finns ett utlovat leveransdatum. Sedan gör det merarbete som alla stretch goals medför säkert inte situationen bättre.

Jag funderar på om inte många kampanjer hade kunnat dra in nästan lika mycket pengar även om de hade färre töjmål eller i vart fall mål som inte innebar stora mängder text som måste skrivas, redigeras och korrekturläsas. Jag får känslan att det gått lite inflation i töjmålen. Det vore kanske bättre att ha kampanj för grundreglerna och tillräckligt mycket material för att spelgrupperna skulle kunna roa sig under några månader och sedan ha en ny kampanj för ett stort äventyrspaket?

 

[entomophobiac]

När det gäller den ibland bristfälliga korrekturen i svenska rollspel tror jag, precis som andra påpekat före mig, att stress är en avgörande orsak. En stor del av finansieringen sker genom Kickstarter och då finns ett utlovat leveransdatum. Sedan gör det merarbete som alla stretch goals medför säkert inte situationen bättre.

Jag backar inte svenska rollspel på Kickstarter längre (vilket jag brukar nämna med jämna mellanrum). Den stora fördelen med det är att jag kan låta recensioner berätta för mig om kvaliteten innan jag köper spelet. Men ja, min uppfattning är att det är för många kampanjer på för få personer och att detta sannolikt förstärks av att ingen av dem gör rollspel på heltid heller utan som en bisyssla. Kanske en bisyssla som representerar många långa kvällar, men ändock en bisyssla. Och bisysslor hamnar alltid i någon mån i Landet "Bra Nog" istället för Landet "Det Bästa Möjliga". Det är mer eller mindre ofrånkomligt.