Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[krank]

Väktarrådet är ett exempel på Buffy-'versats inte alltid så bra världsbyggnad. De finns där bara för ge Giles en ursäkt att existera, o sedan som någon Buffy kan vara rebellisk emot eller göra livet extra surt mot henne.

Bortsätt från Giles o hans böcker tycke de ju inte ge henne någon hjälp, de har haft gud vet hur länge på sig att utveckla vapen som e specialgjorda för någon med superstyrka men Buffy får ändå springa runt med ett lätt armborst istället för ett dubbelarmborst, eller ännu bättre ett automat armborst + ett handkanon till sidovapen o en massa anti monster cocktail granater. Hon får heller inge ekonomisk kompensation som gör att hon kan rädda världen utan att behöva bry sig om hyran.

Man skulle möjligen också kunna tycka att när det bara finns en enda i hela världen så borde de kanske hålla reda på henne lite bättre. Överlag verkar de ju tappa bort henne mellan filmen och att hon börjar i Sunnydale.

Sedan finns det å andra sidan en viss förklaring i att de ju gärna vill att slayern inte ska ha det för lätt eller tro att hon är något, för då kanske hon gör uppror. Det finns ju trots allt ett nästan oändligt antal man kan ha i reserv, så om en dör så gör det inte så mycket. Det är som att ha ett oändligt antal kloner; ren kanonmat liksom.

Hade vi att göra med en normal tonåring kan jag fatta men nu dubbelarbetar ju Buffy som månsterjägare vid sidan om att försöka vara normal college student, så lite extra hjälp hade varit på sin plats.

För all del. Jag tänker ju att Giles tänkte att OK, nu är det lugnt – Buffy är iväg på college och behöver lära sig att klara sig själv. Och herregud, lite vampyrer ska hon väl klara av? Hon har ju visat tidigare att hon är väldigt självständig etc, så det här borde hon ju klara och hon borde inte vara alltför beroende av Giles. Typ.

Men absolut, till viss del behövde ju avsnittet helt enkelt ha en icke-hjälpsam Giles i typ en kvart för att ge Buffy ett ögonblick av att faktiskt inte ha sitt supportnätverk men klara sig ändå.

Och i slutänden så fick hon ju också hjälp, när de andra fått tänka på saken en liten stund.

 

[Gamiel]

Det finns ju trots allt ett nästan oändligt antal man kan ha i reserv, så om en dör så gör det inte så mycket. Det är som att ha ett oändligt antal kloner; ren kanonmat liksom.

Bortsätt från att vare ny Dråpare kräver en ny investering i upplärning, träning, insamling av erfarenhet, få att fatta vad som gäller o att hon bör lyssna på väktarna. Istället kan man ju bara se till att den existerande kan göra bättre för sig.

För all del. Jag tänker ju att Giles tänkte att OK, nu är det lugnt – Buffy är iväg på college och behöver lära sig att klara sig själv. Och herregud, lite vampyrer ska hon väl klara av? Hon har ju visat tidigare att hon är väldigt självständig etc, så det här borde hon ju klara och hon borde inte vara alltför beroende av Giles. Typ.

Hela det där känns för mig som skaparna av serien inte ville ge henne det o kunde inte hitta på en bättre ursäkt att väktarna inte gör det är att de är arslen, som hjältarna kan vara koolt rebellisk mot - för man kan ju inte ha hjälpsamma auktoritetsfigurer i modern amerikansk media.

Hade varit bättre världsbyggnader enligt mig om man hade bara hade haft dem som överarbetade o underfinansierade - ja de har existerade i århundranden, om inte tusenden, men det betyder inte att de har lyckats balansera bankkontot under alla år o anti-monster ingredienser är dyrt (Giles arbete som bibliotekarie är inte en täckmantel, han behöver pengarna) o de har inget att skicka som hjälp därför att alla andra är upptagna med att försöka stoppa monster i andra delar av världen.

 

[krank]

Bortsätt från att vare ny Dråpare kräver en ny investering i upplärning, träning, insamling av erfarenhet, få att fatta vad som gäller o att hon bör lyssna på väktarna. Istället kan man ju bara se till att den existerande kan göra bättre för sig.

Fast de ser ju generellt till att ha rätt många potentiella dråpare upptränade etc – utifall den nuvarande skulle dö.

Alltså, egentligen skiter jag ganska mycket i världsbygget. Jag ska liksom inte rollspela i världen, den behöver bara hänga ihop någorlunda och för mig funkar de förklaringar som ges i serien tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd.

Hade varit bättre världsbyggnader enligt mig om man hade bara hade haft dem som överarbetade o underfinansierade - ja de har existerade i århundranden, om inte tusenden, men det betyder inte att de har lyckats balansera bankkontot under alla år o anti-monster ingredienser är dyrt (Giles arbete som bibliotekarie är inte en täckmantel, han behöver pengarna) o de har inget att skicka som hjälp därför att alla andra är upptagna med att försöka stoppa monster i andra delar av världen.

Det finns vad jag vet inget i serien som inte är kompatibelt med exakt den tolkningen, så det går ju utmärkt att ha det som headcanon om man tycker att det blir bättre av det. Allt vi faktiskt ser av rådet är ju typ… Quentin, nån enstaka svart bil som försöker hämta Faith, och inte jättemycket mer. Att de själva försöker framstå som en större organisation än de faktiskt är tycker jag är helt i linje med allt som visas.

 

[krank]

Woop! Alley släppte den redigerade versionen av sin reaktionsvideo till Buffy S04E06 – Wild at Heart, så nu har jag sett det avsittet också.

Det här är ett sånt där avsnitt där jag sitter och skäller ut TVn medan jag tittar. Eller ja, personerna i TVn. Jag vet att de inte kan höra mig men det skiter jag i.

Anyway. Buffy har verkligen landat på fötterna nu – hon jagar vampyrer och drar oneliners och är överlag rätt stabil. Hon klarar dessutom skolan bra, får rentav högre betyg än Willow på en uppsats och extra beröm av sin psykologiprofessor. Så allt är lugnt där. Hon har också anledning att interagera mer med Finn, även om det ännu så länge är ganska långt från något djupare.

Men, givetvis betyder att det går bra för Buffy att en massa saker alldeles precis nu är på väg att krascha fullständigt på andra håll. Innan dess dock, så – Spike är tillbaka! Yay! Han spejar på Buffy och håller en liten onding-monolog som tyvärr avbryts av att han blir tasrad av soldater som kidnappar honom. Det här är ju bra, för det betyder att hela The Initiative-storylinen är på väg att kicka off, och dessutom är det början på Spikes redemption arc vilket ju är skitbra.

Anyways: Nu har ju Oz och Willow varit ett ganska snälle-gulligt par ett tag utan att något hemskt hänt, så det är lite dags. I det här fallet så visar det sig att Veruca (ew, vilket namn) som etablerats som nån Oz tycker är snygg faktiskt är en hemlig varulv. Inte bara det – hon minns vad som händer när hon ulvar sig. När Oz i varulvsform rymmer från sin bur slutar det med att han vaknar naken bredvid Veruca ute i skogen. De har tydligen haft vild varulvssex.

Och då går Oz direkt till Willow och berättar vad som hänt. De gör en plan för hur han inte ska slippa lös igen, och så pratar de med Buffy, Xander och Giles om hur de ska hantera "problemet Veruca" – hon är trots allt en varulv som inte skäms för sig, utan som högst medvetet hoppar runt och mördar folk.

Eller nej, det är inte vad som händer. Oz går istället runt och är tyst och vägrar prata med Willow om vad som händer, och gaslightar henne när hon försöker fråga vad som är fel. Sen när Buffy får veta att det springer runt minst en varulv för mycket så berättar han inte för Buffy att han vet vem det är, utan istället stänger han in sig i sin bur tillsammans med Veruca. De har vilt varulvssex hela natten och på morgonen hittar Willow dem. Oz "försöker förklara", men Willow drar (förståeligt).

Efter att ha hindrats från att skada sig av snälle Finn så bestämmer sig Willow för att kasta en förbannelse på Veruca och Oz, men hon fegar ut i sista sekund. Sedan kommer Veruca och tänker döda henne. Men Oz kommer dit och hindrar henne – och i slutänden sliter Oz-varulven strupen av Veruca-varulven innan Buffy skjuter Oz med en bedövningspil.

I slutänden flyr Oz fältet eftersom han är en feg usling som inte klarar av att ta emot hjälp eller prata om sina problem.

Det fanns en gång i tiden då jag sympatiserade med Oz i det här avsnittet. Såhär i efterhand får det mig att skämmas som en hund. Det här handlar verkligen 100% om skadlig manlighet och skadligt manligt beteende – Oz kan inte prata känslor. Han är "stoisk", vilket inte är något positivt. Om han hade kunnat öppna käften så hade nästan allt dåligt som händer i det här avsnittet kunnat undvikas. Givetvis handlar det om hur han uppfostrats, och givetvis är det till exempel lätt för Xander, som ju inte är insyltad i det hela, att säga till Willow att "you two should talk it out" (det vettigaste nån säger i hela avsnittet tror jag). Svårare att göra när man är en "snäll kille" som oavsett hur snäll man känner sig när allt går bra ändå är uppfostrad av ett samhälle som gör män till rövhål (framför allt så snart det blir lite svårt).

Anyways. Boo till Oz.

Kontinuitet:

• Spike plockas in av Initiativet.
• Buffy springer in i en av Initiativets soldater, och vet därmed nu att det finns något slags militär organisation i faggorna.
• Oz och Willow är inte ett par längre.
• Oz har flytt fältet
• Willow har gått på orienteringsmöte med den lokala Wicca-klubben. Vilket ju kommer att leda i intressanta riktningar.
• Upprörd Willow gör mer mörk magi, även om den inte slutförs.
• Veruca är död.

Det är nog allt jag kommer på sådär spontant. Jag tycker att det här är ett bra avsnitt, och ett exempel på hur Buffy-tvserien gör intressant personligt drama av sina övernaturliga premisser, och knyter an till ganska allmänmänskliga och relevanta teman.

 

[Gamiel]

Eller nej, det är inte vad som händer. Oz går istället runt och är tyst och vägrar prata med Willow om vad som händer, och gaslightar henne när hon försöker fråga vad som är fel. Sen när Buffy får veta att det springer runt minst en varulv för mycket så berättar han inte för Buffy att han vet vem det är, utan istället stänger han in sig i sin bur tillsammans med Veruca.

Hon är en erkänd mörare. O även om hon inte var det så är hon fortfarande anses vara en omedvetet-rejäl-fara-för-liv-o-läm ca. tre nätter i månaden. Han behöver inte nämna att han hade pökat med henne, eller även om han psykologiskt nog behövde göra det, men att inte rapportera henne för Scooby-gänget är som att låta bli att rapportera in att en mördare eller människoätande tiger är löss!

 

[krank]

Jag har just sett Buffy S04E07 – The Initiative, och jag hade glömt hur bra det är.

Avsnittet börjar med att Spike vaknar i en vit cell, på ett ställe där det finns folk i vita rockar och så. Han flyr, söker upp och sticker från Harmony, försöker bita Willow (men misslyckas för att han fått ett chip i hjärnan) och flyr medan Buffy slåss mot soldater.

Buffy, i det här avsnittet, försöker dra med Willow på fest eftersom hon är ledsen och allt är svårt. Medan hon är på festen och snackar med Riley så kommer Xander och informerar henne om att Spike är tillbaka, och så ger hon sig ut på Spikejakt. I slutänden hamnar hon utanför Willows rum, där hon slåss mot soldater medan Spike flyr.

Riley börjar avsnittet med att hans jätte-sunk-äckliga college-bros till kompisar sitter och äcklar sig om olika tjejer de ser i cafeterian. De ser Buffy vara lagom sötklantig, men Riley fattar inte att han gillar henne förrän hans äckliga kompisar fått superäckel-puckot Parker att äckla sig lite om henne. Då slår han ner honom, och sen fattar han. Sen pratar han med Willow, som gett upp allt hopp om både romantik och det manliga släktet, men lyckas få henne att tro lite på kärleken igen och får lite tips om hur man kan få kontakt med Buffy. Hon gillar ost, tydligen. Sen möter han henne på fest, men deras samtal avbryts av Xander och sen åker han och de äckliga kompisarna hiss ner till det hemliga labbet där Spike var, och det visar sig att de egentligen är soldater för The Initiative. De skickas ut för att hämta tillbaka Spike. I slutänden hamnar de utanför Willows rum, där de slåss mot Buffy medan Spike flyr.

Det här avsnittet kombinerar humor med balla avslöjanden och twistar och relationsgrejs och snygga kopplingar till saker som hänt tidigare. Den överlevande vampyren som plockades i säsongens första avsnitt är till exempel med, och pratar med Spike från cellen bredvid. Så… det är såhär jag vill ha mina Buffyavsnitt, liksom. Lite av varje.

Det enda jobbiga är egentligen scenen där Riley först försöker snacka med Buffy på festen. Den är superpinsam. Å andra sidan har avsnittet också en av seriens allra bästa scener – den där Spike försöker bita Willow, och misslyckas för att han får ont i huvudet, och de sedan har en ganska lång scen där de pratar om det som om han just fått erektionsproblem under sex. Det är en fantastisk scen.

Jag gillar också slagsmålet mellan Xander och Harmony. Dramatisk musik, slowmotion – men det är en riktig catfight mellan två klumpedunsar. Ingen av dem vet hur man slåss eller ens hur man gör illa folk, så det blir liksom bara klumpigt viftande och det är glorious.

Kontinuitet:

• Riley fattar att han gillar Buffy. I slutet av avsnittet är jag också ganska säker på att Buffy fattat det, och inte tycker speciellt illa om honom heller.
• Spike är tillbaka! Och det här är den roligaste versionen av Spike, som kommer att ha en helt fantastisk arc resten av serien. Det är liksom här det börjar. Jag ser jätte-jättemycket fram emot att se fortsättningen.
• The Initiative. Det är coolt att det finns ett regerings-gensvar på allt konstigt och demoniskt. Det är också coolt att de ändå har koll på saker, och inte bara är klantar. Sedan är frågan om man verkligen vill ha stereotypt sunkiga dudebros som soldater, men det kanske man vill. Jag vet inte. Det verkar vara ganska ont om kvinnliga soldater i Initiativet iaf.
• Willow mår lite bättre, och blir kompis med Riley vilket är himla fint. Sen gillar jag hennes och Buffys vänskap här också, överlag. Alla borde ha en sån vänskap, tycker jag.

Jag tror inte det är så mycket mer som liksom permanent förändras i status quo, men det är fullt tillräckligt för mig.

 

[Gamiel]

Sedan är frågan om man verkligen vill ha stereotypt sunkiga dudebros som soldater, men det kanske man vill. Jag vet inte. Det verkar vara ganska ont om kvinnliga soldater i Initiativet iaf.

Sen bör man fråga att om man nu har stereotypt sunkiga dudebros som soldater, bör man ge dem täckmantlar som college dudebros? Om de arbetar på natten vill man ju ha dem sovande på dagen, o hålla sig undan från den typen av grejer som college killar stereotypt sysslar med/intar. Jag skulle finna det väldigt irriterande om en av mina soldater inte var tillgänglig p.g.a. att han hade fått arselet fastlimmat i en toasits i ett "prank war", var hög, hade kopparslagare, hade skadat sig medan han spelade amerikansk rugby, eller liknande.

 

[krank]

Så det var dags för Angel S01E07.

Alltså, jag har ett tydligt minne av att jag saknade den här säsongen när den var över, men nu när jag ser den så förstår jag verkligen inte varför. Det här är ju mest… skräp. Nu längtar jag till de lite mer gonzo säsongerna.

Hur som helst; Cordelia går på tråkig dejt med tråkig riking, som flyr när hon blir anfallen av en vampyr. Doyle räddar henne, och plötsligt ser det ut som att hon faktiskt får upp ögonen för honom som potentiellt kärleksintresse. Men lagom till den insikten så dyker Doyles fru upp och vill att han ska skriva under skilsmässopapper. Först låter Doyle påskina att frun – "Harry" – lämnade honom för att han var demon, men senare framkommer det att det var för att han var ett rövhål och hade svårt att acceptera sin demonsida själv. Hon har istället blivit demonolog och träffade sin nye blivande make när hon kuskade runt i världen.

Den blivande maken visar sig vara demon, vilket Harry redan känner till, och Doyle bjuds till svensexan. Där visar det sig att de tänker ha en ritual där de äter Doyles hjärna. Angel räddar dagen, Harry säger upp förlovningen, och slutligen får Doyle en vision om att Buffy är i fara.


Det finns bra grejer med det här äventyret. Jag gillar att Doyle fördjupas, ges lite definition – en bakgrund, en familj, en historia som lågstadielärare och soppköksvolontär. Jag gillar också att han brottas lite med sin demoniska sida; hans relation till den är inte så självklar. Jag är inget superfan av att Cordy och Doyle nödvändigtvis ska hooka upp, men alright, den delen är väl inte fruktansvärd. Jag gillar Harry och hennes mer nyanserade syn på demoner, och jag gillar Richards demonsläkt.

Men. Alltså. Det här med att Richards demonsläkt visar sig inte alls vara så integrerade i vårt samhälle, utan att de i själva verket har behållit sina gamla blodsdrypande ritualer? Att de i hemlighet behållit sin farliga kultur? Det är… yeeeesh. Det blir inte bättre av att en av dem utbrister "that's racist" när Harry kallar deras människoätar-ritual för barbarisk. Hela den här grejen är minst sagt tveksam. Inte, så att säga, kosher alls.

Kontinuitet:

• Relationen mellan Doyle och Cordelia förändras.
• Mer info om Doyle, hans familj, hans demoniska arv.
• Visionen om Buffy

 

[krank]

Alley is on a roll och pumpar ut redigerade videor, så nu har jag också sett Buffy S04E08 – Pangs.

Det här avsnittet är verkligen ett avsnitt som har bra sidor och… rätt dåliga sidor.

Grundstoryn är att varken Buffy eller Willow har något inbokat på Thanksgiving, en av USAs kanske märkligaste högtider. Så de bestämmer sig för att fixa en Thanksgiving-middag för Schoobygänget.

Samtidigt släpps en arg ande lös, som vill hämnas för alla oförrätter Chumash-stammen utsattes för av pilgrimer etc. Och ja, det är allt sånt där som man generellt associerar med vad olika stammar av den amerikanska ursprungsbefolkningen utsattes för – sjukdomar, förföljelser, folkmord.

Anden sätter igång och mördar auktoritetsfigurer i området, och anfaller till slut Scoobygängets thanksgivingfirande. Anden och hans kamrater besegras, och allt är hunky-dory tydligen.

På det här avsnittets positiva konto tycker jag att det ändå framkommer en hel del olika ståndpunkter här, och det skapar en hyfsat nyanserad bild. Giles vill fokusera på effektivaste sättet att stoppa anden från att mörda, Willow vill fokusera på orättvisorna hans stam utsattes för, Spike tycker att det är en dog-eat-dog-world och folkmord är bara sånt som händer, och Buffy vill egentligen mest ha en trevlig thanksgivingmiddag med god mat där man inte behöver tänka så mycket på jobbiga saker.

Åh, och Angel dyker upp, gömmer sig för Buffy, hjälper till lite i bakgrunden och sticker igen. Mesigaste crossovern jag sett.

Jag har läst minst en artikel som kritiserar avsnittet för att vara rasistiskt. Och ja, absolut – Buffyserien är absolut feministisk, men det är tydligt att intersektionalitet och sådant inte riktigt var en grej. Eller att den grejen iaf inte spridits till seriens författare. Det är, så att säga, extremt vit feminism. I det här fallet yttrar det sig genom att det enbart är vita människor som har en röst – andens få repliker är klichéartat "onda", och överhuvudtaget framställs chumasherna som primitiva vildar som knappt kan prata och definitivt inte resonera. Det är också så att seriens skapare valt att göra så att den enda lösningen är att döda chumasherna med deras egna vapen. Och sedan gjorde de så att scoobygänget liksom bara visslar på vägen därifrån, oavsett de kval de hade innan. Det finns STORA problem i det här avsnittets senare delar.

Däremot har jag i samma artikel läst en del kritik jag helt enkelt inte håller med om. Där låter det som att avsnittet ger Giles rätt omedelbart, när hans argumentation med Willow i själva verket fortsätter genom nästan hela avsnittet. Jag tycker inte alls att han framstår som den som "vann diskussionen" generellt. Den texten påstod också att Spike fick stå helt oemotsagd i sin darwinism – men i det här läget i serien är ju Spike fortfarande "ond". Han saknar själ. Han är en nihilistisk, feg egoist. Jag såg det han sade i det ljuset. Sedan finns det en poäng i att det absolut finns vita som gärna spelar "good guys" i språket men egentligen fortsätter tjäna på de historiska orättvisorna och egentligen inte är så intresserade av att rätta till något.

Så ja, blandad kompott. Jag gillar mycket med avsnittet, och förutom slutet är det ganska välskrivet överlag, med en lagom avvägning mellan samhällsdiskussion och humor och metaplot.

Kontinuitet:

• Xander får syfilis av chumasherna. Det här refereras i musikalavsnittet senare.
• Harmony säger för första gången till Spike att dra åt helvete och jagar bort honom. Hon har läst en massa böcker och hittat sin power. You go girl! Bra för henne.
• Spike söker till slut sig till Giles och ber om hjälp i utbyte mot att han ska berätta allt han vet om The Initiative. Det här är början på vad jag minns som en av mina favoritdelar av Spikes arc – den där han framför allt är en rolig sarkastisk kommentator fastbunden hemma hos Giles.
• Angel är med, lite, men sticker igen.

 

[Gamiel]

Grundstoryn är att varken Buffy eller Willow har något inbokat på Thanksgiving, en av USAs kanske märkligaste högtider. Så de bestämmer sig för att fixa en Thanksgiving-middag för Schoobygänget.

Vad hände med Buffys mamma? Borde hon inte bjuda dottern på Thanksgiving, för är inte det en familjehögtid?

pilgrimer

Undrar bara, säger de "pilgrimer" i avsnittet?


Om jag skulle SL:a den här plotten o någon av spelarna får iden att ringa på en indian shaman så hade jag gjort plottvisten att de närmaste shamanerna tillhör alla en annan stam som var i strid med andens, o han anser dem lika lovligt byte som alla andra. Men det vet ju inte spelarna för än det är försent...

 

[krank]

Vad hände med Buffys mamma? Borde hon inte bjuda dottern på Thanksgiving, för är inte det en familjehögtid?

Hon är bortrest till nån… moster? Nåt sånt? I dunno, de behövde en ursäkt för att låta Buffy testa på att göra en klassisk vuxen (kvinno-)grej (laga mat och förbereda för en stor högtid) antar jag. Just den biten tyckte jag var bra; överlag gillar jag ju när Buffy får testa nya vuxenlivs-saker.

Undrar bara, säger de "pilgrimer" i avsnittet?

Jag är rätt säker på att ordet används ett gäng gånger iaf.

Om jag skulle SL:a den här plotten o någon av spelarna får iden att ringa på en indian shaman så hade jag gjort plottvisten att de närmaste shamanerna tillhör alla en annan stam som var i strid med andens, o han anser dem lika lovligt byte som alla andra. Men det vet ju inte spelarna för än det är försent...

Jag skulle nog framför allt, som SL, försöka skriva in några POV-karaktärer som inte var vita. Det vore lite intressant med lite vältaliga, intellektuella chumasher som kunde arbeta på en lösning.

Sen skulle jag gärna också se några möjliga lösningar som innebar något mått av hantering av de fel anden är arg över. Kanske går inte anden att döda alls, utan man måste hitta en lösning som lugnar ner den istället? Man kan såklart inte ändra hela det amerikanska samhället, men nog borde det gå att hitta sätt att ta steg i rätt riktning, och att anden då skulle kunna bli… vaksam men lugn så länge de gör saker i rätt riktning? I dunno, jag har mest väldigt svårt att tänka mig att jag skulle SL:a det här omodifierat.

 

[Gamiel]

Jag är rätt säker på att ordet används ett gäng gånger iaf.

Finner det bara lite konstigt eftersom när amerikanarna talar om "pilgrimer" brukar det vara en specifik grupp som var på östkusten, o Sunnydale e på västkusten.

 

[Bolongo]

Finner det bara lite konstigt eftersom när amerikanarna talar om "pilgrimer" brukar det vara en specifik grupp som var på östkusten, o Sunnydale e på västkusten.

Ja, jänkarna kom till Kalifornien rätt många generationer efter The Mayflower, liksom.

 

[krank]

Det är möjligt att de inte säger att pilgrimer specifikt var de som gjorde de specifika sakerna mot chumasherna. Jag minns inte. Jag vet bara att det pratas om pilgrimer i avsnittet, som del av just mytologin kring thanksgiving.

Om någon vill dubbelkolla finns avsnittet på Amazon Prime åtminstone, men jag tror tyvärr det tagits bort från Netflix…

(Jag tror inte den här diskussionen kommer så mycket längre utan faktiskt underlag. Som är mer pålitligt än mitt minne.)

 

[Fenhorn]

De pratar om pilgrims när de pratar om thanksgiving. När det gäller Chumash så nämns bara missionen och spanjorer.

 

[Bolongo]

De pratar om pilgrims när de pratar om thanksgiving. När det gäller Chumash så nämns bara missionen och spanjorer.

Jag blev nyfiken och kollade upp dem. Chumash är en faktisk historisk stam, som blev fucked over av Spanien, Mexiko och USA i tur och ordning. Men av amerikanarna "bara" från 1848 och framåt.

 

[krank]

OK, Angel S01E08 – I Will Remember You.

Gud, vad jag inte gillar Angel. Han är verkligen en trök-karaktär, och ju mer han är med desto tråkigare är avsnitten.

Den korta versionen: Buffy dyker upp och är sur för att Angel bestämde grejer som involverade henne utan att fråga henne. Sen händer en massa grejer, som den blir helt ogjorda för att Angel återigen bestämmer grejer som involverar Buffy utan att Buffy får vara med och säga något. Gud, vilken egocentrisk jävla buffel han är, Angel.

Alltså. Buffy kommer och är sur för att Angel stalkade henne utan att säga hej. Sen dödar de en demon, vars blod gör Angel dödlig och därmed löser honom från hans uppdrag som protector och grejer. Angel och Buffy spenderar ett dygn med att ha sex och äta mat. Sen kommer demonen tillbaka, säger någon mumbo-jumbo om "the coming darkness" och dör sen igen. Men Angel bestämmer sig för att be oraklen, som jobbar åt the powers that be, om att få bli vampyr igen, och det fixar de genom att vrida tillbaka klockan 24 timmar så att den ende som minns dem är Angel. Han dödar demonen innan den hinner göra honom mänsklig, och Buffy åker hem igen.

Jag blir bara så trött på Angels "jag är så jävla torterad"-grej. Åtta avsnitt in är den redan jävligt gammal. Den blev iofs gammal redan i Buffy…

Kontinuitet:

• Doyle och Cordy verkar friendly men inte ett par.
• Buffy är med. Sämre skriven än vanligt, och matchar liksom inte alls hur Buffy är i sin vanliga serie.
• Vi påminns om att Angel ju faktiskt fått det här gigget av "the powers that be". Jag tror det nämndes i första avsnittet, typ? Kanske? Jag minns inte.
• Vi får se Oraklen, dryga övernaturliga varelser med ansiktsmålning som hänger i något slags kitchigt fejktempel.
• Jag är lite osäker på om vi hört om "the coming Darkness" tidigare, men det kommer ju definitivt vara en grej framöver.
• Bokstavligt ingenting händer, för hela avsnittet spolas ju tillbaka.

 

[krank]

Jag och Alley har sett Buffy S04E09 – Something Blue.

Alltså på det hela taget är säsong fyra MYCKET bättre än jag minns den. Visst finns det avsnitt som inte är top notch, och visst är skådisen som spelar Riley lite träig, men herregud, hade jag helt glömt bort hur mycket bra som också fanns här? Som det här avsnittet. Och nästa är för höge farao Hush!

Hur som helst: Buffy och Giles försöker klämma ur Spike info om de mystiska soldaterna. Han försöker dra ut på det för att han tänker att de nog dödar honom när han inte är användbar längre. Willow bryter ihop över att Oz flyttat ut sina grejer och nu är det liksom på riktigt att han inte kommer att komma tillbaka. Så hon gör en besvärjelse som gör att allt hon säger blir sant, så att hon ska kunna få sig själv att sluta vara ledsen. Detta gör hon också, bör påpekas, för att hennes kompisar är tämligen oempatiska nollor som snabbt "tröttnat" på att "hantera" Willows ledsenhet och hela tiden gnäller på alla sätt hon använder för att försöka hantera sitt mående. Allt som händer är alltså egentligen deras fel.

Hur som helst, vad skulle kunna gå fel med en besvärjelse som gör allt man säger sant? Well, först säger hon att Giles inte ser något (så han blir blind), sen när Buffy ger sig iväg från henne för att fånga in Spike som rymt så säger hon att Buffy borde gifta sig med Spike, och sen när Xander säger att Willows saknad kommer gå över och hon kommer hitta nån ny, så säger hon att alla förhållanden är dödsdömda och att han är en monstermagnet.

Så… chaos ensues, såklart.

Till slut blir hon kidnappad av D'Hoffryn, demonen som gjorde Anya till demon. Han frågar henne om hon också vill bli hämnddemon, givet hur arg och ledsen hon är så är hennes CV perfekt för jobbet. Hon nekar, han ger hennes sitt visitkort, hon teleporteras tillbaka och återställer allting.

Det här är ett väldigt bra avsnitt. Det är ett väldigt roligt humoravsnitt, samtidigt som det är ett bra avsnitt om att må dåligt över att ha blivit lämnad och olika sätt att hantera det, och olika sätt att hantera att ens kompis mår dåligt. Det här är något få serier fixar, men Buffy är liksom verkligen designat för det. Hela grejen med att använda övernaturligheter för att förstärka snarare än trivialisera vardagsbekymren är briljant.

Kontinuitet:

• Oz definitivt ute ur bilden.
• Buffy och Riley gör definitivt googly-eyes mot varandra. De är typ… max ett avsnitt från att hångla.
• D'Hoffryn är med! Jag gillar D'Hoffryn. Och jag gillar verkligen Buffyversats generella grej med att förmänskliga varje hot man introducerar. Vampyrer började också som omänskliga bestar; nu sitter en av dem i ett badkar och dricker blod ur en "kiss the librarian"-mugg och är dryg. Och D'Hoffryn är ju 100% en sån karaktär. Bara att han gav Willow sitt visitkort… Eller OK, sin medaljong, men den funkar ju likadant.
• På tal om dryga vampyrer i badkar. Spike är så, så bra. Här får vi återigen se honom vara en människokännare av rang – han är inte så empatisk i betydelsen att han känner vad andra känner, men han har relationell intelligens och en känsla för mänsklig psykologi och känsloliv. Han ser, när ingen annan ser, att Willow mår piss.
• "Ahöa, ahöa, vi gör en rolig grej en gång om att Buffy och Spike blir kära i varandra. Vore inte det helt crazy bananas?" Alltså, jag är typ rätt säker på att BtVS inte var förplanerad, och jag vet att det inte var tänkt att Spike skulle vara med bortom säsongen där han var Big Bad tillsammans med Drusilla. Men såhär i efterhand är hans arc förbannat snygg, och det här med förhållandet mellan honom och Buffy känns så extremt foreshadow:at. Först en gång tidigare då någon (var det Riley?) trodde att Spike var hennes pojkvän (och det skrattades bort) och så det här. Och dröjde inte Spike liiiiiite för länge med att se äcklad ut efter att besvärjelsen upphört? I dunno, man.
• Xander och Anya är supersöta tillsammans.

Jaja, bra avsnitt. Och om jag har rätt om vilken ordnings Alley tittar i – Boleys från SlayAlive-forumet – så måste jag nu stå ut med två Angel-avsnitt innan jag får se Hush…

 

[krank]

Angel S01E09 – Hero

Det känns lite märkligt av en serie att liksom byta spår mitt i en säsong. Det går liksom inte att komma ifrån att Angel bytte karaktär efter det här avsnittet – Doyle gav serien en ganska specifik känsla och struktur, och här tar de ett avsnitt och bara… liksom dödar honom. Med i princip noll buildup utanför det här avsnittet. Känslan jag får är nästan typ "nämen, han förolämpade Whedon eller nån och fick gå på dagen"… Att döda en av huvudkaraktärerna i en serie brukar väl annars vara något man som allra minst gör lite foreshadowing för? Men nej, alla Doyles trådar knyts ihop lite hastigt, och sen här han borta.

Ja, alltså, det introduceras en demon-nazi-organisation, The Scourge, som hatar halvblod (som Doyle). Doyle och Angel bestämmer sig för att hjälpa ett gäng av halvbloden, som (för att driva hem nazijämförelsen) bland annat gömt sig under golvet i ett hus och så. Angel infiltrerar nazisterna och får veta deras onda plan, som involverar en magisk mcguffin-bomb som kommer att döda alla med människoblod i ådrorna inom en stor radie. Det finns en profetia bland halvbloden om en "utvald" som ska rädda dem undan the scourge, och avsnittet slutar med att Doyle offrar sig för att förstöra maskinen så halvbloden kan fly landet till något slags fristad.

Kontinuitet:

• Angel berättar för Doyle, som berättar för Cordelia, om det där tids-tjolavippandet han och Buffy gjorde.
• Cordelia får veta att Doyle är halvdemon.
• Precis innan han dör så ser det ut som att de faktiskt ska på dejt.
• Doyle dör.

…jag vetefan om det är så mycket mer kontinuitetsmässigt faktiskt. Jag minns inte om någon av skurkarna eller de gänget hjälper återkommer, och jag tror inte vi får så mycket annat nytt vad gäller metaplot eller så.

Oh well. Det här är ett helt OK avsnitt, även om det känns lite hastigt påkommet. Doyles hero-moment gav mig faktiskt en liten tår i ögonvrån. Inte för att det är nån great achievement direkt, jag är superlättmanipulerad när det gäller sånt.

 

[Fenhorn]

Glenn Quinn (som spelade Doyle) var heroinberoende och det blev ohållbart att ha honom kvar. Whedon hade planer att han skulle på något sätt komma tillbaka till serien, tyvärr istället för att bli ren så dog han i en överdos.