Buffy the Vampire Slayer fyller 20 i år, så jag har börjat se igenom serien... öh, igen. Jag tror att det är min fjärde eller femte gång. Och plötsligt slog det mig: Det här skulle kunna vara intressant att skriva om, även om det sannolikt inte blir lika roligt neggigt som när jag skriver om Game of Thrones. För som ni kanske gissat så gillar jag Buffy - mycket.
En liten nackdel är att jag inte kom på den här idén förrän en ganska bra bit in i S01, så därför blir den här första posten mest en sammanfattning av det jag sett hittills.
Jag skippade både pilotavsnittet och filmen-som-icke-skall-nämnas.
En sak kan jag göra väldigt klart från steg ett:
HERE BE SPOILERS
Så without further ado: Buffy the Vampire Slayer - Säsong 1.
S01E01: Welcome to the Hellmouth, S01E02: The Harvest
Vi möter Buffy, som sparkats ut från sin föregående skola för att hon varit bråkig och... bränt ner gympasalen. Vilket alltså hände i filmen-vi-inte-pratar-om, med en helt annan skådespelerska. Hon och hennes mamma har flyttat till Sunnydale i kalifornien. Hon har tänkt pensionera sig från att döda vampyrer, men givetvis visar det sig att det finns sådana här också. Å andra sidan blir hon ganska snabbt kompis med Xander (tämligen värdelös comical sidekick vars huvudsakliga funktion i S01 är att vara kass och att ha en crush på Buffy) och Willow (stelt överspelad av Alyson "Flöjt" Hannigan, känd från American Pie). Manuset är styltigt och skådespeleriet undermåligt. Plotten här är att en läderklädd vampyr fantasifullt nog enbart känd som The Master stängdes in i en underjordisk kyrka i en joprdbävning, och nu försöker han ta sig upp. Man kan väl sammanfatta det som att "det går inte så bra".
Andra som introduceras är Angel (med karisma som en blöt papperspåse och skådespeleritalangen hos en medelbegåvad hund) och Cordelia (ytligt och onyanserad karikatyr av en "populär tjej").
Och givetvis Buffys watcher, bibliotekarien Giles, som ska träna och förbereda henne.
S01E03: Witch
Det här avsnittet är betydligt bättre. Eller OK, ett genomgående tema för hela första säsongen är väl taffligt skådespeleri och så, men temat här är intressant och lägger grunden för en av de grejer serien ändå gör rätt bra, på ett corny och C-filmscharmigt sätt: symbolisk illustration av tonåringsproblem via monsterfilmstematik. I det här fallet en mamma som vill leva ut sina drömmar genom sin dotter, och använder sina häxkrafter för att byta kropp med henne. Temat förstärks genom att Buffys mamma får vara lite lagom jobbig om samma grej; förvänta sig att Buffy ska gå i hennes fotspår etc.
S01E04: Teacher's Pet
Det här avsnittet är antagligen det sämsta i serien. Det finns så mycket som är dåligt med den. Först och främst tanken att "äldre kvinnor på jakt" är ett såpass stort "tonårsproblem" för unga killar att det är värt ett eget avsnitt. Sedan specialeffekterna, där lärarvikarien som blir en jättestor... insekt av något slag verkligen inte funkar. Sedan hur pinsamma precis alla scener i avsnittet är, framför allt de som har Xander i sig.
Sedan hade det faktiskt inte skadat med lite manusmässig framförhållning. I början av avsnittet dödas en av Buffys favoritlärare... men hon har känt honom i typ en kvart - han introduceras och dödas på mycket kort tid, så det finns inte en enda chans att hinna bry sig.
Om det finns en enda bra sak i det här skitavsnittets idiotiska story om en lärarinna som lurar till sig unga pojkar för att äta dem så är det möjligen inslagen kring att pojkar förväntas ha sex tidigt och ofta, sex som statusmarkör och manlighetsmarkör etc, och hur detta skapar överdrifter och lögner. Men nä, ett riktigt bottenavsnitt.
S01E05: Never kill a boy on the first date
Säsongens kanske meh:igaste avsnitt. Buffy kärar ner sig (återigen på väldigt kort tid) i en kille som gillar poesi. Samtidigt är det profetia på gång, där The Master ska få tag på en vampyr som kallas The Anointed. Det blir krock mellan Buffys dejtingliv och hennes slayerliv; ett tema som kommer att återkomma genom hela serien men sällan göras så trist som här.
S01E06: The Pack
Det här avsnittet brukar en del inte gilla, men jag har en liten soft spot för det. Ett gäng mobbarungdomar - och Xander - får hyena-andar i sig och börjar bete sig som vilddjur. Alltså som helt vanliga empatilösa ungdomar. Det är inte ett speciellt subtilt budskap, men jag gillar det ändå på något sätt. Det är så fånigt att det blir bra. och så är det roligt att Xander nästan är med och äter en rektor. Och att det här typ inte nämns i resten av serien.
S01E07: Angel
...Ugh. Angel. Träbocken som ska föreställa "mörk och mystisk"; Buffys huvudsakliga romantiska subplot. Som hon tydligen helt glömt bort i förrförra avsnittet. Jaja, det här avsnittet existerar för att tala om för tittarna att Angel är en vampyr som är snäll och har en själ och att han skapades av Darla, en vampyr vi introducerades till redan i början av S01E01. Se? Det GÅR att bygga kontinuitet och introducera karaktärer och fördjupa dem lite innan man dödar dem.
S01E08: I, Robot... You, Jane
Det här är ett lite intressant avsnitt, där Willow inleder ett förhållande med en snubbe online, som visar sig vara en demon som bor på internet. Eller okej, "intressant" är väl lite att ta i, men det är iaf kul att se lite 1990-talsteknologi ochh technobabble. Här introduceras också Giles' romantiska foil Miss Calendar, som tyvärr får vänta lite för länge på att få vara med igen - hon är en "technopagan" (*skämskudde*) och fyller ett slags balanserande funktion mot hans gammeldags:het och allmänna teknofobi, vilket fördjupar hans karaktär... Mitt stora problem här är att hon får vara med för lite och huvudsakligen får existera, åtminstone i den här säsongen, just som "karaktörsbyggande" för den manlige karaktären. Men okej...
S01E09: The Puppet Show
Ett helt okej avsnitt med ett par schyssta vändningar. Inget vidare seriöst avsnitt och inte ett som har speciellt stor effekt på kontinuiteten, dock. Det bygger inte så mycket värld, så att säga. Folk börjar dö i anslutning till skolans talangjakt-show-grej, först tror Buffy och gänget att det är den levande, talande buktalardockan som ligger bakom men det visar sig vara en demon som dockan jagar. Typ.
S01E10: Nightmares
Det här såg jag nyss, och det är seriens klart bästa avsnitt hittills. I korthet blir folks mardrömmar verklighet, och det visar sig bero på en pojke som ligger in koma efter att ha spöats upp av sin baseballcoach efter en förlorad match. Han astralprojicerar och tar med sig mardrömsvärlden in i den riktiga.
Det det här avsnittet gör, förutom att behandla ett ganska tungt tema (hur jävla illa vuxna kan bete sig när det gäller barn och sport, barnmisshandel), är att ge hela casten chansen att fördjupas och röra sig mot att bli mer tredimensionella som karaktärer. Det är inte supernyanserade porträtt som visas upp när gänget ska konfronteras med sina mardrömmar och rädslor, men det bygger åtminstone lite värld. Sämst är helt klart Cordelia, vars "värsta mardröm" tydligen är att ha en dålig hårdag. Något säger mig att Joss Whedon kanske inte var den mest populäre killen i plugget; hans bild av de ungdomarna fortsätter att vara inte-så-nyanserad... (tur att jag vet att det blir bättre med tiden)
OK, så långt har jag alltså kommit hittills. Säsong 1 av Buffy är inte speciellt bra. Jag kan till och med gå med på att kalla den medioker. Manuset är styltigt och forcerat, skådespeleriet pendlar mellan "meh" och "uselt", plotsen är extremt ojämna, det tycks inte finnas någon framförhållning alls så folk introduceras och dödas av direkt i varje avsnitt... Ännu har serien inte utvecklat speciellt mycket kontinuitet. Tur att S02 är bättre.
En liten nackdel är att jag inte kom på den här idén förrän en ganska bra bit in i S01, så därför blir den här första posten mest en sammanfattning av det jag sett hittills.
Jag skippade både pilotavsnittet och filmen-som-icke-skall-nämnas.
En sak kan jag göra väldigt klart från steg ett:
HERE BE SPOILERS
Så without further ado: Buffy the Vampire Slayer - Säsong 1.
S01E01: Welcome to the Hellmouth, S01E02: The Harvest
Vi möter Buffy, som sparkats ut från sin föregående skola för att hon varit bråkig och... bränt ner gympasalen. Vilket alltså hände i filmen-vi-inte-pratar-om, med en helt annan skådespelerska. Hon och hennes mamma har flyttat till Sunnydale i kalifornien. Hon har tänkt pensionera sig från att döda vampyrer, men givetvis visar det sig att det finns sådana här också. Å andra sidan blir hon ganska snabbt kompis med Xander (tämligen värdelös comical sidekick vars huvudsakliga funktion i S01 är att vara kass och att ha en crush på Buffy) och Willow (stelt överspelad av Alyson "Flöjt" Hannigan, känd från American Pie). Manuset är styltigt och skådespeleriet undermåligt. Plotten här är att en läderklädd vampyr fantasifullt nog enbart känd som The Master stängdes in i en underjordisk kyrka i en joprdbävning, och nu försöker han ta sig upp. Man kan väl sammanfatta det som att "det går inte så bra".
Andra som introduceras är Angel (med karisma som en blöt papperspåse och skådespeleritalangen hos en medelbegåvad hund) och Cordelia (ytligt och onyanserad karikatyr av en "populär tjej").
Och givetvis Buffys watcher, bibliotekarien Giles, som ska träna och förbereda henne.
S01E03: Witch
Det här avsnittet är betydligt bättre. Eller OK, ett genomgående tema för hela första säsongen är väl taffligt skådespeleri och så, men temat här är intressant och lägger grunden för en av de grejer serien ändå gör rätt bra, på ett corny och C-filmscharmigt sätt: symbolisk illustration av tonåringsproblem via monsterfilmstematik. I det här fallet en mamma som vill leva ut sina drömmar genom sin dotter, och använder sina häxkrafter för att byta kropp med henne. Temat förstärks genom att Buffys mamma får vara lite lagom jobbig om samma grej; förvänta sig att Buffy ska gå i hennes fotspår etc.
S01E04: Teacher's Pet
Det här avsnittet är antagligen det sämsta i serien. Det finns så mycket som är dåligt med den. Först och främst tanken att "äldre kvinnor på jakt" är ett såpass stort "tonårsproblem" för unga killar att det är värt ett eget avsnitt. Sedan specialeffekterna, där lärarvikarien som blir en jättestor... insekt av något slag verkligen inte funkar. Sedan hur pinsamma precis alla scener i avsnittet är, framför allt de som har Xander i sig.
Sedan hade det faktiskt inte skadat med lite manusmässig framförhållning. I början av avsnittet dödas en av Buffys favoritlärare... men hon har känt honom i typ en kvart - han introduceras och dödas på mycket kort tid, så det finns inte en enda chans att hinna bry sig.
Om det finns en enda bra sak i det här skitavsnittets idiotiska story om en lärarinna som lurar till sig unga pojkar för att äta dem så är det möjligen inslagen kring att pojkar förväntas ha sex tidigt och ofta, sex som statusmarkör och manlighetsmarkör etc, och hur detta skapar överdrifter och lögner. Men nä, ett riktigt bottenavsnitt.
S01E05: Never kill a boy on the first date
Säsongens kanske meh:igaste avsnitt. Buffy kärar ner sig (återigen på väldigt kort tid) i en kille som gillar poesi. Samtidigt är det profetia på gång, där The Master ska få tag på en vampyr som kallas The Anointed. Det blir krock mellan Buffys dejtingliv och hennes slayerliv; ett tema som kommer att återkomma genom hela serien men sällan göras så trist som här.
S01E06: The Pack
Det här avsnittet brukar en del inte gilla, men jag har en liten soft spot för det. Ett gäng mobbarungdomar - och Xander - får hyena-andar i sig och börjar bete sig som vilddjur. Alltså som helt vanliga empatilösa ungdomar. Det är inte ett speciellt subtilt budskap, men jag gillar det ändå på något sätt. Det är så fånigt att det blir bra. och så är det roligt att Xander nästan är med och äter en rektor. Och att det här typ inte nämns i resten av serien.
S01E07: Angel
...Ugh. Angel. Träbocken som ska föreställa "mörk och mystisk"; Buffys huvudsakliga romantiska subplot. Som hon tydligen helt glömt bort i förrförra avsnittet. Jaja, det här avsnittet existerar för att tala om för tittarna att Angel är en vampyr som är snäll och har en själ och att han skapades av Darla, en vampyr vi introducerades till redan i början av S01E01. Se? Det GÅR att bygga kontinuitet och introducera karaktärer och fördjupa dem lite innan man dödar dem.
S01E08: I, Robot... You, Jane
Det här är ett lite intressant avsnitt, där Willow inleder ett förhållande med en snubbe online, som visar sig vara en demon som bor på internet. Eller okej, "intressant" är väl lite att ta i, men det är iaf kul att se lite 1990-talsteknologi ochh technobabble. Här introduceras också Giles' romantiska foil Miss Calendar, som tyvärr får vänta lite för länge på att få vara med igen - hon är en "technopagan" (*skämskudde*) och fyller ett slags balanserande funktion mot hans gammeldags:het och allmänna teknofobi, vilket fördjupar hans karaktär... Mitt stora problem här är att hon får vara med för lite och huvudsakligen får existera, åtminstone i den här säsongen, just som "karaktörsbyggande" för den manlige karaktären. Men okej...
S01E09: The Puppet Show
Ett helt okej avsnitt med ett par schyssta vändningar. Inget vidare seriöst avsnitt och inte ett som har speciellt stor effekt på kontinuiteten, dock. Det bygger inte så mycket värld, så att säga. Folk börjar dö i anslutning till skolans talangjakt-show-grej, först tror Buffy och gänget att det är den levande, talande buktalardockan som ligger bakom men det visar sig vara en demon som dockan jagar. Typ.
S01E10: Nightmares
Det här såg jag nyss, och det är seriens klart bästa avsnitt hittills. I korthet blir folks mardrömmar verklighet, och det visar sig bero på en pojke som ligger in koma efter att ha spöats upp av sin baseballcoach efter en förlorad match. Han astralprojicerar och tar med sig mardrömsvärlden in i den riktiga.
Det det här avsnittet gör, förutom att behandla ett ganska tungt tema (hur jävla illa vuxna kan bete sig när det gäller barn och sport, barnmisshandel), är att ge hela casten chansen att fördjupas och röra sig mot att bli mer tredimensionella som karaktärer. Det är inte supernyanserade porträtt som visas upp när gänget ska konfronteras med sina mardrömmar och rädslor, men det bygger åtminstone lite värld. Sämst är helt klart Cordelia, vars "värsta mardröm" tydligen är att ha en dålig hårdag. Något säger mig att Joss Whedon kanske inte var den mest populäre killen i plugget; hans bild av de ungdomarna fortsätter att vara inte-så-nyanserad... (tur att jag vet att det blir bättre med tiden)
OK, så långt har jag alltså kommit hittills. Säsong 1 av Buffy är inte speciellt bra. Jag kan till och med gå med på att kalla den medioker. Manuset är styltigt och forcerat, skådespeleriet pendlar mellan "meh" och "uselt", plotsen är extremt ojämna, det tycks inte finnas någon framförhållning alls så folk introduceras och dödas av direkt i varje avsnitt... Ännu har serien inte utvecklat speciellt mycket kontinuitet. Tur att S02 är bättre.
