Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Buffy the Vampire Slayer fyller 20 i år, så jag har börjat se igenom serien... öh, igen. Jag tror att det är min fjärde eller femte gång. Och plötsligt slog det mig: Det här skulle kunna vara intressant att skriva om, även om det sannolikt inte blir lika roligt neggigt som när jag skriver om Game of Thrones. För som ni kanske gissat så gillar jag Buffy - mycket.

En liten nackdel är att jag inte kom på den här idén förrän en ganska bra bit in i S01, så därför blir den här första posten mest en sammanfattning av det jag sett hittills.

Jag skippade både pilotavsnittet och filmen-som-icke-skall-nämnas.

En sak kan jag göra väldigt klart från steg ett:

HERE BE SPOILERS

Så without further ado: Buffy the Vampire Slayer - Säsong 1.





S01E01: Welcome to the Hellmouth, S01E02: The Harvest
Vi möter Buffy, som sparkats ut från sin föregående skola för att hon varit bråkig och... bränt ner gympasalen. Vilket alltså hände i filmen-vi-inte-pratar-om, med en helt annan skådespelerska. Hon och hennes mamma har flyttat till Sunnydale i kalifornien. Hon har tänkt pensionera sig från att döda vampyrer, men givetvis visar det sig att det finns sådana här också. Å andra sidan blir hon ganska snabbt kompis med Xander (tämligen värdelös comical sidekick vars huvudsakliga funktion i S01 är att vara kass och att ha en crush på Buffy) och Willow (stelt överspelad av Alyson "Flöjt" Hannigan, känd från American Pie). Manuset är styltigt och skådespeleriet undermåligt. Plotten här är att en läderklädd vampyr fantasifullt nog enbart känd som The Master stängdes in i en underjordisk kyrka i en joprdbävning, och nu försöker han ta sig upp. Man kan väl sammanfatta det som att "det går inte så bra".

Andra som introduceras är Angel (med karisma som en blöt papperspåse och skådespeleritalangen hos en medelbegåvad hund) och Cordelia (ytligt och onyanserad karikatyr av en "populär tjej").

Och givetvis Buffys watcher, bibliotekarien Giles, som ska träna och förbereda henne.

S01E03: Witch
Det här avsnittet är betydligt bättre. Eller OK, ett genomgående tema för hela första säsongen är väl taffligt skådespeleri och så, men temat här är intressant och lägger grunden för en av de grejer serien ändå gör rätt bra, på ett corny och C-filmscharmigt sätt: symbolisk illustration av tonåringsproblem via monsterfilmstematik. I det här fallet en mamma som vill leva ut sina drömmar genom sin dotter, och använder sina häxkrafter för att byta kropp med henne. Temat förstärks genom att Buffys mamma får vara lite lagom jobbig om samma grej; förvänta sig att Buffy ska gå i hennes fotspår etc.

S01E04: Teacher's Pet
Det här avsnittet är antagligen det sämsta i serien. Det finns så mycket som är dåligt med den. Först och främst tanken att "äldre kvinnor på jakt" är ett såpass stort "tonårsproblem" för unga killar att det är värt ett eget avsnitt. Sedan specialeffekterna, där lärarvikarien som blir en jättestor... insekt av något slag verkligen inte funkar. Sedan hur pinsamma precis alla scener i avsnittet är, framför allt de som har Xander i sig.

Sedan hade det faktiskt inte skadat med lite manusmässig framförhållning. I början av avsnittet dödas en av Buffys favoritlärare... men hon har känt honom i typ en kvart - han introduceras och dödas på mycket kort tid, så det finns inte en enda chans att hinna bry sig.

Om det finns en enda bra sak i det här skitavsnittets idiotiska story om en lärarinna som lurar till sig unga pojkar för att äta dem så är det möjligen inslagen kring att pojkar förväntas ha sex tidigt och ofta, sex som statusmarkör och manlighetsmarkör etc, och hur detta skapar överdrifter och lögner. Men nä, ett riktigt bottenavsnitt.

S01E05: Never kill a boy on the first date
Säsongens kanske meh:igaste avsnitt. Buffy kärar ner sig (återigen på väldigt kort tid) i en kille som gillar poesi. Samtidigt är det profetia på gång, där The Master ska få tag på en vampyr som kallas The Anointed. Det blir krock mellan Buffys dejtingliv och hennes slayerliv; ett tema som kommer att återkomma genom hela serien men sällan göras så trist som här.

S01E06: The Pack
Det här avsnittet brukar en del inte gilla, men jag har en liten soft spot för det. Ett gäng mobbarungdomar - och Xander - får hyena-andar i sig och börjar bete sig som vilddjur. Alltså som helt vanliga empatilösa ungdomar. Det är inte ett speciellt subtilt budskap, men jag gillar det ändå på något sätt. Det är så fånigt att det blir bra. och så är det roligt att Xander nästan är med och äter en rektor. Och att det här typ inte nämns i resten av serien.

S01E07: Angel
...Ugh. Angel. Träbocken som ska föreställa "mörk och mystisk"; Buffys huvudsakliga romantiska subplot. Som hon tydligen helt glömt bort i förrförra avsnittet. Jaja, det här avsnittet existerar för att tala om för tittarna att Angel är en vampyr som är snäll och har en själ och att han skapades av Darla, en vampyr vi introducerades till redan i början av S01E01. Se? Det GÅR att bygga kontinuitet och introducera karaktärer och fördjupa dem lite innan man dödar dem.

S01E08: I, Robot... You, Jane
Det här är ett lite intressant avsnitt, där Willow inleder ett förhållande med en snubbe online, som visar sig vara en demon som bor på internet. Eller okej, "intressant" är väl lite att ta i, men det är iaf kul att se lite 1990-talsteknologi ochh technobabble. Här introduceras också Giles' romantiska foil Miss Calendar, som tyvärr får vänta lite för länge på att få vara med igen - hon är en "technopagan" (*skämskudde*) och fyller ett slags balanserande funktion mot hans gammeldags:het och allmänna teknofobi, vilket fördjupar hans karaktär... Mitt stora problem här är att hon får vara med för lite och huvudsakligen får existera, åtminstone i den här säsongen, just som "karaktörsbyggande" för den manlige karaktären. Men okej...

S01E09: The Puppet Show
Ett helt okej avsnitt med ett par schyssta vändningar. Inget vidare seriöst avsnitt och inte ett som har speciellt stor effekt på kontinuiteten, dock. Det bygger inte så mycket värld, så att säga. Folk börjar dö i anslutning till skolans talangjakt-show-grej, först tror Buffy och gänget att det är den levande, talande buktalardockan som ligger bakom men det visar sig vara en demon som dockan jagar. Typ.

S01E10: Nightmares
Det här såg jag nyss, och det är seriens klart bästa avsnitt hittills. I korthet blir folks mardrömmar verklighet, och det visar sig bero på en pojke som ligger in koma efter att ha spöats upp av sin baseballcoach efter en förlorad match. Han astralprojicerar och tar med sig mardrömsvärlden in i den riktiga.

Det det här avsnittet gör, förutom att behandla ett ganska tungt tema (hur jävla illa vuxna kan bete sig när det gäller barn och sport, barnmisshandel), är att ge hela casten chansen att fördjupas och röra sig mot att bli mer tredimensionella som karaktärer. Det är inte supernyanserade porträtt som visas upp när gänget ska konfronteras med sina mardrömmar och rädslor, men det bygger åtminstone lite värld. Sämst är helt klart Cordelia, vars "värsta mardröm" tydligen är att ha en dålig hårdag. Något säger mig att Joss Whedon kanske inte var den mest populäre killen i plugget; hans bild av de ungdomarna fortsätter att vara inte-så-nyanserad... (tur att jag vet att det blir bättre med tiden)




OK, så långt har jag alltså kommit hittills. Säsong 1 av Buffy är inte speciellt bra. Jag kan till och med gå med på att kalla den medioker. Manuset är styltigt och forcerat, skådespeleriet pendlar mellan "meh" och "uselt", plotsen är extremt ojämna, det tycks inte finnas någon framförhållning alls så folk introduceras och dödas av direkt i varje avsnitt... Ännu har serien inte utvecklat speciellt mycket kontinuitet. Tur att S02 är bättre.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Also: Om någon annan råkar hålla på med samma projekt samtidigt så läser jag gärna era åsikter/reaktioner! Även om jag inser att jag gjort det lite svårare att hänga med genom att skriva om 10 avsnitt direkt...
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
598
Jag håller också på att se serien, fast har kommit av mig så det har bara blivit något avsnitt ibland senaste tiden.

Jag har aldrig egentligen sett hela serien, utan följde den bara sporadiskt i omgångar när den gick på tv i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Vissa avsnitt lämnade ett starkt avtryck, men jag minns inte mycket av plotten. Är född -89 så jag var inte jättegammal då vilket innebar att vissa avsnitt var riktigt läskiga, speciellt ett som hade nån man med långa fingrar som mördade barn som låg på sjukhus eller något liknande?

Förra året tänkte jag att jag skulle ta tag i att verkligen se serien från början, och plöjde igenom säsong 1 på kort tid, men sedan kom jag av mig i projektet... Har börjat med säsong 2 nu i vinter, men det har bara blivit något enstaka avsnitt då och då. Har till dags dato hunnit till avsnitt 9 i säsong 2. Sitter samtidigt med 21 Jump Street, som jag heller aldrig riktigt sett, så pendlar mellan de två gamla serierna...
 

Unfair

Hero
Joined
3 Jan 2009
Messages
1,107
Location
Göteborg
krank;n226530 said:
Also: Om någon annan råkar hålla på med samma projekt samtidigt så läser jag gärna era åsikter/reaktioner! Även om jag inser att jag gjort det lite svårare att hänga med genom att skriva om 10 avsnitt direkt...
Så, utan att ha ännu läst ditt orginalinlägg ännu (för att inte spoila något).

Jag har inte sett serien, men gillar generellt att kolla på serier, så skulle kunna tänka mig att ge mig på den och sen skriva något liknande. Förutsatt att du rekomenderar serien/projektet, om du nu tycker att det bara varit bortkastad tid att kolla på den så kan jag avstå. Så, är det bra nog?
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
598
Vi möter Buffy, som sparkats ut från sin föregående skola för att hon varit bråkig och... bränt ner gympasalen. Vilket alltså hände i filmen-vi-inte-pratar-om, med en helt annan skådespelerska.
Eftersom jag inte är särskilt insatt blev jag positivt överraskad av att serien följer upp filmen, som jag hade råkat se mest av en slump (den gick på tv nån natt). När jag tog tag i säsong 1 tog jag för givet att serien skulle ignorera filmen och börja om från ruta 1, men så var det alltså inte! Det uppskattar jag.

S01E06: The Pack
Det här avsnittet brukar en del inte gilla, men jag har en liten soft spot för det.
Det här är nog det enskilda avsnitt hittills som jag upplevt som "läskigast". Inte läskigt som i "åh nej vad spännande!" utan läskigt som "jävlar vad obehagligt!" Att de hade ihjäl och åt grisen (off screen) blev jag illa berörd av, faktiskt mer än det där med rektorn. (Har väl helt enkelt högre empati för oskyldiga djur än för amerikanska män.) För grisen var väl Xander med om att äta? Disturbing shit! Och att det, som du nämner, sedan bara glöms bort. "Oh yeah, so that happened."
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Unfair;n226544 said:
Jag har inte sett serien, men gillar generellt att kolla på serier, så skulle kunna tänka mig att ge mig på den och sen skriva något liknande. Förutsatt att du rekomenderar serien/projektet, om du nu tycker att det bara varit bortkastad tid att kolla på den så kan jag avstå. Så, är det bra nog?
Spontant skulle jag säga att serien som helhet är väl värd att se. Däremot behöver man inte se alla avsnitt; alla är inte nödvändigtvis värt besväret. I säsong 1 skulle jag kunna rekommendera att man ser avsnitt 1-2, 5, 7 och 12 om man vill ha alla som är viktiga för metaplotten. Eller om man bara vill se de som är bra: 3, 6, 8-12.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Hmm... tror sista gången jag såg ett Buffy avsnitt var nog för en 12-14 år sedan. Tror inte heller att jag faktiskt har sätt allt... specielt inte om det är från de sista X antalet säsonger... tror jag i alla fall (är extremt osäker). Så pga det så har jag under en handfull eller så år haft i tankarna på att se hela serien.

Men pga att jag håller på att kolla på andra saker (både nytt, som gammalt), för att inte tala om spel också som tar upp min tid, begränsat internet också... och en del andra anledningar också som har både mindre och större effekt på det än vad jag tittar på och spelar just nu... så kommer jag nog få hålla mig ifrån den här tråden på obestämd mängd tid. Kan nog till och med ta år... beroende på omständigheter. Får se om jag minns att denna tråden fanns i så fall. XD
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Jag tycker om filmen. Men, Dark Horse gav ut ett seriealbum med storyn från filmen som Whedon blev mer nöjd med. Jag tycker inte det är nån jätteskillnad förutom Merrick. Men visst.

Jag tycker om Cordelia också. En Veronica-expy på vissa sätt.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
Jag minns filmen som kul och att Luke Perry är med, men har ingen lust att se om den efter att ha sett serien två gånger. Hur dålig är den idag?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Idag har jag sett S01E11: Out of sight, out of mind.

Det här avsnittet är också jäkligt bra. Bättre, faktiskt, än Nightmares. Här handlar det om ensamhet och om utsatthet och om folk i underläge som slår tillbaks. Grundplotten är alltså att en tjej blivit osynlig eftersom alla ignorerade henne. Och det har gjort henne galen och nu vill hon förstöra allt för Cordelia, som ju är skolans populäraste tjej.

Det hela hanteras faktiskt jäkligt bra - Marcy, som tjejen heter, måste visserligen stoppas men hennes motivationer är hela tiden begripliga och det är rätt lätt att känna sympati med henne. Jag gillar nyanserade "skurkar"!

På tal om nyanser är det också här som Cordelia för första gången framställs som mänsklig. Hon är inte konstant dryg, och den mask hon bär upp börjar glida lite åt sidan. Vi får se även hennes osäkerhet och ensamhet. Hon fortsätter fälla tanklösa kommentarer, men nu börjar hon anta formen av en tredimensionell, riktig människa.

Dessutom ser vi här Buffys vemodiga sida; hennes sorg över det liv hon förlorat. Cordelia är ju i mångt och mycket en symbol för Buffys tidigare existens som en "popular girl" och det blir extra tydligt här. Buffy vet att hon inte har något val, att det inte finns något sätt att komma tillbaks till det aningslösa livet...

Så. Jag har egentligen inget negativt att säga. Mestadels kvinnor i aktiva roller (Buffy, Cordelia, Marcy) och i sidorollerna ser vi en bra blandning (Xander, Giles, Willow, Harmony). Sånt gillas. Sedan börjar de också knyta an till seriens kontinuitet; och det är ju där Whedon är som bäst. När det finns en gemensam historia att bygga på. Cordelia refererar tillbaks till de första avsnitten då Buffy tryckte upp henne mot en vägg, och hela plotten här hade inte alls funkat lika bra om vi inte fått se Cordelia vara en "bimbo" i några avsnitt.
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
krank;n226658 said:
På tal om nyanser är det också här som Cordelia för första gången framställs som mänsklig. Hon är inte konstant dryg, och den mask hon bär upp börjar glida lite åt sidan. Vi får se även hennes osäkerhet och ensamhet. Hon fortsätter fälla tanklösa kommentarer, men nu börjar hon anta formen av en tredimensionell, riktig människa.
Det är ju lite av en metafor i sig: vissa människor kanske verkar väldigt enkelspåriga när man ser dem på håll, men när man lär känna dem bättre har de för det mesta oanade djup i sig.

För att citera just Cordelia från ett senare avsnitt: "What, I can't have layers?"
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Den seriösa förklaringen varför karaktärer är så platta:
1. För att seriens Writers inte själva har fått ett bra grepp på karaktärerna och börjat sympatisera med dem innan avsnitt 10. Seriöst. Alla karaktärsdrivna serier hade nog mått bra av att seriens writers hade spelat ett par rollspelssessioner som seriens leads. Då hade man kunnat skippa de här awkward första 5 avsnitten där karaktärerna är platta och tråkiga.

Den mindre seriösa förklaringen:
1. Cordelia blir mindre platt för att Buffy, våran "Point of view" börjar se Cordelia som en riktig person istället för en skurk, en symbol för allt hon har förlorat.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Staffan;n226678 said:
Det är ju lite av en metafor i sig: vissa människor kanske verkar väldigt enkelspåriga när man ser dem på håll, men när man lär känna dem bättre har de för det mesta oanade djup i sig.

För att citera just Cordelia från ett senare avsnitt: "What, I can't have layers?"

Ja, det är ju en återkommande grej. Även Xander, tidigare i den här säsongen - jag hittar inte citatet, men det är något i stil med "what, I can't have information sometimes?".

Jag väljer nog din tolkning. Som sagt, avsnitt 11 hade inte varit alls lika bra om vi inte sedan tidigare haft den mer ensidiga bilden av Cordie.


Sedan hade jag gärna sett att det varit ännu lite mer subtilt; nu var det lite "från 0 till 100" över det hela - i ena avsnittet är hon bara platt, i nästa är hon trevlig och artig mot sin lärare, sköter sina studier och kan saker, OCH har ett inre känsloliv med ensamhet och grejer.

Eller fan, jag kan inte bestämma mig. Just att det blir 0-100 är ju både bra och dåligt - bra för att det ger en starkare effekt, dåligt för att det blir så abrupt...
 

kwarnberg

Swordsman
Joined
8 Jul 2015
Messages
775
Åh, älskar Buffy. Men första säsongen är fanimej inte särskilt bra. Hang in there, though!
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Nu har jag sett S01E12: Prophecy Girl. Som ju är det avslutande finalavsnittet i den första, korta säsongen.

Plotten som sådan är, liksom specialeffekterna, inte jättemycket att hänga i julgranen. Det är inte så mycket setup (det är väl vad delar av de tidigare avsnitten fixat), det är inga speciellt förvånande vändningar, överhuvudtaget är det ett ganska förutsägbart avslutningsavsnitt.

Men. Det här är också det första avsnittet som fick mig att gråta. Nu är det inte så svårt att få mig att grina, jag är synnerligen lättmanipulerad när det gäller film och gråt. Men många scener här är verkligen som en knytnäve right in the feels. Första scenen som gör det är nog den där Buffy får veta om profetian som säger att hon ska dö - Sarah Michelle Gellars starkaste och bästa performance i hela S01 tror jag. Och så samtalet med mamman, och så självuppoffrande Giles, och så... Ja.

Det finns mycket annat bra också, till exempel Cordelias fortsatta resa mot att bli en tredimensionell människa (genom att få visa vad som tycks vara genuina känslor) eller den genuint obehagliga och snyggt filmade scenen där hon och Willow hittar de döda killarna.

Xanders fåniga crush på Buffy exploderar också i hans ansikte. Det här är helt realistiskt, för gymnasieungdomar är ofta helt dumma i huvudet (jag vet att jag var det). Att han inte fattat att Buffy inte är intresserad på det sättet... Och så reagerar han sådär jävla skitdåligt som jag själv definitivt gjorde flera gånger när jag var i hans ålder (och äldre) när han får ett "nej". Pinsamt men som sagt, väldigt realistiskt.


Så. Jävligt bra avsnitt.


Om jag ska säga något samlat om hela S01 så är det väl att det inte är en speciellt bra säsong. Den har några starka avsnitt, men överhuvudtaget finns det ju en anledning till varför det sägs att Joss Whedons serier generellt inte är så bra första säsongen. Här läggs grunden; i nästa säsong finns det ett etablerat, delat universum - och det är i sådana Whedon arbetar bäst. Jag ser fram emot att fortsätta tittandet.
 

PowerNap

Veteran
Joined
15 Sep 2004
Messages
115
Location
Malmö
En annan drabbas av ohanterlig 90-talstechnobabbel-skämskudde av hela I Robot, You Jane. Jag tror du har en superkraft om du mest roas av det.

Out of sight, out of mind är fin. Roligt att de kommer ihåg och refererar till den i Säsong 6, när Buffy blir osynlig. "This is not a Marcie situtation".

Härlig tråd att läsa över huvud taget! Ser fram emot mer.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
What? Skrev jag inget om S02E01? Okej, då får jag väl göra såhär då:

S02E01: When she was bad är ett riktigt, riktigt tråkigt avsnitt. En snarkfest som heter duga. The Anointed One och hans följare försöker återuppliva The Master. Under tiden är Buffy elak mot folk för att hon är traumatiserad från händelserna i förra avsnittet. Ni vet, det där avsnittet som avslutades med att Buffy var cool och häftig. Nu ska hon alltså vara elak, men det blir bara... drygt. Det känns så onödigt. Hela avsnittet är som ett slags långdragen aftermath av förra säsongens final, och det funkar helt enkelt inte. Det här är inte ett bra sätt att kicka igång en ny säsong!

S02E02: Some assembly Required är däremot ett klassiskt monster-and-teenage-problems-of-the-week-avsnitt, som är en faktiskt rätt clever dekonstruktion av och kritik mot dudekultur och nördar/jocks som tror att de liksom har rätt till kärlek, rätt till att ha någon att bli älskade av. Döda kroppar försvinner, och först tror gänget att det är en nörd som håller på och bygger en flickvän åt sig, men sedan visar det sig vara en flickvän åt nördens döde, men återuppväckte, storebrorsa. Å ena sidan är det lite synd om storebrorsan, ful och jävlig i ansiktet och han kommer aldrig kunna spela boll igen, men... det betyder inte att han har "rätt till" kärlek eller närhet. Snyggt gjort, hursomhelst.

Här ser vi också, vilket är intressant för kontinuitetens skull, Giles och miss Calendar gå på dejt för första gången. Och så beter sig Angel som en idiot, men what else is new.
 
Top