Nekromanti Krank kollar på Game of Thrones säsong 6

[Staffan]

Alldeles för lite fantastik. Ingen vad jag kunde se.

Dany anländer ju till Meereen på Drogon, även om man bara ser honom som kortast flyga iväg. De ville väl spara budget till nästa avsnitt.

 

[Björn den gode]

Det tänkte jag också på. Kanske därför som Arya vann, helt enkelt. Hon var en mycket mer ninjig ninja, och såg till att hitta ett mer ninjigt ställe att ninjamörda skiten ur T-X på.

(Och T-X är alltså det svinfåniga namnet på terminatorn i T3...)

Jag störde mig som fasen på att det inte var 'svårare än så', det fanns alltså inget mysterium med Arya utan det var faktiskt hon som blev fulstabbad och sen gick runt och blödde och hennes plan för att komma ifrån lönnmördarsekten var att eh inte hänga med teaterfolket när de skulle dra därifrån, eller ja alltså hon hade ju fixat plats på det där skeppet antar jag men hon borde väl ha fattat att de skulle komma efter henne.

Sen störde jag mig också på att en Man bara lät henne gå. Fast när jag tänker efter lite så kanske inte det var så konstigt för visst är det väl så att den där many-faced guden egentligen bara bryr sig om antal och inte vem? Som när Arya räddade en Man och 3 till så fick hon välja 4 att döda istället, och nu när T-X dog så tyckte many-face att tja a girl som a girl och var nöjd med det. Så ok då. Men ändå. Grymt besviken på Aryaplotten den här säsongen.

 

[Staffan]

Jag störde mig som fasen på att det inte var 'svårare än så', det fanns alltså inget mysterium med Arya utan det var faktiskt hon som blev fulstabbad och sen gick runt och blödde och hennes plan för att komma ifrån lönnmördarsekten var att eh inte hänga med teaterfolket när de skulle dra därifrån, eller ja alltså hon hade ju fixat plats på det där skeppet antar jag men hon borde väl ha fattat att de skulle komma efter henne.

I min huvudcanon så var hon inte så illa däran som det såg ut, utan hon fejkade för att lura in sin konkurrent i en fälla. Hon har ju trots allt spenderat en odefinierat lång tid med att lära sig slåss utan att se, vilket förmodligen inte the Waif har (eller i alla fall inte lika nyligen).

 

[Rhodryn]

Hela den Arya grejen störde mig inte så mycket. Och delar av hennes flykt mot slutet från T-X tyckte jag kändes rätt mycket som att hon ledde T-X ditt Arya ville ha henne, där Arya eventuelt skulle ha ett övertag och en chans att överleva... visst, hon var lite klumpig och så där på vägen ditt, men det pekar ju mer på att hennes skador i magen effekterar henne. Och specielt scenen innan slut rummet, där hon lämnar det där blodspåret på väggen runt hörnan in till rummet, tycker jag totalt pekar på att Arya ledde henne ditt för hon visste att det var ett av de få ställena där hon hade en faktiskt chans i hennes nuvarande hälsa att rå på T-X. Jag tror inte att det var Aryas plan från början när hon hoppade ut ur skådespelarens lägenhet, men efter hand som hon kom fram till att T-X inte skulle ge upp, och att ingen vill hjälpa henne... så blev det hennes enda återstående val, att leda T-X till sitt gömställe och avsluta det hela i mörker.


Hade faktiskt glömt bort att Tyrion blev anklagad för Mästarnas anfall... håller med er om att det inte var något som han kunde göra något åt... de hade nog gjort det oavsätt om Tyrion hade kört med förhandlingen han faktiskt gjorde, eller hårddragit det mer och sagt "Sluta, eller dö" eller något. Och Dannys återkomst till Pyramiden var jag rätt glad över, för det gav mig förhoppningar om att kanske få se mer Drakaction, jag menar vem gillar inte tanken på att få se drakar slåss mot... ja vad som helst! XD

Tyckte det var synd att Blackfish gjorde valet han gjorde... för han var ju ändå en rätt jäkla badass karaktär. Jag menar hela den där biten med att skjuta en brinnande pil in i begravningsbåten, eller vad det nu än kallas, satte ju totalt tonen för honom som karaktär. Badass! XD

När der gäller Cersei och avskaffandet av Trial by Combat och allt det... jag vet inte... på ett sätt så känns det som att hon är för naiv när det gäller hennes egna barn, där trots vad Tummen har gjort, eller inte gjort, redan... så verkar hon vara helt blind för att hennes barn faktiskt skulle göra något som faktiskt skadade henne på något sätt. Det enda som jag "inte gillar" här när jag såg avsnittet är att det ju ser ut som att jag inte kommer få se en Trial by Combat med det halvdöda köttberget... vi har ju bara fått se honom krossa en snubbes skalle mot en vägg, och slita huvudet av den här snubben (hade liknande reaktion till det som Mundo, förutom att jag tjoade inombords istället, jag tjoar i närheten av aldrig utombords... XD ), men vi har inte fått se honom i en faktiskt strid än... förutom då innan han dog så klart. Har fortfarande förhoppningar dock om att få se en återförening mellan Köttberget och Hunden... DET skulle jag vilja se! Den striden skulle vara rätt awesome tror jag! XD

När det gäller Slimie... han vet jag aldrig riktigt vad jag ska tycka om... jag skiftar fram och tillbaka mellan att gilla honom, och ogilla honom... och ibland gilla honom medan jag igentligen ogillar honom på exakt samma gång... XD Som när han snackar om att han skiter i resten av världen, och att Cersei är en av de enda som han faktiskt brys sig om... gillar det pga hela den där biten med kärlek och skydda de man bryr sig om och allt sådant, men ogillar det samtidigt för att det handlar om "DEN" typen av kärlek mellan en bror och en syster... XD

Kan rent ut säga att om Slimie och Cersei inte hade haft en incest relation, och allt som kommer med det, utan det handlade om en helt vanlig bror och syster relation... så hade Slimie helt klart varit en av mina absoluta favorit karaktärer i serien, kanske till och med mer än Jon. För jag menar... Riddare är trots allt min favorit typ av krigare, och Slimie är ju trots allt en riddare, och det mesta som Slimie gör känns för mig ändå som att han gör det rätta... men sen är där den där grejen mellan honom och Cersei som totalt sparkar undan bena på det hela. Om det inte hade varit för hela Cersei grejen när det gäller Jamie Lannister... så känner jag att jag till och med hade kunnat mäta Jamie Lannister med min favorit karaktär utav alla penna och pappers RPG karaktärer som jag någonsin skapat och spelat, min egna "Rhodryn Callahorn". Min Rhodryn är ju dock en långt mer goody-two-shoes än vad Jamie är... men det är därför jag också har en karaktär som heter "Marius Khayman" som är mer eller mindre exakt som Rhodryn, förutom att Marius är en 10-15 år äldre, har sett världen, har sett krig, hemskheter, och fan och hans mor... så han är mer "jaded", och har inte allt för stora problem med att inte vara så himla jävla hedersam hella jävla tiden som Rhodryn är, och är medveten om att ibland så måste man skita ner sig rätt rejält för att få saker gjorda... men så länge hela den där +- grejen hamnar på ett plus i slutändan så är det ok att göra lite dålig skit ibland för en bra utkomst...XD Så, utan hela den biten med Cersei så hade Jamie Lannister då hamnar någon stans förbi halvägs strecket mellan Rhodryn och Marius, närmre mot Marius då så klart, men ändå på samma skala som Rhodryn. Med Cersei grejen inräknat dock så hamnar han på en helt egen skala, en skala som varken Rhodryn eller Marius någonsin skulle hamna på. Conflikted! XD

Jaja... on to the next episode!

 

[krank]

Hela den Arya grejen störde mig inte så mycket. Och delar av hennes flykt mot slutet från T-X tyckte jag kändes rätt mycket som att hon ledde T-X ditt Arya ville ha henne, där Arya eventuelt skulle ha ett övertag och en chans att överleva... visst, hon var lite klumpig och så där på vägen ditt, men det pekar ju mer på att hennes skador i magen effekterar henne. Och specielt scenen innan slut rummet, där hon lämnar det där blodspåret på väggen runt hörnan in till rummet, tycker jag totalt pekar på att Arya ledde henne ditt för hon visste att det var ett av de få ställena där hon hade en faktiskt chans i hennes nuvarande hälsa att rå på T-X. Jag tror inte att det var Aryas plan från början när hon hoppade ut ur skådespelarens lägenhet, men efter hand som hon kom fram till att T-X inte skulle ge upp, och att ingen vill hjälpa henne... så blev det hennes enda återstående val, att leda T-X till sitt gömställe och avsluta det hela i mörker.

Problemet här är väl mer varför i helvete T-X sprang runt på stan och viftade med kniv istället för att skapa nästa tillfälle att mörda Arya på ett diskret sätt. Varför mördade hon inte Arya när hon låg och sov, till exempel? Överhuvudtaget stör det att T-X betedde sig så... korkat och odiskret.

När det gäller Slimie... han vet jag aldrig riktigt vad jag ska tycka om... jag skiftar fram och tillbaka mellan att gilla honom, och ogilla honom... och ibland gilla honom medan jag igentligen ogillar honom på exakt samma gång... XD Som när han snackar om att han skiter i resten av världen, och att Cersei är en av de enda som han faktiskt brys sig om... gillar det pga hela den där biten med kärlek och skydda de man bryr sig om och allt sådant, men ogillar det samtidigt för att det handlar om "DEN" typen av kärlek mellan en bror och en syster... XD

Jag är nästan helt tvärtom här. Jag skiter egentligen i att de är just syskon som älskar varandra, men jag har extremt svårt för hela den egoistiska och irrationella "bara bry sig om de man älskar"-psykopatin.

Å andra sidan avskyr jag riddare också. Sådär rent generellt. Oavsett om de porträtteras realistiskt (våldsamma, privilegierade fascister) eller "romantiskt" (patriarkala fåntrattar, offer för och deltagare i hederskultur och hedersvåld)...

 

[Minimoni]

Jag ska ha som tradition från och med nu att alltid säga till Krank att nästa avsnitt är bättre. Och ja, det är bara två avsnitt kvar som Krank inte sett den här säsongen men det tycks som om Krank tänker springa hela gatloppet. Så det är väl i all fall typ 13 avsnitt till efter den här säsongen om planen på en 7 avsnitts och en 6 avsnitts säsong står fast.

Så Krank, nästa avsnitt är bättre!

 

[Sapient]

Grejen med the Waifs "terminator"-beteende (visa av de enskilda scenerna i jakten var ju sjukt övertydliga ) och att Arya sen vann, är väl just att visa att hon (the Waif alltså) också misslyckades med att vara ingen. Hon var besatt av sitt begär - därför betedde hon sig som hon gjorde, ergo förlorade hon.

Annars hade hon mördat Arya i sömnen - men det hade inte gett någon tillfredsställelse.

Och kanske var det också innebörden i en mans kommentar - på något plan i alla fall. Arya hade besegrat sin rival, genom att välja ställe och bestämma förutsättningarna på ett sätt som var gynnsamt. Hon vaknade, insåg faran, tog sig till det ställe där hennes svärd fanns, utjämnade oddsen genom att slåss i mörker (vilket ju i sig var något som handlade om att hon genom sin beslutsamhet vänt en tidigare svaghet till en fördel som hon nu kunde utnyttja).

I slutänden visade hon att hon förstått mer av den utbildningen hon fått, än the Waif. Och därigenom var hon mogen.

Om det var så att Lady Crane var Aryas test, så var Arya the Waifs test - och båda misslyckades kanske, men Arya var närmare att lyckas trots allt.

(Är det inte också så, om jag minns någon artikel jag läst på awoiaf, att the Waif har en bakgrund som påminner om Aryas - att hon också är av adelssläkt, men förskjuten av sin familj eller något? Det skulle ju, även om det inte visas i serien, kunna stämma in. Även om hon varit där längre och formellt sett kommit mycket längre än Arya, så har hon egentligen bara lärt sig att ljuga mycket bättre. Och Arya väcker de känslorna inom henne, som egentligen är brottet mot deras codex.)

 

[Rhodryn]

Problemet här är väl mer varför i helvete T-X sprang runt på stan och viftade med kniv istället för att skapa nästa tillfälle att mörda Arya på ett diskret sätt. Varför mördade hon inte Arya när hon låg och sov, till exempel? Överhuvudtaget stör det att T-X betedde sig så... korkat och odiskret.

Har inte igentligen en helt bra förklaring på the T-X's agerande... hon fuckade upp, rätt rejält. Vad Sapient säger dock tycker jag låter som en rätt bra tolkning av det.

Jag är nästan helt tvärtom här. Jag skiter egentligen i att de är just syskon som älskar varandra, men jag har extremt svårt för hela den egoistiska och irrationella "bara bry sig om de man älskar"-psykopatin.

För mig beror det lite på vad det gäller... i vilka sammanhang, etc.

Jag bryr mig mer om det i fiktiva saker som böcker, serietidningar, spel, tv-serier, film, etc... det ger mig något tror jag... exakt vad vet jag inte... kanske har lite med vad jag säger nedan.

Men i "verkliga livet" så är jag inte riktigt så. Det är oerhört sällan som jag utrycker sådana känslor, eller är motaglig för sådant heller för den delen tror jag. Och de gånger där jag har utryckt det så har det varit på en så pass låg nivå igentligen att för en normal person så hade det kanske sätts som knappt märkbara nivåer av det. Jag har inte ett så där hårt band till min egen familj, och jag har ett starkare band till en handfull kompisar, och till en av de kompisarnas föräldrar än till min egen (spenderade rätt många "högtids dagar" med dem hellre än min egen familj under en 7-8 års period, innan den kompisgruppen tillslut bröt upp... och har spenderat fler högtidsdager med två kompisar sedan dess snarare än min egen familj).

På det så gör nog min Aspergers (och antagligen också ADD som jag antar jag också har) sin del i det hela när det gäller det sociala, jag har aldrig fungerat "normalt" med det sociala, allt som oftast hålla mig i bakgrunden, etc. Har nog aldrig igentligen skapat eller haft en "normal" typ av relation till varken familj eller kompisar (t.ex kompisar som så där "hänger" på varandra på ett kompis-sätt, skrattar, retas, vet allt om varandra, etc... det är en nivå av kompisskap, eller familjskap, som jag helt enkelt inte känner jag kan, eller vill, nå... pga min reducerade sociala förmåga).

Så jag tror lite gran, som jag nämnde ovan, att det kanske är en anledning till varför den typen av relation, den typen av... grej... faktiskt ger mig något när jag ser/läser det i alla dess olika medier. Inte för att det på något sätt är en favorit del för mig från de grejerna, det är inget som jag måste ha i min underhållning... det mesta annat ligger före där för mig.

Å andra sidan avskyr jag riddare också. Sådär rent generellt. Oavsett om de porträtteras realistiskt (våldsamma, privilegierade fascister) eller "romantiskt" (patriarkala fåntrattar, offer för och deltagare i hederskultur och hedersvåld)...

That's fair.

Och rent så så kan jag också här säga, precis som med den känslomässiga grejen ovan. att det helt beror på omständigheterna för mig. Och igen så handlar det om det "fiktiva" vs det "verkliga livet".

I fiktiva grejer så är strid en väldigt kraftig dragning för mig. Inte den enda grejen, och var den plaserar sig bland de andra dragningarna beror helt och hållet på vad det är jag läser, tittar på, spelar, etc. Visst, storyn i ett spel är t.ex väldigt viktig för mig... men om hela stridsgrejen i spelet inte gör något för mig, om jag inte finner ett nöje i hur man hanterar striderna i spelet, då kvittar det nästan hur bra jag än må tycka om storyn... för att man spenderar rätt ofta mer tid med striderna i spelet än vad man gör med storyn (beror ju på spelet så klart... men de flesta följer det mönstret, mycket strid, bitvis story). En "tråkig" typ av stridsystem i ett spel kan helt enkelt orsaka att jag slutar spela ett spel pga det. Vilken typ av spel det är kan också göra att hur jag hanterar något kan variera när det gäller våld.

Spel som Far Cry, Crysis, Final Fantasy [incert nr], Mass Effect, Dragon Age, Neverwinter Nights, etc... där lämnar jag nästan aldrig en fiende vid liv efter mig, och om jag gör det så är det mer story baserat och så mer än något annat. Spel som dock ger en möjligheten att spela på ett specifikt "none-leathal" sätt, så gör jag nästan alltid det, spel som t.ex Deus Ex: Human Revolution... men... jag lämnar fortfarande inte någon orörd någonsin. Jag sänker fortfartande varenda person som räknas som fiender på varje karta. Bedövar/söver dem tazers eller tranqulizers, eller genom fysiska chokeouts, etc. Så jag ger mig fortfarande på varenda jäkel jag kan hitta, jag dödar dem bara inte... och brukar ladda om om jag råkar göra det (är totalt en ladda om'oholic... kan helt klart tendera att vara en savescummer i en hel del spel).

När jag spelar spel som Civilization dock så är där no mercy... jag stänger av alla typer av sätt att vinna i spelet, förutom domination eller conquest eller vad det nu än heter, där det enda sättet att "vinna spelet" på är genom att krossa fienderna totalt med sin militär makt, och erövra världen. Bryr mig varken om intellektuella, sociala, forsknings, eller religösa vinster... den enda jag bryr mig om är att erövra världen med våld.

Så extremt är det ju inte för mig när det gäller böcker, film och tv-serier... men det är fortfarande inte helt ovanligt att stridsdelarna i dem är några av mina favorit scener. Jag menar jag ser hellre, och får ut mer av, att t.ex köttberget slita huvudet av en fanatiker, eller hela den där coola striden som hände utanför Tower of Joy (den där Bran såg vad som hände i den där "magic VR flashback" grejen)... än scenerna där någon utrycker sin kärlek för någon, och hur mycket av världen de skulle bränna ner för dessa personerna.

Action film är en av mina absoluta favorit typer av filmer trots allt... och specielt då Martial Arts Action filmer liker rätt högt upp där. Blood Sport och Jean-Claude Van Damme var en av mina stora inlopp till Martial Arts filmer. Och The Raid och The Raid 2 har varit några av de senaste som jag gillar riktigt mycket. Strider är visserligen inte min favorit del utav en av mina favorit författares böcker (David Eddings), eller alla de andra författarnas böcker som jag gillar (Robert Jordan, Katherine Kerr, etc), men de strider som jag får i de böckerna är nästan som de där småbitarna utav choklad som finns i vissa kakor... hela kakan är god, men de där småbitarna av choklad eleverar helheten. XD


I verkliga livet dock så har jag nästan inget som helst till över för våld igentligen. I grunden så ser jag inte våld, krig, etc, som en bra lösning på något problem. I de flesta fallen så gör det bara allt mycket värre. Jag ser hellre att sådant som att prata om vad det nu än är, diplomati, och allt sådant, som den enda faktiska, riktiga, och fungerande lösningen på konflikter. Sådant som hämnd pga X grej, dödsstraff för brott (oavsätt brottet), etc, ser jag inte som en bra lösning över huvudtaget. Jag själv har aldrig varit i slagsmål t.ex, och det är både ett medvetet val... men till större delen så är det nog mest pga att jag helt enkelt inte tenderar bete mig som ett rövhål, och försöker lugna situationen iställer för att köra ut bröstkorgen och försöka intimidera den andra personen (inte för att jag varit i särskilt många sådana situationer i mitt liv). XD Med det sagt, så finns där undantag för mig här. Självförsvar är en av dem t.ex, och i vissa fall krig om det visar sig vara den absoluta sista utvägen för att rädda sin befolkning. I sådana gär grejer så är det helt enkelt bara i yttersta nödfall som jag ser våld som en ok lösning.

Ett annat, och det sista, undantaget för mig är professionel kampsport... så inte underground grejs, på gatan eller något... utan professionella kampsports grejer, med all the bells and whistles på det. Jag är helt ok med att folk bankar skiten ur varandra i sporter som dessa... och jag tycker om att titta på sådana grejer också (min favorit promotion har sedan ca 2000 varit K-1). För där finns ändå regler, domare, tränarna, sjukvård på plats om något värre skulle hända, och en bunte andra folk och grejer på plats för att hantera det... och på det, en rätt viktig detalj också, båda kombatanterna gör det av fri vilja för att de vill slåss och så (finns säkert några som gör det även om de inte vill antar jag dock... men det är nog inte så vanligt).

Men som sagt, utanför de undantagen så har jag inget till övers för våld i verkliga livet.

När det gäller Riddare, och andra krigare, men specielt Riddare eftersom de är mina favoriter, så är det ju inte så att jag har en romantisk ide om hur de faktiskt var... jag vet exakt hur de var, allt jävla bråte som den absluta majoriteten av dem tog sig för, etc. Men jag gillar iden om vad tanker var bakom att de borde vara, både den verkliga iden, och den Arturiska legend iden om hur de skulle vara etc. En god människa som inte gör det för att han tycker om det... han gör det för att han måste, för att han vill beskydda sitt folk och de runtomkring honom, etc. Plus så tycker jag att standard utseendet på en snubbe i stor tung metalrustning, med ett svärd och en sköld i sina händer, ser riktigt jävla coolt ut. XD

Jaja.. wall-o-text igen... så... /end... XD

 

[Bolongo]

Kudos till killen att han ens försöker liksom. Här är en kille som är nästan dubbelt så lång som dig, aldrig pratar, aldrig sover och aldrig rör sig såvida han inte blir ombedd att göra det... Och du tänker att du ska slå han i magen med din hemmagjorda klubba liksom?

Fast jag blir lite besviken på Kingsguards-rustningen i staniolpapper...

 

[Brynhold]

Arya hugger av ljuset så det blir mörkt. T-X öppnar dörren bakom sig så det blir ljust... och varför inte vänta på att arya förblöder när man ändå håller på. Ondingar är alltid så arroganta.

 

[Sapient]

Ondingar är alltid så arroganta.

"Now, mister Bond, I will tell you all my plans - I'll hold a long monologue, spilling all you need to know to bring down my organization, and after that I will leave the room, with you strapped to the apparatus of death, just long enough for you to escape..."

 

[Sapient]

.

 

[Mundo]

Det visas många fittor, men inga kukar.

Staph. I vilken scen/säsong/avsnitt får vi close-up-shot på en vagina? Bröst finns där gott om, rumpor likaså... Men tror inte vi har några kvinnliga könsorgan än så länge?

 

[krank]

Hörru, vare du som prutta? -- Maaaaybe...


Eftersom vissa här inte verkar kunna hålla sig från spoilers så har jag redan idag sett Game of Thrones S06E09.

I det händer det faktiskt grejer, till skillnad från i stort sett resten av säsongen.

I Mereen har ju Danny dykt upp. Hon har som vanligt det taktiska sinnelaget hos en medelstor valnöt, så Tyrion får övertala henne om att inte bara ta dummast och kortsiktigast möjliga lösning - hon ville sänka hela slavmästarnas flotta och rasera deras städer, bränna allt till marken. Vilken jävla idiot till härskare hon är. Helt värdelös. Tur att Tyrion nu fått lite att göra; det är ju - har jag kommit fram till - när han lämnas vind för våg utan kriser att styra upp som han är som sämst.

Eller OK, han är sämst när han är emotionellt investerad också. Eller full. Eller kär.

Hursomhelst, drakarna sänker ett skepp, Tyrion säger att en av de tre slavmästarna på plats måste dö, två av dem kommer snabbt överens om att den tredje ska dö, men han får istället överleva medan de dör. Och återvända hem med en varning. Vips har Danny början till en flotta. Eftersom hästknullarna ska få något att göra i scenen så får de döda harpyesöner som av någon anledning samlats på en öppen yta för att döda... civila? Och med fältet öppet ut mot området utanför Mereen. Vad fan gjorde de där? Känns rätt uppenbart att det verkligen bara handlade om att ge barbarerna något att tillföra.

Sen kommer syskonen Greyjoy, och mycket riktigt innebär deras 100 skepp att de får en audiens. De gör en deal om att Danny hjälper dem ta tillbaks järnöarna från deras morbror och sätta Yara på sin fars tron; i utbyte erkänner de henne som drottning över västerås sju stadsdelar och lovar sluta upp med allt röveri. Det tror jag väl vad jag vill på, och det lär ju vara svårt att få ett folk vars hela identitet bygger på sjöröveri att sluta bara sådär men... Jaja. Förr eller senare får väl drakarna helt enkelt elda upp järnöarna and be done with it.

Jonte och Darth Sansa munhuggs lite med Skeletor ute på det som ska bli slagfältet utanför Winterfell. Skeletor vill inte gå med på att avgöra det hela med en duell. Sen har Jonte lite "taktikprat" med Smugglas och Rödskägg, varpå Darth Sansa helt korrekt påpekar att han borde inkluderat henne i samtalen eftersom hon vet hur Skeletor tänker. De grälar lite. Sen ber Snöjonte Mellistanten att inte återuppväcka honom om han dör i strid. Hon säger att hon inte kan lova nåt.

Skeletor låter Rikkon springa mot sin bror. Snöjonte är helt dum i huvudet, så han rider rakt mot Rikkon och mot Skeletors rader med pilbågar. Skeletor skjuter - givetvis - Rikkon så han dör precis innan Snöjonte hinner fram till honom. Vilket gör att Darth Sansa fick rätt - hon sade redan innan att Rikkon troligen inte gick att rädda. Och att ingen egentligen kan skydda någon.

Alltså, jag vill bara säga det vad, att å ena sidan är det så jävla piss-sunkigt av de här amatörerna till författare att inte kunna skapa karaktärsutveckling utan våldtäkt, men Sansa är en av de karaktärer som faktiskt förändrats i den här serien. Till skillnad från exempelvis Slimie då. Hon har liksom inte blivit någon direkt god och fin karaktär, men däremot en karaktär jag gillar av det enkla skälet att jag ju faktiskt vill se hela den här världen brinna och för att det ska ske behövs hänsynslösa människor och det har Sansa nu blivit. Darth Sansa fo' realz.

Iallafall, sen är snöjonte HELT JÄVLA DUM I HELA SITT LILLA JÄVLA HUVUD och rider rakt mot Skeletors armé. Därmed bevisar han att hans hjärna i själva verket består av potatismos och att han är inkapabel att tänka taktiskt eller ens längre framåt än tre sekunder.

Därefter blir det en alldeles för lång, tråkig scen där två grupper av barbarer bankar varandra i huvudet med järnklubbor. Och hästar. Barbargruppen som var mindre, den Jon ledde, besegras och omringas och ungefär då börjar jag hålla utkik efter seriens trademark - en deus ex machina.

Och mycket riktigt - precis när det ser som allra mörkast och kördast ut kommer Sansa med Lillfinger och en armé. Tack förresten, till forumiten som ska få slippa hängas ut med namn och som spoilade den här lilla "detaljen" av avsnittet genom att prata om hur lång tid det tagit Lillfinger att rida till Winterfell. Tack så jävla mycket. Nu var det i och för sig så att Darth Sansas enda egentliga "allierade" som hon kunnat skriva brevet till var just Lillfinger så man kunde väl räkna ut med arslet och en bit krita att det var honom hon skickade brevet till och nu när det började bli Deus Ex Machina-dags så fanns det just bara en uppenbar sådan machina som kunde deus ex:a.

Nu har jag redan kallat författarna amatörer en gång idag, men herregud vad amatörmässig den här skiten är. Det är som att Deus Ex Machina är den enda strängen på deras lyra, det enda verktyget i deras dramaturgiska verktygslåda. Är det så att de inbillar sig att det här skapar dramatisk spänning och en förlösande "kavalleriet kommer"-känsla? För det gör det ju inte. Det skapar bara känslan av att författarna är ett gäng fucking hacks som inte kan dramaturga sig ur en blöt papperspåse eller hitta en fungerande vändning om den så sparkade dem på pungen. Fy fan vad fattigt och förutsägbart det här är, alltså. Och det behandlar publiken som kompletta fårskallar. Ser man publiken som intelligent så skapar man vändningar som faktiskt är logiskt sammanhängande och som tittarna antingen kan räkna ut innan eller i efterhand tänker "det där borde jag ju ha kunnat räkna ut, såklart" om. Och inte bara för att man lärt sig deras taffliga jävla sätt att skriva, utan för att det hänger ihop i världens internlogik. Men nä, istället tycker de här förbannade spånplättarna att "sammanträffande" är det bästa sedan skivat bröd, alternativt ser de det som gott nog åt de svin de utfodrar. (Därmed inte sagt att de som kollar på Game of Thrones är svin, men ibland känns det som att det enda alternativet till att manusförfattarna själva är ett par dumma apor är att de ser sin publik som dumma apor).


Nå, efter att striden är över flyr Skeletor till Winterfell. Jonte, Jätten och Jödskägg springer efter. Jätten slår in porten och får några dussin pilar i sig för besväret, och dör. #sadface. Jonte slår sönder Skeletor. Lite senare hälsar Sansa på den sönderslagne, informerar honom om att han kommer att glömmas bort och låter sedan hans hundar, som han tidigare berättat att han låtit svälta en vecka, äta upp honom medan hon ser på. Sen går hon leende därifrån. Se? Det där var en fungerande plantering som skördades utan att man behövde varken deus ex machina eller tillfälligheter. Det var i stort sett uppenbart från det att Skeletor pratade om sina hundar att han skulle bli uppäten av dem (ok, kanske extra uppenbart pga att någon på Facebook spoilade att båda Boltons nu är döda). Men det var ändå tillfredsställande, eftersom det skedde som resultat av ett aktivt val, knöt ihop en del av berättelsen och framför allt inte krävde någon jävla tillfällighet eller slump. Fuck slumpen. Slumpen suger.

Kontinuitet:

• Danny besegrar mästarna på ett smart sätt tack vare Tyrion. Hu har hon skepp.
• Danny gör deal med syskonen Greyjoy, och får fler skepp.
• Några barbarer slåss mot några andra barbarer. Den ena gruppen barbarer vinner.
• Skeletor dör
• Winterfell styrs av Jon Snow och Darth Sansa nu.
• Lillfinger har återigen getts möjlighet att doppa sitt lilla finger i den paj som är berättelsen.

Förväntningar

• Tuttar, rumpor och muffar. Njae, va?.
• Våldtäkter. Nej, inte vad jag tyckte mig se.
• Alla fortsätter vara osympatiska. Alltså, Sansa är ju tekniskt sett osympatisk, men jag tycker om henne lite ändå. I övrigt var väl de flesta rätt jobbiga.
• Få oväntade dödsfall. Oväntade? Nej.
• Alldeles för lite fantastik. Drakar, vilket ju alltid är lite trevligt.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Rätt lite. Det var rätt mycket action i det här avsnittet också. Även om den mesta actionen tyvärr var såndär tråkig barbarer-bankar-på-varandra-action. Eller OK, hade de "bankat på" varandra på det där andra sättet hade jag ju inte haft något emot det, men nu stod de ju mest och slog på varandra. Fantasystrid är bland det tråkigaste som finns. Svärd och yxor och sköldar och pilbågar... Jag blir bara frustrerad.
• Danny gör en comeback Ja, tyvärr gör hon ju det.
• Påpekan/sklämt om att Tyrion är dvärg Ja. Fast han drar dem faktiskt själv den här gången. "Ni tycker alla att ni är jävligt roliga. Ni tror alla att ni är den förste som någonsin dragit ett skämt om en dvärgs höjd. Ni drar alla samma fem-sex skämt".
• Påpekan/skämt om att Darth Various är eunuck Nope.

Förhoppningar

• Alla dör utom Arya Stark. Skeletor dör och jag tror inte vi fick någon introduktion av något nytt rövhål. Dessutom dödades två av slavmästarna. Var inte de fler än tre från början förresten? Hade de inte råd att ta tillbaks fler av skådespelarna eller minns jag fel?
• Danny försvinner och återses aldrig igen. Det ser mörkt ut.
• Mycket mer fantastik. "Jättemycket" skulle jag inte kalla det.
• Snuppar. Nej. Mycket blod och splatter dock, som ju av helt obegripliga skäl anses mer OK att visa i TV än en snygg kuk.

 

[krank]

Staph. I vilken scen/säsong/avsnitt får vi close-up-shot på en vagina?

Inte så mycket close-ups, men nog har vi sett ett gäng vaginor. Dock ids jag verkligen inte gå tillbaks och läsa mina recensioner för att räkna...

 

[LordTengel]

Iallafall, sen är snöjonte HELT JÄVLA DUM I HELA SITT LILLA JÄVLA HUVUD och rider rakt mot Skeletors armé. Därmed bevisar han att hans hjärna i själva verket består av potatismos och att han är inkapabel att tänka taktiskt eller ens längre framåt än tre sekunder.

Inte för att han inte är en klant, men var det bara jag som talkade just den stormningen som att det var det enda håll han kunde rida åt för att inte bli fast i pilregnet? Jag minns kanske fel, dock.

 

[krank]

Inte för att han inte är en klant, men var det bara jag som talkade just den stormningen som att det var det enda håll han kunde rida åt för att inte bli fast i pilregnet? Jag minns kanske fel, dock.

Just då fanns det inget pilregn. Han var ensam, till häst, mitt mellan arméerna. Typ där köttberget blev sen. Han hade kunnat rida tillbaks, och gjort som Smugglas sade. Skeletors pilar hade inte räckvidden att nå Jontes armés startposition; eller om de hade det så visade de det aldrig. Det var när Jonte började rida närmare som Smugglas tvingades ge order om att folk skulle rida efter, och det var då Skeletor beordrade pilregn.

 

[Mundo]

Ditt homohat är noterat. Du gör en hel mega-recension på självaste midsommarafton men nämner inte hur Yara och Dany flörtade med varandra. BOOOO!

[video]https://gfycat.com/ElasticVagueAmericanwigeon[/video]

Skämtåsido, jag är överraskad över hur många som har gett den här episoden 10/10 i rating och helt struntat i saker som annars skulle bli called out för bullshit writing.

Som tex. det här med Harpys som anfaller folk utanför ringmuren? Civila dessutom? Jag tror Harpies var en gerilla-organisation som opererade innifrån staden? Borde inte de försöka tända eld på foderförråd eller något? Va fan gör de UTANFÖR muren?

Sen har vi såklart hur the Vale anländer PRECIS i rätt stund. Hade de kommit en kvart senare hade Jon och alla hans soldater varit dödade men nu kom de preciiiiis när det behövdes. Kudos dock till kväningsscenen som var sjukt intensiv. Om du någonsin har stått bland en grupp människor och börjat kvävas, ta typ på en konsert där folk inte vet hur fan man beter sig, så är intrycken som Jon får grymt liknande.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

En sak jag gillade speciellt mycket i det här avsnittet med Sansa var hur när Skeletor precis börjar bli äten på så är där en sekund där hon ser ut som hon tänker titta bort, men sen biter hon ihop och bestämmer sig för att titta klart. Det var najs som fan.

En sak jag inte förstår dock är fortfarande varför hon inte berättade för Jon att hon har skrivit till littlefinger och bett honom komma med en skitstor armé. En massa skumma fanteorier har kommit fram om hur om Sansa berättade det så skulle Jon ändra taktik och det skulle hindra Ramsay från att komma ut etc. Jag köper det inte. Hon säger själv rakt ut att hon inte fattar någonting om fältslag eller taktik. Det känns mest som lite dåligt manus. Jag fattar varför hon inget säger INNAN hon kallar på Littlefinger, men efteråt?

Den enda coola teorin som jag funderade ut själv var att hon hoppades att Jon skulle dö så hon unchallenged kunde kräva The North om både Jon och Rickon var döda. Men jag tror inte hon är så kall (och dessutom är hennes claim bättre. Jon är en bastard och alla tror att Bran är död ändå). Min gissning är att det inte kommer nämnas alls att hon nästan fick alla dödade för att hon inte delgav sin plan. Om det näms så är det typ en kommentar forgive and forget.

 

[Mundo]

Also, "Grattis". Du är nu ifatt serien och det är bara ett avsnitt kvar innan säsongen är över! Ett helt år av vila är nära, Krånk!

 

[krank]

En sak jag inte förstår dock är fortfarande varför hon inte berättade för Jon att hon har skrivit till littlefinger och bett honom komma med en skitstor armé. En massa skumma fanteorier har kommit fram om hur om Sansa berättade det så skulle Jon ändra taktik och det skulle hindra Ramsay från att komma ut etc. Jag köper det inte. Hon säger själv rakt ut att hon inte fattar någonting om fältslag eller taktik. Det känns mest som lite dåligt manus. Jag fattar varför hon inget säger INNAN hon kallar på Littlefinger, men efteråt?

Jag tror att förklaringen är "för att författarna är fucking hacks och inte kunde komma på någon riktig hemlighet som det fanns skäl att hålla hemlig".

Om jag ska vara så generös jag överhuvudtaget kan vara i min läsning av situationen så tror jag att Jonte kan tänkas ha varit skeptisk till att sätta sig i skuld hos Lillfinger. Vilket är relativt rimligt.

Nu kommer jag inte ihåg hur det var, berättade Sansa nån gång för Jonte att Lillfinger var den som gett henne till Skeletor? Jag minns att hon mötte Lillfinger och skällde ut honom uppe i svartslottet, men inga detaljer. För om Jonte visste att Lillfinger var inblandad där skulle han helt säkert inte vilja samarbeta. För Jonte är en idiot som inte kan taktik eller sätta sina känslor åt sidan i fem sekunder.