Re: Värderingar
Detta induktionsproblem gör alla vetenskapens förutsägelser triviala. Vi kan inte förutsätta att solen kommer gå upp i öster i morgon. Det enda vi kan förutsätta är "antingen går solen upp i öster imorgon och vi blir lite, lite säkrare på att solen alltid kommer att gå upp i öster, eller så går solen upp i väster och vi kommer behöva revidera vår syn på hur himlakropparna rör sig."
Jag är beredd att köpa det här. Jag har varit beredd att köpa det här hela tiden. Det är ju just på grund av det här som man som vetenskapsman
inte kan göra anspråk på att ens förutsägelser är ofelbara — men det gör dem ju inte mindre användbara som verktyg. Det är därför vi talar om vetenskapen som ett verktyg till att börja med — för att komma runt anklagelser om vetenskapens ofullkomlighet.
"Trivial" betyder ju inte "ofullkomlig". Det betyder "självklar" eller "uppenbar", och de flesta av vetenskapens förutsägelser är långt ifrån självklara eller uppenbara. De kräver arbete för att erhålla, och det är i detta arbete som skillnaden ligger mellan vetenskapliga förutsägelser och lyckokakor.
Bosoniska strängteorier förutsäger (enligt wikipedia) att universum skall ha 26 dimensioner. Det anser jag vara så där lagom användbart. Precis såsom Marx's teori om kapitalets död och teorin om hur min dag skulle bli i horoskopet jag läste i morse.
Dom är användbara om man vill ha reda på hur många dimensioner universum har.
Alltså, vad jag säger är inte att vetenskapliga förutsägelser nödvändigtvis alltid är
mest användbara av alla möjliga förutsägelser, utan att dom är användbara — i den mån dom är det —
för att dom infaller. Om bosoniska strängteorier är korrekta så kommer dom att vara användbara
just för att dom förutsäger hur många dimensioner universum har, även om den användbarheten kommer väldigt få till del (to wit: folk som vill veta hur många dimensioner universum har). Marx teorier och horoskopet, däremot, om dom är användbara över huvud taget, är det av
andra anledningar än att dom infaller.
Det är som om en schizofren person skulle tycka att hans världsbild måste vara rätt eftersom så himla många av rösterna han hör i sitt huvud håller med om detta.
Well, rimligtvis
tycker den schizofrene att hans världsbild måste vara rätt, oavsett om rösterna i hans huvud håller med honom eller inte. Rimligtvis tycker den religiöse att hans världsbild måste vara rätt. Alla tycker att deras egna världsbilder är rätt eftersom
de själva har personlig erfarenhet av dessa världsbilder. Religiösa människor har en personlig erfarenhet av Gud. Schizofrena människor har en personlig erfarenhet av ödlorna som bor i hans väggar och stjäl hans hjärnsubstans på nätterna.
Vad vi pratar om är ju inte folks
egna motiv till att tro på sina respektive världsbilder, utan om
våra motiv till att tro på
deras världsbilder. En religiös person kan inte ge mig personlig erfarenhet av sin världsbild. En vetenskapsman, däremot,
kan ge mig personlig erfarenhet av sin världsbild genom att ge mig instruktioner om hur jag ska upprepa hans experiment. Därför respekterar jag vetenskapsmannens världsbild, men inte den religiöses.
Sure they do, de tar bara för givet att man först accepterar deras oförnuftiga grunder - vilket (tyvärr) även vetenskapen gör.
Icke! Vetenskapens förutsägelser kan testas av vem som helst, oavsett om man accepterar dess grunder eller inte. Din bil är byggd med teknologi som utvecklats på vetenskapliga grunder. När du vrider om nyckeln så testar du förutsägelsen hos denna vetenskap, utan att behöva kunna en jota om vetenskapsteori. Teknologin är det yttersta tester för varje vetenskap. Ingen har någonsin skapat en religiös teknologi.
/Kalle