wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 35 - صبح بخیر
Dimi slår upp ögonen. Hon ligger i sin säng. Ett svagt purpursken strömmar genom iskristallerna som täcker fönstret till studentrummet. Det är morgon, solen kämpar en ojämn kamp för att ta sig över horisonten. Drömmen vill inte riktigt släppa sitt grepp. Hon var på ett kafé, satt i värmen med små koppar starkt kaffe och pratade med en kvinna i mörka solglasögon på ett språk som var helt naturligt men hon inte kunde förrut. Orden dröjer sig kvar, men hon kan inte minnas vad de pratade om. Orden, hon provar några, de låter bekanta på något vis.
Några minuter senare sitter hon och ser på strömmande nyheter på nätet, nyheterna är på farsi, och hon förstår vart enda ord, hon kan till och med läsa de krumliga bokstäverna som rinner förbi i skärmens nederkant.
Hon hälsar på den temakande Zhenya i korridorsköket. Zhenya undrar vad hon just kallade henne. Nej, inget, bara god morgon, en av de artiga varianterna. Zhenya är frågande, men Dimi lärde sig ett nytt språk i en dröm. Zhenya kan känna igen drömmen, att hon talar ett språk som hon inte kan, men det har aldrig dröjt kvar på riktigt när hon vaknat. Är det verkligen ett riktigt språk, har hon provat med någon som kan det? Nej, men hon såg nyheterna, det är på riktigt.
De konstaterar att ingen av dem har kvar några av tabletterna de fick av Demyan. Men Zhenya tror att Dimis nya språk är en biverkning av dem. Dimi är inte helt främmande för den tanken, hon hade planerat att lära sig farsi någon dag, men har aldrig studerat det. Zhenya gillar inte att lära sig språk, det är så dumma meningar i början. Dimi nickar instämmande, speciellt när man skall prata med de som har språket som modersmål, de tror att bara för att man pratar som ett barn så tänker man som ett barn. Språkstudier suger.
Drogerna är slut. Zhenya vill ha mer. Hon funderar på att prata med Demyan igen. Ställa lite frågor om den där ritualen och drogerna. Vem lärde honom ritualen? Var fick han drogerna ifrån?
Dimi tänker på hans målning, han hade sett ett av hjortmonstren, men hade kan faktiskt interagerat med det? Zhenya påpekar att han hade en mask, som om han var härskare över sitt land. Dimi ryser, det var väldigt obehagligt när den mörkhåriga kvinnan som var med monstret förklarade att de inte hade något att ge som hennes härskare inte kunde ta, som om de redan var en del av hans harem. Zhenya håller med. Det var tur att de fick med sig Sonya menar Dimi, hon är glad, men hon vill aldrig mer behöva lita så mycket till turen. Zhenya funderar på om hon borde börja gå på gym, lära sig karate eller något sådant. Dimi tror inte att det är en dålig ide, men eftersom monstret inte verkade lyda under fysikens lagar riktigt kanske det inte är tillräckligt. Zhenya nickar, monstret nästan svävade fram över grässtråna.
Dimi funderar på om deras metafysiska problem också behöver en metafysisk lösning. Zhenya har spelat spel, och föreställer sig någon sorts eldklot kanske? Dimi tvekar, är det ens möjligt? För två månader sedan hade de varit helt säkra på att det inte var det, konstaterar Zhenya. De diskuterar svårigheterna att kolla YouTube för att hitta instruktioner i riktig magi. Kanske kan de fråga Anastasia? Hon kan ju läka folks skador med sina bara händer. Dimi är inte övertygad, inte för att hon vill baktala Familjen, men de är ju inte direkt frikostiga med sina hemligheter. Kanske den där blinda damen?
Zhenya menar att om Dimi kunde lära sig ett nytt språk medan hon sov kanske hon kan lära sig magi på samma sätt. Dimi håller med om att det är för bekvämt för att det inte skall vara värt att undersöka saken i alla fall. Och kanske se om de kan få tag på några till av Demyans piller och låta någon kemist ta en titt på dem. Se om de kan göra sina egna kanske.
Zhenya skickar ett SMS till Demyan, jodå, han möter dem gärna, han vill höra mer om vad som hänt. De bestämmer möte i den gamla fabriken senare till kvällen.
Till dess kollar Zhenya anime på YouTube och försöker göra eldklot i sitt studentrum. Dimi försöker sätta sig in i extrem inlärning i sömnen. Ingen når någon vidare insikt.
Solen gör sitt korta besök över horisonten. De äter en tidig middag och tar sedan spårvagnen ut till industriområdet.
Dimi slår upp ögonen. Hon ligger i sin säng. Ett svagt purpursken strömmar genom iskristallerna som täcker fönstret till studentrummet. Det är morgon, solen kämpar en ojämn kamp för att ta sig över horisonten. Drömmen vill inte riktigt släppa sitt grepp. Hon var på ett kafé, satt i värmen med små koppar starkt kaffe och pratade med en kvinna i mörka solglasögon på ett språk som var helt naturligt men hon inte kunde förrut. Orden dröjer sig kvar, men hon kan inte minnas vad de pratade om. Orden, hon provar några, de låter bekanta på något vis.
Några minuter senare sitter hon och ser på strömmande nyheter på nätet, nyheterna är på farsi, och hon förstår vart enda ord, hon kan till och med läsa de krumliga bokstäverna som rinner förbi i skärmens nederkant.
Hon hälsar på den temakande Zhenya i korridorsköket. Zhenya undrar vad hon just kallade henne. Nej, inget, bara god morgon, en av de artiga varianterna. Zhenya är frågande, men Dimi lärde sig ett nytt språk i en dröm. Zhenya kan känna igen drömmen, att hon talar ett språk som hon inte kan, men det har aldrig dröjt kvar på riktigt när hon vaknat. Är det verkligen ett riktigt språk, har hon provat med någon som kan det? Nej, men hon såg nyheterna, det är på riktigt.
De konstaterar att ingen av dem har kvar några av tabletterna de fick av Demyan. Men Zhenya tror att Dimis nya språk är en biverkning av dem. Dimi är inte helt främmande för den tanken, hon hade planerat att lära sig farsi någon dag, men har aldrig studerat det. Zhenya gillar inte att lära sig språk, det är så dumma meningar i början. Dimi nickar instämmande, speciellt när man skall prata med de som har språket som modersmål, de tror att bara för att man pratar som ett barn så tänker man som ett barn. Språkstudier suger.
Drogerna är slut. Zhenya vill ha mer. Hon funderar på att prata med Demyan igen. Ställa lite frågor om den där ritualen och drogerna. Vem lärde honom ritualen? Var fick han drogerna ifrån?
Dimi tänker på hans målning, han hade sett ett av hjortmonstren, men hade kan faktiskt interagerat med det? Zhenya påpekar att han hade en mask, som om han var härskare över sitt land. Dimi ryser, det var väldigt obehagligt när den mörkhåriga kvinnan som var med monstret förklarade att de inte hade något att ge som hennes härskare inte kunde ta, som om de redan var en del av hans harem. Zhenya håller med. Det var tur att de fick med sig Sonya menar Dimi, hon är glad, men hon vill aldrig mer behöva lita så mycket till turen. Zhenya funderar på om hon borde börja gå på gym, lära sig karate eller något sådant. Dimi tror inte att det är en dålig ide, men eftersom monstret inte verkade lyda under fysikens lagar riktigt kanske det inte är tillräckligt. Zhenya nickar, monstret nästan svävade fram över grässtråna.
Dimi funderar på om deras metafysiska problem också behöver en metafysisk lösning. Zhenya har spelat spel, och föreställer sig någon sorts eldklot kanske? Dimi tvekar, är det ens möjligt? För två månader sedan hade de varit helt säkra på att det inte var det, konstaterar Zhenya. De diskuterar svårigheterna att kolla YouTube för att hitta instruktioner i riktig magi. Kanske kan de fråga Anastasia? Hon kan ju läka folks skador med sina bara händer. Dimi är inte övertygad, inte för att hon vill baktala Familjen, men de är ju inte direkt frikostiga med sina hemligheter. Kanske den där blinda damen?
Zhenya menar att om Dimi kunde lära sig ett nytt språk medan hon sov kanske hon kan lära sig magi på samma sätt. Dimi håller med om att det är för bekvämt för att det inte skall vara värt att undersöka saken i alla fall. Och kanske se om de kan få tag på några till av Demyans piller och låta någon kemist ta en titt på dem. Se om de kan göra sina egna kanske.
Zhenya skickar ett SMS till Demyan, jodå, han möter dem gärna, han vill höra mer om vad som hänt. De bestämmer möte i den gamla fabriken senare till kvällen.
Till dess kollar Zhenya anime på YouTube och försöker göra eldklot i sitt studentrum. Dimi försöker sätta sig in i extrem inlärning i sömnen. Ingen når någon vidare insikt.
Solen gör sitt korta besök över horisonten. De äter en tidig middag och tar sedan spårvagnen ut till industriområdet.